Motiven bakom kuppförsöket mot Venezuelas
president
Av Dick Emanuelsson
- Det var en ackumulerad samling av
politiska, ekonomiska och militära motiv som låg bakom försöket igår att likvidera
praktiskt taget hela den venezuelanska statsledningen.
- På
plats fanns inte bara president Nicolas Maduro utan även landets befälhavare
för de fyra vapengrenarna, högsta domstolens och åklagarämbetets toppar samt
ledningen för det statsbärande partiet PSUV.
- I
händelse av att dronen, med en last av 1 kg explosiva C4-sprängdeg hade exploderat
i den zon där Maduro och de venezuelanska statstopparna befann sig skulle
Venezuela ha hamnat i ett politiskt och militärt tomrum som skulle ha lämnat
fältet fritt för en ”humanitär intervention från utlandet”. Det är den etappen
som arkitekterna bakom den nu ”Blå Statskuppen” anser att landet har gått in i
och som de igår försökte verkställa.
- Här ska vi redogöra för de viktigaste och bakomliggande motiven bakom kuppförsöket igår som till stor del återfinns i en färsk analys från webbportalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning.
TEGUCIGALPA
/ 2018-08-05 / Under hela 2018 har ledande politiker från Trumpadministrationen
publicerat uppmaningar till de venezuelanska officerarna att genomföra en
militär statskupp. De flagranta och i diplomatiska kretsar helt obegripliga och
mot all internationell rätt försöken att lägga sig i ett annat lands
angelägenheter har i dag inga som helst hämningar vad det gäller stater som USA,
Colombia eller Canada.
Colombias
avgående president Juan Manuel Santos sa för bara några dagar sedan att han
räknade dagarna innan Maduro skulle ”falla”. Den mest impopuläre presidenten i colombiansk
historia, tillika Nobelfredspristagare (Sic!) och ivrig för att Colombia skulle
ansluta sig till Nato vägrade erkänna resultatet i presidentvalet i Venezuela den
20 maj i år, trots att delar av den venezuelanska oppositionen deltog i detta.
När en stat, i allians med Limagruppen, som består av tio av den amerikanska
kontinentens mest framstående högerregeringar, inte erkänner valet av en regeringschef
och OAS-medlem, vilka alternativ blir då kvar? Det behövs inte mycket av
kunskap eller kännedom av politik för att förstå att det enda alternativet som
då återstår är det militära. För hittills har sanktionerna, blockaderna och en
ekonomisk krigföring utan historisk jämförelse, med undantag för Kuba, inte
fått det resultat imperialismen hade förväntat sig; att det venezuelanska
folket skulle resa sig och själva störta Maduro och föra in landet in på det politiska
territorium det befann sig innan den unge Hugo Chavez vann presidentvalet i
december 1998. Oppositionen vill inte spela med öppna kort i valen för de anser
förmodligen sig chanslösa.
Juan Manuel Santos utpekas som en av de intellektuellt ansvariga för terroristaktionen. FOTO: DICK EMANUELSSON |
Strypa Venezuela på alla sätt
USA-ledare
som vicepresident Mike Pences eller hans kompanjon och förre CIA-chefen Mike
Pompeo, nu utrikesminister för Trump, dessa bägges turnéer i Latinamerika där
de ömsom uppmanat ömsom hotat statscheferna att ingå i en allians för att
isolera och delta i strypningen av Venezuela, har inte gett helt
tillfredsställda resultat, även om Argentinas högerpresident Mauricio Macri har
skickat 200 ”Vita Hjälmar” till den colombianska gränsstaden Cucuta för att där
”mildra den humanitära katastrofen i Venezuela” genom att ta emot ekonomiska
flyktingar från grannlandet Venezuela. Det massmediala spektaklet har inga
gränser och inte heller fantasin när manualen handlar om att upprätta ett liknande
scenario som det i Syrien med al-Qaedas propagandabrigad materialiserad just i
de så kallade Vita Hjälmarna.
Det
handlar om massmediala manövrar för att mjuka upp och förbereda opinionen inför
ett kollektivt scenario som har som mål att vänja denna opinion vid en framtida
våldsam upplösning, vänja hjärnan att acceptera någon kommande tragisk händelse
och där människorna i Venezuela resignerar inför denna konstgjorda tragedi som
något logiskt och förutsägbart.
Händelserna
och is i magen
I
händelser som de igår, som dessutom direktsändes i alla tevemedier i Venezuela,
är det svårt att fastställa det exakta händelseförloppet. Men vad som hittills
har framkommit är att presidentpalatsets säkerhetsorgan lyckades detektera
operatörerna bakom de två drönarna. Vanligtvis genomförs militärparader vid den
inhägnade venezuelanska militärakademin och paradgatan los Próceres. I lördags
genomfördes den i stället i centrum av Caracas på Avenida Bolivar, med
skyskrapor på flera håll.
Attentatsmännen,
varav fyra har gripits direkt på platsen för avfyrningen av drönarna befann sig
just i ett hus söder om scenen där Maduro och statsledningen befann sig. Det
betyder att de som ansvarade för Maduros säkerhet hade så pass mycket is i
magen att de väntade ut operatörerna när dessa tryckte på ”ON” på fjärrkontrollen
för att skjuta iväg drönarna i riktning mot Maduro och den perimeter av 50
meter där den dödliga lasten skulle explodera. Säkerhetsofficeren visste inte
exakt i byggnaden var terroristerna befann sig innan dessa tryckte iväg
drönarna. Sedan blev de en kapplöpning med tiden innan Maduros prickskyttar
oskadliggjorde drönarna INNAN de hade kommit in i 50-meterszonen där Maduro
befann sig. Sju kadetter skadades av explosionen. Då hade säkerhetsagenterna redan
anlänt till huset varifrån drönarna hade skickats iväg och fyra av sju terrorister
har gripits.
VIDEO som visar när dronen sprängs:
Det
snillrika i terroristoperationen bestod i att skicka iväg drönarna samtidigt
som fyrverkeriet, för att fira 81-årsdagen av det venezuelanska Nationalgardets
bildande, inleddes. Men, som Maduro sa senare, den första fyrverkeripjäsen
exploderade inte men nästan samtidigt hördes en annan annorlunda explosion när
en av drönarna sprängde sin last, ovanför kadetterna, men som oskadliggjordes
av prickskyttarna.
När drönarna
analyserades av polisen visade det sig att de innehöll C4-ämnen, [https://sv.wikipedia.org/wiki/C-4], en slags sprängdeg som används av militären i världen.
Några
minuter efter attentatet tog sig en grupp som kallar sig ”Soldados de Franelas”
på sig ansvaret för aktionen. Det är en grupp som utgör en förgrening av en
annan paramilitär terroristgrupp som sprängdes i slutet av förra året och som
leddes av den förre polisen Oscar Perez. Denne stal en helikopter och
attackerade högsta domstolen med fyra handgranater förra året, en byggnad som
innehöll ett daghem med 130 barn på platsen för attentatet.
”Franellasoldaternas”
kommuniké lästes upp av den venezuelanska journalisten Patricia Poleo, besatt av
hat mot Chavez och Maduro och som har sin TV-kanal i Miami. I sin självvalda
exil i Miami uppmanar hon ständigt till militära uppror mot den folkvalda
regeringen i Caracas. Att hon redan hade denna kommuniké i sin hand när
aktionen ägde rum innebär att nyhetsbyrån AP:s uppgifter om att det skulle
handla om en ”självutlöst isolerad aktion” faller. Förhören med de gripna
kommer med all sannolikhet visa hur och varför de genomförde aktionen.
Den
bekräftar att det “Paramilitära Kortet” fortsätter på schackbrädet i Venezuela
och nu har höjts en nivå.
En av de sju sårade venezuelanska militärerna. |
Krig och fred i direktsändning
Portalen
Mision Verdad understryker även att motivet för att aktionen utlöstes på
81-årsdagen av Nationalgardets 81-årsdag baserar sig på det faktum att det var Nationalgardet
som under fyra månader förra året lyckades isolera det paramilitära
avancemanget i Venezuela, trots att Gardet bara använde tårgas och batonger mot
de fascistiska gruppernas väpnade attacker.
Hade
attentatet igår lyckats hade det medfört att man inför landets Tv-kanaler och
miljoner tittare hade framställt presidenten och det militära ledargarnityret
som sårbara och handlingsförlamade, oförmögen till ett motsvar. Det skulle
skada moralen inom de väpnade styrkorna och bland regeringens anhängare. Då
hade vägen legat öppen för att destabilisera landet och skapa det nödvändiga
kaos som kuppmanualen om en “mjuk statskupp” handlar om.
För
attacken igår handlade om att slå ut och döda större delen av den venezuelanska
statsledningen som fanns på plats och på så sätt sudda ut skillnaden mellan
krig och fred i direktsändning.
Kroppsspråket och psykologisk krigföring
En annan
psykologisk effekt som tittarna i det 21:a seklet har vants vid är kroppsspråket.
President Maduro reagerade med lugn men med en falks vaksamma ögon när
explosionen ägde rum. Men han tappade inte fattningen utan likt en orädd statsman
stod han kvar på scenen omgiven av sin livvaktsstyrka. Han var till och med
beredd att fortsätta sitt tal.
En
timma senare framträdde han lika lugn och koncentrerad och under en halvtimme
talade han fritt om vad säkerhetsstyrkorna hade uppnått och vilka han ansåg vara
intellektuellt ansvariga för terroristaktionen.
Förutom
att vi nu kan konstatera vilka extrema våldsamma medel högerns och USA:s lokala
terrorister är beredda att använda för att uppnå sina mål, på samma sätt kan det
vara användbart att notera Maduros beslutsamhet och styrka just som döden är
närmast, som Mision Verdad understryker.
Politiken paramilitariseras
Statskuppen
mot president Hugo Chavez den 11 april 2002, rekryteringen av 140 colombianska
paramilitärer som greps på en stor gård utanför Caracas i maj 2004, det
upptrappade och det än mer sofistikerade våldet 2014 och 2017 kröntes igår med
användandet av artilleribeväpnade drönar.
Betraktarna
av detta våld, som för varje gång blir alltmer sofistikerat och med en ännu
större eldkraft hävdar att för den politiska oppositionen spelar den väpnade
faktorn en allt större roll i den politiska kampen mot regeringen.
Det
är där som konspiratörerna försöker hitta gemensamma beröringspunkter inom
missnöjda delar av de väpnade styrkorna med den mest militaristiska delen av
den venezuelanska oppositionen. Dessa i sin tur lånar ut sig som fosterlandsförrädare
med finansiellt stöd från Colombia och USA.
För
varje terroristaktion kan vi se hur aktionerna har förfinats och
professionaliserats och som delar av oppositionen i dag anser vara de enda till
buds stående medel för att ta över presidentpalatset och makten i Venezuela.
Det är på sätt och vis en anarkistisk desperation där Venezuelas folk i
praktiken blir åskådare, likt den när Oscar Perez attackerade högsta domstolen
från en helikopter.
IS:s drönar i Venezuela
Att
terroristerna nu använder sig av artilleribeväpnade drönar är som hämtat från
IS:s aktioner mot den syriska armén eller mot den ryska marinbasen i Syrien. Oscar
Perez var pilot på helikoptern och kunde ha skjutits ned, men en dron är som
sagt pilotfri och kan dirigeras från en annan världsdel, vilket Pentagons militära
mannar och damer har visat. Eldkraften blir heller inte mindre, tvärtom. Dessutom
är de svårare att bekämpa än ett terroristkommando. Det har bland annat
mexikanska drogkarteller visat i sitt krig mot den mexikanska staten.
Det
paramilitära fenomenet blir en strategi för att skapa störningar i mentaliteten
hos venezuelanen i gemen och hans demokratiska och fredliga naturliga karaktär.
Bogotá-Miami: Operationscentret
Den
27 juni i år, det vill säga bara fem veckor innan dronattacken igår, publicerade
finansmediet Blomberg Businessweek ett reportage [https://www.bloomberg.com/news/articles/2018-06-27/inside-the-failed-plot-to-overthrow-venezuelan-president-nicolas-maduro]
som bekräftar att Colombia har tjänat och fortsätter vara en bas varifrån
operationerna, finansieringen och samordningen av kupplanerna mot Venezuela
utgår.
Blomberg
Businessweek satte rubriken: Inside the
Failed Plot to Overthrow Venezuelan President Nicolás Maduro och hävdade
att kupplanen hade kodnamnet ”Operation Constitution”.
Enligt
reportrarna Ethan Bronner, Andrew Rosati och Fabiola Zerpa hade kupplanen
planerats i Bogota med finansiell uppbackning från mäktiga grupper och stöd av colombiansk
militär. Målet var att kidnappa Maduro och ställa han inför rätta. Det sägs
inte var denna rättegång skulle genomföras. Men med lite kännedom om
venezuelansk politik så kan vi lätt räkna ut att det handlar om Bogota där Venezuelas
”Högsta Domstol i Exil”, sammanträder i en salong i den colombianska kongressen.
Noterar
vi dessutom att under hela 2018 har framstående politiker som Juan Manuel Santos,
Rex Tillerson, Mike Pence och Mike Pompeo öppet verkat för att framkalla en
militär statskupp i Venezuela så bekräftas bakgrunden i Blombergs reportage.
Den venezuelanska oppositionen är helt enkelt inte i stånd att fälla eller
besegra Maduro i ett val.
In i
detalj beskriver Blombergs reportage den colombianska regeringens roll i
planeringen och samordningen av denna strategi. Men den slår också med stor
tydlighet fast Santosregimens stöd till det ekonomiska kriget i form av stöd
till smugglingen, attacker mot den venezuelanska valutan vid den venezuelanska-colombianska
gränsen eller blundandet för de paramilitära operationerna på venezuelanskt
territorium.
Blomberg Businessweeks reportage från den 27 juni i år. |
Colombia och den ekonomiska faktorn
I slutet
av juli månad presenterade regeringen Maduro en strategisk integrerad plan för
att normalisera ekonomin. Planen innebär en ombildning av penning- och
valutapolitiken, en omorganisation av subventionerna på bensin och en avkriminalisering
(genom att upphäva Exchange Act brott) på valutamarknaden för att förringa
påverkningarna av den parallella dollarns destruktiva betydelse i prissättningssystemet
av varor i landet.
Dessa
åtgärder ritar en karta över ekonomiska intressen som kommer att påverkas,
särskilt när det gäller bensin. Och det är en
strikt binationell fråga, hävdar portalen Mision Verdad:
”I
viktiga regioner i östra Colombia är dess politiska elit knutna till
narkotikahandel och paramilitarism, inklusive dess ekonomiska och företagsintressen
är beroende av en utplundring av Venezuelas bränsle för att upprätthålla ett konstgjort
tillstånd av ekonomisk suveränitet.
Vad
som står på spel med de åtgärder som föreslagits av Maduro är inte bara en
förändring av spelreglerna, vilket kan neutralisera känsliga utrymmen för ekonomisk
krigföring, eller vad som är detsamma; oppositionens totala förlust av politisk
argumentation (inför den venezuelanska hemmaopinionen) och USA,
utan överlevnaden av ett ´para-ekonomiskt´ system på den andra sidan av gränsen
som likt kannibaler när sig på vårt bränsle”, skriver Mision Verdad.
Kontrollera Venezuela via Colombia
Colombias
förre president Alvaro Uribe överlämnade i oktober 2010 sju militärbaser till
USA:s Militära Sydkommando varav sex har sin udd riktad mot Venezuela.
FARC-gerillan,
som den 16 december 2016 skrev under ett fredsavtal är inte längre, som den tysk-mexikanske
universitetsprofessorn Heinz Dietrich hävdade i en CNN-intervju 2005 ”en mur
mot en colombiansk militär intervention av Venezuela”.
Den
31 maj i år skrev president Juan Manuel Santos och Natos generalsekreterare
Jens Stoltenberg (denne norske ”socialist” som i sin ungdom påstår sig ha
bekämpat USA:s folkmord i Vietnam) under avtalet som gör Colombia till den
första Natomedlemmen i Sydamerika, den kontinent som till detta datum har varit
fritt från kärnvapen.
Senatorn
PAUL COVERDALE, en av arkitekterna bakom PLAN COLOMBIA sa 1999 i senaten: ”För att kontrollera Venezuela måste vi först
ockupera Colombia militärt”.
Den
13 november 2017 avslutades militärmanövern ´Amazonas.log´ i den brasilianska staden
Tabatinga. De deltagande länderna bestod av USA, som ledde manövern följt av
Brasilien, Peru och Colombia. Det outtalade målet var att börja förberedelserna
för en intervention av Venezuela.
År
2001 sa USA:s dåvarande försvarsminister Colin Powell: ”Vårt mål är att garantera USA-företagen kontroll över ett område som
sträcker sig från Nord- till Sydpolen och fri tillgång, utan några som helst
hinder, till våra varor, tjänster, teknologi och kapital på hela hemisfären”.
I
Venezuela återfinns världens största olje- och gasreserver, världens åttonde
största sötvattenreserver samt en rad oerhört viktiga strategiska metaller i
södra Venezuela. Det är dessa gigantiska naturresurser som grannen i norr vill
lägga beslag på.
Ledaren
måste dödas!
Sedan
presidentvalet genomfördes i Venezuela den 20 maj i år har kriget och
strypningen av landet intensifierats. På den colombianska sidan kommer Ivan
Duque, politisk arvtagare till Uribe som av människorättsorganisationerna och
vänstern i Colombia utpekas som en ”paramilitär gudfader” att inta presidentpalatset
den 7 augusti. Det vill säga tre dagar efter försöket att döda Maduro och den
venezuelanska statsledningen. Om dessa datum har någon relevans sinsemellan är
omöjligt att säga. Men det är möjligt att terroristaktionen den 4 augusti mot
Venezuelas president Nicolas Maduro synkroniserades med Duques
presidentinstallation.
Om
Maduros ekonomiska plan lyckas bromsa det ekonomiska kriget mot Venezuela talar
allt för att Washington och Bogota gör allt för att bromsa denna process för
att slutligen kväva den.
“Och
om (USA:s) sanktioner och de internationella påtryckningarna inte kan, om befolkningen
inte ställer upp, då måste ledaren dödas. Det är resonemanget som ledde dem att
mörda Patrice Lumumba, Omar Torrijos och många andra. Om jag inte kan
kontrollera dig, dödar jag dig”, sammanfattar Mision Verdad strategin bakom operationerna
från axeln Washington-Bogota-fascisthögern i Venezuela.
”Och
döda innebär, i dessa termer framförallt att bryta sönder ett samhälle, slå ned
det för alltid. Det var det de försökte igår (4 augusti) och än en gång misslyckades
de”.