”Jag lämnar inte min make, ta med mig också”!

 I Venezuela rapporteras det nu att Venezuelas ”Första kvinnliga kombattant”, CILIA FLORES bad de amerikanska kidnapparna att ta med även henne tillsammans med sin make, president NICOLAS MADURO.  De accepterade och blev därför tvungna att lägga till (falska) ”anklagelsepunkter” mot Cilia, när det tidigare inte fanns några officiella.

EN SANN KÄRLEKSHISTORIA OM EN REVOLUTIONÄR KVINNA!

På teckningen, som är gjord från den första sessionen i rätten, ses hon med plåster i pannan och ögonbryn, som är från när imperialismens angripare kidnappade den venezuelanske statschefen. Var finns världens feminister? Cilia Flores är advokat och försvarade den förre president Hugo Chavez efter att han och ett stort antal underofficerare reste sig 1992 mot konsekvenserna av det nyliberala paketet som IMF utfärdade 1989 och som ledde till ”El Caracazo” där över 4000 utarmade venezuelaner dödades i protesterna. Chavez och en stor del av armén tänkte inte delta i slakten av sitt folk under order av den socialdemokratiske presidenten Andres Perez, från partiet Accion Democratica, AD. Chavez och flera andra militärer fängslades och han försvarades av Cilia Flores och frigavs fyra år senare och vann en bedövande seger i presidentvalet i december 1998.

Stölden som kan ge USA:s oljebolag kontrollen över större delen av västra halvklotets oljereserver

 

Stölden som kan ge USA:s oljebolag kontrollen över större delen av västra halvklotets oljereserver

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2026-01-08 / Latinamerikas och Karibiens folk och regeringar bör ta den uppstigande arvtagaren av Adolf Hitlers världsomfattande planer över världsherravälde, på stort allvar. The Wall Street Journal (WSJ) rapporterar att Trumps team sedan flera år har utarbetat ett omfattande projekt för att ta kontrollen över venezuelansk olja.

Föreställ dig det omvända förhållandet, att Putin, efter att ha bombat Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Norrköping på en presskonferens i den soliga subtropiska ryska staden Sotji vid Svarta Havet hävdar att han nu tar befälet över Sverige, utser en Quislingregim och säger att hans gäng på obestämd tid har tagit över LKAB.

”LKAB ska nu leverera 30-50 miljoner ton järnmalm som vi, Ryssland, säljer, håvar in stålarna som vi sätter in på speciella konton som JAG (Putin), kontrollerar. Sedan får vi hur ni svennar har skött er. Har ni uppfört er bra mot Ryssland, så pytsar vi ut lite slantar till det underbara svenska folket”!

I klartext: Vad Trumps säkerhetspolitik handlar om kan liknas vid en förskola: Förskollärarna är Marco Rubio, Pete Hegseth och resen av den kriminella maffian som utgör Trumps närmaste, barnen är bara barn. Föreståndaren på förskolan är diktatorn själv, Seriemördaren i Karibien. Det tog vår trögfattade utrikesminister (m) en vecka innan polletten slant ner och hon fick till det att ”trots det komplexa med att bomba och kidnappa en statschef”, tycker hon att ”det känns inte bra”. Tala om den politiska mardrömmen och alla helvetes dilemmor denna pitiyankieminister nu upplever. Men hon är inte ensam.

Planen för att ta över

USA:s president Donald Trump håller på att utveckla en omfattande plan som skulle tillåta honom att kontrollera större delen av oljereserverna på västra halvklotet, enligt The Wall Street Journal [1], och citerar källor som är införstådda med saken.

Enligt WSJ skulle initiativet, som skulle få honom att dominera Venezuelas oljeindustri under de närmaste åren, leda till en sänkning av råoljepriset till 50 dollar, ett belopp som av tabloiden beskrivs som ”hans favorit”.

Planen stipulerar att Washington har viss kontroll över det venezuelanska statliga oljebolaget Petróleos de Venezuela, PDVSA. Detta engagemang skulle innefatta att hantera upphandling och marknadsföra större delen av företagets produktion.

Igår (7 januari), hävdade Trump totalt oblygt att inkomsterna från försäljningen av venezuelansk olja kommer att sättas in på konton under hans kontroll, som en del av hans omedelbara plan efter den senaste attacken han verkställde mot Venezuela.

USA:s energiminister, Chris Wright, hävdade å sin sida att dessa pengar skulle återvända till den latinamerikanska nationen för att gynna det venezuelanska folket.

Timmar senare, bekräftade Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt att ”alla intäkter från försäljningen av venezuelansk olja och produkter först kommer att sättas in på USA-kontrollerade konton i globalt erkända banker”.

30 och 50 miljoner fat olja till USA

”För att säkerställa legitimiteten och integriteten för den slutliga fördelningen av intäkter, kommer dessa medel att utbetalas till förmån för USA:s folk och det venezuelanska folket, under USA-regeringens gottfinnande”.

Som om denna stöld inter skulle vara nog, uppgav Wright att de också kommer att ansvara för oljeverksamheten i Venezuela ”på obestämd tid”.

På kvällen uppgav Trump att ”Venezuelas provisoriska myndigheter kommer att leverera mellan 30 och 50 miljoner fat högkvalitativ och godkänd olja till USA”.

Och de påstådda försvararna av mänskliga rättigheter och demokrati är tysta.

[1] https://www.wsj.com/business/energy-oil/trump-venezuela-oil-us-control-plan-265a39c1

 

 

Elektronvapnet EA-18G Growler som slog ut Venezuelas luftvärn

Elektronvapnet EA-18G Growler som slog ut Venezuelas luftvärn

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2026-01-08 / När Trump gav order om att angripa och bomba Caracas och fyra andra städer, inledde 150 av USA:s framför den venezuelanska kusten stationerade stridsflyg, attackerna mot Venezuela. Av dessa 150 var ett av särskild vikt, ansvarigt för att inaktivera Venezuelas luftförsvar, rapporterade The Wall Street Journal [1] igår.

Planet är en Boeing EA-18G Growler.

– Growler utför elektronisk krigföring och är en komponentpelare av USA:s flygmakt och skulle ha lokaliserat venezuelanska radar, blockerat dem och utfört en liknande uppgift med militär kommunikation, säger Thomas Withington från Royal United Services Institute, till WSJ.

Detta US Navy-flygplan är designat för elektronisk krigföring, inte för att attackera människor. Dess mål är att störa eller neutralisera radar, som en slags eskort. Något det åstadkom för att de 150 planen och helikoptrarna kunde genomföra sina bombräder.

Withington, en expert på elektronisk krigföring, sa till det USA-mediet att EA-18G till och med kan simulera flera flygplan på fiendens radar genom att ta prov på deras puls och skicka tillbaka den, i en taktik av lockbete som döljer den verkliga platsen.

Förutom att lura fienden avbryter den spårningen och försämrar styrningen av rivaliserande missiler. En serie egenskaper som gjorde det möjligt för USA att bomba strategiska punkter i flera venezuelanska städer och kidnappa till landets president Nicolas Maduro och hans fru Cilia Flores.

Det inaktiva venezuelanska luftförsvaret inte bara neutraliserades av detta sofistikerade vapen, det underlättade för de övriga planen att bomba och slå ut luftvärnet.

De militära pseudo-experterna

Den massa av plötsliga ”militära experter” som dök på de sociala kontona upp efter att de hade sett de första videofilmerna där stridsflyg, men framför allt stridshelikoptrar på låg höjd kunde röra sig relativt fritt över Caracas, var alltså ute ”innan orkestern hade kommit”*, de drog sina förhastade slutsatser innan verkligheten hade kommit i kapp, och det svider alltid.

All sköns babbel om att ”en förrädare högt upp i den militära rangordningen hade gett jänkarna all information de behövde”, började florera innan röken hade försvunnit i Caracas efter att `Seriemördaren i Karibien´ hade hållit sin famösa presskonferens i Florida.

* ”Man ska inte dansa innan orkestern har kommit”!

Ord som fälldes av Roy Chaderton, Venezuelas ambassadör i Bogota, Colombia den 14 april 2002 efter att Caracas´ fattiga och underofficerare hade slagit ner den 47 timmar långa statskuppen från den politiska högern, arbetsgivarföreningen Fedecamera och högerns medier som störtade president Hugo Chavez den 11 april och utsett en junta med Arbetsgivarföreningens ordförande Pedro Carmona som ”president”. USA, El Salvador, Jose Maria Aznars Spanien och Internationella Valutafonden erkände den nya kuppregimen som Venezuelas nya legitima regering.

Därav Chadertons ord den 14 april 2002, som framför allt riktades till den euforiska colombianska konservativa regeringen och dess medier om att ”Man ska inte dansa innan orkestern har kommit”!*

[1] https://www.wsj.com/world/the-growler-signal-jamming-jet-that-helped-capture-nicolas-maduro-1eba383f

  

Varför Venezuela är 2000-talets skottlinje

 

Tvåhundra år efter Bolivars försök att bygga en kontinental enhet (Congreso Anfictiónico de Panamá de 1826), gör historien en oroande slinga. 1829 varnade Befriaren för faran som USA representerade för amerikansk frihet. Två århundraden senare låter hans ord profetiska. Det som står på spel är inte bara Venezuela. Det handlar om vi ska acceptera att 2000-talet ska att styras av beväpnade transnationella företagsmaffior eller om vi bygger en horisont av värdighet, rättvisa och suveränitet.

Varför Venezuela är 2000-talets skottlinje

”. . . medan regeringar tvekar, ropar gatorna “BASTA”, det räcker nu”!

Av Alfonso Insuasty Rodríguez*

Det finns tillfällen då historien slutar vara böcker och blir något som slår dig, vilket plötsligt lämnar dig andfådd. Den 3 januari 2025 var en av dessa dagar. Medan halva världen fortfarande var i fest, genomförde USA en operation mot Venezuela som har sitt eget namn i folkrättsliga manualer: väpnad intervention. Inte en klassisk kupp, inte en förklädd «humanitär operation». En invasion. Alltså utan bedövning.

Kidnappningen av president Nicolas Maduro och hans tvångsförflyttning till USA:s territorium, åtföljd av militära aktioner som lämnade dussintals offer, inklusive civila och soldater, markerar en vändpunkt.

Men det som verkligen var skrämmande var trots allt inte själva operationen —, USA har en lång tradition av detta— utan den uppriktighet med vilken Trump sa det: «Vi kommer att överta “vårdnaden” av Venezuela». De bryr sig inte längre ens om att slå in plundring i vackra ord som demokratins och mänskliga rättigheters roll.

USA-bolagen oinskränkta marknad

Tesen är tydlig: det som händer i Venezuela är inte en venezuelansk fråga. Det är laboratoriet där det avgörs om 2000-talet ska vara ett öppet fält för företagsplundring eller om folket i syd ska ha något att säga om sina resurser och sin framtid.

Låt oss vara tydliga:

Venezuela är inte i blickpunkten för sitt politiska system. Det är för att där koncentrerar det en strategisk cocktail som får vilket energibolag som helst att slicka sig om munnen och får saliven att rinna:

• De största bevisade oljereserverna i världen.
• De viktigaste reserverna av myntat guld i Latinamerika.
• De sjunde största naturgasfyndnyheterna på planeten.
• En båge av gruvor som är som en katalog över strategiska mineraler.
• Världens nionde sötvattenreservat och Orinoco-bassängen, den mäktiga floden ansluten till Amazonas-systemet (från Colombia till Atlanten, övers.anm).

BRICS och hotet mot dollarn

Och här kommer det som verkligen är oroande i Washington: Venezuela har vävt ett nätverk av allianser med Kina, Ryssland, Iran och BRICS+-länderna som utmanar dollarmonopolet och bygger egna finansiella och kommersiella alternativ utanför USA:s kontroll. I en värld där makten inte längre är koncentrerad till en enda huvudstad, är Venezuela en strategisk nod för den multipolära övergången.

Att attackera Venezuela är alltså ett budskap med flera mottagare: «detta händer dem som vågar handla utanför våra regler». Det stoppar BRICS+. Det är att disciplinera alla som försöker utöva verklig suveränitet.

Två decennier av ekonomiskt krig

Här måste vi säga något obekvämt för fåtöljanalytiker:

Venezuela har stått emot en belägring i mer än två decennier, som skulle ha knäckt vilket annat land som helst. Från och med 2025 lider landet under 1081 ensidiga sanktioner som införts av USA. Ekonomiska sanktioner, finansiella blockader, produktivt sabotage, kognitiv krigföring utformad för att demoralisera och spränga.

En «övergångsregering» som tillkännagivits från Washington är lärobokspropaganda. En mediefiktion som medvetet ignorerar den bolivarianska processens sociala och territoriella fasthet och styrka.

Existerar det problem?

Självklart.

Äger det rum interna debatter?

Naturligtvis, som i alla seriösa politiska projekt.

Men att presentera den som en regim utan social bas är att ignorera två decennier av folklig organisation som har lärt sig, under extrema förhållanden, att försvara sin suveränitet.

Gummiryggarna sväljer och tittar bort

Det kognitiva kriget kommer att intensifieras, utan tvekan. Men det
står inför ett samhälle och folk som inte längre sväljer manusets innehåll.

Aggressionen har fördömts av stater och multilaterala organisationer. Uttalanden, kommunikationer, uttryck för oro. Allt mycket diplomatiskt, allt mycket institutionellt. Och helt otillräckligt, eftersom nuvarande multilateralism är underordnad stormakternas intressen.

Förenta nationerna kan anta resolutioner, men om det inte finns någon verklig politisk vilja att genomdriva dem är de en död bokstav. Samtidigt väljer vissa utrikesdepartement tvetydighet eller direkt medskyldig tystnad (det svenska UD är en flagrant pinsam bekräftelse på underordnade till Trump, övers.anm.).

Kontrasten är brutal: medan regeringar tvekar, ropar gatorna “BASTA”!, det räcker nu!

I Latinamerika, Europa, Afrika och Asien ökar mobiliseringarna av solidaritet med Venezuela. Ett växande missnöje identifierar att denna aggression inte är en isolerad händelse utan en del av ett globalt mönster av våld och straffrihet. Klyftan mellan regeringar och människor ökar för varje dag.

Bolivar hade rätt (igen)!

Tvåhundra år efter Bolivars försök att bygga en kontinental enhet (Congreso Anfictiónico de Panamá de 1826), gör historien en oroande slinga. 1829 varnade Befriaren för faran som USA representerade för amerikansk frihet. De kallade honom överdriven, paranoid, anakronistisk.

Två århundraden senare låter hans ord profetiska. Det som står på spel är inte bara Venezuela. Det handlar om vi ska acceptera att 2000-talet ska att styras av beväpnade transnationella företagsmaffior eller om vi bygger en horisont av värdighet, rättvisa och suveränitet.

Det finns ingen plats för neutralitet här. Neutralitet är medverkan och medskyldighet. Regional enhet dyker upp igen och inte som en slogan, det är vår brådska för överlevnad.

Endast enhet garanterar suveränitet; endast suveränitet gör rättvisa möjlig; och endast rättvisa kan upprätthålla en annan fred än kyrkogårdsfreden.

Om denna enhet inte konsolideras från stater måste den byggas underifrån, från de organiserade folken. För suveränitet är inte längre ett abstrakt ideal utan ett villkor för kollektiv överlevnad.

Tiden är nu. Skott/eldlinjen är dragen. Och Venezuela, återigen, sätter kursen för Vårt Amerika.

* Alfonso Insuasty Rodríguez
(colombiansk universitetsprofessor).

Källa: TeleSUR:
https://www.telesurtv.net/opinion/por-que-venezuela-es-la-linea-de-fuego-del-siglo-xxi/