Massmobilisering i Venezuela mot Obamas hot.

Latinamerika sluter upp bakom Venezuela mot Obamas hot

 

TEGUCIGALPA / 2015-03-22 / Latinamerika sluter upp till försvar av Venezuela mot Obamas dekret från den 9 mars som pekar ut Venezuela som ett “extraordinärt och ovanligt hot mot USA:s nationella säkerhets- och utrikespolitik”.

Dekretet uppfattas av en bred latinamerikansk och internationell opinion som ett förtäckt hot om intervention av det sydamerikanska landet med världens största oljereserver. USA:s manipulationer av oljepriset via fracking och vad den venezuelanska regeringen kallar för “ekonomiskt krig”, som hamstring och massmediakampanjer, har inte lyckats fälla regeringen Maduro.

 

Unasur, den Sydamerikanska Nationernas Union uttalade enhälligt den 14 mars kravet på att Obama omedelbart upphäver dekretet. Uruguays socialdemokratiske utrikesminister Rodolfo Nin Novoa, sammanfattade den latinamerikanska organisationens ståndpunkt:

 

– Det (dekretet) utgör ett interventionistisk hot mot suveränitet och principen om icke-inblandning i interna angelägenheter i andra stater.

 

USA:s destabiliseringsoffensiv

Ecuadors president Rafael Correa var än skarpare i sitt uttalande:

– Det är samma gamla visa. Vi kan den utantill. Vad USA försöker är att destabilisera progressiva regeringar i regionen. Eftersom de inte har lyckats destabilisera Venezuelas regering, ser de Maduros motstånd som en ´fara´ för USA:s utrikespolitik.

Correa betraktar USA:s nya utspel som en “ny och grotesk inblandning i ett suveränt land som vårt kära Venezuela”. Och Correa darrar inte på manschetterna:

– Det är en skam. Därför är jag antiimperialist som kontrast mot bristen på etik. Hur är det möjligt att inte ta avstånd med indignation från detta barbariska beslut i det 21:a seklet?!

Venezuela blev inte heller Obama svaret fattigt. Den 16 mars beslutade landets nationalförsamling om en lag som ger president Nicolas Maduro rätt att regera via dekret fram till 31 december i år. Målet är att försvara landet mot USA:s “imperialistiska hot”.

Generalerna från de fyra vapengrenarna svär att slå tillbaka alla "imperialistiska invasionshot av Venezuela med alla medel".

Ett antal från den politiska oppositionen som röstade för speciallagen är den unge parlamensledamoten Ricardo Sanchez. Han är en före detta studentledare som gick i spetsen för protesterna mot Chavez 2007 och 2008. Detta år utsågs Sanchez till Ungdomsambassadör av FN:s Ekonomiska och Sociala Råd för att främja freden på den amerikanska kontinenten. Nu betraktas han som en förrädare av delar av den USA-vänliga oppositionen för sitt ställningstagande mot Obama.

– Dekretet (Obamas) säger inte att det enbart är riktat mot “Chavismen” (läs regeringen) utan det är mot Venezuela. Vår konstitution säger att försvaret av fosterlandet är inte bara en uppgift för presidenten utan för alla venezuelaner. Det är landet som helhet som de påstår utgör ett hot mot USA: s säkerhet. Jag tror att vi alla har en skyldighet att bidra till det nationella försvaret. I det avseendet har presidenten varit offensiv i att samla hela nationen, sa Sanchez till dagstidningen Ciudad Caracas.

Arbetare och militär i allians

Den 10 mars, det vill säga dagen efter Obama-dekretet, beslutade Maduro att förbereda militära-civila försvarsmanövrar på geografiskt- och ekonomiska strategiska punkter i Venezuela. “På fosterlandet tafsar ingen”! är mottot.

Den 14 mars inleddes de första gigantiska manövrarna. Över 100.000 venezuelaner deltog, 80.000 från de väpnade styrkorna och 20.000 civila. De sistnämnda ingår i de väpnade folkmiliserna som har bildats i för samhället strategiska nyckelsektorer. Venezuelas ÖB inspekterade de nya ryska BUK-luftvärnsmissilerna, som har köpts in. Med dem ökar landets försvar mot luftangrepp från 10 till 90 procent.

Arbetarmilisen på flera av det statliga oljebolaget PDVSA:s anläggningar manifesterade i allians med de väpnade styrkorna sin beslutsamhet att slå tillbaka vad de uppfattade som rena militära invasionshot från Obama.

– Venezuela har kraft att försvara sig. Venezuela måste vara förberett för vi får aldrig bli ett nytt Libyen eller Irak.

USA:s mål: Venezuelas olja

Universitetsprofessorn James Petras (USA) var politisk rådgivare till den i Chile störtade vänsterpresidenten Salvador Allende. Han säger i en intervju till Magasinet Iniciativa Debate att vad USA försöker är att störta den bolivarianska regeringen i Caracas för att avsluta en process som inleddes med valet av Hugo Chavez som president 1998.

– USA tolererar inte en regering som stimulerar den syd- och centralamerikanska och karibiska integrationen som exkluderar USA. Washington vill alltid göra slut på de regeringar som har välfärd på sitt program.  Men alla operationer mot Venezuela har ett enda syfte: USA:s kontroll över oljan som inkluderar utvinning och handel.

2013 slogs det fast att Venezuela har världens största oljetillreserver. Saudiarabien, USA:s främsta allierade bland oljeländerna, kom på andra plats. Venezuelas olja fraktas på fem dagar till USA medan den saudiarabiska oljan dröjer fem veckor innan ankomst.

Dick Emanuelsson

Konfrontation USA-Venezuela på toppmöte i Panama

Massmediakampanjen mot Venezuela omfattar alla ingredienser; förtal, lögner,
betalada journalister och mediaägare samt en totalt USA-trogen opposition.

Konfrontation USA-Venezuela på toppmöte i Panama

 

TEGUCIGALPA / 2015-04-06 / USA deklarerade för några veckor sedan att Venezuela utgör “ett ovanligt och extraordinärt hot mot USA:s nationella säkerhet”. Latinamerika reagerade blixtsnabbt och förkastade anklagelsen. Många regeringschefer förklarade i stället USA som det verkliga hotet mot den politiska stabiliteten.

– Orden och tonen i ord är viktiga. Men tonen som nu latinamerikanska ledare använder demoniserar USA, som om USA skulle utgöra källan för problemen i Venezuela, kommenterade en mycket resignerad Roberta Jacobsen, andresekreterare i State Departement och USA:s toppförhandlare med Kuba. Bakgrunden är de enhälliga uttalandena från Celac och Unasur som fördömer USA:s sanktioner mot Venezuela.

“CIA-delegation” på plats

 

Jean-Guy Allard är en kanadensisk journalist och en expert på CIA och USA:s utrikespolitik mot Latinamerika. Han säger till Flamman, att vad som nu kommer till det amerikanska toppmötet i Panama denna vecka (10-11 april), där bland annat både barack Obama och Kubas president Raul Castro kommer att delta, är en USA-delegation som består av USA-finansierade venezuelaner från både Miami som Caracas.

– Denna närvaro av oppositionella venezuelaner på parallella möten i Panama, blottlägger fällan som planeras mot Venezuela. Målet är att legitimera aktioner som ska destabilisera Venezuela, skapa kaos för att omöjliggöra ett regeringsarbete.

Jean-Guy Allard räknar upp sex namn på venezuelaner som han karaktäriserar som “Obamas CIA-delegation”. De har alla det gemensamma att de finansieras av USAID, NED (The National Endowment for Democracy), USA:s kongress eller har direkta kontakter med USA-ambassaden i Caracas.

Det är med andra ord laddat för konfrontation i Panama när du läser detta.

Dick Emanuelsson

Andres Pastrana (Colombia), Felipe Calderon (Mexiko) och Sebastian Piñera (Chile).

Tre blodbesudlade latinamerikanska högerpresidenter avvisade i Venezuela

Av Dick Emanuelsson 

TEGUCIGALPA / 2015-01-31 / Venezuela vägrar acceptera att före detta högerpresidenter deltar i oppositionens destabiliseringskampanj och anklagar regeringen i Caracas för att bryta mot de mänskliga rättigheterna.

Andres Pastrana, Felipe Calderon och Sebastian Piñera från Colombia, Mexiko respektive Chile ville förra veckan besöka den fängslade venezuelanske oppositionsledaren Leopoldo Lopez. Denne står åtalad för upploppen förra året som pågick i över tre månader och skördade 43 venezuelanska liv, den förkrossande majoriteten ´Chavister´. De tre vägrades besöka Lopez eftersom respektive ambassad inte hade gjort en formell ansökan hos de venezuelanska myndigheterna.

Massmord

 

De tre föredettingarna anklagas nu av sina egna landsmän för politiskt hyckleri och för att delta i den internationella högerns kampanj mot Venezuela. Den förra liberala senatorn Piedad Cordoba från Colombia är en av kritikerna.

Piedad Cordoba.

– Det är absurt att Andres Pastrana besöker Venezuela i en konferens arrangerad av den venezuelanska högern för att tala om mänskliga rättigheter. Fram tills dags dato har han inte yppat ett ord i protest mot de 2000 utomrättsliga avrättningar som verkställdes under hans presidentperiod (1998-2002), sa Cordoba i en intervju med Telesur.

År 2000, då jag var ackrediterad som reporter och bosatt i Bogota, hade jag en stående ansökan hos fängelsemyndigheten Inpec under tre månader om att besöka en av de fängslade borgmästarna från bananregionen Urabá. Han tillhörde vänsteralliansen Union Patriotica och hade dömts till 50 års fängelse. Anklagelsen var delaktighet i en massaker på 35 personer.  Rättegång genomfördes av “maskerade” åklagare och vittnen. Det enda svaret jag fick av presschefen på Inpec på min ansökan av var att “ring mig i morgon”. Efter sex år i fängelset släpptes borgmästaren Nelson Campos efter att Högsta domstolen hade upphävt skandalrättegången mot Campos.

Människorättskommission vägrades inträde

 

De politiska fångarnas organisation har också publicerat indignerade protester mot vad de anser vara en del i kampanjen i förberedelserna för en ny statskupp i Venezuela. Under Pastranas mandatperiod blev jag själv ögonvittne till hur fängslade paramilitärer både patrullerade på det största fängelset i Bogota, La Modelo, i juli 2001 och placerade ut bomber i de paviljonger där de politiska fångarna var placerade. Under två dygn massakrerade paramilitärerna 30 politiska fångar.

– För ett år sedan ansökte ledande personer från den Internationella Federationen för Mänskliga Rättigheter, med säte i Paris, tillstånd för att med egna ögon ta del av fångarnas situation i Colombia. De uppfyllde alla krav som lagen kräver men fängelseportarna förblev stängda, skriver Fångkollektivet i Högsäkerhetsfängelset i Combita, i centrala Colombia i ett uttalande med anledning av Pastranas kritik av Venezuela.

Colombianskt fängelse. Sammanlagt återfinns 118.000 fångar och har en överkapacitet med 200-300 procent.

Pastrana tog emot kuppledare

 

Det hör till saken att Pastrana inte bara erkände den civila-militära junta som grep makten vid statskuppen den 11 april 2002 i Venezuela redan första kuppdagen. Han tog även emot kuppledaren Pedro Carmona på Colombias ambassad i Caracas efter att Caracas fattiga hade återinsatt Hugo Chavez på presidentposten den 13 april 2002. Carmona var ordförande för landets arbetsgivarorganisation (Fedecamara) och fick fri lejd av Chavez ut ur landet. Pastrana tog emot Carmona och gav honom politisk asyl i Bogota, där han lever än i dag.

Pedro Carmona svär presidenteden den 11 april 2002 efter att den lagligt valde presidenten Hugo Chavez hade störtats i en civil-militär statskupp. I mitten, Leopoldo Lopez under statskuppen och till höger Andres Pastrana som efter att kuppen slagits ner av Caracas fattiga och lojala militärer, tog emot Carmona i Bogota.

De colombianska politiska fångarna protesterar inte bara mot vad de kallar för Pastranas cynism. De går även hårt åt de Pastranas två medresenärer:

– Ingen säger något om de grymheter och mord på politiska folkledare som utförts i Mexiko under Calderons mandatperiod. Eller de skandalösa förbindelserna mellan regeringen och knarkkartellerna, särskilt relationerna till knarkbaronen Chapo Guzmán. 

– Sebastian Piñera ligger heller inte på sofflocket. Kom ihåg hur mapuchefolket protesterade och förföljelsen som det har fått utstå under Piñeras styre. 

http://youtu.be/ypYRZ__1s14

 

Ekonomiskt krig mot Venezuela

 

Samtidigt med det kontroversiella besöket och de reaktioner som uppstod förra veckan, pågår samtidigt en kamp mellan regeringen i Caracas och oppositionen. Regeringen slår nu till överallt och har brutit upp jättelager där ägarna hamstrar varor som enligt lagen ska distribueras.

Under fyra dagar i början av januari köpte 18 miljoner venezuelaner för lika mycket som de normalt köper under 45 dagar. Ryktesspridning är oppositionens främsta vapen, säger regeringen och anklagar oppositionen för att skapa dessa jätteköer till affärerna där allt köps upp.

Regeringen öppnade i lördags en ny butikskedja som ska serva  300.000 venezuelaner i huvudstaden.

Ett ev lagren som bland annat innehöll 1,5 miljoner barnblöjor och tonvis med torrmjölk tillö barn. Precis som i Chile 1971-73 som kulminerade med militärkuppen den 11 september 1973.

Precis som i Chile 1973

 

Rafael Correa sa på Celacs senaste möte i Costa Rica förra veckan att “det räcker med ekonomiskt krig mot Venezuela” och nämnde exemplet Chile 1973:

– När den chilenska borgarklassen insåg att de inte kunde vinna i val, efter att blivit besegrade i mars 1973 då folkfronten fick 44 procent av rösterna (en kraftig ökning), ändrade de strategi. Med hjälp av utländska krafter (USA) inledde borgerskapet det ekonomiska kriget mot Salvador Allendes regering. Det var ett krig som inte bara hade en psykologisk och mediaeffekt. Det var framför allt ett ekonomiskt krig som orsakade varubrist. Det i sin tur hade som mål att skapa ett allmänt utbrett missnöje som (den 11 september 1973) kanaliserades via den kraft (militären) som störtade president Allende.