Atilio Borón, marxist från Argentina och Walter Pomar, Brasilien och PT. |
Vart tog det strategiska målet för den internationella vänstern vägen?
CARACAS / JULI 2012 / En
intensiv politisk efterdebatt har blossat upp efter att den internationella
vänsterns Foro Sao Paulo avslutats
den 7 juli i Caracas.
Har vänstern förlorat sitt strategiska-historiska
mål om att bygga socialismen till förmån för ”Rörelsen är allt, målet intet”, som den socialdemokratiska
rörelsens teoretiker Edvard Bernstein förfäktade och som Lenin polemiserade
emot? Det är frågan som många av delegaterna ställer sig i dag.
Sao Paolo-Forumet blev, efter realsocialismens
sönderfall 1989-1990, det forum som samlade i huvudsak de kommunistiska
partierna och den revolutionära vänstern. I Latinamerika fick den ett starkt
fäste.
Och i takt med att den nyliberala gurun Francis Fukuyamas
tes om ett ”slut på ideologierna” och kampen mellan de sociala klasserna led
politiskt skeppsbrott, har vänstern i världen tagit några stapplande steg för
att omgruppera sig.
Latinamerika går i spetsen
Latinamerika är kanske den kontinent där vänstern
efter Chavez´ valseger i slutet av 1998, har flyttat fram sina positioner mer
än på andra kontinenter. Ett antal progressiva regeringar har valts av folken
som i dag andas en helt annan politisk atmosfär än för 10-12 år sedan.
Massrörelser har vuxit fram, den Latinamerikanska
integrationen mellan folk och stater har förstärkts och flera viktiga
samordningsorgan mellan stater och regeringar har också vuxit fram. USA har ett
politiskt inflytande via sina allierade i det så kallade Stillahavs-Blocket,
företrätt av högerregeringarna från Mexiko i norr till Chile i söder.
I Caracas samlades i början av juli det 18:e Sao
Paulo-Forat. Åttahundra delegater från 50 länder representerade 100 partier, huvudparten
från Latinamerika. Flamman samtalade med en rad delegater som alla uttryckte
sin tillfredsställde med att rörelsen har breddats och dragit in en rad breda
och stora sociala rörelser för att fortsätta kampen mot nyliberalismen.
Hur gå vidare?
Men kritiken som exploderat i Latinamerika handlar
i huvudsak om bristen på en fördjupad debatt om hur vänstern ska kunna bekämpa det ekonomiska systemet,
kapitalismen och gå vidare i arbetet för det långsiktiga målet för vänstern,
att dra upp riktlinjerna för bygget av det socialistiska samhället, en debatt
som lyst med sin frånvaro sedan 1990.
Debatten har framförallt centrerats mellan Forats Walter
Pomar, från det brasilianska arbetarpartiet PT som också sitter i
Exekutivkommittén, och den argentinske marxisten Atilio Borón. Kritik har också
riktats mot Chavez som ytterst ansvarig för upplägget på konferensen.
Medan Pomar försvarar Forats taktiska politiska mål,
att bekämpa nyliberalismen och imperialismen i alla dess uttryck, menar Borón
att det inte räcker. Sao Paulo-Forat fyller ingen funktion om inte den
internationella vänstern ser längre politiskt än det Sociala Fora som
organiseras årligen av folkrörelsen i världen och som i princip skulle kunna
skriva under slutdeklarationen från Caracas i alla sina punkter.
Problemet heter kapitalism
– Bortsett från den nödvändiga kritiken mot
nyliberalismen, så heter problemet heter kapitalism. Det som behöver
övervinnas och undermineras är kapitalismen, sa Borón och spetsade till debatten med en fråga:
– För handlade våra folks kamp, med sina oerhörda
uppoffringar och tusentals liv i kampen om att bygga ett nytt samhälle, bara om
att gå från nyliberalism till nykeyniaism, eller ett samhälle av enbart
”utveckling”?
Den teoretiska debatten hos vänstern kan också
sammanfattas med den kubanske revolutionsledaren Fidel Castros uppmaning till
en ”Strid om idéerna”. Den striden fortsätter i Latinamerika.