Venezuela har genomgått en enorm förändring sedan 1999. Men det återstår mycket, framför allt att bryta sönder
de gamla ekonomiska och politiska strukturerna om Maduro verkligen vill gå vidare mot socialismen, säger vänstern.

En “Revolution inom Revolutionen” i Venezuela eller nya strukturer med samma politik?

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2014-09-07 / Venezuela går in i en ny fas i revolutionen och ställer i förgrunden en tillväxt av ekonomin och en kampanj för att öka det socialistiska medvetandet. Men inom det egna Chavezlägret möts besluten med skepsis.

Venezuelas president Nicolas Maduro presenterade i förra veckan vad han kallade för ett ”ryck” eller ”omskakande” av regeringens politik. Han underströk kampen mot byråkratin och korruptionen och hävdade betydelsen av en diversifierad ekonomi för att minska beroendet av oljeindustrin.

Det som framstod som en central röd tråd i beslutet utgörs av införandet av organ för de sex nya vicepresidenterna som ska under sig har ett antal ministerium som i flera fall har fusionerats för att minska byråkratin. Chavez´ trogne energiminister Rafael Ramirez flyttades efter tolv på posten till vicepresidentposten. Ramirez har varit en omutbar minister i kampen mot den gamla statsapparatens politiker som ville att oljemiljarderna skulle samlas på hög i en Centralbank som de kontrollerade i stället för att användas för den ekonomiska och sociala utvecklingen i landet.

”Ny historisk etapp”

Maduro hade injekterat stora förhoppningar hos venezuelanerna redan i juli när han aviserade en ”Revolution inom Revolutionen för att ge folket mer makt”. I sin presentation av den nya regeringen och de nya besluten som ska förändra Venezuela i mer socialistisk riktning, talade Maduro om en ”ny historisk etapp i Revolutionen”.

– Det måste inledas en ny etapp i den Bolivarianska Revolutionen i etisk, politisk och ekonomisk ordning. Ett element för att mäta om vi verkligen går framåt är att värdera hur mycket verklig makt folket har, sa Maduro.  

Den venezuelanska presidenten ställer fem områden i centrum för regeringens politik de kommande fem åren;

·         Ekonomin; för att tillfredsställa landets materiella behov.

·         Medvetanderevolution.

·         De socialistiska uppdragens revolution (hälsovård, utbildning, m.m.).

·         En revolution inom den statliga politiken.

·         En revolution av territoriell socialism.

– Målsättningen är att förvandla den gamla borgerliga statsapparatens strukturer och bygga en demokratisk och folklig stat, en stat i händerna på folket, sa Maduro.

För att garantera en verklig folkmakt inför regeringen vad den kallar för Folkråd på alla nivåer; från presidentmakten till kommunerna. Från arbetarklassen till ursprungsbefolkningarna, från bönderna till fiskarna. Och så vidare.

De egna kritiserar

Men fina ord och strukturer till trots, kritiken från de egna leden har varit hårdare än från den traditionella politiska fienden bland arbetsgivare och högeropposition. Manuel Sutherland är en marxistisk ekonom som Flamman intervjuade i april och han tillhör dem som är mycket besviken på den utlovade ”revolutionen inom revolutionen”.

– De fem revolutionerna är så abstrakta och så långt in i framtiden att de mer liknar ett av målen som skisseras på lång sikt i Nationens handlingsplan.

Han är ironisk när han beskriver just hur bankirerna och företagsägarna svettades inför Maduros förväntade beslut om att ”accelerera hastigheten mot socialismen”.

– Förmodligen var bankspekulanterna nära en hjärtinfarkt av rädsla för att deras banker skulle förstatligas och att deras groteska vinster skulle gå upp i rök. Eller företagsägaren med dubbel bokföring som ruinerar nationen med sitt skattefusk, utan tvekan var han nära ett nervöst sammanbrott när han trodde att Maduro skulle införa en skattereform som skulle göra slut på borgerskapets skattebedrägerier.

Han är skoningslös när han kritiserar hur miljarder används utan att det finns en reell offentlig redovisning, som till exempel på ett ministeriums webbisda.

– Det verkar som regeringen vägrar att genomföra en enda strukturell förändring, Den oerhört allvarliga ekonomiska situationen med hög inflation och en av planetens högsta kapitalflykter, brist på basvaror, importbedrägerier av det privata näringslivet, försämrandet av reallönerna låtsas intet om eller sopas under mattan.

Enorm smuggling och hamstring

Utan tvekan står regeringen Nicolas Maduro inför oerhört svåra vägval den kommande tiden. Regeringen har ingått ett viktigt avtal med Colombia att med gemensamma krafter bekämpa den enorma smugglingen av livsmedel och drivmedel från Venezuela som är starkt subventionerade för den egna befolkningen. TV-kanalen Telesur och andra medier har under de senaste veckorna visat gigantiska beslag av bensin som Nationalgardet har gjort vid gränstrakterna till Colombia. Enligt Maduro smugglas mer än 40 procent av vissa venezuelanska varor över den 215 mil långa gränsen.

Ett annat inslag för att bekämpa hamstringen av just dessa subventionerade basvaror är införandet av ett digitalkort med fingeravtryck som ska minska möjligheten för venezuelanen att hamstra. Den informella sektorns gatu- eller ståndförsäljare, och de är miljoner, placerar en familjemedlem eller anställd i den långa kön för att köpa ris eller vetemjöl och köper varan för tio bolivar och säljer den för 40 vid sitt stånd på torget. Personen i fråga står hela dagen i kön och köper om och om igen de subventionerade varor vilket gör att det uppstår en stor brist på flera av dessa viktiga basvaror. Med det nya digitalkortet bekämpas denna ekonomiska hjärnblödning.

Men högeroppositionen slår ifrån och anklagar Maduro för att införa ett kubanskt system med ransoneringskort.

– De vill införa ett biometriskt system på marknaderna vilket inte är något annat än ett ransoneringskort och ett nytt fiasko för regeringen, skrev den förre presidentkandidaten Henrique Capriles på sin Twitter.

Högern, som fått och får miljoner dollar från USA satsar därför på att förstärka det ekonomiska sabotaget, precis som 2002-2003 för att störta den lagligt valda regeringen med våld. Precis som för exakt 41 år sedan i Chile.