Visar inlägg med etikett statskupp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett statskupp. Visa alla inlägg

18 feb. 2019

CARLOS ORTEGA WAS HERE! Med ett sådant ”fackligt stöd” till Juan Guaidó blir det en lätt match!




CARLOS ORTEGA WAS HERE!
Med ett sådant ”fackligt stöd” till Juan Guaidó blir det en lätt match!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-02-18 / Carlos R. Baltodano, egenföretagare som lever i Kalifornien på bekvämt avstånd från händelsernas centrum i Centralamerika eller Venezuela har för vana att uppmana till alla slags aktioner (även våldsamma, får vi förmoda?) för att störta sandinistregeringen i Nicaragua. Han har den senaste tiden varit mycket deprimerad för försöket till uppror förra året gick om stöpet och han anklagade/ar, från Kalifornien, nicaraguanerna, främst arbetsgivaorganisationen Cosep för feghet och för att inte ha tillräckliga ”bollar” för att störta Ortega.

Men nu har han fått nytt mod efter att ha sett och hört venezuelanen, ni vet han som proklamerade sig till ´president´ på ett apellmöte i centrala Caracas, Juan Guaidó, på YouTube. I det 15 minuter långa framträdandet nämnde denne Guaidó den förre ledaren för det genomkorrumperade och utrotningshotade facket CTV Carlos Ortega som påstås ha gett Guaidó en rejäl björntjänst genom att ge denne pellejöns, robotiserad av Trump och State Departement, sitt stöd vilket Guaidó betraktar som ”fackligt”!



Carlos Ortega med kuppledaren
PEDRO CARMONAS arm som en segergest
vid statskuppen i april 2002.

Men vet någon av dagens generation vem Carlos Ortega är? Kanske en och annan i Venezuela men utanför är det nog bara vi reportrar som var där innan och efter statskuppen den 11 april 2002 och där den tidens kuppledare, Pedro Carmona också utsåg sig själv till samma post som Guaidó efter att ha störtat president Hugo Chavez. Carmona var dåtidens SAF-general i Venezuela och med stöd av ett antal höga USA-utbildade militärer genomfördes statskuppen.

Och där stod Carlos Ortega (se bild) och höjde, vad som borde vara hans naturlige politiska och facklige motståndare, Carmonas arm i en segergest och en bekräftelse om att nu var ”mulatten Chavez” störtad.

Att Guaidó söker upp, en efter en, dessa misslyckade portalfigurer för den venezuelanska kontrarevolutionen 2002 kan vi bara applådera till, för varje gång han gör det förlorar han minst 100.000 tveksamma anhängare i Venezuela.

Och att kalla Carlos Ortega för ett ”fackligt stöd” måste vara årets största skämt, trots att vi bara befinner oss den 18 februari, det vill säga i början av året.

Sammanfattningsvis har Carlos Ortega varit stendöd rent politiskt, fram tills nu. Han gick i landsflykt efter den två månader långa lockouten som dåvarande PDVSA:s USA-allierade direktörer utlöste de första dagarna samma år som statskuppen, i december 2002. Om statskuppen var en mycket allvarlig var igenbommandet av landets ekonomiska kronjuvel, PDVSA, minst lika allvarligt eftersom den syftade till att slå sönder ekonomin och tvinga Chavez till att kasta in handduken.

Men än en gång red Chavez och folket ut ännu en storm utlöst av samma destruktiva krafter som genomfört statskuppen, samma krafter som i Nicaragua förra året också trodde att de skulle kunna störta sandinistregeringen genom att arbetsgivarorganisationen paralyserade ekonomin med hjälp av våldselement vid ”Dödens Barrikader”. I dag gråter samma krafter inom massmedia krokodiltårar för att ekonomin har sjunkit och att ”regeringen inte vill ha en dialog med oss”. Cynism på högsta nivå.

Och i Venezuela fick PDVSA-direktörerna CTV:s fulla stöd som deltog i paralyserandet av ekonomin. Men återigen slogs försöket att sänka regeringen ned av folket.

Carlos Ortega innan och efter statskuppen i april 2002. Ortega kastades ut från Costa Rica och tvingades återvända till Venezuela.

Med ett falskt ID-kort greps Ortega för sin inblandning i statskuppen i april 2002 och försöket att slå sönder den venezuelanska ekonomin i paralyserandet av PDVSA under två månader, en lockout/strejk som kostade landet 20 miljarder dollar.


Den korrumperade suputen Carlos Ortega drog till Costa Rica där han däremot blev utkastad efter två år i exil. Ingen av facken i världen, inte ens den då socialdemokratiskt styrda Internationalen ville veta av honom.

Och det blev en lika illa sorti som de flesta av latinamerikanska diktatorer som flyr till Miami för att ”Pappa ska ta hand om och beskydda mig”. Men inte ens i Miami ville de veta av honom och det blev då tillbaka till Venezuela där han levde under falskt namn till han greps i Caracas, men inte på vilket ställe som helst, utan ett bingospelande etablissemang med mycket lättklädda damer och mycket sprit. Jag tror det var i gryningen, dessutom, och Ortega, känd i Venezuela för att inte föredra vatten, tvingades krypa in kurran.

CARLOS ORTEGA på presskonferensen den
18 mars 2002. FOTO: DICK EMANUELSSON.
Mina personliga erfarenheter med Carlos Ortega har jag från en presskonferens den 18 mars 2002 i CTV:s högkvarter på den 11:e våningen i Caracas. Jag hade kommit dit för att bevaka den generalstrejk som CTV hade utlyst mot Chavez med förevändningen för att få upp minimilönerna och för att fa tyngd bakom gick CTV i allians med sin motpart, Fedecamaras. Därför ställde jag den helt logiska frågan till Ortega på presskonferensen, som fick de privata mediernas kraftigt sminkade damer att förvrida sina ansiktsuttryck rent groteskt som gjorde mig smått rädd; ”VARFÖR GÅR CTV I ALLIANS MED ARBETSGIVARFÖRENINGEN (Fedecamaras, styrd av Pedro Carmona) OM DEN NATURLIGE MOTPARTEN I KOLLEKTIVAVTALSFÖRHANDLINGARNA ÄR ARBETSGIVARNA OCH STATEN (när det gäller minimilönerna)”?

Ortega blev helt ställd och fick inte fram ett ljud. Det uppstod en pinsam tystnad och de sminkade kvinnliga reportrarna blev ännu mer rasande på denne ljushårige utländske reporter som i stället borde stå på oppositionens sida och inte ställa dessa journalistiska frågor.


Manuel Cova, efter-
trädde Carlos Ortega
på ordförandeposten
i CTV.
FOTO: DICK E.
Det blev Ortegas högra hand, Manuel Covas, CTV, en mer politisk slipad CTV-ledare som klämde fram ett intetsägande svar för att bara gå vidare.

Ortega uppgav dock att den planerade generalstrejken hade uppskjutits till veckan efter påskhelgen och förmodligen handlade det om att finslipa planeringen inför vad som skulle komma, den USA-stödda statskuppen.

Den veckan utnyttjade jag dock till att göra flera reportage och intervjuer, en av dem var intervjun med León Arismendi från CTV, han som skulle utses till planeringsminister i juntaledaren Carmonas ”ministär”. Arismendi blev dock minister bara för 24 timmar.

Alfredo Padilla var den som ansvarade för CTV:s fackliga och politiska skola och stod som mottagare för 116.000 dollar från NED:s (National Endowment for Democracy) ”arbetsmarknadsorgan” American Center for International Labour Solidarity, ACILS. Sedan 1999 hade USA betalat ut 557,387 dollar till den venezuelanska landsorganisationen CTV, enligt dokument som USA-advokaten Eva Golinger och reportern Jeremy Bigwood, USA, lyckades få ut från CIA-organets arkiv.

Carlos Ortega lyckades fly från fängelset den 13 augusti 2006 och fick uppehållstillstånd i Peru ”av humanitära skäl”.

NEDANSTÅENDE SKREV JAG VID TIDPUNKTEN FÖR OCH EFTER STATSKUPPEN I APRIL 2002:


CIA-pengar till Venezuelas LO

CARACAS 2004-04-19 / USA har sedan 1999 betalat ut 557,387 dollar till den venezuelanska landsorganisationen CTV. Det framkommer i dokument som advokaten Eva Golinger och reportern Jeremy Bigwood, bägge från USA, lyckats få ut från CIA:s arkiv.

Tre månader innan den gemensamma generalstrejken-lockuoten, utlyst av CTV och dess motpart, arbetsgivarföreningen Fedecamera, betalade USA ut 116.000 dollar till CTV. Dessa pengar finansierade en gigantisk annonseringskampanj i massmedia mot president Hugo Chavez.

Den 11 2002 april blev statskuppen ett faktum och den 12 april utsåg Pedro Carmona, ordförande för arbetsgivarföreningen, sig själv till interrimspresident i kuppjuntan. I denna tog León Arismendi från CTV plats som planeringsminister. Alla valda organ, från kommunfullmäktige till parlamentet via Högsta domstolen upplöstes.

Det är National Endowment for Democracy, NED, som betalat ut över fyra miljoner dollar till den politiska oppositionen i Venezuela sedan år 2000. NED är allmänt betraktat som en förtäckt organisation för CIA och vägrade först att offentliggöra dokumenten. Men Golinger och Bigwood lyckades till slut få ut de 2000 sidorna ur CIA:s arkiv och gick i genom det förtäckta CIA-organets beslutsprotokoll för de venezuelanska organisationerna..

Det är NED:s ”arbetsmarknadsorgan” American Center for International Labour Solidarity, ACILS som stått som avsändare till CTV. Mottagarna är Alfredo Padilla som förstår CTV-organet IAES, CTV:s fackliga utbildningsinstitut samt Jesus Urbieta och Nelson Landáez, från CTV:s högsta ledning.

EAP-DEMO TILL STÖD FÖR STATSKUPP MOT CHAVEZ

Utanför den korrumperade landorganisationen CTV:s 18-våningshus i centrala Caracas stod de, en liten grupp på högst tio personer, välparfymerade och dyrt klädda. EAP:s venezuelanska sektion1) krävde högljutt och med plakat i händerna att CTV skulle utlysa ”generalstrejk omedelbart”, för att störta Chavez. Deras skanderande och plakat registrerades noggrant av kameramännen och reportrarna från tre av de fyra största privata TV-kanalerna.

Det var tre veckor innan statskuppen den 13 april 2002 och jag hade minuterna innan intervjuat Alfredo Padilla och Leon Arismendi från CTV:s fackföreningsskola när jag stötte på den oansenliga gruppen. Arismendi utsågs den 13 april, under den andra dagen av statskuppen, till planeringsminister i den junta som utsågs och leddes av Pedro Carmona, ordförande i Venezuelas arbetsgivarförening, Fedecamera. Padilla å andra sidan avslöjades för några månader sedan för att ha tagit emot hundratusentals dollar innan och efter statskuppen av NED, en avdelning inom USA:s State Departement, utpekad som en förtäckt CIA-enhet.

I takt med att revolutionen i Venezuela fördjupas har de politiska kampanjerna mot Chavez ökat. Han utpekas för att vara en despot och diktator. I Sverige demonstrerade folkpartiets ungdomsförbund LUF, i slutet av maj utanför Venezuelas ambassad i Stockholm. Venezuelanerna gick vid tillfället i spänd väntan på beslutet från den Nationella Valkommissionen (CNE) i fall oppositionen hade lyckats samla in tillräckligt med namn för att få till stånd en folkomröstning om president Hugo Chavez’ mandatperiod.

Carlos Ortega, CTV:s ordförande som flydde till Costa Rica 2003 där han nu har utvisats efter att ha framträtt i Miami (den 27 mars när Ortega demonstrerade i Miami där han uppgav att han skulle återvända till Venezuela för att från den “underjordiska kampen störta regeringen” Chavez). Han bör infinna sig hos åklagaren menar  UNT för att stå till svars för sina illgärningar, precis på samma sätt som Fedecameras två ordförande, Pedro Carmona och Carlos Fernandez. Efter en rättslig process kan förslag om amnesti diskuteras.

CTV utsåg minister i kuppregimen

Luis Arismendi, en av CTV:s advokater och ledare i organisationens utbildningsinstitut, utnämndes den 13 april 2002 till “planeringsminister” i den kuppjunta som utsåg sig själva till regering efter statskuppen två dagar tidigare. Men 24 timmar senare störtades den av Caracas’ fattiga och till presidenten lojala militärer. Arismendi har inte ställts inför rätta.
USA-pengar till CTV

CTV fick 1999-2002 inte mindre än 557,387 dollar via det regeringskontrollerade USA-organet NED (The National Endowment for Democracy)“arbetsmarknadsorgan”. Pengarna förmedlades via American Center for International Labour Solidarity, ACILS. 116.000 dollar av denna summa betalades ut tre månader innan varslet om generalstrejk 9 april, 2002 och finansierade till stora delar den gigantiska annonsering i TV, radio och press som föregick statskuppen den 11 april.

USA-fack kräver sanningen på bordet av sina ledare

I april i år beslutade den kaliforniska avdelningen av USA:s LO, AFL-CIO, på sin 25:e kongress i San Diego, att kräva klarhet och stopp för att utnyttjas av NED.

“NED har en tvivelaktig historia och har regelbundet utnyttjats av USA:s regering för sina internationella politiska ändamål. Detta inkluderar bistånd till att störta demokratiskt valda regeringar eller för att blanda sig i inre angelägenheter inom fackföreningsrörelsen i andra länder”, skriver AFL-CIO i resolutionen som Kalifornien-kongressen döpte till “Rensa luften”.

I denna kräver det regionala facket klarhet av AFL-CIO-ledningens agerande i förhållande till Venezuela men också det amerikanska LO:s agerande i samband med militärkuppen i Chile, 1973.

“Vi kräver att AFL-CIO-ledningen utan dröjsmål uppger vad den gjorde i vårt namn i Chile och andra länder. Vi kräver att den upphör med denna verksamhet och politik där den fortfarande kan vara inblandad i finansiering av regeringsagenturer (läs Venezuela). I annat fall kan vår autentiska trovärdighet och förtroende hos arbetarna, här som i utlandet, ifrågasättas och förvandla oss till betalda agenter av den ekonomiska 


LO-ledaren Carlos Ortega utsparkad från Costa Rica efter uttalande i Miami om att störta regeringen i Venezuela

BOGOTA 2004-04-19 / Den 30 mars fattade den socialdemokratiska regeringen i Costa Rica beslutet att inte förnya uppehållstillståndet för CTV:s, det venezuelanska LO:s ordförande Carlos Ortega. Han blev i praktiken utsparkad från Costa Rica. Orsaken är att han trots tre tidigare påpekanden fortsatt att göra uttalanden mot president Hugo Chavez som han säger sig vilja störta.

Måttet rågades den 27 mars när Ortega demonstrerade i Miami där han uppgav att han skulle återvända till Venezuela för att från den ”underjordiska kampen störta regeringen” Chavez. I demonstrationen gick också flera av de militärer som fått asyl i Miami och som deltog i statskuppen den 11 april 2002 tillsammans med Ortega och arbetsgivarchefen Pedro Carmona. Carmona gick i exil till Colombia.


25 jan. 2016

Venezuela: Oppositionen kommer försöka störta Maduro under 2016

Nicolas Maduro befinner sig i ekonomiskt och politiskt trångmål.




Venezuela:

Oppositionen kommer försöka störta Maduro under 2016

Den ekonomiska och politiska krisen i Venezuela besvaras av regeringen med ekonomiskt undantagstillstånd. Den politiska högeroppositionen kommer under året att med olika medel störta regeringen Nicolas Maduro.

Darwin Bustamante Surez
Det säger Darwin Bustamante Surez, sociolog, journalist och chef för ett radioprogram i Venezuela till Flamman när vi ringer upp honom i Caracas.

Han tillhör inte oppositionen, snarare vänsteroppositionen inom Chavezlägret. Han har tillsammans med en stod del av ”chavisterna” på basplanet länge varit kritisk till olika företeelser i regeringspolitiken. Han kritiserar korruptionen, ”svågerpolitik” och ren stöld inom statsapparaten. Det är i grunden dessa fenomen som har lett fram till den katastrofala ekonomiska situationen med, som han säger, ”dagens hyperinflation” som inte är i nivå med de siffror som Maduro presenterade den 15 januari.

Han blev heller inte ett dugg förvånad när det regerade socialistpartiet PSUV led det förnedrande valnederlaget den 6 december 2015 då högeroppositionen vann två tredjedels majoritet i Nationalförsamlingen, landets parlament.

Dubbelmakt

Det är den ekonomiska situationen som lett fram till denna dubbelmakt där regeringen Maduro har mandat tre år till medan högeroppositionen kontrollerar Nationalförsamlingen och kan stifta nya lagar som sätter krokben för regeringens arbete.

Situationen är mycket lik den som existerade under tre år (4 september 1970-11 september 1973) i Chile där den folkvalde vänsterpresidenten Salvador Allendes regering saboterades på alla sätt av en kongress som hade en majoritet av regeringsmotståndare som backades upp av CIA och Vita Huset. Den 11 september 1973 genomfördes statskuppen som inledde 17 år av fascistisk militärdiktatur.

– Oppositionen kommer nog inte i första hand att försöka satsa på att samla in det nödvändiga antalet namn för att genomföra en folkomröstning (vilket författningen ger möjlighet till) om folket efter halva mandatperioden vill avbryta de sex åren som Maduro är vald till. I stället kommer den försöka hitta en juridisk formel och förevändningar för att få honom avsatt. För även om opposiionen vann valet den 6 december, är det inte alls säkert att de kan få majoritet hos venezuelanerna för att byta ut presidenten, säger Bustamante.

"Kuppmännen flyr. Folket kräver straff", står det på muren efter att statskuppen i april 2002 mot president Hugo Chavez hade slagits ner av Caracas fattiga och yngre lägre officerare som stod lojala mot presidenten. Oppositionen har inte lagt kupplanerna på hyllan, menar Darwin Bustamente.


Blöjköer

Han menar att ”Chavisterna” har en trogen kärna på fem miljoner venezuelaner som är trogna regeringen i valen. Det var den mer lättflytliga medelklassen som övergav Maduro och i stället röstade på oppositionen.

– Det är inte alls att undra på. Jag har två barn, 3 år och 16 månader. Vi måste köa i timmar för att köpa blöjor om de finns, det vill säga. Klockan 2 i torsdags eftermiddag placerade jag mig i en kö för att köpa ett bilbatteri och klockan 11 på fredagsförmiddagen hade jag batteriet monterat. Men jag kan köpa de prisreglerade blöjorna på svarta marknaden utanför affären men för ett 30 gånger högre pris.

”Hugade parasitära spekulanter”

– Det är ofta venezuelaner som tidigare arbetade inom lågt betalda yrken och som får stipendier att studera men som aldrig sätter sig på skolbänken utan som nu, med statsstipendium säljer hamstrade varor på gatan till skyhöga priser. Men dessa fattiga som i dag används av hugade parasitära spekulanter blir de första offren om oppositionen skulle störta Maduro och återinföra den nyliberala modellen i Venezuela. Se på vad som händer i Argentina, understryker Bustamante.

När högeroppositionen intog Nationalförsamlingen förra veckan hade Henry Allup, den socialdemokratiske ordföranden i parlamentet börjat rent provokativt, menade chavisterna. Han beordrade anställda i Nationalförsamlingen att ta ner porträtten på Venezuelas landsfader, Simon Bolivar samt porträttet på Hugo Chavez. För venezuelanen i gemen var det som att sticka en dolk i bröstet, säger Bustamante:

– På sätt och vi var det bra för de bekände redan den första dagen politisk färg var de står.

En miljon nya bostäder

Det första politiska utspelet som oppositionen gjorde i Nationalförsamlingen var att föreslå att den miljon familjer som sedan 2014 fått en ny bostad inom ramen för Venezuelas ”Miljonprogram” (totalt tre miljoner bostäder) ska kunna sälja den på de privata spekulativa bostadsmarknaden. President Nicolas Maduro svamlade inte på orden när han besvarade utspelet:

– Ni kommer att tvingas störta mig först innan ni privatiserar Venezuelas Bostadsprogram!

Dick Emanuelsson