Visar inlägg med etikett Maduro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maduro. Visa alla inlägg

8 jan. 2026

Stölden som kan ge USA:s oljebolag kontrollen över större delen av västra halvklotets oljereserver

 



Stölden som kan ge USA:s oljebolag kontrollen över större delen av västra halvklotets oljereserver

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2026-01-08 / Latinamerikas och Karibiens folk och regeringar bör ta den uppstigande arvtagaren av Adolf Hitlers världsomfattande planer över världsherravälde, på stort allvar. The Wall Street Journal (WSJ) rapporterar att Trumps team sedan flera år har utarbetat ett omfattande projekt för att ta kontrollen över venezuelansk olja.

Föreställ dig det omvända förhållandet, att Putin, efter att ha bombat Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Norrköping på en presskonferens i den soliga subtropiska ryska staden Sotji vid Svarta Havet hävdar att han nu tar befälet över Sverige, utser en Quislingregim och säger att hans gäng på obestämd tid har tagit över LKAB.

”LKAB ska nu leverera 30-50 miljoner ton järnmalm som vi, Ryssland, säljer, håvar in stålarna som vi sätter in på speciella konton som JAG (Putin), kontrollerar. Sedan får vi hur ni svennar har skött er. Har ni uppfört er bra mot Ryssland, så pytsar vi ut lite slantar till det underbara svenska folket”!

I klartext: Vad Trumps säkerhetspolitik handlar om kan liknas vid en förskola: Förskollärarna är Marco Rubio, Pete Hegseth och resen av den kriminella maffian som utgör Trumps närmaste, barnen är bara barn. Föreståndaren på förskolan är diktatorn själv, Seriemördaren i Karibien. Det tog vår trögfattade utrikesminister (m) en vecka innan polletten slant ner och hon fick till det att ”trots det komplexa med att bomba och kidnappa en statschef”, tycker hon att ”det känns inte bra”. Tala om den politiska mardrömmen och alla helvetes dilemmor denna pitiyankieminister nu upplever. Men hon är inte ensam.




Planen för att ta över

USA:s president Donald Trump håller på att utveckla en omfattande plan som skulle tillåta honom att kontrollera större delen av oljereserverna på västra halvklotet, enligt The Wall Street Journal [1], och citerar källor som är införstådda med saken.

Enligt WSJ skulle initiativet, som skulle få honom att dominera Venezuelas oljeindustri under de närmaste åren, leda till en sänkning av råoljepriset till 50 dollar, ett belopp som av tabloiden beskrivs som ”hans favorit”.

Planen stipulerar att Washington har viss kontroll över det venezuelanska statliga oljebolaget Petróleos de Venezuela, PDVSA. Detta engagemang skulle innefatta att hantera upphandling och marknadsföra större delen av företagets produktion.

Igår (7 januari), hävdade Trump totalt oblygt att inkomsterna från försäljningen av venezuelansk olja kommer att sättas in på konton under hans kontroll, som en del av hans omedelbara plan efter den senaste attacken han verkställde mot Venezuela.

USA:s energiminister, Chris Wright, hävdade å sin sida att dessa pengar skulle återvända till den latinamerikanska nationen för att gynna det venezuelanska folket.

Timmar senare, bekräftade Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt att ”alla intäkter från försäljningen av venezuelansk olja och produkter först kommer att sättas in på USA-kontrollerade konton i globalt erkända banker”.

30 och 50 miljoner fat olja till USA

”För att säkerställa legitimiteten och integriteten för den slutliga fördelningen av intäkter, kommer dessa medel att utbetalas till förmån för USA:s folk och det venezuelanska folket, under USA-regeringens gottfinnande”.

Som om denna stöld inter skulle vara nog, uppgav Wright att de också kommer att ansvara för oljeverksamheten i Venezuela ”på obestämd tid”.

På kvällen uppgav Trump att ”Venezuelas provisoriska myndigheter kommer att leverera mellan 30 och 50 miljoner fat högkvalitativ och godkänd olja till USA”.

Och de påstådda försvararna av mänskliga rättigheter och demokrati är tysta.

[1] https://www.wsj.com/business/energy-oil/trump-venezuela-oil-us-control-plan-265a39c1

 

 


Elektronvapnet EA-18G Growler som slog ut Venezuelas luftvärn



Elektronvapnet EA-18G Growler som slog ut Venezuelas luftvärn

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2026-01-08 / När Trump gav order om att angripa och bomba Caracas och fyra andra städer, inledde 150 av USA:s framför den venezuelanska kusten stationerade stridsflyg, attackerna mot Venezuela. Av dessa 150 var ett av särskild vikt, ansvarigt för att inaktivera Venezuelas luftförsvar, rapporterade The Wall Street Journal [1] igår.

Planet är en Boeing EA-18G Growler.

– Growler utför elektronisk krigföring och är en komponentpelare av USA:s flygmakt och skulle ha lokaliserat venezuelanska radar, blockerat dem och utfört en liknande uppgift med militär kommunikation, säger Thomas Withington från Royal United Services Institute, till WSJ.

Detta US Navy-flygplan är designat för elektronisk krigföring, inte för att attackera människor. Dess mål är att störa eller neutralisera radar, som en slags eskort. Något det åstadkom för att de 150 planen och helikoptrarna kunde genomföra sina bombräder.

Withington, en expert på elektronisk krigföring, sa till det USA-mediet att EA-18G till och med kan simulera flera flygplan på fiendens radar genom att ta prov på deras puls och skicka tillbaka den, i en taktik av lockbete som döljer den verkliga platsen.

Förutom att lura fienden avbryter den spårningen och försämrar styrningen av rivaliserande missiler. En serie egenskaper som gjorde det möjligt för USA att bomba strategiska punkter i flera venezuelanska städer och kidnappa till landets president Nicolas Maduro och hans fru Cilia Flores.

Det inaktiva venezuelanska luftförsvaret inte bara neutraliserades av detta sofistikerade vapen, det underlättade för de övriga planen att bomba och slå ut luftvärnet.



De militära pseudo-experterna

Den massa av plötsliga ”militära experter” som dök på de sociala kontona upp efter att de hade sett de första videofilmerna där stridsflyg, men framför allt stridshelikoptrar på låg höjd kunde röra sig relativt fritt över Caracas, var alltså ute ”innan orkestern hade kommit”*, de drog sina förhastade slutsatser innan verkligheten hade kommit i kapp, och det svider alltid.

All sköns babbel om att ”en förrädare högt upp i den militära rangordningen hade gett jänkarna all information de behövde”, började florera innan röken hade försvunnit i Caracas efter att `Seriemördaren i Karibien´ hade hållit sin famösa presskonferens i Florida.

* ”Man ska inte dansa innan orkestern har kommit”!

Ord som fälldes av Roy Chaderton, Venezuelas ambassadör i Bogota, Colombia den 14 april 2002 efter att Caracas´ fattiga och underofficerare hade slagit ner den 47 timmar långa statskuppen från den politiska högern, arbetsgivarföreningen Fedecamera och högerns medier som störtade president Hugo Chavez den 11 april och utsett en junta med Arbetsgivarföreningens ordförande Pedro Carmona som ”president”. USA, El Salvador, Jose Maria Aznars Spanien och Internationella Valutafonden erkände den nya kuppregimen som Venezuelas nya legitima regering.

Därav Chadertons ord den 14 april 2002, som framför allt riktades till den euforiska colombianska konservativa regeringen och dess medier om att ”Man ska inte dansa innan orkestern har kommit”!*

[1] https://www.wsj.com/world/the-growler-signal-jamming-jet-that-helped-capture-nicolas-maduro-1eba383f

  

Varför Venezuela är 2000-talets skottlinje

 

Tvåhundra år efter Bolivars försök att bygga en kontinental enhet (Congreso Anfictiónico de Panamá de 1826), gör historien en oroande slinga. 1829 varnade Befriaren för faran som USA representerade för amerikansk frihet. Två århundraden senare låter hans ord profetiska. Det som står på spel är inte bara Venezuela. Det handlar om vi ska acceptera att 2000-talet ska att styras av beväpnade transnationella företagsmaffior eller om vi bygger en horisont av värdighet, rättvisa och suveränitet.


Varför Venezuela är 2000-talets skottlinje

”. . . medan regeringar tvekar, ropar gatorna “BASTA”, det räcker nu”!

Av Alfonso Insuasty Rodríguez*

Det finns tillfällen då historien slutar vara böcker och blir något som slår dig, vilket plötsligt lämnar dig andfådd. Den 3 januari 2025 var en av dessa dagar. Medan halva världen fortfarande var i fest, genomförde USA en operation mot Venezuela som har sitt eget namn i folkrättsliga manualer: väpnad intervention. Inte en klassisk kupp, inte en förklädd «humanitär operation». En invasion. Alltså utan bedövning.

Kidnappningen av president Nicolas Maduro och hans tvångsförflyttning till USA:s territorium, åtföljd av militära aktioner som lämnade dussintals offer, inklusive civila och soldater, markerar en vändpunkt.

Men det som verkligen var skrämmande var trots allt inte själva operationen —, USA har en lång tradition av detta— utan den uppriktighet med vilken Trump sa det: «Vi kommer att överta “vårdnaden” av Venezuela». De bryr sig inte längre ens om att slå in plundring i vackra ord som demokratins och mänskliga rättigheters roll.

USA-bolagen oinskränkta marknad

Tesen är tydlig: det som händer i Venezuela är inte en venezuelansk fråga. Det är laboratoriet där det avgörs om 2000-talet ska vara ett öppet fält för företagsplundring eller om folket i syd ska ha något att säga om sina resurser och sin framtid.

Låt oss vara tydliga:

Venezuela är inte i blickpunkten för sitt politiska system. Det är för att där koncentrerar det en strategisk cocktail som får vilket energibolag som helst att slicka sig om munnen och får saliven att rinna:

  • De största bevisade oljereserverna i världen.
  • De viktigaste reserverna av myntat guld i Latinamerika.
  • De sjunde största naturgasfyndnyheterna på planeten.
  • En båge av gruvor som är som en katalog över strategiska mineraler.
  • Världens nionde sötvattenreservat och Orinoco-bassängen, den mäktiga floden ansluten till Amazonas-systemet (från Colombia till Atlanten, övers.anm).

BRICS och hotet mot dollarn

Och här kommer det som verkligen är oroande i Washington: Venezuela har vävt ett nätverk av allianser med Kina, Ryssland, Iran och BRICS+-länderna som utmanar dollarmonopolet och bygger egna finansiella och kommersiella alternativ utanför USA:s kontroll. I en värld där makten inte längre är koncentrerad till en enda huvudstad, är Venezuela en strategisk nod för den multipolära övergången.

Att attackera Venezuela är alltså ett budskap med flera mottagare: «detta händer dem som vågar handla utanför våra regler». Det stoppar BRICS+. Det är att disciplinera alla som försöker utöva verklig suveränitet.

Två decennier av ekonomiskt krig

Här måste vi säga något obekvämt för fåtöljanalytiker:

Venezuela har stått emot en belägring i mer än två decennier, som skulle ha knäckt vilket annat land som helst. Från och med 2025 lider landet under 1081 ensidiga sanktioner som införts av USA. Ekonomiska sanktioner, finansiella blockader, produktivt sabotage, kognitiv krigföring utformad för att demoralisera och spränga.

En «övergångsregering» som tillkännagivits från Washington är lärobokspropaganda. En mediefiktion som medvetet ignorerar den bolivarianska processens sociala och territoriella fasthet och styrka.

Existerar det problem?

Självklart.

Äger det rum interna debatter?

Naturligtvis, som i alla seriösa politiska projekt.

Men att presentera den som en regim utan social bas är att ignorera två decennier av folklig organisation som har lärt sig, under extrema förhållanden, att försvara sin suveränitet.

Gummiryggarna sväljer och tittar bort

Det kognitiva kriget kommer att intensifieras, utan tvekan. Men det
står inför ett samhälle och folk som inte längre sväljer manusets innehåll.

Aggressionen har fördömts av stater och multilaterala organisationer. Uttalanden, kommunikationer, uttryck för oro. Allt mycket diplomatiskt, allt mycket institutionellt. Och helt otillräckligt, eftersom nuvarande multilateralism är underordnad stormakternas intressen.

Förenta nationerna kan anta resolutioner, men om det inte finns någon verklig politisk vilja att genomdriva dem är de en död bokstav. Samtidigt väljer vissa utrikesdepartement tvetydighet eller direkt medskyldig tystnad (det svenska UD är en flagrant pinsam bekräftelse på underordnade till Trump, övers.anm.).

Kontrasten är brutal: medan regeringar tvekar, ropar gatorna “BASTA”!, det räcker nu!

I Latinamerika, Europa, Afrika och Asien ökar mobiliseringarna av solidaritet med Venezuela. Ett växande missnöje identifierar att denna aggression inte är en isolerad händelse utan en del av ett globalt mönster av våld och straffrihet. Klyftan mellan regeringar och människor ökar för varje dag.

Bolivar hade rätt (igen)!

Tvåhundra år efter Bolivars försök att bygga en kontinental enhet (Congreso Anfictiónico de Panamá de 1826), gör historien en oroande slinga. 1829 varnade Befriaren för faran som USA representerade för amerikansk frihet. De kallade honom överdriven, paranoid, anakronistisk.

Två århundraden senare låter hans ord profetiska. Det som står på spel är inte bara Venezuela. Det handlar om vi ska acceptera att 2000-talet ska att styras av beväpnade transnationella företagsmaffior eller om vi bygger en horisont av värdighet, rättvisa och suveränitet.

Det finns ingen plats för neutralitet här. Neutralitet är medverkan och medskyldighet. Regional enhet dyker upp igen och inte som en slogan, det är vår brådska för överlevnad.

Endast enhet garanterar suveränitet; endast suveränitet gör rättvisa möjlig; och endast rättvisa kan upprätthålla en annan fred än kyrkogårdsfreden.

Om denna enhet inte konsolideras från stater måste den byggas underifrån, från de organiserade folken. För suveränitet är inte längre ett abstrakt ideal utan ett villkor för kollektiv överlevnad.

Tiden är nu. Skott/eldlinjen är dragen. Och Venezuela, återigen, sätter kursen för Vårt Amerika.

* Alfonso Insuasty Rodríguez
(colombiansk universitetsprofessor).

Källa: TeleSUR:
https://www.telesurtv.net/opinion/por-que-venezuela-es-la-linea-de-fuego-del-siglo-xxi/


19 aug. 2024

En gammal trotskist´ fradga mot Venezuela

 


En gammal trotskist´ fradga mot Venezuela

LARS PALMGREN, före detta medlem i vad som först var trotskistiska RMF (Revolutionära Marxisters Förbund, sedermera socialistiska partiet) som sedan drygt trettio år har hittat tillbaka till sin sociala klass och tjänar den borgerliga statsapparaten, fortsätter att högmodigt dela ut sina dyrbara råd, nu till Latinamerikas folk och vänster.

Han ”frågar sig om Venezuela blir den latinamerikanska vänsterns mausoleum – eller kan bidra till födseln av en ny vänster, en som lär av historien”.

En sådan som han själv iklär sig, eller vadå?

 

REPORTER FÖR DEN BORGERLIGA statsapparatens SR (Sveriges Radio) har han de senaste trettio åren konsekvent hamnat på State Departements politiska sida om barrikaden. Om nu RMF och svenska lärjungar någonsin har varit i närheten av ”vänster” så hamnar de i alla fall ALLTID på samma sida som USA:s statssekreterare. Nu senast i fallet Venezuela, Antonio Blinken.

Han, Palmgren påstår att Maduro och PSUV har genomfört ett valfusk den 28 juli, 2024. Blinken med.

Han, Palmgren påstår att Edmundo Gonzalez, den politiske bulvanen för USA:s heltidsfinansierade fascist, Corina Machado, vann valet. Blinken med.

Han, Palmgren påstår att Venezuela är en diktatur med repression. Blinken med.


SÅ VAD NYTT TROR SIG redaktionsledningen för alstret ETC bidra med när den upplåter utrymme till en total osjälvständig pensionerad Palmgren som i stället cementerar en ensidig medial journalistik när den inte med en minsta ansträngning försöker ifrågasätta och stå emot den kolossala internationella pressen och hysterin mot ett land som under de senaste 25 åren har stått emot alla former av krigföring. Målet, det vill säga USA:s mål, har sedan 1999 varit att störta och krossa allt vad institutionalitet heter i Venezuela för att ta över planetens största olje- och gasreserver. De egna reserverna beräknas var helt slut kring 2050, kanske tidigare.

Hade ett annat land i Latinamerika utsatts för blockad av export till USA av egenproducerade trosor på någon maquilasfabrik i landet hade regimen efter beslut i OAS i fråga fallit. Men Venezuela har stått emot. Absolut allt!

 
VIDEO:
Demonstrationen i lördags till stöd för regeringen Maduro

MEN DET BEGRIPER INTE den före detta (eller är han fortfarande medlem i ”4:e Internationalens svenska sektion”?) trotskisten Lars Palmgren som 1975, i Vasa Gymnasiums stora sal stod i talarstolen med uppslagna verk av Lenin, Marx och Engels och på Chilekommitténs kongress domderade för svenska och exilchilenare om hur kampen mot Pinochetdiktaturen VERKLIGEN borde föras av Chiles folk INNE i Chile.

Vi, som, då tillhörde Järfälla Chilekommitté var inte lika pretensiösa med dylika pekfingeruppgifter utan mer jordnära som att samla in närmare ett ton kläder i kommunen som skickades till Chile och de fattiga människor som drabbats av det fascistiska våldet.

Och nu, augusti 2024, fortsätter han att domdera, nu för den latinamerikanska vänstern om hur den bör uppfatta världen och sin kontinent för att placera in sig i rätt kanal, det vill säga State Departements och delta i störtandet av demokratin i Venezuela.

 

SÅ TILL DEN STORA FRÅGAN om förra lördagens demonstration i Caracas, där både Maduro och Machado hade utlyst demonstrationer och där Palmgren och ETC menade att den skulle bli en ”temperaturmätare” mellan de bägge styrkorna.

Vad blev saldot?

Och om resultatet av styrkeförhållandet över demonstrationen ska uppfattas som en värdemätare över valresultatet, så är det nog Palmgren och Blinken som bör vara oroliga.

Ty Corina Machado samlade inte mer än gatukorsning plus kanske 25–30 meter på de fyra gatorna från centrum av korsningen i ett av Caracas´ överklassområde, ungefär lika mycket hon samlade inför en besviken folksamling lördagen efter valet.

Och det tvingades till och med den anti-chavez-fientliga spanska dagstidningen El País konstatera i lördags:

”Trots att hon (Corina Machado) hade inbjudit tusentals personer, blev uppslutningen inte så stor som vid tidigare tillfällen” i Caracas!

Hoppsan, har den spanska dagstidningen infiltrerats av en Maduroanhängare?!


 




MEN VAD F-N, visst var det en massa folk på anti-maduro-demonstrationen? Jovisst, var det det, men inte för Machado i Caracas utan i . . . Miami. Woawww, där fanns minst sagt massvis av ”Gusanos”, av både kubanskt som venezuelanskt ursprung.

Jag kan trösta Palmgren med att det genomfördes en demonstration också i Stockholm till stöd för Corona Machado där det dök upp 24 personer, som i solgasset och många förbipasserande turister under Katarinahissen vid Slussen kunde lyssna när dessa stämde upp Venezuelas nationalsång.

Samtidigt demonstrerade flera tusen svenskar, palestinier, turkar, syrier, libaneser men framför allt latinamerikaner, också kubaner och venezuelaner mot det sionistiska folkmordet.

Det var sann autentisk solidaritet i demonstrationen som gick till Israels ambassad, som lördagsdemonstrationen har gjort sedan oktober 2023 då det palestinska folkets väpnade motstånd reste sig mot folkmord och olaglig sionistisk ockupation.

Men tillbaks till demon i Caracas:

 

LÖRDAGEN DEN 3 AUGUSTI, det vill säga en vecka efter valet, samlades uppskattningsvis 300,000 anhängare till den Bolivarianska Revolutionen som anlände från fyra olika utgångspunkter i Caracas och marscherade kilometrar där de fyllde de breda avenyerna i Caracas medan Corina knappt fyllde två kvarter.

Samma massa av Caracasbor samlades också i lördags. Men det såg du inte i varken DN, ETC eller SvT och jag är övertygad om att Lars Palmgren INTE kommer att skriva en ny högmodig skröna om lördagens ”värdemätare” i Caracas. Det gäller ju att inte förvirra läsaren respektive tevetittaren, då kan hela "Proxykrigets Plan" gå om intet.


SÅ KANSKE DET ÄR DET omvända förhållandet som förnekats i alla västmedier; 52% till Maduro och 44% till den politiska bulvanen Edmundo Gonzalez som är den verkliga ”värdemätaren”, så som Palmgren och ETC uttryckte saken?

Har hela världens totalt enkelriktade medier blivit så flagrant lurade och blinda? Av vem och vilka? 300,000 chavister mot kanske ett tusental ”Mundoitos & Corinitas”?

 



 

ROBERTO POSADA GARCÍA-PEÑA mer känd som krönikören D' Artagnan i den enda dagstidningen med nationell täckning i Colombia, El Tiempo, då i ägo av den mäktiga familjen Santos medieimperium, skrev för en 20 år sedan en intressant krönika som jag kom att tänka på efter att ha läst Palmgrens skröna där han tar Lula som argument och ”vänster” för att attackera Venezuela.

D' Artagnan tog också Lula som ett ”föregångsexempel” och ställde Lula mot det martyrkantade colombianska kommunistpartiet som vid tillfället hade sett tusentals av sina bästa och främsta partimedlemmar begravas, offer för ”det Smutsiga Kriget”, som D' Artagnans uppdragsgivare i den militaristiska oligarkin hade verkställt. Krönikören konstaterade:

”Lula är den vänster som vi vill se i Colombia, inte de colombianska kommunisterna som förespråkar `en kombination av alla former av massornas kamp´”.

Vänsteralliansen Union Patriotica (UP) var en legal vänsterallians som spelade med i det parlamentariska spelet. Den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter med säte i Costa Rica konstaterade förra året att UP, där kommunistpartiet utgjorde kärnan, hade utsatts för ett politiskt fysiskt folkmord (”genocidio político”). I klartext; statsterrorism.

 

AV JOURNALISTISKA HALVMESYRER som Palmgren, som än en gång (för vilken gång i ordningen?) har tagit av sig masken och visat sitt politiska och personliga förakt mot de länder och folk som befriat sig från Blinken och Palmgrens uppdragsgivare, kan man inte vänta annat än ytliga och manipulerande texter.

Och ytterligare en sanning: Palmgrens kompisar i RMF i Sverige och i världen, var har de tagit makten någonstans?

Fundera på det tills nästa gång när han sticker ut hakan.

Dick Emanuelsson

Se Maduros marsch:
https://www.facebook.com/708328060/videos/1856537161490306/

Oppositionens ”protokoll” och valfusk:

https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Ftinyurl.com%2F26mmu6nn%3

Läs mer:

12 augusti 2024
Högeroppositionens `proxykupp´ i Venezuela mot sammanbrott
https://dickema.blogspot.com/2024/08/hogeroppositionens-proxykupp-i.html

4 augusti 2024
Venezuela: Oppositionen bröt mot vallagen som beivras med fängelse i Venezuela och många andra länder!
https://dickema.blogspot.com/2024/08/venezuela-oppositionen-brot-mot.html

3 augusti 2024
Så finansierar CIA oppositionen i Venezuela, bland dem Corina Machado
https://dickema.blogspot.com/2024/08/sa-finansierar-cia-oppositionen-i.html

31 juli 2024
VENEZUELA: ”Råttorna överger det sjunkande skeppet”!
https://dickema.blogspot.com/2024/07/venezuela-rattorna-overger-det.html

30 juli 2024
Val i Venezuela: ”Om det hade varit ett annat land. . .”
https://dickema.blogspot.com/2024/07/val-i-venezuela-om-det-hade-varit-ett.html

30 juli 2024
MADURO TILLS 2030!!! ”Varken kuppförsök, sabotage, mediekampanjer, mordförsök eller sanktioner har lyckats krossa Chavismen”

https://dickema.blogspot.com/2024/07/maduro-tills-2030-varken-kuppforsok.html


 


7 dec. 2020

Nya ledamöter i Venezuelas Nationalförsamling efter gårdagens val

 

Rodrigo Zapatero uppmanar EU att omvärdera sin politik mot Venezuela och upphöra vara en filial till State Departement och Vita Husets kriminella sanktionspolitik som skördar tusentals offer.



Nya ledamöter i Venezuelas Nationalförsamling efter gårdagens val

Av Dick Emanuelsson

Spaniens före detta regeringspresident RODRIGO ZAPATERO uppmanar EU att inte lägga sig inför USA:s kriminella politik visavi Venezuela.

Regeringskoalitionen ”Gran Polo Patriotico” (GPP) stod som segrare efter gårdagens parlamentsval i Venezuela som registrerade ett lågt valdeltagande på drygt 31 procent. GPP fick 67,6 procent av de drygt fem miljonerna avlagda rösterna medan oppositionskoalitionen AD/COPEI/CMC/AP/El Cambio fick knappt 18 procent eller mindre än en miljon röster. Kommunistpartiet och en fraktion av vänsterpartiet PPT fick 143.000 röster eller 2,73 procent.

 

FÅ LÄNDER OCH REGERINGAR har fått utstå en krigföring på alla fronter som i fallet Venezuela. Bara en militär invasion återstod. Landet har släckts ned via cyberkrigföring. Legoknekttrupper har landsatts. Presidenten har utsatts för avancerade mordförsök från drönare med bomber i en plan som tränades i grannlandet Colombia. Landet är i praktiken avskuret från alla ekonomiska transaktioner via bankväsendet som till stor del har paralyserats efter Vita Husets utpressningspolitik mot världens banker och finansorgan.

Denna direkta folkmordspolitik orsakade mellan augusti 2017-2018 över 40.000 döda i landet, enligt en rapport verkställd av MARK WEISBROT och JEFFREY SACHS från The Centre for Economic Policy Research i Washington.

Men under 2019-2020 har USA-regeringens blockad förstärkts till en ekonomisk och social brutal strypsnara som fått förödande konsekvenser för hela det venezuelanska samhällslivet.

Vita Huset, under Donald Trumps ledning har återupplivat Monroedoktrinen och värre än Adolf Hitlers påstående om att en ras skulle stå över alla andras har Trump och USA-regeringens politik krävt en total underkastelse av Venezuela för att häva blockaden som inneburit en skamlös stöld av venezuelansk egendom. Att EU, och därmed svenska regeringen lägger sig som en dörrmatta för denna skamlösa imperialism är obegripligt. Var finns Olof Palmes doktrin om ”försvar av de små ländernas nationella suveränitet och oberoende”?

Det är en del av bakgrunden till det låga valdeltagandet.

 

ANDRA FAKTORER ÄR extremhögerns och den del av oppositionen som bara ser en lösning på den politiska krisen i landet; en USA-invasion som den påstår ska vara ”humanitär” men som vi vet ALLTID är dramatisk och innebär miljoner döda, som i fallet i Mellanöstern där USA sedan två decennium har försökt rita om kartan och stycka upp länderna likt fallet i Jugoslavien för att sedan plockas upp som enkla munsbitar för de transnationella USA-företagen och Pentagon geostrategiska planer för planeten.

I valet i Venezuela igår deltog faktiskt 87 politiska partier och 14.000 kandidater. Många med sina rötter i de olika delstaterna i landet. Den stora oppositionskoalitionen som bestod av de klassiska historiska partierna, så som kristliga Copei och socialdemokratiska Accion Democratica, AD uppmanade venezuelanerna att gå till valurnorna.

Må vara att dessa partier har splittrats från trycket av både Trump och den egna venezuelanska befolkningen som är utled på Trumps marionett Juan Guaidó och den fosterlandsförrädiska politik som handlar om att det är inte venezuelanerna som ska avgöra sin framtid utan Vita Huset.

 

WASHINGTON OCH BRYSSEL anser dessa två imperialistiska block ska utgöra att den verkliga Valtribunalen som ska reglera valprocessen för att välja ledamöter till den venezuelanska Nationalförsamlingen. För så opererade USA och EU inför valet igår. Obegripligt, ansåg Spaniens förre regeringspresident RODRIGO ZAPATERO som deltog i valet som internationell observatör tillsammans med 1500 andra observatörer från 34 länder.

– Detta är början på slutet för dessa fruktansvärda sanktioner som Venezuela har stått emot. Jag är inte överens med Donald Trump-regeringen om dessa sanktioner som har utfärdats mot detta land, underströk Zapatero.

 

DET ÄR SAMMA ZAPATERO som i början av 2017 i Dominikanska Republiken utarbetade en gemensam överenskommelse mellan HELA OPPOSITIONEN och regeringen Maduro. När överenskommelsen skulle undertecknas av bägge parter fick oppositionens chefsförhandlare Julio Borges ett telefonsamtal av dåvarande USA:s utrikesminister Rex Tillerson som från Bogota, Colombia. Borges dök aldrig upp i presidentpalatset inför världspressen som väntade på att han skulle sätta sin namnunderskrift på överenskommelsen som innebar ett nytt datum och val till presidentposten.

I stället intensifierade USA sin krigföring och ”Slutliga Offensiv” mot Venezuela och den del av oppositionen som inför valet igår uppmanade till bojkott. Försöken med en militärkupp 30 april 2019 i form av «Operación Libertad», mord på president och hela statsledningen (4 augusti 2019) och att svälta venezuelanerna till underkastelse i likhet med USA:s blodiga krig via `Contras´ i Nicaragua under 1980-talet. Det kriget slutade med att USA:s kandidat i presidentvalet 1990, Violetta Chamorro, vann valet.

Nicaraguas mödrar ville inte se sina söner och döttrar dö mot en militär fiende som utgick från baser på honduranskt territorium där de militära rådgivarna kom från USA och den argentinska militärdiktaturens blodbesudlade militärer. Nicaraguas ekonomi hade slagits i spillror efter tio års utnötningskrig från USA. Femtio procent av budgeten gick till att försvara landets nationella oberoende mot Folkmordsstaten i Norr. Likheterna med USA:s operationer mot Venezuela är slående.

– Jag vill att EU ska göra en eftertanke efter dessa val, utvärdera vad sanktionspolitiken (mot Venezuela) har inneburit, sa Zapatero och fortsatte med anledning av att USA och EU har underkänt valets legitimitet:

– Jag förstår inte hur de bedömer valsystemet om de inte är här på plats.

 

ZAPATERO MENAR ATT valprocessen har gått helt korrekt till. Tio oppositionspartier med tusentals kandidater deltog.

– Jag vet att det i denna valprocess finns oppositionspartier, mer än 10, som har beslutat att delta i dessa val (...) det finns också oppositionspartier, oppositionsledare, som har beslutat att inte delta i valet, sa Zapatero som insisterade i valets mångfald.

Han fick indirekt stöd av oppositionsledaren ENRIQUE OCHOA ANTICH, som å sin sida påpekade att valfusk under de senaste 20 åren INTE har förekommit.

”Hur skulle vi annars kunna förklara oppositionens valsegrar? Om du stöder oppositionen och har beslutat att avstå och inte rösta i tron att du inte röstar, kom ned från din piedestal för varje valbojkott är en röst som reduceras för oppositionen och som samtidigt automatiskt blir en röst till (regeringspartiet) PSUV. Varje valbojkott är i verkligheten en röst för regeringen”, skrev Ochoa på sitt Twitterkonto.

 

DET ÄR INTE FÖRSTA gången oppositionen bojkottar ett parlamentsval i Venezuela. Det gjorde den 2005 och blev isolerad från stora delar av den venezuelanska politikens framtid, dåligt ledd av Vita Huset som hade misslyckat i sitt statskuppförsök i april 2002 och i det gigantiska sabotaget från de avskedade direktörerna i det statliga oljebolaget PDVSA, december 2002-februari 2003, en lockout som kostade Venezuela 20 miljarder dollar i de ekonomiska skador som denna opposition och deras allierade i dessa PDVSA-direktörer, som sparkades efter försöket att slå sönder landets viktigaste och mest strategiska företag hade verkställts, allt med målet att störta den folkvalde president Hugo Chavez från presidentposten.

 

VENEZUELA STÅR INFÖR NYA HOT och de två imperialistiska blocken USA och EU erkänner en figur, en pajas, en Duttig Idiot som agerar mot sitt eget folks intressen. Denne venezuelanske Quisling, Juan Guaidó är inte helt uträknad i omvärlden ska fortsätta vara ett billigt verktyg i händerna på dem som drömmer om att återigen ta kontrollen över Venezuelas oljekällor, dess ädelmetaller och planetens 8:e viktigaste sötvattenkällor.

Kampen går in i en ny fas och om det finns någon som helst rim och reson i den nya Bidenadministrationen i Vita Huset bör denna lyssna på Rodrigo Zapatero som uppmanar venezuelanerna till en dialog. Inga krig kan lösa den politiska krisen i Venezuela. Det är en suverän uppgift för venezuelanerna.


 


27 juli 2017

Venezuela: Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk

– Försöket att inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger, sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV. Här på ett möte med arbetare i Caracas.



Venezuela: Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-07-27 / Den av den venezuelanska högeroppositionens utlysta generalstrejk under 48 timmar, onsdag-torsdag, är i skrivande stund, lunchtid i Venezuela, ett praktfullt fiasko. Det konstaterar den oberoende största dagstidningen i Venezuela, Las Ultimas Noticias i ett sammandrag av de två dagarna.

Den oppositionsvänliga dagstidningen El Nacional å sin sida har stora svårigheter att redovisa framgångar för generalstrejken. Tidningen har sporadiska rapporter om stängda affärer och ”sopbarrikader” för att förhindra kollektivtrafiken i den östra delen av Caracas, Venezuelas ”Östermalm” där oppositionen har sin bastion. Men för övrigt har samhällslivet förflutit helt normalt.

Landsorganisationen CTV och statskuppen 2002

Den venezuelanska landsorganisationen CTV, som deltog aktivt i störtandet av regeringen Hugo Chavez i april 2002 på samma sida som arbetsgivarorganisationen Fedecamera, är i dag i praktiken ett tomt skal eftersom i stort sett alla dess medlemmar lämnade CTV efter statskuppsförsöket som slogs ned efter 48 timmar av Caracas´ fattiga och arbetare.

Carlos Ortega, 2002.

Foto: Dick Emanuelsson.
CTV:s orförande Carlos Ortega gick i asyl till högerns Peru. CTV och flera av dess ledare avslöjades senare av USA-journalisterna Eva Golinger och Jeremy Bigwood för att ha mottagit miljoner dollar av CIA:s civila organ som USAID och NED (The National Endowment for Democracy).

När oppositionen utlyste sin 48-timmarsstrejk uppmanade flera ledande arbetsgivarrepresentanter sin anställda att delta i strejken, vilket måste placera Venezuela på kartan över märkliga länder där kapitalisten vill att hans anställda ska strejka mot. . . .?

Men exakt så agerade de antichavistiska företagarna dagarna i april 2002 men också i den lockout som oppositionen genomförde mot Chavez december 2002-4 februari 2003, då oppositionen fortfarande hade positioner inom den venezuelanska ekonomins kronjuvel, det statliga oljebolaget PDVSA. Mer än 20 miljarder dollar kostade denna ”lockout”, utlyst av direktörerna inom PDVSA som samtliga avsattes och ersattes av personer lojala med landet och folket.

Därför är det ingen överraskning att generalstrejken igår och i dag, torsdag är ett praktfullt fiasko. Det finns ingen social bas för denna strejk.

Transportsektorn fungerar till 100%, enligt transportfackets ordförande, en förutsättning för att venezuelanerna ska kunna gå till sitt arbete eller stanna hemma. Men ingen av de produktiva samhällssektorerna har deltagit i den av oppositionen utlysta generalstrejken.


Normal kollektivtrafik och Metro

I en intervju av Las Ultimas Noticias med det venezuelanska Transportarbetareförbundets ordförande Francisco Torrealba, konstaterar den facklige ordföranden att oppositionens strejk är ett bokstavligt fiasko, ”kollektivtrafiken fungerar till 100 %”.

– Vid denna tidpunkt finns det ett aktivt folk som vill arbeta för ett produktivt och suveränt Venezuela. Hela transportsektorn är aktiverad och står i tjänst hos folket, uppgav Torrealba som tillade:

– Kollektivtrafiken fungerar helt normalt, även Caracas´ 48 tunnelbanestationer fungerar och är öppna. Vi kommer inte tillåta att vårt land ska paralyseras för att några slöfockar inte vill arbeta eftersom det finns ett Venezuela som inte ansluter sig till deras utlysta strejk.

Ordföranden för Caracas tunnelbanefack (Sindicato del Metro de Caracas), Edison Alvarado, sa å sin sida att “tunnelbaneystemet opererar till hundra procent, trots några våldsgrupper försök att sabotera det”.

”Arbetarklassens totala seger”

Venezuelas ”arbetarpresident” Nicolas Maduro sa å sin sida att oppositionens utlysta 48-timmarsstrejk ”har besegrats av arbetarklassen”. Maduro inledde sin fackliga och politiska bana just i Caracas tunnelbanefack där han var en av ledarna.

– Försöket att inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger, sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV.

Maduro talar till arbetare inom det statliga oljebolaget PDVSA som har upprätthållit produktionen till 100 procent. FOTO: MIRAFLORES.


Han tillade att en generalstrejk i Venezuela endast kan inledas “om statskuppselement försöker göra något mot regeringen. Och ni har ordern, att om något händer (försök till statskupp) förklaras och utlyses en generalstrejk på obestämd tid tills revolutionen återigen segrar och författningen återskapas”.

Till och med oppositionsalliansen MUD, med sitt språkrör Freddy Guevara, försökte på en presskonferens igår, onsdag upprätthålla en fasad av att strejken hade haft framgång. Men det var uppenbart att MUD inser att strejken blev också ett stort politiskt nederlag.

En megademonstration genomförs senare i dag, torsdag. De utgår från fyra av Caracas´ kardinalpunkter. Demonstrationerna, som beräknas samla mellan en halv till en miljon deltagare, är en avslutning på valkampanjen till den författningsskrivande församlingen (ANC) som ska väljas på söndag, den 30 juli. 537 av 545 ledamöter ska väljas (åtta väljs av ursprungsbefolkningarna).

Kommer DN:s, SVT:s och SR:s utsända att bevaka denna och rapportera om uppslutningen?

Vid denna pressläggning kommer nu bilderna från demonstrationerna av hundratusentals chavister och venezuelaner som deltar i de fyra demonstrationerna som sammanstrålar i Avenida Bolivar i Caracas. FOTO: AVN.


Trumps nya sanktioner och stöd till våldet

Från hela Latinamerika strömmar nu solidariteten in till Venezuelas folk och regering i protest mot det fascistiska våldet från den högerextrema oppositionen som nu får ett öppet stöd av Trumpadminsitrationen.

Denna ”svartlistade” i mitten av maj åtta ledamöter av den Högsta Domstolen i Venezuela. Den suspenderade Nationalförsamlingen, som suspenderats just för att den vägrade underordna sig ett HD-domslut, beslutade i måndags att helt illegalt utse en nya HD med 34 ledamöter.

Igår onsdag, utfärdade Trump nya sanktioner mot 13 venezuelanska funktionärer för att de ”underminerar demokratin” i det sydamerikanska landet. Bland dem återfinns ledande tjänstemän i det statliga PDVSA, ordföranden för det Nationella Valrådet CNE, flera höga militärer med det gemensamma att dessa 13 personer arbetar aktivt för att Venezuelas folk ska ha den suveräna rätten att själva utse sina representanter till en författningsskrivande församling, ANC på söndag.

Varför vill Trump, EU och den internationella högern förvägra venezuelanerna att modernisera, så som USA-kongressen gör årligen, sin egen konstitution? Vilken och vad är rädslan?


Vilken moralisk rätt tar sig Trump?

Fallet Venezuela är helt unikt i internationell rätt, ingen regering, oavsett hur mäktig den är, har rätt att utfärda sanktioner utan FN:s mandat. Att USA gör det samtidigt som den bryter mot all internationell rätt och upprätthåller ett olagligt fångläger sedan 2001 på sin militärbas i Kuba, ger den än mindre en moralisk rätt att utfärda dylika sanktioner mot en suverän stat som Venezuela.

Hur många industriarbetare återfinns i USA-kongressen? Jaså ingen, bara miljonärer. Det kanske är därför som Trump, EU och den internationella högern fasar för Venezuelas val på söndag som just ska ge dessa arbetande vanliga venezuelaner en röst och tribun.

Mödrarna på Plaza de Mayo ger sitt stöd till Venezuela

Denna internationella rättsterrorism som USA förfäktar förkastas av Mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires. I en videohälsning till Venezuelas folk säger Hebe de Bonafini, språkrör för Mödrarna:

“Kamrater, kära venezuelaner, jag lyckönskar er för er kamp och jag är säker på att den författningsskrivande församlingen kommer vinna överlägset”.

Bonafini underströk sin solidaritet och löfte att fortsätta kampen för Venezuelas suveränitet och sitt stöd för ANC. Hon hävdade också att hela Latinamerika stöder Venezuela.

– Jag är säker på att vi ska vinna. Latinamerika kräver och behöver denna seger. Jag säger att VI ska segra för jag känner mig som en venezuelanska, underströk Bonafini.

Mödrarna på Plaza de Mayo skapades mitt under de värsta åren av argentinsk militärdiktatur där mer än 30.000 unga argentinare greps, torterades och ´försvann´ i händerna på den fascistiska militär som hade gripit makten i en statskupp den 23 mars 1976.

Hebi de Bonafini på en av "Torsdagspromenaderna" framför "La Rosada", presidentpalatset vid Plaza de Mayo. Mödrarna ger Maduro och Venezuela hela sitt stöd och solidaritet mot Trumps och oppositionens försök till att skapa förevändningar för en militär intervention. FOTO: DICK EMANUELSSON.


Oppositionen för en ”chilensk lösning”

Den venezuelanska högeroppositionens språkrör Freddy Guevara, uttalade i tisdags sig varm för en ”chilensk lösning” i Venezuela, det vill säga en militärkupp likt den i Chile den 11 september 1973 som fick sin följeslagare mindre än tre år senare i Argentina. I Chile försvann 1100 chilenare och cirka 2000 avrättades av militärjuntan. Mer än 700.000 greps och torterades eller fängslades under de första åren av en militärdiktatur som trädde tillbaka 1990.

Det är det perspektivet som venezuelanerna fasar för och som Trump och CIA arbetar för, i allians med MUD.