Visar inlägg med etikett massmediakrig mot venezuela. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett massmediakrig mot venezuela. Visa alla inlägg

23 feb. 2019

Det journalistiska stolpskottet på Dagen Eko (SR) om Nicolas Maduros avbrytande av de diplomatiska förbindelserna med Colombia





Det journalistiska stolpskottet på Dagen Eko (SR) om Nicolas Maduros avbrytande av de diplomatiska förbindelserna med Colombia

TEGUCIGALPA / 2019-02-23 / En reporter på Dagens Eko hävdar på fullt allvar att Venezuela avbryter de diplomatiska förbindelserna med Colombia för att Maduro inte vill ha mediciner och livsmedel till sitt folk!!!! Så enkel ser konflikten mellan Venezuela och den USA-ledda världen, det vill säga om man är reporter på dagens Dagens Eko.

Jag hade faktiskt större förtroende för Dagens Eko på 1970- och ända in på 80-talets hysteriska ubåtsjakter då reportrarna på Ekot hade lite förnuft och sans.

Nu läser jag nyhetstelegrammet från aktiviteterna av den venezuelanska oppositionens totala fiasko vid gränsen mellan Colombia och Venezuela att ”Nicolás Maduro säger att han bryter de diplomatiska relationerna med Colombia, eftersom Colombia hjälper oppositionen i försöken att föra över livsmedel och andra förnödenheter till behövande i Venezuela”.

Bland reportrar är det mildaste uttrycket att det är ”ett journalistiskt blåbär” som har författat texten som sprids på SR:s utrikessida. I värsta fall hade vi kallat henne/han för ett ”journalistiskt stolpskott”.

Och det är nog det senare.

Om Dagens Eko har någon som helst kännedom om vilken roll Colombia och nickedocksregeringen Ivan Duque har spelat mot sitt grannland Venezuela så kanske texten hade sett annorlunda ut. Om ägaren och arbetsgivaren inte hade lagt in några politiska hinder, förstås.

Från Colombias territorium har paramilitärer attackerat Venezuela. I maj 2004 greps 140 colombianska paramilitärer strax utanför Caracas på en gård och anläggning som ägdes av en kuban-venezuelan, Robert Alonso som omedelbart sjappade av till Miami, dit de flesta av kubanska och venezuelanska suspekta gangsters och diktatorer brukar sluta sina dagar i jordelivet.

Colombias förre president Alvaro Uribe sa, något desperat innan han överlämnade presidentämbetet till sin försvarsminister Juan Manuel Santos, att ”det fattades bara lite tid för att göra upp med den castro-chavistiska diktaturen i Caracas”, varvid president Hugo Chavez kontrade med; ”vad det fattades dig var BOLLAR”!

Erkännas ska att Juan Manuel Santos är av den ”finare sorten” inom den colombianska oligarkin eller inte lika maffiaanstruken som Uribe, som dock fick presidentposten åter via valet av Ivan Duque.

Denne har stimulerat smuggling av subventionerade venezuelanska produkter men visst, det kanske äger rum mellan alla olika stater i världen. Vad som blev droppen för Nicolas Maduro var Duques och den cyniska colombianska regimens erkännande av Juan Guaidó som Venezuelas legitime president samt helgens försök att med tvång påtvinga Venezuela ”hjälp” som landets regering alltid har betalat för men som västvärlden, bland dem USA och EU har blockerat.

Hur kan man då samtidigt hävda, vilket Colombias utrikesminister Carlos Holmes Trujillo, före detta ambassadör i Stockholm och ansvarig för spioneriet av colombianska flyktingar i Sverige, att Maduros avbrytande av de diplomatiska relationerna inte accepteras av Colombia?

Är detta en slags ”feministisk journalistik” där Maduro, man och före detta busschaufför är buffeln som enligt `Ekot´ vägrar att acceptera införsel av livsmedel och medicin till ” behövande i Venezuela”.

”Ge mig ett gevär”! som han sa en gammal journalistkollega när han såg dylika stolpskott i text.


Den colombianska regeringen och staten som vill ”hjälpa” Venezuelas folk slaktade 10 000 colombianska ungdomar!

Fair Leonardo Porras, ett av 10 000 offer för arméns `False Flag´. När kommer Carlos Vives och Juanes sjunga för Leonardo och de övriga offren för den Statliga Terrorismen i Colombia?




Den colombianska regeringen och staten som vill ”hjälpa” Venezuelas folk slaktade 10 000 colombianska ungdomar!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-02-23 / Den venezuelanska journalisten och universitetslärarinnan Asalia Venegas tyckte att det hade gått för långt med den colombianska officiella cynismen och dubbelmoralen gentemot Venezuela. Därför sammanfattade hon i tre meningar dramat för den colombianska ungdomen [1]:

”10 000 ungdomar kan inte delta i konserten som ska genomföras i Cucuta (vilken genomfördes igår, fredag 22 febr.) som deras landsvänner (Carlos) Vives och Juanes ska delta i. De tio tusen ungdomarna mördades av de militära och polisiära styrkorna utan att dessa musiker höjde sin röst. Inte heller de musiker som den brittiske magnaten kontrakterade höjde sin röst i evenemanget som använder en humanitär sång för ett `militärt alternativ´ med vilket USA hotar Venezuela”.

Den venezuelanska kollegan är luttrad efter den kanonad av Fakenews, massmediamanipulationer mot Venezuela och den totala avsaknaden av journalistisk etik och principer som Kajsa ´Ekis´ Ekman poängterade när hon försvarade sina reportage från Venezuela mot DN-Imperiets ledarsida. Den händelsen illustrerar hur den Faktiska Makten förlorar den mentala, för att inte tala om journalistiska kontrollen, när en av få i presskören som Ekman vågar ifrågasätta USA:s militära planer och ekonomiska krig mot det sydamerikanska landet och den nickedocka de har placerat framför sig som ska utföra ”basarbetet”.



OCH INGEN AV VÅRA kollegor på DN eller CNN talar om de tio tusen colombianska ungdomarna som föll offer (2002-2010) och faller offer för den statliga terrorism som existerat så länge den colombianska oligarkin har existerat, enligt FN-rapporter. Studenter, bönder, arbetare, arbetslösa eller handikappade ”rekryterades” av armén för att mördas och öka siffran över ”stupade gerillasoldater”, som både den förre presidenten Alvaro Uribe som hans försvarsminister och sedermera också president och till råga på allt mottagare av Nobels Fredspris, Juan Manuel Santos krävde av de militära styrkorna.

Men vår venezuelanska kollega Asalia kryddar på:

”Scenen är inte fullständig. Till de 10.000 offren för `False Flag´ ska vi också lägga till summan av 400 sociala ledare som mördats sedan fredsavtalet skrevs under samt nästan 5000 barn från wayuufolket som dött av undernäring i det colombianska länet Guajira, utan att det hörs någon röst, någon klagan från någon av sina sjungande landsvänner eller kollegor i det teatraliska spektaklet av musik, död och ljus. Showen är inte originell”.


Carmen Elena Robio, med åtta av sina nio barn som blev faderlösa när deras far, Adán mördades av paramilitärer i tjänst hos Chiquita och Dole i den del av Colombia, Cienaga, där den colombianska armén mördade 3000 bananarbetare med familjer den 5 december 1928. Då liksom nu använder de transnationella bolagen sig av professionella mördare för att vinsterna inte ska gå ned när arbetarna organiserar sig, så som Adan, kassör i det regionala bananfacket när han mördades. Bolagen betalade tre cent usd per exporterad bananlåda till paramilitären. FOTO: DICK EMANUELSSON.


ASALIA VENEGAS PÅMINNER OM MASSAKERN på 3000 arbetare på United Fruits bananplantager i Cienaga, norra Colombia den 5 december 1928, beordrad av den konservativa regeringen på USA-bolagets inrådan och utförd av den colombianska armén, beskriven i ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel Garcia Marquez, en verklig värdig Nobelpristagare. Konserten och de olika aktörerna i Cucuta spelar samma roll som 1928 och kan resultera i ett blodbad.

”Mr. Herberts* spelar i dag Juanes, Vives och de övriga `bufflarna´ som lovsjunger en invasionsarmé som går över massgravar till vilka det aldrig anlände den mest minimala `humanitär hjälp´”.

* Mr. Herberts var en av bananbolagets figurer i Garcia Marquez surrealistiska roman ”Hundra år av ensamhet”.


[1] Sobre bufones y tumbas. Diez mil es la cifra macabra de falsos positivos que registran la ONU. Por Asalia Venegas

http://www.ultimasnoticias.com.ve/noticias/opinion/sobre-bufones-y-tumbas/?fbclid=IwAR2ggLBwW1yN0Z-itXPjDtGXYYf0qIZpCEnjk2BTt2i1ivt8eSPac7QXA6M

17 juni 2015

Massmediakriget mot Venezuela: Varför hämtades Felipe Gonzalez av Colombias flygvapen i Caracas?

Felipe Gonzalez uppgav inför resan till Venezuela att han ville medla mellan oppo-
sitionen och regeringen. I verkligheten var han utsänd av den verkliga makten i
Colombia, USA, som i grannlanet förfogar över sju militärbaser varav fyra är prog-
rammerade till att spionera på Venezuela och från colombianskt territorium
kan inleda en militär intervention av Venezuela. Tänk på vad senatorn
Paul Coverdell sa
när Plan Colombia skulle godkännas i USA:s kongress: "För att kontrollera Venezuela
(som förfogar över världens största oljereserver) måste vi ockupera Colombia militärt".
På bilden bekräftas att Felipe Gonzalez, efter att han plockats upp av Santos president-
plan, mottog colombianskt medborgarskap!






Varför hämtades Felipe Gonzalez av Colombias flygvapen i Caracas?

”Den internationella högern är djupt inblandad i fallet Venezuela”

TEGUCIGALPA / CARACAS / 2015-06-11 / Spaniens före detta regeringspresident (1982-1996) Felipe Gonzalez är välkommen till Venezuela men inte för att destabilisera landet.

Det var budskapet från Venezuelas president Nicolas Maduro efter att Gonzalez hämtats av ett colombianskt militärplan i Caracas. Han gavs inte tillträde att träffa två fängslade politiker och då valde han att lämna Venezuela.

Felipe Gonzalez är en i raden av flera före detta statschefer som krävt att få träffa Leopoldo Lopez och Antonio Ledezma, två av den venezuelanska högeroppositionens förgrundsfigurer.

"Socialisten" Felipe Gonzalez i sällskap med några av de främsta ledarna
för den venezuelanska högern, bland dem Henrique Capriles (2:a från höger)
som förlorade presidentvalet förra året.


Bland de avvisade återfinns Colombias före detta president Andres Pastrana. Han gav den venezuelanske kuppledaren Pedro Carmona politisk asyl 1992 efter att statskuppen i Venezuela har slagits ner av folket. Mexikos Vicente Fox och Chiles Sebastian Piñera är två andra högerpresidenter. De hade sällskap av Bolivias Jorge Quiroga. Denne var vice president och medlem i samma parti, ADN, som general Hugo Banzer. Banzer genomförde en militärkupp 1971 och ledde militärjuntan fram till 1978. Dessa representanter för den latinamerikanska högern har nekats att besöka fängelset som Lopez och Ledezma sitter i.

”Inga politiska fångar”

De bägge är fängslade efter att ha lett ett upprorsförsök, ”Plan Salida”, mot den folkvalda venezuelanska regeringen förra året. Upproret pågick under nära tre månader.

– De är inga politiska fångar utan fängslade politiker. De har brutit mot författning och lagar i Venezuela. Fyrtiotre venezuelaner mördades, cirka 800 
personer skadades skadades och materiella värden för miljoner dollar förstördes förra året. Vad skulle hänt, Dick, om det hade ägt rum i Sverige?

Det säger Juan Carlos Tanus när Flamman ringer upp honom i Caracas. Han är forskare och chef för organisationen ”Colombianer i Venezuela”. Han är bosatt i Venezuela sedan mer än 20 år och är en expert på hur bland annat den colombianska paramilitären har penetrerat landet.

– Venezuela är ett land som genomgår en förstörelseprocess, sammanfattade Felipe Gonzalez till den spanska dagstidningen El Pais efter att han lämnat landet.

Den svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson och Juan Carlos Tanus i Caracas vid ett tidigare reportage.


”Hopplöst förlorad opposition”

Det är den bilden, menar Tanus, som systematiskt pumpas ut i de internationella medierna.

– Det ingår i en kampanj för att destabilisera Venezuela. Motivet för hans och de andra statschefernas besök var inte att stödja en fredlig seriös opposition. Nej, stödet går till den extrema högeropposition som med våldsamma medel vill störta demokratin.

Vilken är USA:s roll?

– USA spelar i bakgrunden men har misslyckats att samla oppositionen. USA inser att oppositionen är hopplöst förlorad inför de kommande parlamentsvalen i december.

Hur tolkar du det faktum att det colombianska flygvapnet skickade ett plan för att flyga ut Gonzalez från Venezuela till Colombia?

– Den händelsen visar hur djupt inblandad den internationella högern är i fallet Venezuela. Planet tjänar bara presidenten och hans kabinett. Därför tror jag att USA har lyckats binda upp, inte bara Colombia och Madrid mot Venezuela, utan även flera europeiska stater.


Beslutet i oktober 2010 att överlämna sju colombianska militärbaser i USA:s regi för att främst bekämpa
den colombianska vänstergerillan Farc och ELN, har också uppgiften att på några minuter mobilisera
trupperna mot Venezuela i händelse av en uppkommen konflikt med USA:s främsta fiende i Latinamerika.
Marinbasen Bahia Malaga på Colombias stillahavskust byggdes av det svenska byggföretaget ABV, ägt av
Antonia X:son Johnsson. Ericsson utrustade basen med telekomnikationer och Asea med transformatorer.
Den socialdemokratiska regeringens utsände, bostadsminister Hans Gustavsson, skrev under kontraktet med
general Lanazabal, som senare skulle komma att anklagas för konspiration och försök till statskupp i slutet av
1980-talet. Socialdemokraten Harry Schein utfärdade, på S-regeringens uppdrag, 250 miljoner dollar i export-
kreditgarantier till det militära bygget i ege skap av ordförande för EKN, Exportkreditnämnden, för att
monopol- och byggkapitalisten Antonia X:son Johnsson inte skulle bli utan sina garanterade vinster i
händelse av att den colombianska marinen inte skulle betala räkningen.
Och som ett ödets ironi huserar nu USA:s marinsoldater på Bahia Malaga.



Mördad parlamentsledamot

Några månader efter att upprorsförsöket slogs ner förra året, mördades en av det socialistiska enhetspartiets PSUV:s mest populära parlamentsledamöter, den blott 27-årige Robert Serra. Polisen har gripit nästan hela det kommando som utförde det bestialiska mordet. De gripna har erkänt och pekat ut den colombianske paramilitären Jose Angel Cartagena, alias “Colombia”, som ledare för aktionen. Han deporterades från Colombia för några veckor sedan dit han hade flytt efter mordet.

Förra veckan greps även den man som påstås ha finansierat mordet på Serra, Julio Vélez. Även han är colombian och var kommunalråd och medlem i samma parti som Alvaro Uribe, uppger Tanus.

– Det är via Uribe som de väpnade aktionerna mot Venezuela har utförts och finansierats, menar Tanus. Julio Velez var en bricka i denna konspiration men det är Uribe som spindeln.

Dick Emanuelsson

Intervju med Juan Carlos Tanus (på spanska):