23 januari 2019

Trump erkänner oppositionens man som Venezuelas president och Maduro tvingas bryta de diplomatiska förbindelserna med USA. Hur kunde det bli så?

"Zapatero uppmanar oppositionen att underteckna avtalet", är rubriken på Telsurs sida i  början av februari 2018. Då var opposition och regeringen Maduro överens om att tidigarelägga presidentvalet som ett första steg för att bilägga den starka polariseringen och undvika ett farligt våldsamt perspektiv. Men ett telefonsamtal från Rex Tillerson samma kväll för undertecknandet fick oppositionen att låta pennan vila och inte underteckna den gemensamt utarbetade överenskommelsen. Nu är risken för ett inbördeskrig och en "humanitär intervention" i Venezuela överhängande. Trump erkänner kuppresidenten, som Bush gjorde i april 2002 med Pedro Carmona, ordföranden för den venezuelanska Handelskammaren.




Trump erkänner oppositionens man som Venezuelas president och Maduro tvingas bryta de diplomatiska förbindelserna med USA. Hur kunde det bli så?

En subjektiv reflektion av dagens händelser
Av Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

1. År 2017 krävde den venezuelanska USA-stödda högeroppositionen att VALET TILL PRESIDENTPOSTEN SKULLE TIDIGARELÄGGAS samtidigt som den gick ut i våldsamma protester under fyra månader som krävde 120 människoliv.

2. Oppositionen och regeringen kom dock överens om att inleda en dialog där Spaniens före detta regeringspresident Rodrigo Zapatero accepterades som medlare och att förhandlingarna skulle genomföras på neutral mark, i Dominikanska Republiken.

3. I början av februari 2018 kom parterna överens om att tidigarelägga presidentvalet till den 22 april, på så sätt tillmötesgick regeringen oppositionens krav. Kvällen den 6 februari väntade regeringsdelegationen, Zapatero, Dominikanska republikens president Danilo Medina samt världspressen på att de bägge parterna skulle skriva under överenskommelsen som låg på bordet i presidentpalatset och som zoomades in av kameramännen/kvinnorna.

4. Oppositionens chefsdelegat, Julio Borges, anlände dock inte och överenskommelsen arkiverades. Rex Tillerson, Trumps dåvarande utrikesminister ringde upp Borges från Colombias huvudstad Bogota och bara de två vet vad som sades i det telefonsamtalet någon timma innan undertecknandet av den gemensamma överenskommelsen denna februarikväll.

5. Regeringen Maduro erbjöd Borges och oppositionen nya samtal men situationen var helt plötsligt helt låst.

6. Presidentvalet genomfördes den 20 maj 2018, alltså en månad senare än vad som överenskommelsen stipulerade för att ge Borges och oppositionen betänketid. Men den delen av oppositionen i Venezuela var inte intresserad av ett val. Däremot deltog 3-4 presidentkandidater från den brokiga politiska oppositionen i Venezuela och registrerade drygt 35 procent av rösterna. Borges och den våldsamma oppositionen uppmanade till bojkott. Valresultatet och deltagandet var dock avsevärt större än valet i USA och resultatet i flera av de latinamerikanska högerpresidenternas resultat.

7. Nu påstår inte bara oppositionen att det valet inte är legitimt. Men kan inte peka på VAD i valet som var fel eller om det var tekniskt valfusk. Mike Pence anklagade också i sitt nu berömda Twitter-tal valet för att inte vara legitimt. När USA:s gunstlingar vinner är det alltid renhåriga val medan när USA:s ”fiender” vinner då ör det konsekvent fusk som lett fram till valsegern.

8. Trump erkänner Juan Guaidó som Venezuelas president och bryter därmed i praktiken och i princip de diplomatiska förbindelserna med Venezuela. För Maduro återstår inget annat än att konstatera detta och formalisera sin brytning med USA.

9. Vad händer nu? Alla vet att varje åtgärd för att upprätthålla författningen innebär konfrontation som i sin tur eskaleras varje gång. Tills det smäller. Så enkel är processens inneboende dynamik. Och det är ingen hemlighet. I Venezuela är polariseringen för varje gång större och därmed farligare, i synnerhet med en aktör som USA, som med den historiska faciten på hand inte inbjuder till en fredlig utveckling.

10. Vi kan bara spekulera i vad som hade hänt om Julio Borges hade undertecknat den gemensamt utarbetade överenskommelsen den ljumma februarinatten i Dominikanska Republiken. Men vad som står helt klart, det är att den utvecklingen hade varit klart gynnsammare för ett fredligt perspektiv än den som USA och den latinamerikanska högern har drivit utvecklingen till den 23 januari 2019.
  


22 januari 2019

Farliga USA-operationer inför ”Slaget om Venezuela” i dag

Varför kommer chefen för USA:s Militära Sydkomando, Craig Faller till Honduras samtidigt som strypsnaran kring Venezuela dras åt?




Farliga USA-operationer inför ”Slaget om Venezuela” i dag

BLIXTVISIT av chefen för USA:s militära Sydkommando (South COM) i Honduras samtidigt som USA:s vicepresident Mike Pence uppmanar venezuelanerna till en statskupp i dag den 23 januari!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-01-23 / Craig Faller, chef för USA:s militära Sydkommando (South COM) kom i kväll till Honduras på ett helt oväntat och oanmält besök. Det förefaller vara ett blixtbesök för att informera och begära stöd för en samordnad aktion mot Venezuela, som i dag, den 23 januari är föremål för två demonstrationer, en för regeringen Nicolas Maduro och en demonstration utlyst av den USA-stödda oppositionen. Många befarar att militära aktioner kommer att verkställas som vid statskuppen den 11 april 2002 mot president Hugo Chavez.

Och för att elda på den psykologiska krigföringen, sa USA:s vicepresident Mike Pence i ett videobandat Twitter igår, den 22 januari:

Genom att höja era röster i morgon, vill vi, på uppdrag av USA:s folk, säga till folket i Venezuela att vi är med er, vi stöder er, och vi kommer att fortsätta att stödja er tills demokratin i Venezuela har återställts och er rätt till frihet som tillhör er ska bli tillämpbar. Gud vare med er!”, sa Pence.

Venezuelas vicepresident Delcy Rodriguez, anklagade å sin tur Pence för att stimulera och anstifta en statskupp i sitt land.

– Vi har sett en helt ny situation växa fram genom vicepresident Mike Pence framträdande, (...) som har för avsikt att komma att regera Venezuela, att ge instruktioner om vad som bör göras i morgon i Venezuela, som öppet uppmanar till en statskupp i Venezuela, sa en indignerad Rodriguez till den statliga tevekanalen VTV.

I förra veckan framträdde nio venezuelanska militärer från peruanskt territorium och uppmanade sina vapenbröder att rfesa sig mot Venezuelas folkvalde president Nicolas Maduro. I måndags försökte en grupp på 20 nationalgardister att skapa en stämning av militär resning men fick inget stöd någonstans i Venezuela bland de väpnade styrkorna. Nu uppmanar USA:s vicepresident Mike Pence venezuelanerna, bland dem militären, att genomföra en statskupp.


Självutnämnd kupp-president

En satir mot den man som vill
utse sig själv till president i
Venezuela och som stöds av
USA och Colombia.
Händelserna i och utanför Venezuela accelererar nu. Igår genomförde en grupp nationalgardister (militariserad polis) militära aktioner och försökte få med sig andra militära installationer och manskap men möttes av ett beslutsamt motstånd och kuppmännen, ett 20-tal, avväpnades och 40 av de 51 gevären de hade stulit beslagtogs.

Det intressanta är att i förhören som genomfördes med dessa kuppmän, uppgav de att gevären skulle distribueras till medlemmar i det högerextrema partiet Voluntad Popular, samma parti som Nationalförsamlingens ordförande, Juan Guaidó är medlem i.

Det är den mannen som vill utse sig själv till interimspresident, som har uppmanat de väpnade styrkorna i Venezuela att avsätta president Maduro och svära trohet mot honom. Guaidó har fått hela den latinamerikanska högerns stöd och uppbackas öppet av Trump och Colombias president Ivan Duque som uppmanar Guaidó att genomföra presidentinstallationen för att i nästa sekund bli erkänd av de två staterna. I Colombia har USA sju militärbaser, fem av dem riktade mot Venezuela.

Nicolas Maduro svarade även han Pence och sa:

– Vad USA-regeringen har gjort genom sin vicepresident är att ge order om att utföra en fascistisk statskupp som vi redan tidigare har hävdat är i antågande. Aldrig tidigare har en så hög tjänsteman gått ut på sin regerings vägnar för att beordra oppositionen att den med alla slags medel måste störta en regering!

Centralamerikas största flygbas, Soto Cano där USA:s militära Sydkommando förfogar över den längsta landningsbanan i Centralamerika och som USA:s bombflyg kan lyfta ifrån om USA skulle invadera Venezuela.


Honduras som trampolin vid USA-invasioner

Det är med den bakgrunden som chefen för USA:s Militära Sydkommando, Craig Faller igår kväll anlände till Honduras. I ett åtta minuters framträdande lovordade Faller det militära samarbetet mellan de två nationerna.

Men varför denna blixtvisit hos president Juan Orlando Hernandez, som aldrig nämndes vid namn av Faller, som har en bror som har gripits och just nu rannsakas i USA som en Narkotika-Capo, som kommer att dömas till tre livstidsstraff om USA-åklagaren får igenom alla sina anklagelser mot Antonio `Tony Montana´ Hernandez för att vara en bricka hos de colombianska kartellerna i Centralamerika?

Honduras har tidigare varit en trampolin vid tidigare USA-invasioner mot länder i regionen. USA har också Centralamerikas längsta landningsbana i sin militära flygbas Soto Cano. Denna har byggts ut med logement för ytterligare 700 USA-militärer. Varför?

Faller talade om de sociala och ekonomiska framstegen i Honduras samtidigt som en ny Exodus&Karavan med tusentals honduraner har anlänt till Mexiko.

Bakbundna, torterade och avrättade, den dagliga synen i Honduras, ett våldtaget land och folk efter den USA-stödda militära statskuppen den 28 juni 2009.


51.000 honduraner mördades 2010-2018!

De flyr från det bokstavliga helvete och mardröm som det lilla centralamerikanska landet, fyra gånger mindre yta än Sverige men med samma befollkning, har förvandlats till efter den militära statskuppen som i hemlighet stöddes av dåvarande utrikesminister Hillary Clinton.

Efter den 29 juni 2009, då statskuppen genomfördes, har hela samhällslivet på alla nivåer militariserats. Och enligt landets officielle Kommissionär för de Mänskliga Rättigheterna, Roberto Herrera, har inte mindre än 51.000 honduraner mördats mellan åren 2010-2018! Och det är den honduranska statens officielle representant som lämnar dessa uppgifter.

– Det är förkastligt vad som händer och det är en enorm smärta för hela den honduranska familjen, för hela nationen, att känna som om vi utrotar oss själva, sa Herrera i ett uttalande till pressen i veckan som gick.

Vänsteroppositionen i Honduras anklagar högerregeringen som ansvarig för denna våldspiral utan motstycke och säger att vad som pågått sedan statskuppen är en ”colombianisering” av Honduras. Såväl USA som Colombia är aktiva i fortbildningen av de väpnade och polisiära styrkorna i Honduras.

– Ju fler av dessa colombianer och USA-militärer vi får till Honduras, desto mer våld och droger kommer in eller passerar vårt land, säger vänstern och får stöd av människorättsorganisationerna.

Ska OAS, som Che Guevara döpte till "USA:s Ministerium för Koloniala Frågor" behandla frågan om en "humanitär invasion" av Venezuela på sitt möte, torsdagen den 24 januari?


OAS snabbinkallat. Varför?

I morgon torsdag, dagen efter demonstrationerna, ska de Amerikanska Staternas Organisation, OAS, sammankallas för att behandla den venezuelanska frågan. Det verkar knappast som en tillfällighet dagen efter att demonstrationerna har genomförts i Caracas där en provokation kan skapa en oerhörd farlig situation.

Vad kommer stå på dagordningen? Är den redan tryckt liksom manualen för ”Slaget om Venezuela”?




17 januari 2019

Venezuela: Kuppmilitärer framträder i Miami-kanal i kamouflageuniform men från Peru!





Venezuela: Kuppmilitärer framträder i Miami-kanal i kamouflageuniform men från Peru!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-01-17 / Konspirationen mot Venezuela trappas upp. En grupp i Venezuela utsparkade militärer framträdde igår kväll i peruansk teve och förklarade sig lojala mot den självutnämnde `presidenten´ Juan Guaidó. Denne erkänns också av Lima-Gruppen och Donald Trumps USA. Den psykologiska krigföringen går in i en ny, farligare fas efter att den förre CIA-chefen Mike Pompeo, Trumps utrikesminister, avslutat en latinamerikaturné för att samordna attackerna mot Venezuela.

Löjtnant Hidalgo och korpral Guillen var en grupp på nio venezuelanska militärer som satt fängslade för konspirationer mot den folkvalda regeringen Nicolas Maduro. Under en fångtransport förra året lyckades de fly och tog sig på olika vägar till Peru där de gavs politisk asyl av den USA-vänliga regimen.

Igår framträdde de iklädda kamouflageuniform i den peruanska Tv-kanalen UCI Noticias. Detta medium upplät sin studio för att den Miamibaserade Tv-kanalen EVTV Miami skulle få möjlighet att låta dessa underofficerare utgöra en upptrappning, må vara ett pinsamt mediespektakel, av den psykologiska krigföringen mot Venezuela.

Vad skulle ha hänt i Sverige om två militärt klädda svenskar uppträdde i Moskva-Teve och öppet uttalade sina krigsplaner "för att befria" sitt hemland?


Om peruanska gerillasoldater framträdde i Caracas?

Det första uppseendeväckande i massmediashowen igår var det faktum att de peruanska myndigheterna tillåter att utländska militärer uppträder i full stridsmundering. Hur ska den venezuelanska regeringen, eller vilken annan regering som helst som ställs inför ett sådant faktum, uppfatta och reagera? För vad de två herrarna talade om under den 19 minuter långa intervjun, var en komplett militär konspiration mot en folkvald regering, oavsett om man gillar den eller inte.

Det finns internationella regler, avtal och konventioner som reglerar umgänget mellan stater och regeringar. Hur skulle den peruanska regeringen uppfattat saken om gerillasoldater från Sendero Luminoso eller den före detta gerillarörelsen MRTA (Movimiento Revolucionario Tupac Amaru) satt i en Tv-studio i Caracas och bröstade sig med militära och politiska konspirationsplaner mot den peruanska staten och regeringen? Eller om före detta Svarta Pantrar gjorde samma sak från Caracas, där de talade om hur den väpnade kampen ska föras i USA för att störta regimen i Vita Huset som de inte erkänner?

Ingen av venezuelanerna har valt Guaidó

De bägge f.d. militärerna uppgav att de inte erkänner Nicolas Maduro som president utan den självutnämnde Juan Guaidó. Han är nyutnämnd ordförande för den av Högsta Domstolen suspenderade Nationalförsamlingen. Han har nu på egen hand påtagit sig den tunga ansvarsfulla posten som president för Republiken.

Men ingen av venezuelanerna har valt honom. Han påtar sig också rollen som överbefälhavare för de väpnade styrkorna. Men han har inga trupper att beordra, vilket har bekräftats varje dag sedan den 10 januari då Maduro svor presidenteden och fick fullt förtroende av de fyra vapengrenarna samt den Bolivarianska Polisen.

Den kanske viktigaste livförsäkringen är de 1,6 miljoner enheterna inom den Bolivarianska Folkmilisen som är det organiserade civila folket i vapen.

De två, från Perus horisont, säger att de bara väntar på `sin´ presidents ”order för att kunna agera och uppnå Venezuelas frihet”.

 Kvinnliga enheter i de väpnade styrkorna i försvar av Venezuela mot varje slags utländsk intervention.


Militärt träningsläger i Colombia

De bägge underströk att de har ett stort stöd från det internationella samfundet, där USA via John ”Monroe” Bolton redan har uttalat att den självutnämnde Juan Guaidó är den som USA erkänner som Venezuelas statsöverhuvud.

Kuppmilitärerna i Peru betonade även att de får stöd från Colombia, Brasilien med flera länder och att de har baser i de nämnda länderna. Det är en bekräftelse på sanningshalten i president Maduros tidigare anklagelser mot i första hand Colombia. Där finns ett militärt träningsläger i länet Norte de Santander, som gränsar till Venezuela, där närmare 800 paramilitärer, colombianer och ett antal venezuelaner, tränas.

Händelsen med de två venezuelanska olivklädda militärerna från Peru var en pinsam händelse. Men det spelar ingen roll. För oavsett om gruppen på nio militärer i Peru inte har något större stöd inom de venezuelanska militära styrkorna, ses de brickor och verktyg i den psykologiska krigföringen som vi vet varje dag trappas upp mot Venezuela.



9 januari 2019

Hotet mot Venezuela: Lima-Gruppen blåljög i sin deklaration mot Venezuelas regering

Trots att Lima-gruppen visste att USA-bolaget Exxon-Mobiles två fartyg befann sig på venezuelanskt territorialvatten utfärdade den sin krigsförklaring mot Venezuela 13 dagar senare, den 4 januari.




Lima-Gruppen blåljög i sin deklaration mot Venezuelas regering

Av Dick Emanuelsson

Är detta en provokation för att skapa en militär förevändning för att attackera Venezuela med hjälp av Exxon-Mobile och Guayana, medlem i Lima-Gruppen? Historien har många exempel när USA har använt dessa provokationer som den vid Tonkinbukten 1964 som startade Vietnamkriget där miljoner vietnameser dödades i USA:s folkmordkrig

TEGUCIGALPA / 2019-01-09 / I morgon den 10 januari har 13 av de 14 länderna som utgör Lima-gruppen, i Venezuela döpt till ”Lima-Kartellen”, beslutat att inte erkänna president Nicolas Maduro som Venezuelas president för perioden 2019-2025. I stället stöder den i dag bortglömda Nationalförsamlingen som redan vid dess inledning 2015 vägrade underordna sig ett beslut av landets Högsta Domstol och därmed förklarades i ”uppror”. Nationalförsamlingen vägrade underordna sig beslutet och har sedan dess blivit en historisk relik i Venezuela.

Lima-Gruppen utfärdade den 4 januari en deklaration i 13 punkter varav vi ska analysera Nr. 9, den kanske allvarligaste som handlar om militära provokationer och som kan ses som en illustration över den förevändning som Lima-Gruppen och dess uppdragsgivare, USA, behöver för att tända gnistan för ett interventionskrig mot Venezuela:

9. ”[Lima-Gruppen] fördömer alla slags provokationer eller militära omgrupperingar som hotar freden och säkerheten i regionen. Den [Lima-Gruppen] uppmanar regimen Nicolás Maduro och de venezuelanska väpnade styrkorna att avstå från handlingar som kränker deras grannars suveräna rättigheter. I den meningen uttrycker den [Lima-Gruppen] sin djupa oro över det förhindrande av ett seismiskt forskningsfartyg som genomfördes den 22 december 2018 av den venezuelanska flottan inom den exklusiva ekonomiska zonen i den kooperativa republiken Guyana”.


Så här glad blev folkpartisten Erik Jennische efter att Lima-Gruppen antagit sin deklaration mot Venezuela.


Den 8 januari, det vill säga igår, publicerades samtalet mellan de två befälhavarna för Exxon-Mobils Bahamaregistrerade fartyg och den venezuelanska flottans. I detta samtal utbyter de bägge kaptenerna sina respektive koordinater vilket har publicerats efter den 22 december 2018. Trots det utfärdade Lima-Gruppen sin deklaration om att de venezuelanska sjöstridskrafterna hade provocerat världens största och vinstrikaste företag.

USA-kaptenen erkände att 1) det hade fått tillstånd av Guayanas regering att gå in området som Venezuela har överhöghet över medan Guayana administrerar området. 2) USA-kaptenen erkände att hans fartyg befann sig på venezuelanskt område och säger i samtalet med sin venezuelanska kollega att de ska dra sig tillbaka till guyanskt vatten. Solklarare kan händelsen inte ses.

USA-fartyget Ramford Tethys befann sig på Latitud 09 ° 17 koordinater '4 "N och longitud 058 ° 15' 7" W. Medan det andra USA-fartyget Delta Monarch befann sig på Latitud 09 °, 15 '0' och longitud 058 ° 17 '3 "W, om nu någon mer än styrmän kan förstå ovanstående. Men bägge kaptenerna var överens om det exakta geografiska läget.



Och trots att händelsen ägde rum den 22 december och att Lima-Gruppens högerregeringar hade kännedom om koordinaterna pekar de ut Venezuela som en aggressiv militär provokatör på den 9:e punkten i sin deklaration som också är en av punkterna för att bryta de diplomatiska förbindelserna med det sydamerikanska landet.

Den venezuelanska oppositionen har inte sagt ett knyst, än mindre dess Nationalförsamling. I Sverige jublade folkpartisten och nyliberalen Erik Jennische med utropet på Facebookgruppen Latinamerikaintresserade: ”Äntligen latinamerikanska sanktioner mot banditerna vid makten i Venezuela”.

Video: Delcy Rodriguez



HISTORISK BAKGRUND

”Det omtvistade området i Atlanten framför Venezuelas och Guayanas kuster heter Esequibo. Det är en region på 160.000 kilometer som krävdes av Venezuela och över vilken Venezuela har suveränitet, men administreras av Guyana. År 1899 bedömdes zonen till det brittiska riket genom en skiljedom som Venezuela fördömde som bedräglig.

För påståendet av denna nation undertecknades Genèveavtalet (1966), som erkänner den venezuelanska suveräniteten över Essequibo och annullerade Parisavtalet. Guyanas regering har emellertid brutit mot avtalet mer än 15 gånger genom att bevilja koncessioner till utländska företag för exploatering.

Under ledning av Guyanas president David Granger, har denna situation förvärrats. Han förlorade nyligen en förtroendeförklaring i parlamentet på grund av det slöseri med oljeresurser som landets opposition anser att han skänkte till företaget Exxon Mobil”.



Idelt glada miner om vad som kunde ha blivit ett steg på vägen att lösa krisen och konfrontationen i Venezuela. Julios Borges, oppositionsledare och ordförande för Nationalförsamlingen samtalar med Spaniens förre regeringspresident Rodrigo Zapatero i Dominikanska Republiken i början av 2018. Ett avtal och medling av Zapatero utarbetades och godkändes efter förhandlingar av Borges och regeringen om att hålla presidentvalet den 22 april. Men det blev ett snöpligt slut efter att Borges aldrig dök upp i presidentpalatset för namnunderskriften. USA:s Rex Tilersson ringde från Bogota och gav Borges order.



Varför vägrade oppositionen skriva under det gemensamma avtalet med regeringen som Rodrigo Zapatero hade utarbetat och som parterna var överens om?

Som reaktion utsåg den olagliga Nationalförsamlingen en ny Högsta Domstol och i veckan som gick beslutade den även att Nicolas Maduro inte erkänns som landets president trots presidentvalet den 20 maj där en del av oppositionen deltog i valet medan den del, som till stora företräds i Nationalförsamlingen valde att bojkotta valet.

Spaniens före detta regeringspresident Rodrigo Zapatero hade redan i början av februari 2018 medlat mellan regeringen och oppositionen i Dominikanska Republiken och ett avtal hade utarbetats som godkänts av bägge parter den 6 februari och som skulle undertecknas på kvällen i presidentpalatset med närvaro av landets president Danilo Medina. Men Oppositionens och Nationalförsamlingens ordförande Julio Borges fick ett telefonsamtal timmarna innan undertecknandet av avtalet av USA:s dåvarande utrikesminister Rex Tillerson från Bogota (Sic!) och efter det såg ingen skymten av Borges som dagen efter smög sig ut från den karibiska ön och lämnade reportrar och pressfotografer utan bilder från undertecknandet som skulle lösa krisen och genomföra presidentvalet den 22 april.


"Det existerar ingen Narko-diktatur eller Castrokommunistisk diktatur. I Venezuela finns det mycket olja och den förbannade yankieen vill lägga beslag på den"