 |
| Ankomsten till Colombia av sjukhusfartyget USNS Comfort är förknippad
med den militära ”Master Plan”, det vill säga planen för en intervention av
Venezuela. På bilden, USA:s krigsminister James Mattis, som försöker påtvinga sina
närmaste presidenter på den sydamerikanska kontinenten ett deltagande i
interventionen av Venezuela. |
Belägringen av Venezuela intensifieras
och nu anländer Pentagons sjukhusfartyg till Colombia [2-2]
Av Dick Emanuelsson
 |
Juan Carlos Tanus.
Foto: Dick Emanuelsson.
|
TEGUCIGALPA
/ 2018-09-14 / Det här är den andra delen av intervjun med JUAN-CARLOS TANUS, ordförande
för Föreningen Colombianer i Venezuela.
Han kommenterar bland annat ankomsten till den colombianska kusten av Pentagons
sjukhusfartyg med 1200 bäddar och tolv operationssalar. Kan detta lindra
migrationen från Venezuela? Eller utgör angörandet av detta gigantiska flytande
militärsjukhus en pjäs i förberedelserna till ett militärt äventyr mot
Venezuela? Det är frågan som både venezuelaner som colombianer ställer sig.
Tanus tar även upp temat med de nya
ekonomiska reformerna och prisregleringen av bensinen vilken ska intensifiera
kampen mot smugglingen av bensin till Colombia som, om det lyckas, kommer få
stora konsekvenser för maffian i Colombia samt priset på kokain på gatorna i
USA. Bakgrunden är att bensinen används i de colombianska laboratorierna för
framställning av kokain.
*
* *
Ett skepp kommer lastat. . .
*
Vad anser du, Juan Carlos, om ankomsten av sjukhusfartyget USNS Comfort till
Colombias kust? Är det en del av USA:s strategiska militära plan?
– USA har genererat en mycket aktiv
process med militära avancemang i regionen. För ett icke-politiserat
internationellt samfund innebär ankomsten av ett sjukhusfartyg ett stort
humanitärt bistånd från USA. För dem som kan avläsa regionens politik och den geopolitiska
positionen, handlar det enbart om ett en
militär process som USA försöker utveckla
i området. För sjukhusfartygets ankomst är en del av USA:s ”Master Plan” och
det är förknippat, bland flera faktorer, att skapa ett ”förtroende” i gränsområdet
(mellan Colombia och Venezuela).
Tanus menar att USA spelar på dubbla
strängar samtidigt. För å ena sidan försöker Pentagon skapa lugn hos
gränsbefolkningen och de anländande venezuelanerna. Å andra sidan fortsätter
det Södra Militärkommandot (USSOUTHCOM) sin plan för att dra å snaran om
Venezuela.
– Den nye befälhavaren för den 30:e armébrigaden
i Cúcuta kommer direkt från Colombias ambassad i Washington, vilket visar en
annan ingrediens för att de (USA) höjer ribban för det militära avancemanget i
regionen. För USA drar inte i gång en stor mobilisering av ett fartyg i klass med
USNS Comfort om det inte vore för att de har andra mål. För om det vore så,
varför undsätter inte den med ”humanitär hjälp” Syrien, Haiti, Puerto Rico
eller självaste USA av idag? Varför har de inte gett de mer än 7 miljoner
fördrivna colombianska internflyktingarna medicinsk assistens, de som erkänns
som internflyktingar i den väpnade konflikten?
 |
| Få vet att venezuelansk smuggelbensin till Colombia används för framställning av drogerna och att Venezuelas beslut att stoppa smugglingen genom att höja bensinpriset till en internationell nivå kommer få återverkningar för det kokain som säljs på New Yorks gator. |
Venezuelansk bensin och priset på
kokain i USA
Juan Carlos Tanus säger att detta visar
att USA spelar dubbelt, eftersom också de är oroliga för besluten om
venezuelansk bensin och vilken effekt den nya venezuelanska prissättningen kommer
att få på kokainpriset på gatorna i USA.
– Ökningen av priset på venezuelansk
bensin kommer att påverka drogerna i USA, eftersom bensinen används vid
framställning av kokain i Colombia och som huvudsakligen är bensin från
Venezuela. Det kommer att ha en inverkan och det kommer att påverka priserna uppåt
för narkotikapriset på den amerikanska marknaden. Utan tvekan kommer jänkarna
att göra något för att förhindra att 1) processen för den venezuelanska
ekonomiska återhämtningen utvecklas och 2) att Venezuela kommer att återvinna sin
suveränitet den har haft i gränsens 2219 kilometer.
*
Förenta staternas försvarsminister James Mattis förklarade i Bogotá den 17
augusti att Colombia måste ta ledningen i deras kamp mot Venezuela anklagas för
att skapa en regional kris, underförstått att Venezuela utgör ett hot och därmed
ökar faran för krig från USA:s sida, som logiskt sett borde utgå från
colombianskt territorium där USA har sju militärbaser.
– Ja, det är logiskt. Därför känner vi
som colombianer skam över att vi måste styras av en USA:s politik. Det är skamligt
att det är US Department of Justice som
instruerar Colombia om vad rättvisa är. Som i fallet hur den colombianska
åklagarmyndigheten underordnar sig USA:s lagar i fallet med Jesus Santrich, fredsförhandlare
för FARC-gerillan i Havanna som arresterats och har ett överhängande hot om att
utlämnas till USA.
– För det andra: Vi skäms också att
USA:s försvarsdepartement driver att Colombia ska samordna stafetten för den militära
styrkan som USA anser ska riktas mot Venezuela.
 |
17 augusti 2018. Den amerikanska krigsministern James
Mattis lägger fram ”Masterplanen” på middagsbordet till Ivan Duque för att han ska
plocka upp stafettpinnen för invasionen av broderfolket i Venezuela.
|
500 000 män med vapen förberedda för krig
Colombia är den mest erfarna armén, med
undantag för USA:s, på den amerikanska kontinenten. Ett drygt halvt sekels
antigerillakrigföring har samtidigt medfört att dess numerär är kolossal, en
halv miljon män. Det har kostat Colombias folk miljarder dollar som tagits från
bland annat sjukvård och utbildning som drabbar majoriteten av colombianerna
som de fattiga utgör, oerhört hårt.
När de nu har anlänt nästan en miljon
venezuelaner, har kostnaderna ökat men inte utbudet av hälsovård, menar Tanus.
Skulle det bli krig mellan Invasionsblocket med USA och Colombia i spetsen,
kommer det med all sannolikhet anlända ytterligare en miljon av de 5,6 miljoner
colombianer som arbetar och lever i Venezuela. Därför varnar Tanus för, att ett
krig mot Venezuela kommer drabba Colombia ännu hårdare.
– För oss är det oroande eftersom vi
vet att den allmänna sjukvården i Colombia inte har förutsättningar för att ta
emot och ta hand om någon som helst befolkning av colombianer som bor
utomlands. Men Colombia har inte heller möjligheter att ta emot flyktingar vid
ett krig.
Omställningen av Colombias armé
– Kom ihåg att gerillakriget är ett
krig mot en nationell ordning. Ett krig mot det venezuelanska folket är en
annan typ av krigföring som också väcker andra typer av intressen i länder som
Ryssland och Kina, för att bara nämna två länder med mycket bra relationer
(till Caracas).
Men den colombianska armén har inte dessa
förberedelser. Efter kriget i Korea har den inte deltagit som en armé eller i någon
annan internationell militär aktivitet.
– Men vi ser med stor oro på de mer än
500.000 män som har deltagit i den inre väpnade konflikten. Arbetslösheten kommer
att nå en farlig nivå när fredsavtalet med FARC-EP tillämpas fullt ut och deras
roll som soldater har upphört. De kommer eventuellt att få uppgifter som att
beskydda de 209.000 hektar planterade med cocabuskar och / eller delta i kampen
mot narkotikahandeln, eller mot ELN-gerillan eller som yrkesmördare för att döda
sociala och fackliga ledare i Colombia, en mycket lättare aktivitet än en militär
konfrontation mot sitt broderfolk, det venezuelanska folket.
 |
Är det ditt krig mot broderfolket i Venezuela? En
enhet ur Colombians `Djungelkommando´ från Colombias specialstyrkor, i väntan
på invasionsordern.
|
”. . . måste vi först ockupera Colombia
militärt”
Tanus menar att de intressen som styr
är av ekonomisk karaktär. Han tror inte att de soldater som i dag utgör den
colombianska armén kommer att röra ett fat venezuelansk olja. Att de kan komma
att stjäla ett fat om det uppstår en militär konfrontation är fullt möjligt.
– Det är en djup oro här för vad som kan
komma att hända. För vi har sett hur USA har vant sig för att slå sönder länder
rent fysiskt för att sedan två sina händer som om ingenting har hänt. De försvårar
möjligheten till en återhämtning, för via invasionen stjäl de folkens och
ländernas rikedomar. Vi tror att USA: s roll i historien har varit katastrofal
och kontraproduktiv för människans som en art.
Inte
för inte sa senatorn Paul Coverdale, en av arkitekterna bakom Plan Colombia
1999 i senaten: ”För att kontrollera Venezuela måste vi först ockupera Colombia
militärt”.
Vad han och Exxon Mobile&Co vill
kontrollera är så klart världens största oljereserver, världens 8:e största sötvattenreserver
och planetens kanske också största guldreserver som återfinns i södra Venezuela
och som nu, i skrivande stund, är föremål för förhandlingar och avtal med Kina.
Just nu (fredag 14 september, 2018) befinner sig president Nicolas Maduro i
Peking och har undertecknat ett stort antal strategiska handelsavtal med sin
kinesiska motpart. I Washington och i Pentagon noterar man utan tvekan detta
och frågan är vilka slutsatser Imperiet kommer att ta i frågan om Venezuela.
Men Juan Carlos Tanus är orolig för
vad USA kan komma att besluta:
– Vi måste med tyngd avvisa de angrepp
av olika slag som Förenta Staterna riktar mot det venezuelanska folket. USA och
de olika maktcentren i världen, lierade med de transnationella företagen
försöker blockera Venezuela. Men lägg dessutom till den prekära situationen i Colombia,
ett folk som inte har förlorat hoppet om förbättring efter fredsöverenskommelsen.
Men konsekvenserna av den politiska och ekonomiska elitens nyliberala politik
gör folket än fattigare. Därför kommer inte Colombias folk att stödja ett
försök att utlösa ett krig. För historien har lärt oss att vi vet när det
börjar men aldrig när det slutar.
Miljoner liter smuggelbensin för kokainframställning
*
Hur vill du beskriva situationen i Cúcuta?
– Cúcuta upplever idag en kris och en
spänning eftersom det inte står klart om vad som kommer att hända med bensinpriset.
Det finns en spänning i staden eftersom den registrerar den högsta arbetslösheten
i Colombia. Det är också staden med det högsta antalet brott som begås i de
fyra länshuvudstäderna vid gränsen.
 |
Kanske denna colombianska svartväxlare inte kommer att
ha ett så brett leende i gränsstaden Cúcuta om de venezuelanska ekonomiska
reformerna kommer få effekter mot gränsmaffians smuggling.
|
Tanus säger att till Cúcuta anländer varje
månad 12 miljoner gallon (drygt 45 miljoner liter) utsmugglad venezuelansk
bensin. Han hävdar att utan denna bensin skulle narkotikahandeln och några andra
industriella aktörer inte kunnat utvecklas och göra obegripliga vinster. Det
borde USA, som påstår sig bekämpa drogkartellerna i Syd- och Centralamerika och
Karibien, ta på allvar om de menar allvar med sina egna ord.
Men inte bara den mördande maffian drar
nytta av den utsmugglade billiga bensinen, även det statliga Colombianas de Petróleo, ECOPETROL, säljer
bensinen på sin marknad i Colombia till internationella priser.
– I Cúcuta finns det en ångest som kan orsaka
en kris för Duque-regeringen om det inte finns något i framtida ekonomin som
kan lugna befokningen. Om Venezuela följer sin policy att höja bensinpriset till
internationell nivå, kommer Cúcuta att komma i en ännu sämre situation. Om
Venezuela med den omfattande smuggling som har existerat och om villkoren för
colombianerna vid gränsen historiskt sett är svåra, hur kommer det att bli när
det inte finns någon venezuelansk bensin på colombianska marknaden att tillgå?
 |
Den så kallade `humanitära
industrin´ omfattar 150 miljarder dollar om året. Dess främsta drivkraft och
`marknad´ är fattigdom. Dess viktigaste verktyg är icke-statliga organisationer,
de så kallade `NGO:s´. Som när Clinton Foundation `hjälpte´ de
jordbävningsdrabbade offren i Haiti. Den irländska miljardären Denis O'Brien
(ägare av Digicel/mobiltelefoni) donerade 10 miljoner dollar till Clinton
Foundation. I oktober 2010, två månader innan Digicel fick pengar av Clinton
Foundation för att installera ett mobiltelefoninät i Haiti, sponsrade företaget
ett evenemang i Jamaica där Bill Clinton fick 225.000 dollar för att hålla ett tal
som vi kan förmoda inte var längre än 30 minuter. Det är den korsvisa ”humaniteten”
från den man som ledde bombningen och uppstyckningen av det dåtida Jugoslavien.
|
De ekonomiska reformerna
*
Hur ser du på de ekonomiska reformerna som den venezuelanska regeringen har
fattat och hur tolkar det venezuelanska folket dessa åtgärder?
– För colombianerna i Venezuela betyder
de ekonomiska reformerna en lättnad eftersom den åtföljs av en väsentlig ökning
av lönerna. Och med det förbättras
köpkraften, från en dollar på
parallellmarknaden till att ha 30 dollar idag som minimilön. Det låter
naturligtvis mycket lite. Men det betyder också en garanti för CLAP-livsmedelspaketen.
Dessa är subventionerade och som regeringen mitt i denna ekonomiska kris kan
leverera och överlämna till folket i Venezuela, inkluderat den colombianska
befolkningen.
– Det finns redan 18 miljoner
venezuelaner som är anslutna till Id-kortet ”Carné de la Patria” och bland dem återfinns
miljontals colombianer. De, liksom venezuelanerna är anslutna till de
offentliga erbjudandena som regeringen gör inom det sociala biståndet.
Den venezuelanska/kubanska
hälsovårdsmodellen
Tanus hävdar att besluten som trädde i
kraft den 20 augusti inte provocerade några som helst negativa eller våldsamma
uttryck. Det var en helt normal och lugn arbetsdag.
– Du kan ta ut pengar från bankomaterna.
Naturligtvis finns det en mer negativ inverkan i gränsregionerna eftersom det
cirkulerar klart färre dollar på den colombianska parallellmarknaden.
– Det finns många förväntningar. Om
situationen skulle vara så turbulent och oroande skulle den colombianska
regeringen ha tagit emot mycket fler colombianer. Men om den colombianska
kolonin bestämmer sig för att stanna i Venezuela, beror det på att det finns
subjektiva saker som åtföljer en ekonomisk politik som gör det möjligt för oss
att tro, att det fortfarande är mycket mer tillförlitligt (i Venezuela) trots
de ekonomiska och finansiella förhållanden som vi upplever med USA: s blockad
och dess allierade i regionen.
 |
President Nicolás
Maduro visar upp Id-kortet ”Carné de la Patria” som 18 miljoner venezuelaner är
anslutna till. Med det tankar venezuelanen sin bil och samtidigt fylls kortet
på med den subvention bilägaren får av staten som i stort sett motsvarar
skillnaden mellan det tidigare låga (nästan gratis) bensinpriset och det nya på
internationell prisnivå. Om projektet slår väl ut kan det bli ett hårt slag mot
den för ekonomin förödande smugglingen av bensin till Colombia.
|
– Trots allt är det för oss colombianer
mycket större möjligheter att bygga ett nytt ekonomiskt- och livsprojekt i
Venezuela. Ta till exempel det allmänna hälsovårdssystemet. För en colombian är
sjukvårdsmodellen Barrio Adentro (invigd av kubanska läkare år 2003 i Venezuela
som ”läkaren i grannskapet”) av grundläggande betydelse och överlägsen den colombianska
via lag 100 (föreslagen av dåtida senator Alvaro Uribe). Den är en arvtagare
till lag 10 från 1989 och lag 100 från 1993. I slutändan handlade dessa lagar om
att berika den paramilitära och regeringens struktur.
För colombianerna i Venezuela,
tillägger Tanus har de ekonomiska reformerna varit positiva eftersom de
inneburit en lättnad som de 600 ”Bolivar Soberano” (den nya valutan) som
regeringen ger som en del av en bonus, och många av mottagarna är colombianer.
Colombias
mord på presidentkandidater
*
Maduro anklagade Colombia och Miami för att stå bakom den attack som Maduro
utsattes för den 4 augusti i år av två drönare, insmugglade från Colombia. Hur
var kommenterarna från colombianerna i Venezuela?
– Kom ihåg att det finns en stat i den
här delen av kontinenten som är kopplad till en rad mord på presidentkandidater
och det är den colombianska staten.
 |
Bernardo Jaramillo.
Foto: Dick Emanuelsson
|
– De dödade Eliécer Gaitan (9 april
1948, som gav upphov till ”El Bogotazo”), Carlos Galán Sarmiento (18 augusti
1989), Alvaro Gómez Hurtado (2 november 1995), Jaime Pardo Leal (11 oktober
1987), Bernardo Jaramillo (22 mars, 1990) eller Carlos Pizarro León Gómez (26
april 1990). De var presidentkandidater men mördades för att upprätthålla
balansen till fördel för den rådande Faktiska Makten i Colombia.
– Vad attentatet den 4 augusti visade
var resultatet och deltagandet av en statspolitik (den colombianska) med stöd
från Förenta Staterna. Det framgår tydligt att det finns en statlig
(colombiansk) koppling med ett scenario av internationell karaktär.
– Att försöka mörda republikens
president och det högsta politiska och militära kommandot skulle inte bara vara
välkommet för USA utan även för Colombia. Det ser i Venezuela möjligheten att
organisera sig när det gäller den stora oljebranschen, eftersom Colombia om
fyra år kommer att stå utan oljereserver. Och det kommer att vara beroende av importen
av råolja och att importen bara kan komma från det land som har mest
oljereserver i världen och det är Venezuela.
Lenins den Nya Ekonomiska Politiken
(NEP)
Juan Carlos Tanus tror att det
venezuelanska fallet har varit en läxa men samtidigt en viktig politisk
lektion, inte bara för den venezuelanska regeringen utan även för folket i
Venezuela. Vad detta folk och ledning står inför är en gigantisk utmaning i
klass med den utmaning som det unga Sovjetunionen stod inför 1918. Då
attackerade 14 av världens stormakter den unga sovjetrepubliken som låg i sin
linda. I fyra år pågick den imperialistiska attacken mot ett hungrande och
ekonomiskt sönderslaget land. Trots det, stod folket emot och kastade ut
inkräktarna och deras lokala allierade bland storgodsägare och rika fabrikörer.
Under den perioden, år 1922, inledde Lenin den Nya Ekonomiska Politiken (NEP),
som visade sig vara en politisk framgångsrik överlevnadspolitik i en totalt
fientlig omvärld.
Och det är något av detta som Venezuela
nu tillämpar via de nya ekonomiska reformerna, menar Tanus.
– Det handlar om att fortsätta att
motstå de kriminella attackerna. Motståndets roll är mycket värt. Föreningen Colombianer i Venezuela och colombianerna
som finns i Venezuela är också engagerade i att ge syre till jorden och
producera så att det åtminstone finns en livsmedelssuveränitet som tillåter oss
att möta en utveckling av en eventuell militär konflikt för att upprätthålla
våra trupper.
Läs mer (på
spanska):
3500
venezuelaner har återvänt till fosterlandet från Brasilien, Ecuador och Peru
Trakasserierna
i Venezuela: Mellan dissimulation och exploatering.
Specialarbete: Immigrerande
venezuelaner, kapitel Colombia. Ett problem och dess återverkningar (I)
Grupper av
venezuelaner återvänder från Argentina, Peru och Ecuador
VIDEO: "Vi
vill härifrån", utropar hundratals venezuelaner framför sin ambassad i
Peru
Manipulerade
figurer av venezuelansk migration och dess politiska användning
Den
venezuelanska utvandringen. Av Pablo Siris Seade
De är osynliga:
Migranterna som ingen talar om
Användning av
(falska) migrationsdata som propaganda för intervention
