– Försöket att inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger, sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV. Här på ett möte med arbetare i Caracas. |
Venezuela: Totalt fiasko för oppositionens
generalstrejk
Av Dick
Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2017-07-27 / Den av den venezuelanska högeroppositionens
utlysta generalstrejk under 48 timmar, onsdag-torsdag, är i skrivande stund,
lunchtid i Venezuela, ett praktfullt fiasko. Det konstaterar den oberoende största
dagstidningen i Venezuela, Las Ultimas Noticias i ett sammandrag av de två
dagarna.
Den
oppositionsvänliga dagstidningen El Nacional å sin sida har stora svårigheter
att redovisa framgångar för generalstrejken. Tidningen har sporadiska rapporter
om stängda affärer och ”sopbarrikader” för att förhindra kollektivtrafiken i
den östra delen av Caracas, Venezuelas ”Östermalm” där oppositionen har sin
bastion. Men för övrigt har samhällslivet förflutit helt normalt.
Landsorganisationen
CTV och statskuppen 2002
Den
venezuelanska landsorganisationen CTV, som deltog aktivt i störtandet av regeringen
Hugo Chavez i april 2002 på samma sida som arbetsgivarorganisationen Fedecamera,
är i dag i praktiken ett tomt skal eftersom i stort sett alla dess medlemmar lämnade
CTV efter statskuppsförsöket som slogs ned efter 48 timmar av Caracas´ fattiga
och arbetare.
Carlos Ortega, 2002.
Foto: Dick Emanuelsson.
|
CTV:s orförande
Carlos Ortega gick i asyl till högerns Peru. CTV och flera av dess ledare avslöjades
senare av USA-journalisterna Eva Golinger och Jeremy Bigwood för att ha
mottagit miljoner dollar av CIA:s civila organ som USAID och NED (The National Endowment for Democracy).
När
oppositionen utlyste sin 48-timmarsstrejk uppmanade flera ledande
arbetsgivarrepresentanter sin anställda att delta i strejken, vilket måste
placera Venezuela på kartan över märkliga länder där kapitalisten vill att hans
anställda ska strejka mot. . . .?
Men exakt så
agerade de antichavistiska företagarna dagarna i april 2002 men också i den lockout
som oppositionen genomförde mot Chavez december 2002-4 februari 2003, då
oppositionen fortfarande hade positioner inom den venezuelanska ekonomins
kronjuvel, det statliga oljebolaget PDVSA. Mer än 20 miljarder dollar kostade
denna ”lockout”, utlyst av direktörerna inom PDVSA som samtliga avsattes och
ersattes av personer lojala med landet och folket.
Därför är det
ingen överraskning att generalstrejken igår och i dag, torsdag är ett
praktfullt fiasko. Det finns ingen social bas för denna strejk.
Normal
kollektivtrafik och Metro
I en intervju av
Las Ultimas Noticias med det venezuelanska Transportarbetareförbundets
ordförande Francisco Torrealba, konstaterar den facklige ordföranden att
oppositionens strejk är ett bokstavligt fiasko, ”kollektivtrafiken fungerar
till 100 %”.
– Vid denna
tidpunkt finns det ett aktivt folk som vill arbeta för ett produktivt och
suveränt Venezuela. Hela transportsektorn är aktiverad och står i tjänst hos
folket, uppgav Torrealba som tillade:
– Kollektivtrafiken
fungerar helt normalt, även Caracas´ 48 tunnelbanestationer fungerar och är
öppna. Vi kommer inte tillåta att vårt land ska paralyseras för att några
slöfockar inte vill arbeta eftersom det finns ett Venezuela som inte ansluter
sig till deras utlysta strejk.
Ordföranden för
Caracas tunnelbanefack (Sindicato del Metro de Caracas), Edison Alvarado, sa å sin sida
att “tunnelbaneystemet opererar till hundra procent, trots några våldsgrupper försök
att sabotera det”.
”Arbetarklassens
totala seger”
Venezuelas ”arbetarpresident”
Nicolas Maduro sa å sin sida att oppositionens utlysta 48-timmarsstrejk ”har besegrats
av arbetarklassen”. Maduro inledde sin fackliga och politiska bana just i
Caracas tunnelbanefack där han var en av ledarna.
– Försöket att
inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger,
sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV.
Maduro talar till arbetare inom det statliga oljebolaget PDVSA som har upprätthållit produktionen till 100 procent. FOTO: MIRAFLORES. |
Han tillade att
en generalstrejk i Venezuela endast kan inledas “om statskuppselement försöker
göra något mot regeringen. Och ni har ordern, att om något händer (försök till
statskupp) förklaras och utlyses en generalstrejk på obestämd tid tills
revolutionen återigen segrar och författningen återskapas”.
Till och med
oppositionsalliansen MUD, med sitt språkrör Freddy Guevara, försökte på en
presskonferens igår, onsdag upprätthålla en fasad av att strejken hade haft framgång.
Men det var uppenbart att MUD inser att strejken blev också ett stort politiskt
nederlag.
En megademonstration genomförs senare i
dag, torsdag. De utgår från fyra av Caracas´ kardinalpunkter.
Demonstrationerna, som beräknas samla mellan en halv till en miljon deltagare,
är en avslutning på valkampanjen till den författningsskrivande församlingen (ANC)
som ska väljas på söndag, den 30 juli. 537 av 545 ledamöter ska väljas (åtta
väljs av ursprungsbefolkningarna).
Kommer DN:s, SVT:s och SR:s utsända att
bevaka denna och rapportera om uppslutningen?
Trumps nya sanktioner och stöd till
våldet
Från hela Latinamerika strömmar nu
solidariteten in till Venezuelas folk och regering i protest mot det
fascistiska våldet från den högerextrema oppositionen som nu får ett öppet stöd
av Trumpadminsitrationen.
Denna ”svartlistade” i mitten av maj
åtta ledamöter av den Högsta Domstolen i Venezuela. Den suspenderade
Nationalförsamlingen, som suspenderats just för att den vägrade underordna sig
ett HD-domslut, beslutade i måndags att helt illegalt utse en nya HD med 34
ledamöter.
Igår onsdag, utfärdade Trump nya
sanktioner mot 13 venezuelanska funktionärer för att de ”underminerar
demokratin” i det sydamerikanska landet. Bland dem återfinns ledande tjänstemän
i det statliga PDVSA, ordföranden för det Nationella Valrådet CNE, flera höga
militärer med det gemensamma att dessa 13 personer arbetar aktivt för att
Venezuelas folk ska ha den suveräna rätten att själva utse sina representanter
till en författningsskrivande församling, ANC på söndag.
Varför vill Trump, EU och den internationella högern förvägra venezuelanerna att modernisera, så som USA-kongressen gör årligen, sin egen konstitution? Vilken och vad är rädslan? |
Vilken moralisk rätt tar sig Trump?
Fallet Venezuela är helt unikt i internationell
rätt, ingen regering, oavsett hur mäktig den är, har rätt att utfärda
sanktioner utan FN:s mandat. Att USA gör det samtidigt som den bryter mot all
internationell rätt och upprätthåller ett olagligt fångläger sedan 2001 på sin
militärbas i Kuba, ger den än mindre en moralisk rätt att utfärda dylika
sanktioner mot en suverän stat som Venezuela.
Hur många industriarbetare återfinns i
USA-kongressen? Jaså ingen, bara miljonärer. Det kanske är därför som Trump, EU
och den internationella högern fasar för Venezuelas val på söndag som just ska
ge dessa arbetande vanliga venezuelaner en röst och tribun.
Mödrarna på Plaza de Mayo ger sitt stöd
till Venezuela
Denna internationella rättsterrorism
som USA förfäktar förkastas av Mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires. I en videohälsning
till Venezuelas folk säger Hebe de Bonafini, språkrör för Mödrarna:
“Kamrater, kära venezuelaner, jag
lyckönskar er för er kamp och jag är säker på att den författningsskrivande
församlingen kommer vinna överlägset”.
Bonafini underströk sin solidaritet och
löfte att fortsätta kampen för Venezuelas suveränitet och sitt stöd för ANC. Hon
hävdade också att hela Latinamerika stöder Venezuela.
– Jag är säker på att vi ska vinna. Latinamerika
kräver och behöver denna seger. Jag säger att VI ska segra för jag känner mig
som en venezuelanska, underströk Bonafini.
Mödrarna på Plaza de Mayo skapades mitt
under de värsta åren av argentinsk militärdiktatur där mer än 30.000 unga
argentinare greps, torterades och ´försvann´ i händerna på den fascistiska
militär som hade gripit makten i en statskupp den 23 mars 1976.
Oppositionen för en ”chilensk lösning”
Den venezuelanska högeroppositionens
språkrör Freddy Guevara, uttalade i tisdags sig varm för en ”chilensk lösning”
i Venezuela, det vill säga en militärkupp likt den i Chile den 11 september
1973 som fick sin följeslagare mindre än tre år senare i Argentina. I Chile
försvann 1100 chilenare och cirka 2000 avrättades av militärjuntan. Mer än
700.000 greps och torterades eller fängslades under de första åren av en militärdiktatur
som trädde tillbaka 1990.
Det är det perspektivet som
venezuelanerna fasar för och som Trump och CIA arbetar för, i allians med MUD.