Canceropererad Chavez mitt i valrörelse

Chavez den 8 december mitt i nationell direktsändning i TV och radio.

TEGUCIGALPA / 2012-12-17 / Venezuelas president Hugo Chavez kämpar för sitt liv mot cancern. Samtidigt vinner hans socialistparti sin största valseger i de regionala valen under hans 13 år vid makten.

För tre veckor sedan meddelade Venezuelas president att han skulle göra ett återbesök i Havanna för den cancer alla trodde han hade besegrat för ett år sedan. Venezuelanerna trodde att det handlade om ett rent rutinbesök. Men efter några dagar och tillbaka i Caracas meddelade presidenten själv den 8 december att de kubanska och venezuelanska läkarna hade upptäckt nya cancersvulster som måste tas bort kirurgiskt, och det illa kvickt.

Under presidentvalkampanjen fick Chavez utstå mycket spott och spe från oppositionen. Denna anklagade honom indirekt för att inte lägga korten på bordet om han hade cancer eller inte. Många ifrågasatte diagnosen. Men vi som följt honom under dessa 13 år kunde konstatera att det var en trött och hålögd Chavez som trots de fysiska handikappen bokstavligen gav allt under de två månader av en stenhård valkampanj. Oppositionen vädrade segerluft efter att ha gått fram röstmässigt i de senaste valen.

Efter presidentvalet den 7 oktober utsågs utrikesministern Nicolas Maduro till vicepresident. Vicepresidenten Elías Jaua blev Chavez´ kandidat till guvernörsposten i den stora delstaten Miranda i valet den 16 december. TV-bilderna visade en Chavez som bara en gång, när han utsåg en ny försvarsminister, ställde sig upp. Miljoner venezuelaner insåg att denna gång var och är det allvarligt. Det handlar om Chavez fysiska existens.

Chavez opererades på Kuba den 11 december. Ingreppet pågick i sex timmar och det har framkommit mellan raderna att presidenten förlorade mycket blod. Ingreppet lyckades vilket inte betyder att faran är över, tvärtom, menar läkarna. De dagliga kommunikeerna har talat om en progressiv utveckling av patienten.

Det 21:a seklets Bolivar?

Eva Golinger, med insikt i maktsfären i Caracas, är den venezuelabaserade USA-advokaten som lärde känna Chavez för tio år sedan. I en krönika för några dagar sedan illustrerade hon allvaret genom att, medvetet eller omedvetet, skriva om Chavez i gårtid.

– Hugo Chavez drömde om det omöjliga och han lyckades. Han tog på sig ansvaret för de stora och svåra uppgifterna som stod framför honom sedan tiden för självständigheten. Simon Bolivar lyckades inte på grund av de starka krafter som gjorde motstånd. Men Chavez lyckades. Den Bolivarianska Revolutionen återerövrade den venezuelanska värdigheten, folkmakt, den sociala rättvisan och den latinamerikanska integrationen.

Möte i Hebron

Över hela landet hålls det permanenta gudstjänster eller politiska möten som utan att falla till en religiös personkult har bundit samman stora delar av befolkningen. Till och med i Hebron i Palestina hölls det i söndags morse en gudstjänst för att högre makter ska bistå den venezuelanske presidenten i den svåra stund han genomlider. Över hela Latinamerika har det hållits och hålls stora möten arrangerade av folkrörelserna. I stort sett alla latinamerikanska presidenter har också skickat hälsningar till Chavez och det venezuelanska folket med hopp om snart tillfrisknande för den 58-årige före detta översten.

Så ser den politiska kartan ut i dag.Klicka i bilden för större format

Brakseger i regionalt val

Om det moraliska stödet är massivt fick Chavez ett psykologiskt stöd i söndags. Hans socialistiska PSUV sopade hem en jätteseger och vann guvernörsposten i 20 av 23 delstater. Till och med oppositionens historiska bastion i den oljerika delstaten Zulia togs över av PSUV.

Oppositionen kontrollerade fram till i söndags sju delstater men har nu bara två. PSUV lyckade inte ta tillbaka Miranda men tog majoriteten i delstatsparlamentet, 8 mot 7 ledamöter vilket kommer att försvåra för Enrique Capriles, som behåll guvernörsposten. Capriles förlorade mot Chavez om presidentposten den 7 oktober i år och hans politiska framtid stod på spel i söndags.

Dick Emanuelsson

Amerikansk marinsoldat gripen i Venezuela

– Gud vet motivet varför han kom hit, var frågan som Venezuelas president Hugo Chavez ställde när han i fredags förra veckan informerade om att Nationalgardet hade gripit en USA-medborgare i delstaten Tachira.

Mannen hade tagit sig illegalt över gränsen från Colombia. Han rev sönder en del av sitt pass och papper från ett anteckningsblock som påstås ha haft koordinater över platser i Venezuela. Han säger sig vara marinsoldat som vägrar uppge sin identitet. Enligt passet har han gjort ett stort antal in- och utresor i länder som Irak, Afghanistan, Egypten, Libyen och Syrien.

– Det är länder där regeringar har störtats (med undantag för Syrien) och Gud vet motivet varför han kom hit? undrade Chavez i en kommentar.

Venezuela befinner sig just i en intensiv valkampanj där en enad högeropposition har satsat alla sina kort på Enrique Capriles Radonski. Men det vill sig inte för Chavez leder alla opinionsundersökningar med 10-25 procent. Allt fler oppositionsröster talar därför om att Chavez planerar valfusk och vägrar svara på journalisternas frågor om oppositionen kommer att acceptera ett valresultat med Chavez som segrare.

Colombianska paramilitärer

I maj 2004 togs 150 colombianska uniformerade paramilitärer på bar gärning när de befann sig på en stor gård utanför Caracas. Gården ägdes av kuban-venezulanen Robert Alonso, med bindningar till den opposition som förespråkar våld för att störta Chavez. Alonso tog sin tillflykt till Miami.

Salvatore Mancuso, de colombianska paramilitärernas ledare som deporterades till USA 2008, sa i en domstolsförhandling den 29 juli i år, att ”venezuelanska militärer, politiker och företagare vid två tillfällen ville ha vårt stöd för att störta Chavez”.

State Departement sa i ett uttalande angående den gripne marinsoldaten, att de utgår från att Venezuela uppfyller sin skyldighet, enligt Wienöverenskommelsen, som ger USA:s diplomater på plats rätt att utan dröjsmål få besöka den gripne USA-meborgaren. Den rätten fick inte den svenska konsuln i Caracas när den svenske medborgaren Joaquin Perez greps när han landade i Caracas i april 2011 och efter 72 timmar överlämnades till den colombianska polisen, anklagad för att tillhöra FARC-gerillan. Venezuela bröt mot alla internationella regler och den egna författningen.

FORO SAO PAULO I CARACAS JULI 2012

Atilio Borón, marxist från Argentina och Walter Pomar, Brasilien och PT.

Vart tog det strategiska målet för den internationella vänstern vägen?

CARACAS / JULI 2012 / En intensiv politisk efterdebatt har blossat upp efter att den internationella vänsterns Foro Sao Paulo avslutats den 7 juli i Caracas.

Har vänstern förlorat sitt strategiska-historiska mål om att bygga socialismen till förmån för ”Rörelsen är allt, målet intet”, som den socialdemokratiska rörelsens teoretiker Edvard Bernstein förfäktade och som Lenin polemiserade emot? Det är frågan som många av delegaterna ställer sig i dag.

Sao Paolo-Forumet blev, efter realsocialismens sönderfall 1989-1990, det forum som samlade i huvudsak de kommunistiska partierna och den revolutionära vänstern. I Latinamerika fick den ett starkt fäste.

Och i takt med att den nyliberala gurun Francis Fukuyamas tes om ett ”slut på ideologierna” och kampen mellan de sociala klasserna led politiskt skeppsbrott, har vänstern i världen tagit några stapplande steg för att omgruppera sig.

Latinamerika går i spetsen

Latinamerika är kanske den kontinent där vänstern efter Chavez´ valseger i slutet av 1998, har flyttat fram sina positioner mer än på andra kontinenter. Ett antal progressiva regeringar har valts av folken som i dag andas en helt annan politisk atmosfär än för 10-12 år sedan.

Massrörelser har vuxit fram, den Latinamerikanska integrationen mellan folk och stater har förstärkts och flera viktiga samordningsorgan mellan stater och regeringar har också vuxit fram. USA har ett politiskt inflytande via sina allierade i det så kallade Stillahavs-Blocket, företrätt av högerregeringarna från Mexiko i norr till Chile i söder.

I Caracas samlades i början av juli det 18:e Sao Paulo-Forat. Åttahundra delegater från 50 länder representerade 100 partier, huvudparten från Latinamerika. Flamman samtalade med en rad delegater som alla uttryckte sin tillfredsställde med att rörelsen har breddats och dragit in en rad breda och stora sociala rörelser för att fortsätta kampen mot nyliberalismen.

Hur gå vidare?

Men kritiken som exploderat i Latinamerika handlar i huvudsak om bristen på en fördjupad debatt om hur vänstern ska kunna bekämpa det ekonomiska systemet, kapitalismen och gå vidare i arbetet för det långsiktiga målet för vänstern, att dra upp riktlinjerna för bygget av det socialistiska samhället, en debatt som lyst med sin frånvaro sedan 1990.

Debatten har framförallt centrerats mellan Forats Walter Pomar, från det brasilianska arbetarpartiet PT som också sitter i Exekutivkommittén, och den argentinske marxisten Atilio Borón. Kritik har också riktats mot Chavez som ytterst ansvarig för upplägget på konferensen.

Medan Pomar försvarar Forats taktiska politiska mål, att bekämpa nyliberalismen och imperialismen i alla dess uttryck, menar Borón att det inte räcker. Sao Paulo-Forat fyller ingen funktion om inte den internationella vänstern ser längre politiskt än det Sociala Fora som organiseras årligen av folkrörelsen i världen och som i princip skulle kunna skriva under slutdeklarationen från Caracas i alla sina punkter.

Problemet heter kapitalism

– Bortsett från den nödvändiga kritiken mot nyliberalismen, så heter problemet heter kapitalism. Det som behöver övervinnas och undermineras är kapitalismen, sa Borón och spetsade till debatten med en fråga:

– För handlade våra folks kamp, med sina oerhörda uppoffringar och tusentals liv i kampen om att bygga ett nytt samhälle, bara om att gå från nyliberalism till nykeyniaism, eller ett samhälle av enbart ”utveckling”?

Den teoretiska debatten hos vänstern kan också sammanfattas med den kubanske revolutionsledaren Fidel Castros uppmaning till en ”Strid om idéerna”. Den striden fortsätter i Latinamerika.