Venezuela: Drönarna som skulle döda president Maduro och männen bakom dem

Santos sex dagar innan attentatet mot president Maduro där Santos förutspådde störtandet av Maduro, om än med andra ord; ”Hoppas att Maduros regering upphör redan i morgon”!

Venezuela: Drönarna som skulle döda president Maduro och männen bakom dem

Av Dick Emanuelsson

• Det var två drönar som skulle ända livet på Venezuelas president Nicolas Maduro och hela den venezuelanska statsledningen. En av de två oskadliggjordes av prickskyttar och exploderade ovanför militärkadetter vara sju skadades.
  
• Operatören för den andra dronen förlorade kontakten genom sofistikerad störningsteknik från Maduros säkerhetstjänst och störtade och exploderade mot ett bostadshus.
  
• Medierna trodde först att en gastub hade exploderat och anklagade Maduro för en ”egen-attentat”. Men vittnen och en video bekräftar att det var en dron. 
• Bakom attentatet utkristalliseras en grupp som styrdes från Colombia, USA och Venezuela uppger de venezuelanska åklagarna.

– Bakom attentatet finns en logistisk struktur från den colombianska oligarkin och dess paramilitärer, sa Maduro i en kommentar igår, tisdag och fortsatte:

– Den venezuelanska oppositionen har under alla dessa år simmat i två vattendrag: det infekterade statskuppsvattnet med en permanent konspiration och i vattnet för den politiska valkampen.

Terroristkommandot tränades i Colombia

En video som publicerades i dag sägs att en dron placerades på 10:e våningen i företagscentret Cipreses av en av de två attentatsgrupperna kallad `BRAVO´. Denna sägs ha tränats på en gård vid namn Atalanta i staden Chinácota i det colombianska länet Norte de Santander, som gränsar till Venezuela.

– Den (gruppen) hade sonderat förberedelserna för den militära paraden den 24 juli i delstaten Carabobo, men valde att avstå eftersom de inte var tillräckligt förberedda. De avstod att göra det även den 5 juli (när Venezuelas självständighet firas), uppgav Maduro inför sitt regeringskabinett.

Kommandot fick senare bekräftelsen på att Nationalgardets 81-årsdag skulle firas med en militärparad den 4 augusti men denna gång på Avenida Bolivar i stället för inne på Militärakademins Los Próceres.

De planerade för två drönar. Den första exploderade och skadade sju kadetter medan den andra förlorar kontakten med sin ”pilot” och stöter mot Fastigheten Don Eduardo där den störtar och exploderar med den militära sprängdegen C4.

– Det var tack vare den ”Folkliga Underrättelsetjänsten” som fyra personer greps, uppgav Maduro.

Se video: Och se hur västmedierna IFRÅGASÄTTER sanningshalten i attacken. Jämför detta ifrågasättande med när Ivan Duque utsattes för kulsprutegevärseld den 20 juli 2021 mot den helikopter han färdades i som skulle landa i staden Cucuta. Cynismen är total och än mer eftersom attacken med drönare mot Maduro planerades och tränades i läger i COLOMBIA!

https://www.youtube.com/watch?v=JMiD6XMxghA

Erbjöds 50 miljoner dollar och uppehållstillstånd i USA

Enligt den venezuelanska säkerhetstjänsten handlar det om personer som var inblandade i de blodiga försöken 2017 då extremhögern i Venezuela försökte störta Maduro under fyra månader och som kostade 120 personer livet. Enligt en av de gripna, som i en video berättar om bakgrunden till det attentat som kunde ha orsakat ett inbördeskrig och en utländsk invasion o det hade gått i lås, ska de fyra ha erbjudits 50 miljoner dollar och uppehållstillstånd i USA.

Uppgifterna och de erkännanden som gjorts, åtminstone från en av de gripna pekar mot att Julio Borges (oppositionsledare) som lever på en stor herrgård i Colombia, är en av spindlarna i försöket att störta en folkvald regering.

Den pensionerade översten Oswald Valentin är en av de efterlysta och som "beskyddas och finansieras av regeringarna i USA och Colombia", enligt de venezuelanska myndigheterna.

De som fortfarande är på fri fot och som utpekas som delar av de två kommandona som är ansvariga bakom komplotten är Rayder Alexander Russo Márquez, bosatt i Colombia och Osman Alexis Delgado Tabosky, med uppehållstillstånd i USA och som har begärts utlämnade av den venezuelanska rättsapparaten.

I en video uppger en av de gripna, Juan Carlos Monasterios hur gruppen tränades och finansierades från Colombia. Han hävdar att den venezuelanske parlamentsledamoten Juan Requesens är en av de ansvariga bakom konspirationen.

Nyhetsbyrån Blomberg Businessweek avslöjade i ett omfattande reportage från den 26 juni 2018 att starka finansiella och militära krafter i Colombia var och är djupt inblandade i konspirationerna mot den venezuelanska regeringen och dess president. Blomberg Businessweek kan knappast anklagas för att vara vänster.

Colombias konspirationer 2002 och 2018

Den 30 juli, det vill säga bara sex dagar innan attentatet sa Colombias president Juan Manuel Santos: ”Hoppas att Maduros regering upphör redan i morgon”! och att den ska falla på ett ”fredligt sätt”! [1].

Och tillade:

– Colombia skulle vara beredd att hjälpa på alla slags vis.

När statskuppen genomfördes mot president Hugo Chavez den 11 april 2002 uttalade Colombias tillförordnade utrikes- och finansminister Clemencia Forero redan samma dag sin ”förståelse” och ”stora beundran” för kuppmakaren Pedro Carmona, ordförande för den venezuelanska handelskammaren. Men uttalandet kom inte som en överraskning. ”Det är en ren klassolidaritet”, skrev det colombianska kommunistpartiet i ett uttalande.

Clemencia Forero, före detta ambassadör i Sverige trodde på kuppdagen 2002 att “relationerna mellan Colombia och Venezuela skulle normaliseras med den nya regeringen i Caracas”, det vill säga med Carmonas kuppregim. Det är var också andemeningen i Juan Manuel Santos´ uttalande den 30 juli i år; med en regering i Caracas i samklang med USA och Colombia kan vi uppnå stabilitet i regionen. För den Bolivarianska Revolutionen är farlig för den inhemska säkerheten, som Barack Obama karaktäriserade Venezuela 2015. Och när Husbonden talar i Norr lyssnar den faktiska makten i Bogota.

Den konservative colombianske president Andres Pastranas t.f. utrikesminister vid tidpunkten för statskuppen mot president Hugo Chavez i april 2002, Clemencia Forero, som inte kunde hålla igen sin sprudlande glädje när hon trodde att hennes vän, Pedro Carmona, kuppledare i Caracas den 11 april 2002 hade konsoliderat makten. Men hon gjorde en grov felkalkyl (varav ansiktsuttrycket på bilden) för Caracas´ miljonmassor av fattiga gick ner från bergen och tillsammans med unga patriotiska och revolutionära underofficerare återinsatte Chavez på presidentposten den 14 april. Forero och Pastrana "dansade innan orkestern hade kommit"!

”Dansade innan orkestern kommit”

I Colombia, där jag var ackrediterad reporter för tiden för statskuppen i Venezuela 2002, släppte alla hämningar hos medierna och deras ägare, den inhemska oligarkin. När denna trodde att statskuppen i Caracas var ett konsoliderat faktum började statschefer, politiker, krönikörer och ledarskribenter ösa galla över den ”rafflige f.d. fallskärmsjägaren och kuppmakaren Hugo Chavez”. Borta var all etikett, diplomati och sans. Chavez utnämndes i Colombia av den största dagstidningen El Tiempos ägare och främste krönikör, `Dártaña´, till ”En liten idiot”, nästan samma identiska ordval som Sydsvenskans Per T. Olsson valde till sin ledare om statskuppen i april 2002: ”Adiós, Hugo Chávez”! Sent på kvällen kom `Dártañan´ och förmodligen också Per T. Olsson att djupt ångra detta ordval.

Venezuelas ambassadör i Bogota, Roy Chaderton, den mest erfarne venezuelanske diplomaten, gjorde ett sarkastiskt uttalande som heter duga när han konstaterade framför häpna colombianska journalister att ”Vissa började att dansa innan orkestern hade kommit”.

Samma twist utan orkester kunde man se hos ledningen för Vita Huset som omedelbart erkände omedelbart den nya juntan i Caracas. Bush och Powell var dock inte ensamma. Regeringen i El Salvador under ledning av `Dödsskvadronepartiet´ Arena gjorde ”Husbonden i norr” sällskap. FMI skyndade också omedelbart ut på arenan och utlovade skyndsam ekonomisk hjälp för att ta ”landet ur den ekonomiska krisen”. De latinamerikanska staterna i den s.k. ”Rio-gruppen”, församlade i Costa Rica, uttalade sig opportunistiskt mot ”avbrytandet av den konstitutionella ordningen”, men sa i samma uttalande också att man ser fram emot att val snarast genomförs. I praktiken en fullmakt för den genomförda statskuppen.

Jaime Baylys möte med Terroristkommandot

Jaime Bayly är en öppet reaktionär avskyvärd peruansk proimperialist. Men jag gillar honom för han är i alla fall ärligt reaktionär i sitt program som följdriktigt sänds från Miami.

I måndags (6 augusti 2018) berättade han att han hade bjudits in till ett möte i Miami med de som i lördags avfyrade drönarna mot Maduro. Mötet ägde rum, enligt Bayly, en vecka INNAN attentatet.

Enligt Bayly sa attentatsmännen att ”på lördag ska vi döda Maduro med drönar”.

– Tyvärr lyckades de inte, sa en besviken suckande Bayly som dock repade sig och tillade att hans mördarvänner kommer att försöka igen.

Han berättade även att många jänkare är inblandade, dock inte Trump, underströk Bayly. Han uppgav att han har många vänner och kontakter i Vita Huset som, kan vi förmoda, förser denne peruanske kupp- och krigshetsare med insiderinformation. Därför bör man lyssna på honom.

Arkitekterna och makten bakom terroristkommandot slickar sina sår men planerar för nya attentat, dessa ”demokratins förkämpar” från territoriet som de svenska liberalerna menar är ”Frihetens Bålverk” respektive ”den äldsta demokratin i Sydamerika”.

Motiven bakom kuppförsöket mot Venezuelas president

Terroristerna misslyckades att mörda president Nicolas Maduro och den venezuelanska statsledningen som var på plats igår, den 4 augusti när en artilleribeväpnad dron attackerade och skadade sju militärkadetter. Bakom aktionen utpekade Maduro Colombias avgående president Juan Manuel Santos och den inhemska högern.

Motiven bakom kuppförsöket mot Venezuelas president

Av Dick Emanuelsson

• Det var en ackumulerad samling av politiska, ekonomiska och militära motiv som låg bakom försöket igår att likvidera praktiskt taget hela den venezuelanska statsledningen.
  
  
• På plats fanns inte bara president Nicolas Maduro utan även landets befälhavare för de fyra vapengrenarna, högsta domstolens och åklagarämbetets toppar samt ledningen för det statsbärande partiet PSUV.
  
  
• I händelse av att dronen, med en last av 1 kg explosiva C4-sprängdeg hade exploderat i den zon där Maduro och de venezuelanska statstopparna befann sig skulle Venezuela ha hamnat i ett politiskt och militärt tomrum som skulle ha lämnat fältet fritt för en ”humanitär intervention från utlandet”. Det är den etappen som arkitekterna bakom den nu ”Blå Statskuppen” anser att landet har gått in i och som de igår försökte verkställa.
  
  
• Här ska vi redogöra för de viktigaste och bakomliggande motiven bakom kuppförsöket igår som till stor del återfinns i en färsk analys från webbportalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning.

TEGUCIGALPA / 2018-08-05 / Under hela 2018 har ledande politiker från Trumpadministrationen publicerat uppmaningar till de venezuelanska officerarna att genomföra en militär statskupp. De flagranta och i diplomatiska kretsar helt obegripliga och mot all internationell rätt försöken att lägga sig i ett annat lands angelägenheter har i dag inga som helst hämningar vad det gäller stater som USA, Colombia eller Canada.

Colombias avgående president Juan Manuel Santos sa för bara några dagar sedan att han räknade dagarna innan Maduro skulle ”falla”. Den mest impopuläre presidenten i colombiansk historia, tillika Nobelfredspristagare (Sic!) och ivrig för att Colombia skulle ansluta sig till Nato vägrade erkänna resultatet i presidentvalet i Venezuela den 20 maj i år, trots att delar av den venezuelanska oppositionen deltog i detta. När en stat, i allians med Limagruppen, som består av tio av den amerikanska kontinentens mest framstående högerregeringar, inte erkänner valet av en regeringschef och OAS-medlem, vilka alternativ blir då kvar? Det behövs inte mycket av kunskap eller kännedom av politik för att förstå att det enda alternativet som då återstår är det militära. För hittills har sanktionerna, blockaderna och en ekonomisk krigföring utan historisk jämförelse, med undantag för Kuba, inte fått det resultat imperialismen hade förväntat sig; att det venezuelanska folket skulle resa sig och själva störta Maduro och föra in landet in på det politiska territorium det befann sig innan den unge Hugo Chavez vann presidentvalet i december 1998. Oppositionen vill inte spela med öppna kort i valen för de anser förmodligen sig chanslösa.

Juan Manuel Santos utpekas som en av de intellektuellt ansvariga för terroristaktionen.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Strypa Venezuela på alla sätt

USA-ledare som vicepresident Mike Pences eller hans kompanjon och förre CIA-chefen Mike Pompeo, nu utrikesminister för Trump, dessa bägges turnéer i Latinamerika där de ömsom uppmanat ömsom hotat statscheferna att ingå i en allians för att isolera och delta i strypningen av Venezuela, har inte gett helt tillfredsställda resultat, även om Argentinas högerpresident Mauricio Macri har skickat 200 ”Vita Hjälmar” till den colombianska gränsstaden Cucuta för att där ”mildra den humanitära katastrofen i Venezuela” genom att ta emot ekonomiska flyktingar från grannlandet Venezuela. Det massmediala spektaklet har inga gränser och inte heller fantasin när manualen handlar om att upprätta ett liknande scenario som det i Syrien med al-Qaedas propagandabrigad materialiserad just i de så kallade Vita Hjälmarna.

Det handlar om massmediala manövrar för att mjuka upp och förbereda opinionen inför ett kollektivt scenario som har som mål att vänja denna opinion vid en framtida våldsam upplösning, vänja hjärnan att acceptera någon kommande tragisk händelse och där människorna i Venezuela resignerar inför denna konstgjorda tragedi som något logiskt och förutsägbart.

Händelserna och is i magen

I händelser som de igår, som dessutom direktsändes i alla tevemedier i Venezuela, är det svårt att fastställa det exakta händelseförloppet. Men vad som hittills har framkommit är att presidentpalatsets säkerhetsorgan lyckades detektera operatörerna bakom de två drönarna. Vanligtvis genomförs militärparader vid den inhägnade venezuelanska militärakademin och paradgatan los Próceres. I lördags genomfördes den i stället i centrum av Caracas på Avenida Bolivar, med skyskrapor på flera håll.

Attentatsmännen, varav fyra har gripits direkt på platsen för avfyrningen av drönarna befann sig just i ett hus söder om scenen där Maduro och statsledningen befann sig. Det betyder att de som ansvarade för Maduros säkerhet hade så pass mycket is i magen att de väntade ut operatörerna när dessa tryckte på ”ON” på fjärrkontrollen för att skjuta iväg drönarna i riktning mot Maduro och den perimeter av 50 meter där den dödliga lasten skulle explodera. Säkerhetsofficeren visste inte exakt i byggnaden var terroristerna befann sig innan dessa tryckte iväg drönarna. Sedan blev de en kapplöpning med tiden innan Maduros prickskyttar oskadliggjorde drönarna INNAN de hade kommit in i 50-meterszonen där Maduro befann sig. Sju kadetter skadades av explosionen. Då hade säkerhetsagenterna redan anlänt till huset varifrån drönarna hade skickats iväg och fyra av sju terrorister har gripits.

VIDEO som visar när dronen sprängs:

Det snillrika i terroristoperationen bestod i att skicka iväg drönarna samtidigt som fyrverkeriet, för att fira 81-årsdagen av det venezuelanska Nationalgardets bildande, inleddes. Men, som Maduro sa senare, den första fyrverkeripjäsen exploderade inte men nästan samtidigt hördes en annan annorlunda explosion när en av drönarna sprängde sin last, ovanför kadetterna, men som oskadliggjordes av prickskyttarna.

När drönarna analyserades av polisen visade det sig att de innehöll C4-ämnen, [https://sv.wikipedia.org/wiki/C-4], en slags sprängdeg som används av militären i världen.

Några minuter efter attentatet tog sig en grupp som kallar sig ”Soldados de Franelas” på sig ansvaret för aktionen. Det är en grupp som utgör en förgrening av en annan paramilitär terroristgrupp som sprängdes i slutet av förra året och som leddes av den förre polisen Oscar Perez. Denne stal en helikopter och attackerade högsta domstolen med fyra handgranater förra året, en byggnad som innehöll ett daghem med 130 barn på platsen för attentatet.

”Franellasoldaternas” kommuniké lästes upp av den venezuelanska journalisten Patricia Poleo, besatt av hat mot Chavez och Maduro och som har sin TV-kanal i Miami. I sin självvalda exil i Miami uppmanar hon ständigt till militära uppror mot den folkvalda regeringen i Caracas. Att hon redan hade denna kommuniké i sin hand när aktionen ägde rum innebär att nyhetsbyrån AP:s uppgifter om att det skulle handla om en ”självutlöst isolerad aktion” faller. Förhören med de gripna kommer med all sannolikhet visa hur och varför de genomförde aktionen.

Den bekräftar att det “Paramilitära Kortet” fortsätter på schackbrädet i Venezuela och nu har höjts en nivå.

En av de sju sårade venezuelanska militärerna.

Krig och fred i direktsändning

Portalen Mision Verdad understryker även att motivet för att aktionen utlöstes på 81-årsdagen av Nationalgardets 81-årsdag baserar sig på det faktum att det var Nationalgardet som under fyra månader förra året lyckades isolera det paramilitära avancemanget i Venezuela, trots att Gardet bara använde tårgas och batonger mot de fascistiska gruppernas väpnade attacker.

Hade attentatet igår lyckats hade det medfört att man inför landets Tv-kanaler och miljoner tittare hade framställt presidenten och det militära ledargarnityret som sårbara och handlingsförlamade, oförmögen till ett motsvar. Det skulle skada moralen inom de väpnade styrkorna och bland regeringens anhängare. Då hade vägen legat öppen för att destabilisera landet och skapa det nödvändiga kaos som kuppmanualen om en “mjuk statskupp” handlar om.

För attacken igår handlade om att slå ut och döda större delen av den venezuelanska statsledningen som fanns på plats och på så sätt sudda ut skillnaden mellan krig och fred i direktsändning.

Kroppsspråket och psykologisk krigföring

En annan psykologisk effekt som tittarna i det 21:a seklet har vants vid är kroppsspråket. President Maduro reagerade med lugn men med en falks vaksamma ögon när explosionen ägde rum. Men han tappade inte fattningen utan likt en orädd statsman stod han kvar på scenen omgiven av sin livvaktsstyrka. Han var till och med beredd att fortsätta sitt tal.

En timma senare framträdde han lika lugn och koncentrerad och under en halvtimme talade han fritt om vad säkerhetsstyrkorna hade uppnått och vilka han ansåg vara intellektuellt ansvariga för terroristaktionen.

Förutom att vi nu kan konstatera vilka extrema våldsamma medel högerns och USA:s lokala terrorister är beredda att använda för att uppnå sina mål, på samma sätt kan det vara användbart att notera Maduros beslutsamhet och styrka just som döden är närmast, som Mision Verdad understryker.

Politiken paramilitariseras

Statskuppen mot president Hugo Chavez den 11 april 2002, rekryteringen av 140 colombianska paramilitärer som greps på en stor gård utanför Caracas i maj 2004, det upptrappade och det än mer sofistikerade våldet 2014 och 2017 kröntes igår med användandet av artilleribeväpnade drönar.

Betraktarna av detta våld, som för varje gång blir alltmer sofistikerat och med en ännu större eldkraft hävdar att för den politiska oppositionen spelar den väpnade faktorn en allt större roll i den politiska kampen mot regeringen.

Det är där som konspiratörerna försöker hitta gemensamma beröringspunkter inom missnöjda delar av de väpnade styrkorna med den mest militaristiska delen av den venezuelanska oppositionen. Dessa i sin tur lånar ut sig som fosterlandsförrädare med finansiellt stöd från Colombia och USA.

För varje terroristaktion kan vi se hur aktionerna har förfinats och professionaliserats och som delar av oppositionen i dag anser vara de enda till buds stående medel för att ta över presidentpalatset och makten i Venezuela. Det är på sätt och vis en anarkistisk desperation där Venezuelas folk i praktiken blir åskådare, likt den när Oscar Perez attackerade högsta domstolen från en helikopter.

IS:s drönar i Venezuela

Att terroristerna nu använder sig av artilleribeväpnade drönar är som hämtat från IS:s aktioner mot den syriska armén eller mot den ryska marinbasen i Syrien. Oscar Perez var pilot på helikoptern och kunde ha skjutits ned, men en dron är som sagt pilotfri och kan dirigeras från en annan världsdel, vilket Pentagons militära mannar och damer har visat. Eldkraften blir heller inte mindre, tvärtom. Dessutom är de svårare att bekämpa än ett terroristkommando. Det har bland annat mexikanska drogkarteller visat i sitt krig mot den mexikanska staten.

Det paramilitära fenomenet blir en strategi för att skapa störningar i mentaliteten hos venezuelanen i gemen och hans demokratiska och fredliga naturliga karaktär.

Trion som pekas ut som ansvariga för arkitekterna bakom terroristerattacken; Juan Manuel Santos, Donald Trump och Corina Machado, den militaristiska venezuelanska högerns förgrundsgestalt som är besatt av att störta alla chavister från sina poster och återföra Venezuela som en vasallstat till USA.

Bogotá-Miami: Operationscentret

Den 27 juni i år, det vill säga bara fem veckor innan dronattacken igår, publicerade finansmediet Blomberg Businessweek ett reportage [https://www.bloomberg.com/news/articles/2018-06-27/inside-the-failed-plot-to-overthrow-venezuelan-president-nicolas-maduro] som bekräftar att Colombia har tjänat och fortsätter vara en bas varifrån operationerna, finansieringen och samordningen av kupplanerna mot Venezuela utgår.

Blomberg Businessweek satte rubriken: Inside the Failed Plot to Overthrow Venezuelan President Nicolás Maduro och hävdade att kupplanen hade kodnamnet ”Operation Constitution”.

Enligt reportrarna Ethan Bronner, Andrew Rosati och Fabiola Zerpa hade kupplanen planerats i Bogota med finansiell uppbackning från mäktiga grupper och stöd av colombiansk militär. Målet var att kidnappa Maduro och ställa han inför rätta. Det sägs inte var denna rättegång skulle genomföras. Men med lite kännedom om venezuelansk politik så kan vi lätt räkna ut att det handlar om Bogota där Venezuelas ”Högsta Domstol i Exil”, sammanträder i en salong i den colombianska kongressen.

Noterar vi dessutom att under hela 2018 har framstående politiker som Juan Manuel Santos, Rex Tillerson, Mike Pence och Mike Pompeo öppet verkat för att framkalla en militär statskupp i Venezuela så bekräftas bakgrunden i Blombergs reportage. Den venezuelanska oppositionen är helt enkelt inte i stånd att fälla eller besegra Maduro i ett val.

In i detalj beskriver Blombergs reportage den colombianska regeringens roll i planeringen och samordningen av denna strategi. Men den slår också med stor tydlighet fast Santosregimens stöd till det ekonomiska kriget i form av stöd till smugglingen, attacker mot den venezuelanska valutan vid den venezuelanska-colombianska gränsen eller blundandet för de paramilitära operationerna på venezuelanskt territorium.

Blomberg Businessweeks reportage från den 27 juni i år.

Colombia och den ekonomiska faktorn

I slutet av juli månad presenterade regeringen Maduro en strategisk integrerad plan för att normalisera ekonomin. Planen innebär en ombildning av penning- och valutapolitiken, en omorganisation av subventionerna på bensin och en avkriminalisering (genom att upphäva Exchange Act brott) på valutamarknaden för att förringa påverkningarna av den parallella dollarns destruktiva betydelse i prissättningssystemet av varor i landet.

Dessa åtgärder ritar en karta över ekonomiska intressen som kommer att påverkas, särskilt när det gäller bensin. Och det är en strikt binationell fråga, hävdar portalen Mision Verdad:

”I viktiga regioner i östra Colombia är dess politiska elit knutna till narkotikahandel och paramilitarism, inklusive dess ekonomiska och företagsintressen är beroende av en utplundring av Venezuelas bränsle för att upprätthålla ett konstgjort tillstånd av ekonomisk suveränitet.

Vad som står på spel med de åtgärder som föreslagits av Maduro är inte bara en förändring av spelreglerna, vilket kan neutralisera känsliga utrymmen för ekonomisk krigföring, eller vad som är detsamma; oppositionens totala förlust av politisk argumentation (inför den venezuelanska hemmaopinionen) och USA, utan överlevnaden av ett ´para-ekonomiskt´ system på den andra sidan av gränsen som likt kannibaler när sig på vårt bränsle”, skriver Mision Verdad.

Kontrollera Venezuela via Colombia

Colombias förre president Alvaro Uribe överlämnade i oktober 2010 sju militärbaser till USA:s Militära Sydkommando varav sex har sin udd riktad mot Venezuela.

FARC-gerillan, som den 16 december 2016 skrev under ett fredsavtal är inte längre, som den tysk-mexikanske universitetsprofessorn Heinz Dietrich hävdade i en CNN-intervju 2005 ”en mur mot en colombiansk militär intervention av Venezuela”.

Den 31 maj i år skrev president Juan Manuel Santos och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg (denne norske ”socialist” som i sin ungdom påstår sig ha bekämpat USA:s folkmord i Vietnam) under avtalet som gör Colombia till den första Natomedlemmen i Sydamerika, den kontinent som till detta datum har varit fritt från kärnvapen.

Senatorn PAUL COVERDALE, en av arkitekterna bakom PLAN COLOMBIA sa 1999 i senaten: ”För att kontrollera Venezuela måste vi först ockupera Colombia militärt”.

Den 13 november 2017 avslutades militärmanövern ´Amazonas.log´ i den brasilianska staden Tabatinga. De deltagande länderna bestod av USA, som ledde manövern följt av Brasilien, Peru och Colombia. Det outtalade målet var att börja förberedelserna för en intervention av Venezuela.

År 2001 sa USA:s dåvarande försvarsminister Colin Powell: ”Vårt mål är att garantera USA-företagen kontroll över ett område som sträcker sig från Nord- till Sydpolen och fri tillgång, utan några som helst hinder, till våra varor, tjänster, teknologi och kapital på hela hemisfären”.

I Venezuela återfinns världens största olje- och gasreserver, världens åttonde största sötvattenreserver samt en rad oerhört viktiga strategiska metaller i södra Venezuela. Det är dessa gigantiska naturresurser som grannen i norr vill lägga beslag på.

Den högsta ledningen för Venezuelas väpnade styrkor försäkrade sin lojalitet till landets folkvalde president och avvisar alla försök att utså splittring inom de uniformerade, något som USA och Colombia under hela 2018 har försökt.

Ledaren måste dödas!

Sedan presidentvalet genomfördes i Venezuela den 20 maj i år har kriget och strypningen av landet intensifierats. På den colombianska sidan kommer Ivan Duque, politisk arvtagare till Uribe som av människorättsorganisationerna och vänstern i Colombia utpekas som en ”paramilitär gudfader” att inta presidentpalatset den 7 augusti. Det vill säga tre dagar efter försöket att döda Maduro och den venezuelanska statsledningen. Om dessa datum har någon relevans sinsemellan är omöjligt att säga. Men det är möjligt att terroristaktionen den 4 augusti mot Venezuelas president Nicolas Maduro synkroniserades med Duques presidentinstallation.

Om Maduros ekonomiska plan lyckas bromsa det ekonomiska kriget mot Venezuela talar allt för att Washington och Bogota gör allt för att bromsa denna process för att slutligen kväva den.

“Och om (USA:s) sanktioner och de internationella påtryckningarna inte kan, om befolkningen inte ställer upp, då måste ledaren dödas. Det är resonemanget som ledde dem att mörda Patrice Lumumba, Omar Torrijos och många andra. Om jag inte kan kontrollera dig, dödar jag dig”, sammanfattar Mision Verdad strategin bakom operationerna från axeln Washington-Bogota-fascisthögern i Venezuela.

”Och döda innebär, i dessa termer framförallt att bryta sönder ett samhälle, slå ned det för alltid. Det var det de försökte igår (4 augusti) och än en gång misslyckades de”.