Stölden som kan ge USA:s oljebolag kontrollen över större delen av västra halvklotets oljereserver

 

Stölden som kan ge USA:s oljebolag kontrollen över större delen av västra halvklotets oljereserver

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2026-01-08 / Latinamerikas och Karibiens folk och regeringar bör ta den uppstigande arvtagaren av Adolf Hitlers världsomfattande planer över världsherravälde, på stort allvar. The Wall Street Journal (WSJ) rapporterar att Trumps team sedan flera år har utarbetat ett omfattande projekt för att ta kontrollen över venezuelansk olja.

Föreställ dig det omvända förhållandet, att Putin, efter att ha bombat Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Norrköping på en presskonferens i den soliga subtropiska ryska staden Sotji vid Svarta Havet hävdar att han nu tar befälet över Sverige, utser en Quislingregim och säger att hans gäng på obestämd tid har tagit över LKAB.

”LKAB ska nu leverera 30-50 miljoner ton järnmalm som vi, Ryssland, säljer, håvar in stålarna som vi sätter in på speciella konton som JAG (Putin), kontrollerar. Sedan får vi hur ni svennar har skött er. Har ni uppfört er bra mot Ryssland, så pytsar vi ut lite slantar till det underbara svenska folket”!

I klartext: Vad Trumps säkerhetspolitik handlar om kan liknas vid en förskola: Förskollärarna är Marco Rubio, Pete Hegseth och resen av den kriminella maffian som utgör Trumps närmaste, barnen är bara barn. Föreståndaren på förskolan är diktatorn själv, Seriemördaren i Karibien. Det tog vår trögfattade utrikesminister (m) en vecka innan polletten slant ner och hon fick till det att ”trots det komplexa med att bomba och kidnappa en statschef”, tycker hon att ”det känns inte bra”. Tala om den politiska mardrömmen och alla helvetes dilemmor denna pitiyankieminister nu upplever. Men hon är inte ensam.

Planen för att ta över

USA:s president Donald Trump håller på att utveckla en omfattande plan som skulle tillåta honom att kontrollera större delen av oljereserverna på västra halvklotet, enligt The Wall Street Journal [1], och citerar källor som är införstådda med saken.

Enligt WSJ skulle initiativet, som skulle få honom att dominera Venezuelas oljeindustri under de närmaste åren, leda till en sänkning av råoljepriset till 50 dollar, ett belopp som av tabloiden beskrivs som ”hans favorit”.

Planen stipulerar att Washington har viss kontroll över det venezuelanska statliga oljebolaget Petróleos de Venezuela, PDVSA. Detta engagemang skulle innefatta att hantera upphandling och marknadsföra större delen av företagets produktion.

Igår (7 januari), hävdade Trump totalt oblygt att inkomsterna från försäljningen av venezuelansk olja kommer att sättas in på konton under hans kontroll, som en del av hans omedelbara plan efter den senaste attacken han verkställde mot Venezuela.

USA:s energiminister, Chris Wright, hävdade å sin sida att dessa pengar skulle återvända till den latinamerikanska nationen för att gynna det venezuelanska folket.

Timmar senare, bekräftade Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt att ”alla intäkter från försäljningen av venezuelansk olja och produkter först kommer att sättas in på USA-kontrollerade konton i globalt erkända banker”.

30 och 50 miljoner fat olja till USA

”För att säkerställa legitimiteten och integriteten för den slutliga fördelningen av intäkter, kommer dessa medel att utbetalas till förmån för USA:s folk och det venezuelanska folket, under USA-regeringens gottfinnande”.

Som om denna stöld inter skulle vara nog, uppgav Wright att de också kommer att ansvara för oljeverksamheten i Venezuela ”på obestämd tid”.

På kvällen uppgav Trump att ”Venezuelas provisoriska myndigheter kommer att leverera mellan 30 och 50 miljoner fat högkvalitativ och godkänd olja till USA”.

Och de påstådda försvararna av mänskliga rättigheter och demokrati är tysta.

[1] https://www.wsj.com/business/energy-oil/trump-venezuela-oil-us-control-plan-265a39c1

 

 

Washington Post om Juan Guaidós stöld av Venezuelas tillgångar

 

”Han har ingen Stat, Han har ingen armé, Han har inga ministrar, Han har inget regeringspalats. INGEN röstade på honom till presidentposten. Han deltog INTE i något presidentval. Han tillhör en terroristorganisation döpt till Voluntad Popular och han var själv en `guarimbero´, gatugängsterrorist. Han är CIA-agent och de kallar honom för `interimspresident´. Nu har hans saga gått till Vägs Ände.

Washington Post om Juan Guaidós stöld av Venezuelas tillgångar

Washington Post gräver i Juan Guaidó-gängets skamliga korruption och avslöjar där att mer än 40 miljarder dollar skulle ”återföras” till Guaidós ”regering” i exil!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-01-05 / WASHINGTON POST PUBLICERADE den 2 januari i år vad som kan komma bli den sista spiken i kistan för den påstådda ”interimspresidenten” Juan Guaidós politiska karriär. Reportaget kunde inte ha kommit olämpligare, den 4 januari gick Guaidós mandatperiod ut och internationella kännare talar om att hans politiska bana har gått till Vägs Ände.

I en artikel rubricerad ”Venezuelan opposition efforts to capture government’s foreign assets draw scrutiny” [1], beskrivs svågerkorruptionen och planerade utdelningar i form av gigantiska ”advokat- och konsultarvoden”. Läsaren får själv dra sina slutsatser om detta, men i potten ligger det cirka 40 miljarder dollar, eller den obeskrivliga gigantiska summan på 330 miljarder kronor som tillhör Venezuela, ingen tom `skalregering´ i exil.

WP uppger att Jorge Reyes och Pedro Antar, två företagare i Miami hade identifierat venezuelanska statliga egendomar och aktiva tillgångar i utlandet till ett värde av 40 miljarder dollar. Det handlar inte bara om innehav och egendomar utan, som i fallet Paraguay, om obetalda skulder kopplade till Venezuelas statliga oljebolag PDVSA.

Washington Post:

”Guaidó, berättade Reyes för Washington Post, ringde själv upp männen i april 2019 för att uttrycka intresse. Det ledde till mer än ett dussin möten med ledande medlemmar i Guaidós USA-stödda opposition och deras agenter. Men under ett möte i december 2019 i Miami-förorten Doral, sa Reyes att han och Antar fick ett handskrivet brev. Ett fotografi av detta skickades till The Post (WP), med en lista över vad han beskrev som `chockerande´ krav”.

Enligt Miamiföretagaren Jorge Reyes innefattade dessa krav en förskottsbetalning på 750.000 dollar (6,2 milj/kr) till ett företag i Florida som enligt det statliga registret visade att delägaren i detta företag är Magin Blasi, bror till Fernando Blasi, en högre tjänsteman vid den Guaidó-kontrollerade venezuelanska ambassaden i Washington. Enligt brevet skulle det företaget också bli deras partner. Provisionen på 18 procent, som Miami-företagarna hade förhandlat fram med Guaidós representanter som arvode, skulle delas med detta företag vars delägare var eller är Magin Blasi.

– Jag blev förvånad, sa Reyes. Jag frågade mig själv; vet president Guaidó om detta? De här personerna försökte helt uppenbart göra något olagligt. Du kan inte ens prata om något liknande på USA:s territorium. Det var utpressning. Antingen betalar du eller så blir det inget kontrakt.

I klartext handlade det om ett bulvanföretag kring kretsen av Guaidó & Co som skulle användas för att skicka synnerligen saltade fakturor för `arvoden´ som därefter skulle pytsas ut till, ja vem då, tror du?

 

DE TVÅ REPRESENTANTERNA FÖR Guaidó som Reyes och Antar diskuterade Miami-affären med var Javier Troconis och Fernando Blasi. Men de båda, skriver WP, förnekar att de hade agerat fel.

När anklagelserna från Reyes och Antar publicerades på den Miamibaserade webbplatsen Factores de Poder, utfärdade `Guaidó-regimen´ i september ett uttalande och avfärdade dem som ogrundade. Men under de senaste veckorna har krafter inom oppositionen pressat på för att genomföra en intern utredning som skulle genomföras av en grupp från den oppositionskontrollerade Nationalförsamlingen som upphörde att existera igår, den 4 januari då dess mandat gick till ända, enligt Venezuelas författning.

Guaidós ambassadör i USA, Carlos Vecchio, har bett den amerikanska regeringen att genomföra sin egen utredning om ärendet.

– Jag går inte god för någon, sa Vecchio, uppenbart skakad och som inser att ”Juntan Guaidó” går mot sitt slut och vill rädda sitt eget ansikte.

Washington Post uppger att varken FBI eller State Departement har gett tidningen någon kommentar om anklagelserna om korruption. Det bekräftar att Vita Huset och dess UD håller sin marionettpresident & ministär bakom ryggen, trots anklagelser om brott på USA:s eget territorium.

Juan Guaidós opposition bränner ner partilokaler för regeringspartiet PSUV under protesterna 2017 där chavister brändes levande till döds.

I WASHINGTON POST GRÄVANDE, som inkluderar fler än 20 intervjuer och en granskning av flera dokument, inklusive framtida kontrakt upptäcktes flera föreslagna affärer som involverade Javier Troconis. Denne, Guaidós strategiska högra hand i stölden av venezuelansk egendom, skulle ha krävt vad vissa oppositionsmedlemmar har karaktäriserat som ”stora och ovanliga betalningar”.

De inkluderar bland annat ett framtida ”avtal med Paraguays regering med en provision på 26 miljoner dollar som ska betalas till tredje part, vilket orsakade ett larm inom Guaidós eget juridiska team. En annan föreslagen överenskommelse, att återvinna tillgångar i en brittisk bank, skulle ha inneburit ett kontrakt som oppositionstjänstemän säger att Troconis inte hade rätt att underteckna”, skriver WP.

 

TROCONIS, EN FÖRE DETTA TOPPFIGUR inom oljesektorn, uppbackad av mäktiga krafter inom den venezuelanska oppositionen, fungerar fortfarande som Guaidós speciella kommissionär för lägga under sig det venezuelanska folkets tillgångar. Men kontoret återfinns inte i Caracas utan, som WP skriver, ”arbetar han till stor del i exil i Miami; Bogotá, Colombia och Washington”.

Washington Post genomförde en omfattande intervju med honom och i denna förnekar han att han begått fel. I stället sa han vid en utskottsförhandling nyligen att skulden för anklagelserna mot hans agerande kan finnas hos Guaidós fiender. Så enkelt är det däremot inte.

 

FÖR INOM DEN VENEZUELANSKA OPPOSITIONEN växer bestörtningen över Guaidóregimens beslut att behålla Troconis på sitt jobb, konstaterar Washington Post. Nuvarande och tidigare tjänstemän inom den interimistiska regeringen har uttryckt oro över minst två andra föreslagna affärer som förhandlats fram av Troconis.

José Ignacio Hernández, Guaidós tidigare ”riksåklagare”, som inte har vare sig tjänstemän som ska utgöra ett åklagarämbete eller arbetsuppgifter i Venezuela, sa till Washington Post att han hade varnat de högre `tjänstemännen´ i Guaidósregimen ”upprepade gånger” om att Troconis agerade utanför hans myndighet. Troconis var tillsatt att identifiera statliga tillgångar, inte personligen att söka berika sig när han försökte förhandla om affären med staten Paraguay år 2019. Hernandez kastade in handduken efter påpekandet, kanske medveten om vart pengarna går.

”ENLIGT TVÅ UTKAST till det icke genomförda avtalet med Paraguay som WP erhållit, skulle affären ha inneburit att hälften av de 269 miljoner dollar som Paraguay erkänner som sin skuld till Venezuela, skulle efterskänkas. ”Riksåklagare” Hernández sa att avtalet förhandlades fram utan kännedom från de personer som utsetts av Guaidó som ansvariga för oljeindustrin.

Det skulle ha betalat ut vad Hernández kallade ett `oproportionerligt´ arvode till en argentinsk advokat vid namn Sebastian Vidal. I det andra utkastet till kontraktet skulle Vidal ha fått 20 procent av förlikningen, eller mer än 26 miljoner dollar”.

Troconis känner att snaran dras åt av USA:s mest renommerade dagstidning och hävdade inför Guaidós Nationalförsamling att paraguayanerna hade kontaktat honom med affären. Men han förnekade att han anställt Vidal.

Men Paraguays tjänstemän bestrider dessa påståenden.

Juan Ernesto Villamayor, stabschef för Paraguays president Mario Abdo Benítez, sa att Vidal presenterade sig som ”en representant för PDVSA”, Venezuelas statsägda oljebolag, till vilket Guaidó har utsett en ny styrelse i exil. I oktober sa Villamayor att Vidal bad om ett möte mellan paraguayanska tjänstemän och Troconis. Följande månad, sade han, presenterade Vidal och Troconis den föreslagna affären.

Washington Post säger att Juan Guaidó via en talesman som uppgav att `interimspresidenten´ vägrade att svara på tidningens frågor angående den här historien.

 

OPPOSITIONENS UNDERSÖKNINGSKOMMITTÉ undersökte också ett kontrakt som Troconis tecknat med en advokatbyrå i Södra Florida. Det handlade om att återkräva ett bankkonto i Storbritannien med nästan 1,7 miljarder dollar, drygt 14 miljarder svenska kronor som innehas av det venezuelanska livsmedelsministeriet i Caracas.

Både Troconis och företaget sa att de undertecknade kontraktet med företaget på uppdrag av Guaidós regering. ”Kommittén kommenterade inte affären i sin preliminära rapport. Men Guaidós nuvarande `justitieminister´, Enrique Sanchez Falcon, sa att Troconis inte hade befogenhet att underteckna det”, enligt WP:

”Den enda som är auktoriserad att underteckna avtal med advokatbyråer eller återvinningsföretag på uppdrag av republiken eller statliga företag är republikens riksåklagare”, skrev Falcon i ett e-postmeddelande till The Post. ”Alla kontrakt som undertecknas av andra än de som nämns i föregående svar är olagliga och därför ogiltiga”.

 

VAD SOM FRAMGÅR av USA-tidningen Washington Post´ reportage är hur en liten grupp och krets kring Juan Guaidó, Javier Troconis, bröderna Magin och Fernando Blasi, den senare ”charge d’affaires” för den Guaidó-kontrollerade venezuelanska ambassaden i Washington är de som sköter ”frontarbetet”.

Troconis anställer företagare eller advokater som presenterar var och vem som innehar Venezuelas egendomar och tillgångar.

Via egna företag görs därefter avtal upp med ”konsulterna”, som till exempel de två företagare i Miami Jorge Reyes och Pedro Antar. De sonderar Venezuelas egendomar och tillgångar i utlandet och därefter organiseras uppgörelsen om arvoden via bulvanföretag som sänder fakturor till de kontrakterade företagarna eller advokaterna, företrädesvis i USA.

 

FLER ÄN GUAIDÓ VÄGRAR att tala med Washington Post. Magin Blasi, uppgav via sin via sin bror Fernando Blasi på ambassaden i Washington att kommentera den delikata frågan om det venezuelanska folkets 333 miljarder svenska kronor som ligger i potten utan möjlighet för den folkvalda venezuelanska regeringen Nicolas Maduro eller den nyvalda Nationalförsamlingens ledamöter som i dag, den 5 januari 2021 svor sin ed mot författningen.

Enligt företagarna Reyes och Antar föll uppgörelsen förra året efter att de vägrade att betala ett förskott på 50.000 dollar av de begärda 750 000 som skulle gå in i det företaget Energica Power, ett företag i Florida som det skulle visa sig ägdes av Magin Blasi fram till september, då det upplöstes.

[1] Venezuelan opposition efforts to capture government’s foreign assets draw scrutiny

https://www.washingtonpost.com/world/the_americas/venezuela-guaido-troconis-asset-recovery/2021/01/01/6c307afe-1a24-11eb-82db-60b15c874105_story.html

Därför skakar Colombia inför Venezuelas beslut att internationalisera bensinpriset

”Handeln med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela)",  konstaterar de colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ i ett forskningsarbete.

Därför skakar Colombia inför Venezuelas beslut att internationalisera bensinpriset

Venezuelansk smuggelbensin mer räntabel än colombiansk kokain!

Av Dick Emanuelsson

  

• Colombia legaliserade och formaliserade under den förre presidenten Alvaro Uribe smugglingen av världens billigaste bensin, den venezuelanska.
  
• Smugglarna till och med skapade sitt ett eget kooperativ i gränsstaden Cucuta som registrerades i stadens Handelskammare.
  
• Inte mindre än 55 procent av den colombianska konsumtionen av bensin var venezuelansk och eftersom den colombianska regeringen formaliserade och legaliserade smugglingen såldes den även på det colombianska statliga oljebolagets Ecopetrols mackar i landet.
  
• De colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln (läs smugglingen) med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje år som uppgår till 1,4 miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är mycket pengar som man tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man behöver varken odla eller procesera några plantor”!

  

TEGUCIGALPA / 2018-08-24 / Kunde ovanstående uppgifter vara en av flera orsaker till varför den avgående presidenten i Colombia, Juan Manuel Santos ville avsluta sin mandatperiod genom att den 4 augusti störta grannlandets president Nicolas Maduro, som denne hävdade, efter att två drönare hade skickats iväg mot den plats där Maduro och hela den venezuelanska statsledningen stod uppställd?

Santos hade tidigare, den 1 mars kl. 00.30 år 2008, visat att han var beredd att med militära medel angripa ett grannland. Den gången Ecuador, då han som Uribes försvarsminister, med assistens av USA:s spionplan Awac som lyfte från den ecuadorianska flygbasen i staden La Manta, och som hade gett Uribe, Santos och de colombianska flygstyrkorna koordinaterna för var gerillaledaren Raul Reyes (FARC) läger var beläget för att fullborda ”Operation Fenix”. Trettio gerillasoldater dödades av bomberna som exploderade 1700 meter in på ecuadorianskt territorium.

Santos använde sig några månader senare av colombianska militärhelikoptrar som hade försetts med Röda Korsets emblem, i flagrant strid mot internationell rätt, för att genom en Hollywoodliknande operation frita tre CIA-agenter samt den colombianska politikern Ingrid Betancourt. Det var andra gången på kort tid som Santos bekräftade att han inte bryr sig ett skvatt om internationell rätt.

Så varför skulle inte Santos avsluta sin presidentperiod den 7 augusti 2018 med att kamma hem ännu en ”trofé”; mordet på Maduro och cheferna för de väpnade venezuelanska militära styrkorna. Det skulle ha inneburit ett inbördeskrig och med det som förevändning en militär intervention av Venezuela från USA och Colombia.

Det är slutsatsen från den venezuelanska portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning i en artikel rubricerad: ”Hur drar Colombia nytta av smugglingen av bensin från Venezuela”?

En av sju sårade kadetter den 4 augusti då två drönare utsatte Venezuelas president Nicolas Maduro och statsledningen för ett mordförsök som kunde ha slutat med ett inbördeskrig och USA-intervention.

Maffians gigantiska finansieringskälla

Det återstod tre dagar innan Uribes kronprins Ivan Duque skulle ta emot presidentbaneret av Santos. Och Santos hade bråttom för Maduroregeringen hade i slutet av juli beslutat att den ämnade göra slut på den colombianska parasiten; smugglingen av venezuelanskt bränsle till Colombia. Det skulle träda i kraft den 20 augusti.

Under 40 år hade denna smuggling pågått och det var först när Hugo Chavez intog presidentpalatset i Caracas 1998 som uppmärksamheten fästes på denna statskriminella verksamhet från Colombias sida.

Enligt den colombianska Nationalbankens egna publikationer hade verksamheten pågått sedan början av 1980-talet. I grannlandet var bensinen praktiskt taget gratis. Juan Carlos Tanus, ordförande för Föreningen Colombianer i Venezuela kunde han resa landet runt på de moderna motorvägarna utan att det i praktiken kostade mer än en spottstyver i bränsle. Och det var denna gigantiska finansieringskälla som maffian, med paramilitära och band till den uppkommande Uribedynastin skulle komma att utnyttja, totalt skrupellöst. Centrum för smugglingen kom att bli staden Cucuta, huvudstad i länet Norte de Santander vid gränsen till Venezuela.

År 1999 redovisade den colombianska regeringens egna kalkyler att 70 procent av fordonsägarna i Cucuta fyllde sina tankar med venezuelanskt bränsle. Detta bränsle såldes av de så kallade `Pimpineros´, det året totalt 5000 oftast unga och fattiga Cucutabor. Varje dag sålde dessa mellan 20-25 gallons (1 gallon=3,79 liter) med bensin. Det betyder att det såldes cirka 100.000 gallons, eller 378.000 liter venezuelanskt smuggelbensin.

Uribe legaliserar smugglingen

De paramilitära dödsskvadronernas Gudfader, den förre presidenten Alvaro Uribe Velez är också den som av colombianerna och venezuelanerna utpekas som mentorn för legaliseringen av smuggeltrafiken från Venezuela till Colombia.

År 2006 sa Uribe att han ville skapa ordning och reda på denna och “formalisera” smugglingen, även om han så klart inte använde sig av denna term. Totalt opererade det året 12.000 familjer i Cucuta med att smuggla och sälja venezuelansk bensin i Cucuta, enligt länet Norte Santanders eget Finansdepartement. ”Regleringen” av smuggelhandeln bestod i att skapa ett antal ”Uppsamlingscenter” där inköp av venezuelansk bensin skulle genomföras. Colombias Tull- och skattemyndigheter gav också grönt ljus genom att legalisera köpet genom att sätta en låg skatt på bränslet.

Eftersom smugglingen, ett brott enligt internationell rätt, nu var ”legaliserad” och ”tvättad”, kunde den colombianska staten helt fräckt distribuera den via olika bensinstationer i gränslänen. När man reser i länen Guajira, Sucre, Norte de Santander eller Arauca står de där, ”los Pimpineros” med sina jättedunkar och säljer venezuelansk bensin till en tredjedel av det gängse priset i huvudstaden Bogota. Men det paradoxala är, menar Mision Verdad, att om bensinen köps på dessa ”Uppsamlingscenter” så är det legalt, medan om den köps på gatan utanför så är det olagligt! Den colombianska dubbelmoralen slår alla rekord!

"Alex, paramilitären som lämnade tusen offer i Cucuta", en stad helt i paramilitärens tjänst där Uribe legaliserade smuggeltrafiken med venezuelansk bensin.

Paramilitären var ”monstret som Staten hade skapat”

I Colombia vet alla, människorättsorganisationer, vänstern, bondeorganisationerna, ja så klart också myndigheterna att inkomsterna för denna enorma lukrativa smuggelhandel tillfaller i första hand de paramilitära dödsskvadronerna, med klara band till stora delar av den politiska eliten samt den maffia som paramilitären har skapat i gränslandet till Venezuela.

I Norte de Santander opererade det paramilitära `Bloque Catatumbo´, som enligt egen utsago hade ihjäl 13.919 civila mellan 1997-2005, i första hand människor från vänstern och folkrörelsen. Hundratals offer försvann i ugnar som paramilitärerna i likhet med de tyska fascisterna under andra världskriget förintade rent fysiskt. Paramilitären `Alex´ var ansvarig för att ensam ha mördat över tusen (1000) civila i Cucuta. Den paramilitära ledaren Salvatore Mancuso uppgav att AUC (paramilitären) var det ”monster som Staten hade skapat”. Men paramilitären fortsätter i dag under andra initialer och har fått direkta uppdrag i Venezuela.

220 mil långa gräns

När vi gjorde ett omfattande reportage i det colombianska länet Guajira under förra året såg vi hur ombyggda fyrhjulsdrivna fordon med stora flak och i mycket hög fart transporterade hundratals specialfat med venezuelansk bensin som de smugglar via ”döda” punkter vid den 220 mil långa gränsen mellan de två länderna. De har inga problem att passera arméns eller polisens vägspärrar eftersom dessa två colombianska institutioner oftast finns med på maffians avlöningslista.

Video: Specialbyggda fyrhjulsdrivna fordon transporterar smuggelbensinen:

https://youtu.be/P9lhmgw80Ho?list=PLrKXSXO-RwT3W2xckViEeKBhmywPzUXh_

Det är samma maffia som förfogar över en irreguljär armé av yrkesmördare som opererar i de venezuelanska delstaterna Tachira, Zulia eller Apure. De används av den venezuelanska högern för att både sabotera ekonomin som för att bidra till störtandet av regeringen i Caracas.

Det här är en del av faktorerna och bakgrunden till varför regeringen Maduro inte hade något annat alternativ än att reglera priset på bensinen i Venezuela till en internationell nivå, men samtidigt skapa en garanti till att fordonsägare via statliga subventioner inte ska gå skadeslösa.

Smugglingen registreras av Handelskammaren!

Uribes beslut att “formalisera” smuggeltrafiken gick via bildandet av kooperativ som döptes till `Cooperativa Multiactiva de Pimpineros del Norte´ (COOMULPINORT). Skammen har ingen gräns och detta smuggelkooperativ till och med registrerades i Cucutas Handelskammare med tillägget ”en ideell enhet utan vinstintresse”.

Kooperativet förfogar över en anläggning som har kapacitet att lagra 800.000 gallon bensin och de anslutna Pimpineros-medlemmarna legaliserar sin smuggelverksamhet men bara genom att överlämna högst 20 gallon per dag.

Juan Carlos Tanus.

Foto: D.E.

Enligt kalkyler som kooperativet själva har gjort anländer varje månad 15 miljoner gallon olagligt ENBART till kooperativet Cucuta. Enligt Juan Carlos Tanus är den sammanlagda summan cirka en (1.000.000) miljon liter över hela gränsen.

Mision Verdad uppger att myndigheterna i Norte de Santander var ett hår från att stänga ett av dessa Kooperativa Uppsamlingscenter år 2017. Motivet var att dess maximala kapacitet var 400.000 gallon men myndigheterna konstaterade att i centret fanns mer än 1,6 miljoner gallon bensin, drygt sex miljoner liter bensin, en uppenbar livsfara för allmänheten i denna miljonstad. Men uppgifterna vittnar om den gigantiska kriminella verksamhet som den colombianska staten har ”formaliserat” i förhållande till sitt grannland.

55 procent av Colombias bensinförbrukning

Enligt den venezuelanske experten på olja, David Paravisini, smugglades det varje dag 45.000 fat bensin till Colombia vilket är lika med 55 procent av Colombias bensinförbrukning. Åttio (80) procent av denna smuggling distribueras vidare av tre företag med band till Uribesfären; Vetra, Pacific Rubiales och Petromagdalena. Men det stannar inte där. Det är inte bara dessa tre företag som distribuerar den venezuelanska bensinen i Colombia. Även det statliga Ecopetrol. Det har både raffinaderier, egen utvinning av olja och egen distribution. Och eftersom de politiska högsta myndigheterna i Colombia har legaliserat den venezuelanska smuggelbensinen så säljs den också helt öppet på landets statliga mackar av statliga Ecopetrol.

De tjänar miljarder dollar på denna verksamhet som i slutändan är ekonomiska dråpslag mot den venezuelanska ekonomin.

Här kan du köpa venezuelansk smuggelbensin i Colombia för en tredjedel av det officiella priset.

Venezuelanska smuggelbensin mer räntabel än colombiansk kokain

De colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln (läs smugglingen) med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje år som uppgår till 1,4 miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är mycket pengar som man tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man behöver varken odla eller procesera några plantor”!

Var det detta som Santos och hans uppdragsgivare i Vita Huset hade i bakhuvudet när de två drönarna skickades iväg mot den scen där Nicolas Maduro och den högsta militära ledningen stod uppställd den 4 augusti för att en gång för alla radera ut den revolutionära regeringen i Caracas? Då återstod det bara 16 dagar innan beslutet om att internationalisera det venezuelanska bensinpriset och med det beslutet, ett dråpslag mot både den paramilitära som politiska maffian i Colombia.

En av de två drönarna sprängs i bitar av säkerhetspolisens prickskyttar den 4 augusti. Vad hade hänt om drönaren hade nått sitt mål?

Den avsatta venezuelanska riksåklagaren USA:s gisslan

En nervös venezuelansk avsatt riksåklagare Luisa Ortega Diaz anländer till Bogota den 18 augusti och tas emot av representanter för USA-ambassaden och presidentpalatset. Uppgifterna gör gällande att USA kände till hennes korruptionsaffärer i Venezuela och nu använder henne som politisk bricka i spelet för att störta regeringen Nicolas Maduro. En gisslan i Uncle Sam´s  händer, om man så vill.

Den avsatta venezuelanska riksåklagaren USA:s gisslan

Av Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano

Varför flydde den venezuelanska riksåklagaren undan anklagelserna om maffiasamröre i stället för att konfrontera dem?

TEGUCIGALPA / 2017-09-02 / Den avsatte riksåklagaren Luisa Ortega anklagas för att vara en spindel i ett nätverk som har kostat den venezuelanska staten 200 miljoner dollar. Ortega har till och med rest till Pais på semester med personer som senare ställts inför rätta för korruption, inblandade i maffianätverket. På Bahamas öppnade hon och maken ett bankkonto med sex miljoner dollar, enligt Venezuelas nye riksåklagare.

  

• Den avsatta statstjänstekvinnan hade som riksåklagare satt i system att frige höga narkotikahandlare medan småhandlare fängslades.
  
• Hon anklagar president Nicolas Maduro för att ha utnyttjat ett företag i Spanien för egen vinning men detta finns inte registrerat i Spanien, enligt El Pais. 
• I Colombia tillbakavisar den colombianske direktören i en intervju till den anti-chavistiska dagstidningen El Tiempo alla påståenden om att Maduro har intresse i dennes företag som totalt falska. 
• Men ett är sant: Luisa Ortega samarbetar nu, enligt Miami Herald, med USA:s Justitiedepartement. Detta samarbete sammanfaller med Trumps upptrappade ekonomiska och propagandistiska krig mot regeringen i Caracas. 
• Det sammanfaller också med den turné som Lilian Tintori, oppositionsledare som ertappades med 200 miljoner bolivar i fyra lådor fulla med kontanter, skulle göra i dag, lördag den 2 september, till Europa där hon skulle sammanträffa med regeringscheferna Mariano Rajoy (Spanien), Angela Merkel i Tyskland, Enmanuel Macron i Frankrike och premiärminister Theresa May i Storbritannien. Enligt hennes bankkonto överstiger detta aldrig 700.000 bolivar per månad. 
• Oppositionsledaren Julio Borges, han som skrev till 14 internationella finansinstitut som opererar i Venezuela och krävde stopp för alla lån och samarbete med den venezuelanska staten, skulle även han ut och flyga och sammanträffa med Tintori i Europa för att förstärka den internationella fronten mot Venezuela. 
• Under oppositionens våldsamma och dödliga protester i Caracas´ överklasskvarter uppmanade Borges världen att införa ekonomiska sanktioner mot Venezuela. Efter Donald Trumps beslut att införa hårda ekonomiska sanktioner mot Venezuela och det statliga oljebolaget Pdvsa, ville Borges och oppositionsfronten MUD att Trump skulle förstärka sanktionerna. 
• Men båda dessa ledare för statskuppsaktionerna under fyra månader har ålagts förbud att lämna landet av landets nya åklagarämbete. Först ska de svara för sina handlingar.

 

Borde inte Lilian Tintori svara för den här "sedeltransporten" i sin privabil?

Hundra dödade i högerns protester. Vem ansvarar?

Den 5 augusti avsattes riksåklagaren i Venezuela, Luisa Ortega från sin post av den författningsskrivande församlingen (ANC). Den hade sammanfattat riksåklagarens totala passivitet under högeroppositionens våldsamma protester under fyra månader som lett till att över hundra venezuelaner dödats. Hus, sjukhus, daghem hade satts i brand. En avskedad poliskapten stal en helikopter och besköt högsta domstolen med kulsprutegevär samtidigt som han avlossade fyra granater. Till och med en militärgarnision i delstaten Carabobo attackerades och ett stort antal vapen stals efter att en infiltratör i garnisonen hade öppnat porten.

Luisa Ortega verkade vara handlingsförlamad och ägnade dagarna till att anklaga regeringen för att ha våldfört sig på författningen efter att presidenten föreslagit den Centrala Valkommissionen CNE att utlysa val den 30 juli för att välja ledamöter som skulle skriva eller modernisera den nuvarande författningen.

Oppositionen vägrade delta i valet och fortsatte i stället morden, lynchningarna eller antändande av personer med svart hudfärg eller röda skjortor (chavister) på Caracas´ gator.

Mot alla odds och mot oppositionens bedövande stöd i de internationella medierna gick över åtta miljoner venezuelaner till valurnorna. Valdeltagandet var en grov misskalkyl och politiskt nederlag för den fascistiska högern i och utanför Venezuelas gränser.

Efter den 30 juli har luften gått ur oppositionen som nu plåstrar såren, bråkar internt om ”köttgrytorna” som ska fördelas vid valet av guvernörer i mitten av oktober. Den ”diktatur” som den anklagade regeringen för, ska oppositionen nu tävla med i nästkommande val.

Varför ingrep inte riksåklagare Luisa Ortega mot den fascistiska oppositionens mördare som på bilden har antänt och knivhuggit en misstänkt "chavist"? Var hon redan då under kontroll av USA-ambassaden?

Togs emot av USA-ambassaden i Bogota

ANC tillsatte samtidigt den 5 augusti en kommission för att utreda anklagelserna om korruption och ett maffianätverk inom åklagarämbetet som ska ha letts av Ortega och hennes man German Ferrer, parlamentsledamot för regeringspartiet PSUV. Allt fler detaljer framkommer nu och allt fler pusselbitar faller på plats som svarar på frågan varför Ortega inte stannade i Venezuela för att försvara sin heder inför anklagelserna om korruption och sin påstådda oskuld.

Under dagarna 5-18:e augusti gick Ortega under jorden. Den 18 augusti landade hon i Bogota där hon togs emot av presidentpalatsets utsända samt personal från USA-ambassaden (Sic!).

Enligt den största colombianska TV- och radiostationen Caracol hade ”venezuelanska företagare i exil kontaktat panamanska industriledare som har intressen i flygbolaget Central Charter”.

Detta hyrs vanligtvis av rika företagsledare och kostar 10.000 dollar att hyra för en resa. Bolaget ägs av den colombianska industriledaren Gabriel Echavarría.

Den colombianske magnaten Gabriel Echavarría har sitt eget flygbolag som opererar för kontinentens mäktiga, rika och i fallet även Luisa Ortega.

Två USA-baser

Luisa Ortega och hennes man hade lämnat Venezuela illegalt via en snabbgående yacht och ankrade i ön Aruba bara 40 kilometer från det venezuelanska fastlandet där Central Charter väntade på sina passagerare.

Det ska noteras, att på Aruba förfogar USA:s 16 olika underrättelsetjänster över ett sofistikerat system av avlyssning och kopiering av ALL slags kommunikation i Karibien, Central- och Sydamerika. John Negroponte lovordade och underströk betydelsen av installationerna i ett kongressförhör för några år sedan.

Den 1 december 2016 förlängdes kontraktet mellan USA och kolonialmakten Holland med fem år. USA förfogar två militärbaser i tjänst hos South COM (Sydkommandot). På Aruba finns flygbasen Reina Beatriz medan USA:s 4:e Flotta har en stor marinbas på Curaçao. USA har upprepade gånger trängt in på venezuelanskt luftterritorium i uppenbara provokationer.

”Freedom-2”, Plan för invasion av Venezuela

I dokumentet ”Freedom-2”, utarbetat den 25 februari 2016 och undertecknat av amiral Kurt Tidd, för närvarande chef för Sydkommandot, beskrivs en inringning och invasion av Venezuela i olika etapper. Den förre chefen för Sydkommandot och den nuvarande chefen för Donald Trumps regeringskabinett, John Kelly, var av samma ståndpunkt men redan i oktober 2015. Kelly underströk då att USA var berett att invadera Venezuela i händelse av att medlemmarna inom OAS beslutade att utfärda det så kallade ”Demokratiska Chartan.

Det är i den andan och enligt den manualen man ska se Luisa Ortegas agerande under första halvåret 2017, menar hennes kritiker och politiska analytiker i Caracas. Hon är USA:s gisslan för USA:s underrättelsetjänst har samma uppgifter på Ortegas korruption som det nya åklagarämbetet i Caracas har.

Vad vi åser är USA:s klassiska operationer i världen där de klämmer åt dem som de kan utnyttja för egna intressen i utbyte mot fri lejd och uppehållstillstånd i USA.

Planet med Ortega lyfte från Aruba den 18 augusti och en timma och 15 minuter senare, kl. 13.50 lokal tid, landade det i Bogota. På plats fanns tjänstemän från presidentpalatset och agenter från USA-ambassaden, enligt Caracol.

Bara 40 kilometer från det venezuelanska fastlandet ligger Aruba och Curaçao och två USA-baser. En tillfällighet att Ortega tog sig dit med risk att Venezuelas kustbevakning skulle gripa henne i stället för att gå över den 1200 km långa gränsen mot Colombia?

Ortega i sällskap med torterarnas säkerhetspolis

Två dagar senare, den 20 augusti klockan 12.20 publicerade webbportalen La Tabla uppgifter på den tredje personen i Luisa Ortegas sällskap: Arturo Vilar Estévez. Han identifierades av USA-kanalen Univision, med säte i San Antonio, Texas och La Tabla kablade ut den politiskt kontroversiella nyheten.

För Vilar är inte vem som helst.

Arturo Vilar, f.d. presschef hos

säkerhetspolisen Disip.

Han var presschef för den hatade och fruktade hemliga politiska- och säkerhetspolisen DISIP (Dirección General Sectorial de los Servicios de Inteligencia y Prevención) på 1990-talet. Vilar hade utbildats av CIA-agenter som opererade i exil och anklagades för att ha deltagit i tortyr och mord, bland dem på Jorge Rodriguez, far till den ordföranden i ANC, Delcy Rodriguez och borgmästaren i Caracas Jorge Rodriguez (son med samma namn som den mördade fadern). Disep anklagas också för att ha deltagit en den beryktade massakern Yumare 1985 utförd av den socialdemokratiska regeringen Accion Democratica. Arturo Vilar var den som författade kommunikéer och pressmeddelande för underrättelsetjänsten där de fruktansvärda brotten mot de mänskliga rättigheterna rättfärdigades.

Daniel Comiso Urdañet, en av de 14

kuppgeneralerna. FOTO: DICK E.

Trogen sin bana och uppdragsgivare utnämndes han till presschef för de militära kuppmakare som i slutet av kuppåret 2002 förskansade sig på torget Plaza Francia de Altamira, i Caracas överklasskvarter. För att intervjua en av dessa militärer, Daniel Comiso Urdañet, kontraamiral och en av de 14 generaler som genomförde statskuppen mot Chavez i april 2002 var jag tvungen att först få grönt ljus av Arturo Vilar, en öppen rabiat antikommunist som hatade den nya regeringen.

Och nu utgjorde han en del i det sällskap den 18 augusti 2017 som Luisa Ortega omgav sig med i Bogota. En tillfällighet?

Ortegas Parisresa med maffiadvokat

Men den förre presschefen för Disip är inte den ende som fått mer än en venezuelan att höja på ögonbrynen i fallet den avsatta riksåklagaren Ortega. Samma portal, La Tabla.com, kom igår, den 1 september 2017 med ytterligare ett dråpslag mot Luisa Ortegas trovärdighet. Då publicerades ett par kanske oskyldiga bilder från en turistresa till Paris om det inte vore för vilka som ingick i sällskapet. Och nu är det viktigt att vi håller reda på den kronologiska ordningen, det vill säga datumen för händelseutvecklingen under detta första halvår.

Luisa Ortegas resesällskap till Paris utgjordes av bland annat advokaten José Rafael Parra Saluzzo och dennes familj. Advokat Parra sitter för närvarande gripen anklagad för påstådd utpressning mot underleverantörer som deltog i förskingringen av det statliga oljebolaget Pdvsa i Orinocobältet. Det är inte känt när bilderna och resan genomfördes men bara det faktum att man gjorde en gemensam kostsam turistresa visar de nära relationerna mellan de bägge juristerna som pågått under det senaste decenniet, enligt La Tabla.com.

Enligt den nye riksåklagaren Tarek William Saab har undersökningarna gett bevis på kommunikationer mellan advokat Parra och åklagarämbetets chefsåklagare Gioconda González Sanchez. Det anses att Parra agerade som en slags medlare för att förhindra att åklagarämbetet utlöste rättsliga åtgärder mot hans klienter.

Advokat Parra (till höger) med delar av familjen medan Luisa Ortega står till vänster i svart hatt, enligt senaste Parisstuk.

Så opererade riksåklagarens maffianätverk

– Ett helt oskrivet blad som fram tills nu har varit arkiverat. Det handlar om de förskingringar som genomförts mellan Pdvsa och dess underleverantörer när uppdragskontrakten har skrivits och som varit övervärderade. Det handlar om åren 2010-2016, sa riksåklagaren Tarek Saab vid en presskonferens i fredags, den 1 september och namngav den ansvarige:

– Pedro León, den verkställande Pdvsa-chefen för Orinocobältet (världens största oljereserver).

Det är uppenbart att alla de anklagelser som riktats mot flera av oljebolagets direktörer i Orinocobältet till slut fick president Maduro att gå vid sidan av åklagarämbetet för dess totala passivitet i kampen mot korruptionen.

Den 29 januari i år utsåg president Maduro Eulogio del Pino som styrelseordförande i Pdvsa. Maduro krävde att del Pino skulle ta krafttag mot den ”inneboende korruptionen” i det företag som omsätter miljarder dollar. I korridorerna kom namnet Pedro José León att nämnas.

Maduro hade i sin hand en rapport på 71 sidor som utarbetats av en specialkommission som presidentpalatset hade utsett 2015 och som döptes till el Cuerpo de Inspectores Socialistas de la Presidencia de la República, inspektörer med högsta förtroende hos presidenten för att gå till botten med korruptionen.

Maduro gav den venezuelanska kriminal- och säkerhetspolisen Sebin (El Servicio Bolivariano de Inteligencia Nacional) fria händer att slå till.

Arresteringsorder mot tre höga Pdvsa-dignitärer

Den 4 februari i år utfärdades arresteringsorder mot tre höga direktörer i Pdvsa verksamma i Orinocobältet:

1) Den vice verkställande direktören för produktionen Lorenzo Aguilera.

2) Direktören för gasanläggningen Edner Meléndez.

3) Direktören för hela Orinocoprojektet Pedro León Rodriguez. Den sistnämnde lyckades undvika arresteringen.

Den 5 februari grep det militära kontraspionaget (DGCIM) två höga direktörer i Orinocobältet.

Den 7 februari bekräftade Sebin arresteringsordern mot Pedro Leon, som fortfarande var på flykt. Ordern hade begärts hos åklagarämbetet i Caracas, under Luisa Ortegas befäl. Men det är uppenbart att Ortega inte var villig att utfärda ordern. Därför gick Sebin till domstolen i delstaten Anzoátegui, som omfattar Orinocobältet och där utfärdade den kvinnlige domaren Luz Verónica Caña orden om arrestering efter att delstatsåklagaren Pedro López presenterat uppgifterna om korruption av Pedro Leon. På så sätt kunde säkerhetspolisen gå vid sidan av Luisa Ortega i Caracas som då, av någon anledning, inte ville gå Sebin till mötes. Nu, ett halvår senare vet vi orsaken.

Trettiofem företag inblandade i korruption

Giovanni Urbaneja.

Den 9 februari i år i en intervju för portalen El Pitazo (anti-chavist) med fackföreningsledaren för oljearbetarna i Orinocobätet och den lokale ledaren för regeringspartiet PSUV, Giovanni Urbaneja, uppgav Urbaneja att han sedan flera år hade samlat in uppgifter om korruption som Pedro Leon var ansvarig för. Intervjun med den förre parlamentsledamoten är en svidande vidräkning med sin före detta partikollega, Pedro Leon och hur korruptionen är en reell samhällscancer i landet.

– Företaget Hot Oil Services var i konkurs redan 2010 men har åtnjutit en mängd kontrakt (med Pdvsa), alla kontrakt gjordes upp på tu man hand utan några som helst anbudsförfaranden, sa Urbaneja och tillade att han personligen hade liknande uppgifter på minst 35 underleverantörer till Pdvsa.

Pedro Leon Rodriqguez, högste direktör för världens största gas- och oljereserver.

Flydde till Dominikanska Republiken

Men Pedro Leon gick inte att finna i februari trots en rad razzior på platser där han misstänktes uppehålla sig. Ryktet gick om att han hade flytt till Bahamas där riksåklagaren Luisa Ortega och hennes man German Ferrer anklagas ha öppnat ett antal bankkonton med sex miljoner dollar i insatt kapital, resultat av korruptionen inom åklagarämbetet och dess inblandning i maffianätverket i Pdvsas Orinocoavdelning.

Men som en blixt från en klar himmel kom nyheten, just när jag skriver temat om Luisa Ortegas korruption, att Pedro Leon Rodriguez har gripits för någon timme sedan när han landade med planet från Dominikanska Republiken på den venezuelanska ön Isla Margarita. Det är möjligt att de dominikanska myndigheterna har fått kalla fötter efter att de blivit varse om att den efterlyste Pedro Leon befunnit sig på dominikanskt territorium och satt honom på första bästa plan tillbaka till Venezuela. Leon kommer nu att förhöras av Sebin och många inom maffianätverket väntar säkert med stor oro vad denne före detta oljedirektör kommer att säga.

Riksåklagaren utpressade företag

Enligt riksåklagaren Tarek Saab är Luisa Ortega inblandad i en rad tvivelaktiga affärer via de företag som fått kontrakt av de korrumperade Pdvsa-direktörerna. Kontrakten har satts till överpriser upp till 230 procent som betalats till flera av de nämnda direktörerna. Samtidigt har dessa försett den avsatta riksåklagaren och hennes maffianätverk med uppgifter som åklagarmaffian i sin tur har använt för att utpressa de nämnda företagen. Enligt Tarek Saab handlar det om pengar upp till 200 miljoner dollar till skada för nationen. Han hävdar att det bara är ”preliminära uppgifter” för de tolv företag de har undersökt. Men siffran kan stiga.

De tolv företagen är:

• Nalco Venezuela
• Sumiservi 2021
• Capriservi
• Cooperativa Servicio de Oriente
• Servicio Construcciones y Mantenimiento Romara
• Constructora Urbano Fermín (Cuferca)
• Metro Emergencias
• Tradequip
• SDV Energía e Infraestructura
• Derwick Asociados

Dessa företag, med undantag för Servicio Construcciones y Mantenimiento Romara, finns registrerade över företag som är auktoriserade att göra affärer med den venezuelanska staten och flera av dem har tidigare utpekats i anklagelser om korruption.

President Hugo Chavez under en av sina många resor till Orinocobältet där han varnade för att korruptionen är en samhällscancer som måste utrotas.

Advokatbuffén Parras utpressning

Vad hände då med Luisa Ortegas resesällskap till Paris, advokaten José Parra Saluzzo som sitter fängslad för att svara på åklagarämbetets anklagelser om korruption i Orinocobältet?

Advokat Parra har starka band med oppositionsfronten MUD (Mesa de Unidad Democratica). Enligt Traek Saab hade Parra uppgiften att inkassera pengarna för utpressningen och legitimera det ”tvättade” kapitalet.

Parra Saluzzo ska enligt den pågående utredningen ha haft nästan dagliga kommunikationer med chefsåklagaren Gioconda González. Enligt Trek Saab återkommer Luisa Ortega Díaz och hennes man Germán Ferrer i brottsundersökningen i likhet med Parras advokatbuffé och Bahamasbanken USB där paret öppnade bankkonton för pengarna de inkasserade i sällskap med Parisresenären advokat Parra.

Saab var synnerligen kritisk mot Ortega när han sa att mot dessa brott “sattes inte en enda legal aktion in”. Trots att det redan i februari var uppenbart att de nämnda företagen och advokatbuffén Parra stod bakom en miljonkorruption, höll den avsatta riksåklagaren Ortega tillbaka alla krav på konkreta åtgärdermed argumentet att det fortfarande fanns saker att klara upp.

– Ortega Diaz blundade för en oerhörd grad av korruption i förskingringen i Orinocobältet.

Som kulmen på denna för Venezuela pinsamma skandal är fallet med de två åklagare som sattes att utreda förskingringen i Orinocobältet. En av dem är på flykt, som Ortega medan den andre sitter bakom lås och bom, ett resultat av det institutionella kaos som rått de senaste åren när Luisa Ortega har lett Venezuelas åklagarämbete. Enligt Saab var åklagarämbetet som en stat i Staten.

Riksåklagarens kontraoffensiv mot regeringen
på oppositionens sida

Det är viktigt att ha dessa händelser i februari månad i färskt minne för att i kronologisk ordning upptäcka hur den avsatta riksåklagaren inledde sin totalkonfrontation mot president, regering och regeringspartiet PSUV när det blev uppenbart för henne att marken brann under henne i slutet av februari och början av mars.

I stället för att med all kraft bekämpa straffriheten och gripa de bokstavliga mördare som hade ihjäl hennes landsmän i protesterna som oppositionen igångsatte i mars-april, utfärdade hon inte ett enda beslut om att skipa rättvisa för offren för den fascistiska våldsvåg som uppstod.

När USA, EU, Canada och resten av den kapitalistiska världens ledare gav sitt ovillkorliga stöd till oppositionen, förstärkte hon sin nu politiska konfrontation mot Maduro och regeringen, och anklagade den för att bryta mot författningen när Maduro, enligt artikel 348 i konstitutionen, uppmanade Valkommissionen att utlysa val till ANC.

Ortega gick uppenbarligen i tron att regeringen skulle falla. Parallellen med hur samma internationella krafter agerade i fallet i inledningen av kriget mot den syriska statsbildningen 2011 passerade säkert förbi Ortegas minnesbilder.

Men precis som i fallet Syrien, gjorde dessa mäktiga krafter en misskalkyl. De räknade inte med att Venezuelas folk också ville ha ett ord med i detta smutsiga spel. Valet den 30 juli blev på något sätt ett slags chack-matt för oppositionen som satte hela sin tillit till en utländsk intervention av Venezuela eftersom oppositionen inte var i kraft att störta Maduro som den gjorde med Chavez i april 2002.

Wall Street är ute efter Venezuelas olja

För att avleda uppmärksamheten mot Luisa Ortegas allt tunnare anklagelser om korruption av regeringen Maduro, anklagelser som nu med allt större kraft vänds mot henne själv, men med allt starkare bevis planerade oppositionen en internationell turné med Lilian Tintori och Julio Borges.

De skulle i dag, lördag 2 september, dra ut i ett internationellt korståg parallellt med Luisa Ortegas korståg i flera latinamerikanska länder, mot sitt eget fosterland. Denna trio tror fortfarande att de inte behöver ställa in sig hos det nya åklagarämbetet för att svara för sina handlingar, som de 200 miljonerna bolivar i Tintoris bil. ”Se, säger Tintori och visar upp neofrankisten Mariano Rajoys inbjudan, de väntar på mig i Madrid”. . . .

Men det är större krafter inblandade i spelet om Venezuela än två personer. Pdvsa och världens största gas- och oljereserver i Orinocobältet ligger där och det vet den Faktiska Makten i Washington och Wall Street. De skiter uppriktigt sagt i både Borges och Tintori eller den avsatta riksåklagaren Luisa Ortega Diaz. Men de används och utnyttjas i dag av en hänsynslös stat som är beredd att intrigera krig mellan broderfolk för att komma åt dessa naturresurser i Venezuela.

Därför utfärdade Trump de ekonomiska sanktionerna mot Venezuela och Pdvsa, i tron att det går att svälta folket till underordning.

Att nu Luisa Ortega står i tjänst hos USA:s Justitiedepartement, enligt Miami Herald, är bara följdriktigt. Där slutar ALLTID förr eller senare de latinamerikanska korrumperade maktmännen/kvinnorna.