 |
| "Zapatero uppmanar oppositionen att underteckna avtalet", är rubriken på Telsurs sida i början av februari 2018. Då var opposition och regeringen Maduro överens om att tidigarelägga presidentvalet som ett första steg för att bilägga den starka polariseringen och undvika ett farligt våldsamt perspektiv. Men ett telefonsamtal från Rex Tillerson samma kväll för undertecknandet fick oppositionen att låta pennan vila och inte underteckna den gemensamt utarbetade överenskommelsen. Nu är risken för ett inbördeskrig och en "humanitär intervention" i Venezuela överhängande. Trump erkänner kuppresidenten, som Bush gjorde i april 2002 med Pedro Carmona, ordföranden för den venezuelanska Handelskammaren. |
Trump erkänner oppositionens man som Venezuelas
president och Maduro tvingas bryta de diplomatiska förbindelserna med USA. Hur
kunde det bli så?
En subjektiv reflektion av dagens händelser
Av Dick Emanuelsson, Tegucigalpa
1. År 2017 krävde den venezuelanska USA-stödda
högeroppositionen att VALET TILL PRESIDENTPOSTEN SKULLE TIDIGARELÄGGAS
samtidigt som den gick ut i våldsamma protester under fyra månader som krävde
120 människoliv.
2. Oppositionen och regeringen kom dock överens om
att inleda en dialog där Spaniens före detta regeringspresident Rodrigo
Zapatero accepterades som medlare och att förhandlingarna skulle genomföras på
neutral mark, i Dominikanska Republiken.
3. I början av februari 2018 kom parterna överens
om att tidigarelägga presidentvalet till den 22 april, på så sätt tillmötesgick
regeringen oppositionens krav. Kvällen den 6 februari väntade
regeringsdelegationen, Zapatero, Dominikanska republikens president Danilo
Medina samt världspressen på att de bägge parterna skulle skriva under
överenskommelsen som låg på bordet i presidentpalatset och som zoomades in av
kameramännen/kvinnorna.
4. Oppositionens chefsdelegat, Julio Borges,
anlände dock inte och överenskommelsen arkiverades. Rex Tillerson, Trumps
dåvarande utrikesminister ringde upp Borges från Colombias huvudstad Bogota och
bara de två vet vad som sades i det telefonsamtalet någon timma innan
undertecknandet av den gemensamma överenskommelsen denna februarikväll.
5. Regeringen Maduro erbjöd Borges och
oppositionen nya samtal men situationen var helt plötsligt helt låst.
6. Presidentvalet genomfördes den 20 maj 2018,
alltså en månad senare än vad som överenskommelsen stipulerade för att ge
Borges och oppositionen betänketid. Men den delen av oppositionen i Venezuela
var inte intresserad av ett val. Däremot deltog 3-4 presidentkandidater från
den brokiga politiska oppositionen i Venezuela och registrerade drygt 35
procent av rösterna. Borges och den våldsamma oppositionen uppmanade till
bojkott. Valresultatet och deltagandet var dock avsevärt större än valet i USA
och resultatet i flera av de latinamerikanska högerpresidenternas resultat.
7. Nu påstår inte bara oppositionen att det valet
inte är legitimt. Men kan inte peka på VAD i valet som var fel eller om det var
tekniskt valfusk. Mike Pence anklagade också i sitt nu berömda Twitter-tal
valet för att inte vara legitimt. När USA:s gunstlingar vinner är det alltid
renhåriga val medan när USA:s ”fiender” vinner då ör det konsekvent fusk som
lett fram till valsegern.
8. Trump erkänner Juan Guaidó som Venezuelas
president och bryter därmed i praktiken och i princip de diplomatiska
förbindelserna med Venezuela. För Maduro återstår inget annat än att konstatera
detta och formalisera sin brytning med USA.
9. Vad händer nu? Alla vet att varje åtgärd för
att upprätthålla författningen innebär konfrontation som i sin tur eskaleras
varje gång. Tills det smäller. Så enkel är processens inneboende dynamik. Och
det är ingen hemlighet. I Venezuela är polariseringen för varje gång större och
därmed farligare, i synnerhet med en aktör som USA, som med den historiska faciten
på hand inte inbjuder till en fredlig utveckling.
10. Vi kan bara spekulera i vad som hade hänt om
Julio Borges hade undertecknat den gemensamt utarbetade överenskommelsen den
ljumma februarinatten i Dominikanska Republiken. Men vad som står helt klart,
det är att den utvecklingen hade varit klart gynnsammare för ett fredligt perspektiv
än den som USA och den latinamerikanska högern har drivit utvecklingen till den
23 januari 2019.
