17 oktober 2017

15 oktober 2017

Venezuela: Högern lider ett förödande valnederlag och Chavisterna vinner 17 av 22 delstater

Glädjen var stor när regeringsanhängare över hela Venezuela dansade och festade när valresultatet stod klart att vänstern och folket vann valet av delstatsguvernörer på söndagskvällen (15 oktober 2017). Inte mindre än 17 delstater ligger under kontroll av PSUV och vänsterkoalitionen i vilket kommunistpartiet ingår.





Venezuela: Högern lider ett förödande valnederlag och Chavisterna vinner 17 av 22 delstater

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-10-15 / Regeringspartiet PSUV (Venezuelas Förenade Socialistparti) bokstavligen krossade högeroppositionen i söndagens val av 23 delstatsguvernörer. PSUV kammade hem hela 17 av de 22 delstaterna av 23 som färdigräknats vid 23-tiden på söndagskvällen. Återstår delstaten Bolivar där det skiljer få röster mellan PSUV och oppositionens kandidat.

Inte bara oppositionen lider alla helvetes kval när det går upp för dem att de har förlorat i ett av de mest bevakade valen i Venezuela historia. Val är också det val där valmanskåren gått till urnorna som aldrig tidigare för att utse delstatsguvernörer. Valdeltagandet slutade på drygt 61 procent.

Högre valdeltagande än USA:s kongress- och presidentval

Detta kan jämföras med USA:s val av kongress- och president som i november 2016 slutade på ett deltagande av 55,6 procent av den röstberättigade befolkningen, en nedgång från 58,6 procent i valet 2012. I Venezuela var valdeltagandet i presidentvalet 2013 inte mindre än 79,69 procent. Inte så lite märkligt att v-ledaren Jonas Sjöstedt föredrar USA:s demokrati, där det är elektorsröster som är avgörande och inte de direkta rösterna, än den venezuelanska modellen där valdeltagandet är 24 procent högre än det i USA.

I Colombias presidentval den 25 maj 2014 var valdeltagandet 40,65 procent, ingen märklig siffra för få val i Colombias parlamentariska historia har haft ett valdeltagande högre än 50 procent, i likhet med USA. Trots det påstår inflytelserika medier som Dagen Nyheter eller ”objektiva” svenska historiker att Colombia är en av den amerikanska kontinentens ”äldsta demokratier”.

Oppositionen sa på söndagskvällen att den hade "misstankar och tvivel" om valresultatets äkthet. USA:s förre president Jimmy Carter sammanfattade för sin och Carter-Centrets deltidigare att Venezuela är förmodligen det mest säkra av alla valsystem i världen.


Trumps, EU:s och Santos politiska näsbränna

För Santos, som redan innan valet hävdade att han inte skulle erkänna valet i likhet med USA:s UD (State Departement), är valresultatet i Venezuela en chock. De satsade och fortsätter att satsa på en våldsam utgång av den venezuelanska krisen. Trump uttalade sig i juli att Pentagon inte utesluter en militär lösning, ”Venezuela ligger ju också nära USA”, hotade fascisten i Vita Huset.

Men det är kanske just dessa herrar och damer, i USA, Bogota, Madrid eller Bryssel som gett oppositionen en rejäl näsbränna i Venezuela.

För oppositionens främsta språkrör, när de insåg att de inte kunde störta regeringen Nicolas Maduro med våld genom att antända och bränna ihjäl svarta eller misstänkta ”Chavister” på öppen gata, eller när de slog sönder vallokaler och valmaskiner i valet de bojkottade den 30 juli i år, började resa ut till Washington, Madrid, Bogota och andra huvudstäder i världen där högern regerar med en vädjan om stöd för att störta Maduro och att mäktiga krafter som USA, EU eller IMF skulle sanktionera Venezuela och strypa Bolivars vagga via ekonomisk utpressning. I vilket land som helst i världen straffar detta sig i ett val där två parter deltar.

Det är detta öppna fascistiska våld som straffade sig i dagens val, hur oppositionen under fyra månader med våld och mord försökte störta regeringen med våld.


Ett val mellan fred och inbördeskrig

Det var det som hände i Venezuela. För venezuelanerna begriper inte och sätter inte sitt politiska förtroende via en röst till en opposition som bränner ned sjukhus eller bibliotek eller slår sönder sjukvårdsutrustning. Eller stjäl en helikopter och beskjuter människor med kulsprutegevär och kastar ut fyra handgranater mot Högsta domstolens byggnad som samma opposition underkänner. I stället utsåg den en ny Högsta Domstol samtidigt som de aviserade att de ska utse en parallellregering.

Det är denna opposition som gjorde ett pinsamt val i dag söndag och led ett förödande politiskt nederlag, för valet var i verkligheten ett val mellan oppositionen och regeringspartiet PSUV med allierade som PPT och det venezuelanska kommunistpartiet. Det var ett val mellan fred och inbördeskrig, mellan fosterlandet och en imperialistisk intervention från en antivenezuelansk front av de mest reaktionära krafter i världen.

Bara två oppositionspartier bojkottade dagens val

Maduro har spelat skickligt på sina strängar under de fyra månader som oppositionen trappade upp våldet med ett saldo av 120 mördade venezuelaner och cirka 800 skadade. Maduro kunde ha gjort, som polisen och Nationalgardet gör i USA eller i Colombia, massakrera folkmassorna med k-pisteld.

Men det gjorde han inte utan vädjade till venezuelanerna, inklusive den del av oppositionen som inte är direkt fascistisk att spela med demokratiska kort och delta i valet till den författningsskrivande församlingen den 30 juli i år. Utgången i valet lade ett lock på det fascistiska våldet som från denna dag bröt samman.

Sedan dess har Maduro uppmanat venezuelanerna och oppositionen att lösa konflikterna och delta i en dialog och i valet för att utse delstatsguvernörerna. Bara två av det 20-tal oppositionspartier som återfinns i oppositionsalliansen MUD bojkottade valet. Det innebär, att den ”diktatur” som MUD, DN, Trump och Mariano Rajoy och EU har pekat ut, i valet som ”diktaturen” arrangerade deltog oppositionen.



Förmodligen kommer vi att få höra att ”Maduro valfuskade”, att han kontrollerar apparaten, att det inte är möjligt att de Röda Skjortorna kunnat vinna detta val?!

Det är säkert många som kommer att tro på vad DN skriver i morgon, måndag. För läsarna och TV-tittarna har under så lång tid impregnerats i antikommunism, antivenezuealism, antikubanism och alla slags ismer man kan tänka sig vilket gör att det är svårt att tro att den föreställning de haft om den venezuelanska krisen helt enkelt gör det omöjligt att få ekvationen att gå ihop, att PSUV skulle vinna valet.

Men det är just denna psykologiska krigföring som vi dagligen bombarderats i som möjliggjorde för Bush att hävda att Irak hade massförstörelsevapen, att Gaddafi bombade sin egen befolkning i Benghazi, ett Assad bombar med tunnbomber i bostadskvarter. Det är denna bombastiska förödande propaganda som möjliggör att maktmänniskorna som Trump med flera kan gå i krig för det är sanningen som offrats.

Sent ska syndaren vakna. . . SVT:s Sundström

I Venezuela är det likadant. Få reportrar går ner på fältet och det gör att de inte själva kan förstå vidden av revolutionens landvinningar. Ett hedervärt undantag var faktiskt SVT-reportern Bert Sundström, som när luften hade gått ur oppositionen, tog han sig in i ett av Caracas folkliga områden där ”vanligt” folk bor och lever.

Där intervjuade han kvinnor som varje dag lagade mat åt många av kvarterets fattiga barn och gamla, ett reportage jag gjorde redan 2004 i den jättelika stadsdelen Petare, som i dag återigen, efter åtta år fick en PSUV-guvernör.

Sundström insåg förmodligen att det är här som Chavisterna har sin hårda kärna av väljare .För det är för dessa miljoner som Revolutionen genomfördes och den kommer de inte att ge upp.



Sundström besökte också en av 1,6 miljoner venezuelanska familjer som fått en ny lägenhet, fullt utrustad med 60-70 kvadratmeter, mer än dubbel så stor som den förre presidenten Alvaro Uribes ynkliga bostadsbyggarprogram som mer liknade det som general Augusto Pinochet genomförde på 1980-talet i militärdiktaturens Chile.



Oppositionen respekterar inte valutgången

Vid denna pressläggning säger oppositionens språkrör Gerardo Blyde, att denna inte kommer att respektera valresultatet, att den ”har misstankar och tvivel” och att den, återigen, vädjar till den internationella opinionen.

Att den inte skulle acceptera valresultatet var ingen överraskning. Det har State Departement heller aldrig gjort när dess kandidat i val i Latinamerika, men alltid hävdat ”hederligheten i valet” när dess kandidat vunnit. Så hände i december 2015 då oppositionen i Venezuela vann Nationalförsamlingen men i dag är det rullgardinen ner.

Den 15 oktober 2017 är en historisk dag för Venezuela. Det var den dagen då oppositionens nederlag på gatorna bekräftades vid valurnorna. Vad säger Sjöstedt och Flamman?


"I det segerrika Venezuela segrade demokratin och freden"



I följande delstater vann regeringspartiet PSUV:


Amazonas
Apure
Aragua
Barinas
Carabobo
Cojedes
Falcón
Guárico
Lara
Miranda
Monagas
Portuguesa
Sucre
Trujillo
Yaracuy
Delta Amacuro
Vargas

Oppositionenn vann i dessa:
Mérida, Táchira, Zulia, Anzoátegui y Nueva Esparta

Procent:

Amazonas 59,85% PSUV
Anzoátegui 52,01%

AD (socialdemokrater-höger)
Apure 51,92% PSUV
Aragua 56,83% PSUV
Barinas 52,88% PSUV
Carabobo 51,96% PSUV
Cojedes 55,48% PSUV
Falcón 51,86% PSUV
Guárico 61,68% PSUV
Lara 57,65% PSUV
Mérida 51,05% AD (socialdemokrater-höger)
Miranda 52,54% PSUV
Monagas 53,94% PSUV
Nueva Esparta 51,81% PSUV
Portuguesa 64,24% PSUV
Sucre 59,89% PSUV
Táchira 63,29%
AD (socialdemokrater-höger)
AD (socialdemokrater-höger)
Trujillo 59,9% PSUV
Yaracuy 61,88% PSUV
Zulia 51,6% PJ, Primero Justicia, extremhöger
Delta Amacuro 58,78% PSUV
Vargas 52,35% PSUV


I delstaten BOLIVAR är det, vid denna pressläggning, fortfarande inte klart vem som vinner.