Annika Hernroth-Rothstein eller billig slaskjournalistik om Venezuela

Reportaget i Ledarsidorna.se som mer är en ideologisk uppgörelse och massmedial manipulation än ett seriöst reportage om Venezuelas barn.

Annika Hernroth-Rothstein eller billig slaskjournalistik om Venezuela

Av Dick Emanuelsson

”. . . jag känner genuint hat gentemot den här regimen och dem som hjälpte till att bygga upp en myt som nu sakta dödar dessa barn. För detta är folkmord, och inget annat, det ser jag nu. Tiotusentals barn dör i socialismens namn och ingen ids sörja vid deras namnlösa gravar”.

Det skrev Annika Hernroth-Rothstein, en 37-årig kvinna som i Wikipedia beskrivs som en fullblodssionist som inte ens äter svensk mat utan importerar koshermat från Belgien. Hon verkar vara en person som ser sin roll som en soldat i kampen mot antisemitismen i världen och därmed aktiv i kampen för den israeliska staten och dess värderingar, vilket står var och en fritt att ha.

Rothstein besökte ett barnhem i Petare, i södra Caracas med närmare en miljon invånare och skrev en artikel på den suspekta portalen Ledarsidorna.se om barnhemmet och barn som övergivs i Venezuela. Och enligt Rothstein övergivs barnen på gatan i ”socialismens namn”.

Är det en artikel eller subjektiv personlig krönika hon gör? Är det därför som Ledarsidorna.se betalar hennes resa och uppehälle samt arvode, för att hon uttrycker sitt hat mot socialism?

Eller är hon ute i ett ideologiskt syfte, målet som Gene Sharps Manual om ”regimförändring” handlar om, om hur den politiska fienden ska demoniseras, utmålas som djävulen själv, som västvärldens medier gjorde med Fidel Castro, Gaddafi, Assad, Daniel Ortega och Nicolas Maduro?

TRETTON DAGAR EFTER ATT Ledarsidorna.se publicerade Rothsteins drapa om de övergivna barnen i Caracas, twittrade hon ut om att hon hade rånats, mordhotats och misshandlats (bland annat slagen i ansiktet) av ”Maduros gerillagrupper och kollektiv” i delstaten Tachira och påstod i samma veva att det pågår ett krig i Tachira. . . att maskerade kollektiv går in på hotellen och kidnappar journalisterna. . . det pågår nu krig i Venezuela, jag kom hit utan en politisk agenda (varför vill hon poängtera DET i intervjun de gjorde med henne från Ledarsidor.se?), det pågår brott mot mänskliga rättigheter varje dag. . . mina kontakter säger att ”vi kan mördas av (myndigheterna)…”, etc.

Men hittills har hon inte presenterat läkarintyg om misshandeln, där fanns ju ”Vitklädda Läkare” i oppositionens tjänst, likt de `Vita Hjälmarna´ i Syrien.

Det är bilden hon ger utåt av Venezuela.

Vem tjänar på den?

Inte ett ord om att landet står på randen av att invaderas militärt av världens starkaste militärmakt.

ATT BARN ÖVERGES I VÄRLDEN är knappast någon nyhet. Det händer dessvärre också i Venezuela. Men det gäller för en reporter att spegla flera olika sidor av ett komplicerat tema, att inte låta sin egen ideologiska övertygelse förblinda den kompletta bilden av ämnet reportern ska behandla, även om det kan smärta att ens politiska fränder har problem.

Men Rothstein ser inte effekterna av orsak och verkan, hon ser inte att det sydamerikanska landet är måltavla och offer för det gigantiska ekonomiska krig som USA har deklarerat mot Venezuela som har svåra konsekvenser för befolkningen. I artikeln finns det inte en stavelse om detta, bara att Maduro är en djävul där det fattas att Rothstein även påstår att han äter barn.

Att Trump och kontinentens högerregeringar, grupperade i Lima-Kartellen behövde ett liknande reportage, står utom allt tvivel. För Lima-Kartellen utfärdar inga sanktioner mot sin egen favoritmedlem Colombia, till förmån för barnen som lider i det colombianska länet Guajira, där tusentals wayuubarn har dött av både hunger som törst de senaste åren.

NÄR ROTHSTEIN SÄGER ATT ”tiotusentals barn dör i socialismens namn” skulle jag kunna säga att barnen i Honduras som dör eller mördas gör det i KAPITALISMENS NAMN, understödd av IMPERIALISMEN i norr, för den honduranska regimen är Trumps bästa allierade och, kan man tänka sig, en av två regeringar i världen som står fast vid att flytta sin ambassad till Jerusalem.

Men det finns alltid en materiell politisk grund till barnadödligheten. Trots Honduras´ politiska och ekonomiska system och trots sin svurna lojalitet till USA dör det mångt mycket fler barn proportionellt sett i Honduras än i Venezuela.

I februari 2018 kunde den honduranska dagstidningen El Heraldo berätta om hur en två månaders bebis hade dött efter att hon kastats ner i en latrin, att 300.000 barn i ett land med åtta miljoner invånare deltar i försörjningen för familjens överlevnad som barnarbetare, att barnadödligheten i Honduras, enligt CIA:s Faktabok 2018 (det är väl Bibeln för Maduros baktalare) var 17,2 per 1000 barn under ett år medan det KAPITALISTISKA Colombia uppvisade 13,6. I Venezuela, med sin ”mördande socialism” redovisades 12,2 döda barn per 1000 födda.

Desperationen bland mödrar tar sig tragiska och dramatiska uttryck, som i fallet med den honduranska mamman som dödade sitt eget två månaders barn i en latrin. Varje dag lämnar 300-500 honduraner landet i desperation, hungern och terrorn får dem att fatta obegripliga beslut. 

Barnens lunch på denna förskola/låg-
stadienivå. Trots Rothsteins påstående
att "Socialismen dödar" har Kuba den
lägsta barnadödligheten på den ameri-
kanska kontinenten, inklusive USA-
Kanada medan Venezuela har den 4:e
lägsta barnadöldligheten i Sydamerika,
enligt CIA (SIC!).

DET KAN VARA INTRESSANT att konstatera, tvärtemot Rothstein, att barnadödligheten i Venezuela bara har ökat 0,2, från 2017-2018. Under det senaste året har den ekonomiska strypsnaran om Venezuela dragits åt dramatiskt men barnadödligheten har bara ökat marginellt. Det bekräftar, i motsats till Rothsteins påstående, att regeringen i Caracas gör stora ansträngningar på det sociala området för att garantera att barnen inte far illa, att matförsörjningen via CLAP (månatliga basmatspaket) är garanterad. Fråga en fattig i Honduras, och de uppgår till 68 procent av befolkningen, om staten garanterar ett matpaket med basvaror varje månad? och han säger ett kategoriskt nej. Samma sak i Colombia, Argentina, Peru eller Brasilien. [https://www.indexmundi.com/map/?v=29&r=sa&l=es].

Ser vi på CIA:s faktabok så är det faktiskt bara Argentina, Chile och Uruguay som har LÄGRE barnadödlighet än det ”socialistiska Venezuela”, som kommer på 4:e plats i Sydamerika med LÄGST barnadödlighet. Den absolut LÄGSTA barnadödligheten på den amerikanska kontinenten svarar det SOCIALISTISKA KUBA för, med bara 4,4 promille medan USA uppvisar 6 promilles barnadödlighet.

200 miljoner barn i världen sover på gatorna. ingen är kuban

Den lägsta barnadödligheten på den amerikanska kontinenten representeras av Kuba.
FOTO: DICK EMANUELSSON.

OM VI JÄMFÖR ROTHSTEINS ISRAEL så möts vi av rubrikerna att regimen i Tel Aviv var tredje dag mördar ett palestinskt barn. Sker det i det rasistiska SIONISMENS NAMN?

Mellan januari-december 2018 mördades 54 palestinska barn av de israeliska säkerhetsstyrkorna. 900 barn arresterades, enligt rapporten från Centret Abdolá Al-Hourani de Estudios y Documentación, som är ett underorgan till PLO. Av de 54 mördade barnen hade 44 mördats på den så kallade Fredagsmarschen på Gazaremsan eller på ockuperat palestinskt område. [https://www.hispantv.com/noticias/palestina/396507/israel-matar-ninos-gaza-cisjordania].

Sedan den 28 september 2000, då den andra Intifadan inleddes tills slutet av april 2017 har den sionistiska folkmordsstaten mördat 3.000 barn, enligt en annan rapport. Enligt denna sårades 13.000 palestinska barn medan 12.000 arresterades. I genomsnitt arresterades 700 barn per år. 300 barn hölls fängslade. 95 procent av barnen som fängslats blev torterade och misshandlande under arresteringen. [http://palestinalibre.org/articulo.php?a=64668]

När kommer den sionistiska staten att upphöra med sina barnamord?

FÖRMODLIGEN KOMMER ROTHSTEIN anklaga mig för antisemitism bara för det faktum att jag publicerar dessa siffror. Men medan Netanyahu skjuter och mördar de palestinska barnen på Gazaremsan och ockuperat palestinskt territorium, satsar Venezuela stora summor i att förbättra det fattiga folkets levnadsförhållanden, och bland dem främst barnen. Det har varit regeringens politik sedan president Hugo Chavez vann presidentmakten i december 1998.

Petare besökte jag första gången 1980, under den s.k. Fjärde Republiken. Nästa gång jag kom tillbaka var i april 2004. Då gjorde jag ett reportage på förskolan ”Den Drömmande Ängeln” som var ett bevis just på den nya regeringspolitiken som framför allt innebar ett enormt stöd för de ensamstående kvinnorna i Petare, de som för att överleva ibland måste låsa in barnen med risk för att de brinner inne, denna mardröm för de fattiga i Latinamerika.

Rothstein hävdar att hon inte kom till Venezuela med ”en politisk agenda”. Jag påstår motsatsen. Hon hade en mycket välplanerad agenda som vi sett i två artiklar.

Hennes två ”insatser” är smockfulla av politisk agenda som kritikerna kommer att bedöma som en bricka av de som vill pressa fram en ”regimförändring” i Venezuela.

I vems intresse och tjänst?

Gratis förskola på “Den Drömmande Ängeln”

Av Dick Emanuelsson

CARACAS / PETARE / APRIL 2004 / Jeepen stönar när den tar sig uppför de branta backarna i Petare. Till råga på allt har himlen öppnat sig och det tropiska regnet vräker ner och sänker temperaturen från 35 till 25 grader. Hus av de enklaste konstruktioner omger oss där fattigdomen riktigt känns i luften och märks i ansiktena på människorna i Petare. Vi är på väg till daghemmet “Den Drömmande Ängeln”.

Förskola i Latinamerika handlar i första hand om barnpassning för övre medelklass. Mamman, som ofta inte arbetar, lämnar barnet vid 7-8-tiden på morgonen och hämtar det innan lunchen. Avgifterna är höga och möjligheterna för plats i dessa villor är för de fattigaste lika med noll. Så var det också i Venezuela till de sociala reformerna med president Hugo Chavez inleddes för några år sedan.

– De flesta av mammorna till dessa barn är ensamstående. Deras män har lämnat dem och barnen vilket är ett klassiskt öde i Venezuela, säger efter Esther Soto, en av tre förskolelärare på “Den Drömmande Ängeln”.

Det öppnades den 12 juni i år och har 30 barn i åldern 0-6 år. Esthers två arbetskamrater, “Madres Integrales”,  haringen utbildning men däremot egna barn på daghemmet som är inrymt i ett våningsplan. I ett av rummen sover några bebisar medan de andra leker och ritar vid två bord. I dag är det bara 20 barn fördelade på de tre kvinnorna som också ska ansvara för matlagning och utspisning. Men de klagar inte, tvärtom är de otroligt tacksamma för den här reformen.

– Mammorna hade tidigare ingen barnpassning eller daghem för sina barn. När de skulle till arbetet, om de hade ett sådant, lämnade de över barnen till sin mamma, grannar eller andra. Men många tvingades också låsa in barnen och leva med ångesten att något kunde hända dem under dagen, berättar Esther.

Mor och dotter i Petare, delstaten Miranda. FOTO: DICK EMANUELSSON

Mammorna betalar ingenting, allt är gratis, också maten som bara tillverkas av naturliga råvaror, säger Jusbely Leónsom rör runt i en av de stora kastrullerna i köket.

Dessa råvaror köps in från “El Mercal”, de nyinrättade folkmarknaderna som regeringen skapat med matpriser som ligger kring hälften av de stora affärskedjornas priser. Tio miljoner av Venezuelas 25 miljoner mest fattiga invånare är gynnade av dessa marknader. Men även i fattiga bostadsområden som Petare har regeringen inrättat folkmatsalar där barnen och pensionärerna äter gratis frukost och lunch, ofta de enda målen under dagen.

Isabel Martinez är chef för de 14 anställda i den regeringsknutna organisationen Senifa i Caracas som arbetar för att de fattiga med ett stort behov av kunna lämna sitt barn till ett daghem. Regeringens program kallas “Multihogar”, ett hem för många.

– Här finns ett jättebehov, I synnerhet för de ensamstående med arbete men som kanske har 3-4 småbarn som det ska ordnas passning för. De fattiga har aldrig haft ett liknande program tidigare. Senifa utvecklar och bygger ut verksamheten på de mest avlägsna platser man kan tänka sig, även i indianbosättningarna, som alltid har kommit längst ner på listan under tidigare regeringar. I dag är de och de fattiga de mest prioriterade målgrupperna.

Förskolan, som är ett helt nytt begrepp i Venezuela, är uppbyggt på tre nivåer. Dagbarnmamman, “Multihogar”, med tre anställda och 30 barn samt “Casa Comunitaria”, ett större daghem, i all enkelhet.

Rosa Consuegro är en av de 14 assistenterna som åker runt på olika inrättningarna och övervakar att de 1707 barnen i åldern 0-6 år i Petare och de 156 anställda har det bra, respektive arbetar efter lag och normer. Hon berättar att det inte ställs speciella krav på behörighet för de anställda. I Venezuela har denna utbildningsform aldrig funnits för det massbehov som i dag har uppstått med de unika socialprogram som Venezuela för närvarande genomför.

– Däremot genomför vi ett psykologiskt prov med den som söker tjänsten som dessutom själv måste vara mamma, det är det enda kravet. I Petare är vår målsättning att organisera förskola för 3.000 barn. Men behovet är egentligen större.

Förskolan är en integrerad del i ett större projekt som handlar om att förbättra det allmänna hälsotillståndet för den venezuelanska befolkningen. En gång i månaden anländer en kubansk läkare och genomför en hälsokontroll på dessa barn varav många, innan de kom till “Den Drömmande Ängeln”, var undernärda. I dessa bostadsområden har barnadödligheten varit så hög som 0,04 procent, men har i dag sjunkit till 0,26. Detta kan jämföras med genomsnittet i landet som sjunkit från 0,26 till 0,17, tack vare de 13.000 kubanska läkarna som ingår i det gigantiska sociala projektet “Barrio Adentro”.

 

*) FAKTA DAGHEMMET DEN DRÖMMANDEN ÄNGELN

– Till den Drömmande Ängeln anländer barnen  mellan 6-7.30 på morgonen.

– Klockan 8 äter de frukost.

– 8.30 pedagogiska lekar

– 10.30 Bad

– 12.00 Lunch

– 12.45-14.30: Vila

– 15.00 Byte av kläder och kamning

– 16.00: Mellanmål.

– 17.00-18.00: Barnen hämtas av föräldrarna.

--------------

BAKGRUND OCH FAKTA: UTBILDNING

Chavez har ökat utbildningsbudgeten med 40 procent och utspisar frukost, lunch och mellanmål. Nästan alla venezuelanska barn är nu inskrivna som skolelever, ett unikt faktum i Latinamerika där avhoppen har ökat 22 procent den senaste femårsperioden. Samtidigt med att inskrivningen av nya elever har ökat med 25 procent har avhoppen från skolan minskat med 35 procent.

UTROTAD ANALFABETISM: Under Chavez har 1.300.000 analfabeter lärt sig att läsa och skriva och i dag återstår bara 200.000 venezuelaner att alfabetisera i Mision Robinson. Nu har den andra etappen av detta program inletts, Mision Robinson II som ska ge dessa människor en kunskapsnivå motsvarande 6:e klass.

GYMNASIENIVÅ: Mision Ribas är fortsättningen av Mision Robinson II och utgör gymnasienivå och en förberedelse för universitetet. Över 700.000 venezuelaner som inte haft de ekonomiska resurserna att fortsätta sina studier efter grundskolan har deltagit eller deltar nu på denna nivå.

UNIVERSITETSNIVÅ: Mision Sucre är demokratins intåg på universiteten i Venezuela. Mer än 100.000 venezuelaner som inte heller hade pengar för de höga studieavgifterna har inlett universitetsstudier. Regeringen har byggt ett stort antal nya universitet och det statliga oljebolaget PDVSA har ställt en stor byggnad till förfogande i Caracas där “La Universidad Bolivariana” har invigts.

IDROTT: Ungefär 3 000 lärare från Kuba arbetar för närvarande i Venezuela för att förbättra de schemalagda idrottsaktiviteterna bland den fattiga ungdomen. Regeringen har byggt ett stort antal idrottsanläggningar, bland dem Ciudad Deportiva de San Carlos, den mest moderna i Latinamerika som ska bli det Bolivarianska Idrottsuniversitetet.

Framgångarna i olika idrottsgrenar har heller inte uteblivit, ett resultat av en satsning på breddidrott och skolgymnastik. På kort tid har historiska rekord slagits i olika grenar, till exempel under senaste Panamerikanska spelen. 763 idrottsstipendium har förstärkt dessa framgångar. Budgeten för idrotten har mer än 20-dubblats jämfört med de tidigare regeringarna

D.E.

Barndödlighet (Tasa de mortalidad infantil) 1 januari 2018 enligt CIA:s årsbok:

https://www.indexmundi.com/g/r.aspx?v=29&l=es

AMERICA LATINA: TASAS DE MORTALIDAD INFANTIL ESTIMADAS SEGÚN QUINQUENIOS POR PAÍSES.

LATIN AMERICA: INFANT MORTALITY RATES ESTIMATED ACCORDING TO QUINQUENNIA, BY COUNTRIES

Cuadro 6 /Table 6 (Período/Period 1970-2050)

https://www.cepal.org/celade/publica/bol62/bd6206.html

Noter:
Annika Hernroth-Rothstein – Wikipedia
https://en.wikipedia.org/wiki/Annika_Hernroth-Rothstein

Rothsteins reportage:
https://ledarsidorna.se/2019/02/rosa-vi-kan-aldrig-saga-att-vi-inte-visste/?fbclid=IwAR07PcIh0lnnhS00YBHKS6SbtC7fCIMaFiWTyvc-KEzQFk1pP-xUk3aRbRw