23 mars 2020

Coronaviruset: Venezuela har fem års erfarenhet av att kämpa för sin ÖVERLEVNAD mot Trumps ekonomiska folkmordskrig

Medlemmar av det organiserade folket som är ansvariga för distributionen av matleveranser, de så kallade CLAP-paketen i sitt bostadsområde. Livsmedlen distribueras till sju miljoner familjer, uppskattningsvis 20 miljoner venezuelaner och har distribuerats under fyra år efter att det ekonomiska kriget från USA mot Venezuela intensifierades.




Venezuela har fem års erfarenhet av att kämpa för sin ÖVERLEVNAD och intensifierar kampen mot coronaviruset!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2020-03-22 / President NICOLÁS MADURO tillkännagav i eftermiddag (söndag 22 mars 2020) i direktsändning en rad åtgärder för att garantera folket mediciner, livsmedel och att familjeekonomin inte kollapsar när landet går in i en förstärkt karantän. Fram tills söndag har landet 77 registrerade fall i ett land med drygt 30 miljoner invånare.

Förmodligen är landet mycket bättre förberett för att möta coronavirusets spridning, trots ett ekonomiskt folkmordskrig från USA, än övriga latinamerikanska länder. Orsaken är enkel;

För de fem år det ekonomiska kriget har gett regeringen och det organiserade venezuelanska folket en enorm praktisk erfarenhet av hur ett land, stat och folk kan överleva, även om den krigförande parten är världens ekonomiskt och militärt mäktigaste stat; USA.

Till exempel att sju miljoner fattiga familjer (uppskattningsvis 20 av landets 30 miljoner invånare) sedan den 3 april 2016 är garanterade de så kallade ”CLAP-paketen” [Los Comités Locales de Abastecimiento y Producción, eng; Local Committees for Supply and Production], det vill säga det mest nödvändiga i matleveranser. De som distribuerar är den lokala varianten av Venezuelas Hyresgästförening (Consejo del Barrio), Kommunalrådet men även enheter från den tre miljoner starka Folkmilisen, där civilbefolkningen har anslutit sig efter Donald Trumps hot om att "en militär lösning är inte utesluten"!

Kring CLAP och dess distribution har det skapats en folklig organisation och struktur från det egna bostadsområdet ända upp till nationell nivå. Denna organisatoriska struktur saknas i de flesta länder och det är förmodligen bara Kuba och Nicaragua som kan uppvisa något liknande, just på grund av att den staten också har utstått och gjort motstånd mot en kriminell blockad de senaste 60 åren.



President Nicolas Maduro talar på ”Läkarnas Dag” om vikten av att förstärka den nationella allmänna sjukvården. Tack vare de preventiva satsningarna inom denna sektor redovisar Venezuela bara 77 registrerade coronasvirusfall den 23 mars, 2019.



HÄR I HONDURAS LEVER 60-70 procent på sitt eget arbete, det vill säga de arbetar inom den ”informella sektorn”, egenförsäljare, taxichaufförer som kanske tidigare var fabriksarbetare men när fabriken stängde köpte hen en taxi för att överleva.

Tegucigalpa och hundratals illegala
gatuförsäljare som överlever på sin
dagsförsäljning. Nu är allt öde.
I dag darrar Perez, Soto och Gonzalez av fruktan för den ovissa framtiden. För nu när han och alla honduranska och latinamerikanska familjer befinner sig inomhus på grund av den beslutade TOTALA KARANTÄNEN och gatorna kontrolleras av armé- och polispatruller, VAD HÄNDER OM HAN INTE KAN FÅ IN DAGSINKOMSTEN?

Då kan han heller inte köpa bönorna, riset och äggen som den genomsnittlige honduranska familjen konsumerar varje dag. Regimen är livrädd att dessa fattiga, som är den förkrossade majoriteten, när hungern tar över hos dessa fattiga kan desperationen ta över med dramatiska konsekvenser när affärerna plundras.


Sandra Vazquez, brödförsäljare och mor till fyra barn. Varje dag vaknar hon klockan 03.00 och bakar sitt bröd. Därefter går hon ner från berget i det fattiga området i huvudstaden och säljer sitt bröd på marknaden. Nu har hon inga pengar för att mätta de fyra barnens munnar för Honduras befinner sig i en ”total karantän”. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

 
I VENEZUELA UPPGAV i dag president Nicolas Maduro att både anställningstryggheten, hyrorna, lån- och krediter är garanterade. Maduro försäkrade även följande, för att sviterna av karantänen inte ska orsaka en ”Honduransk Desperation”:

  • Regeringen kommer att betala lönerna för de anställda i små och medelstora företag fram till augusti.
  • Betalning av lägenhets/huslån och affärshyra under 6 månader vilar vilket kompenserar hyresgästerna.
  • CLAP (de månatliga matpaketen) fortsätter att levereras till 7 miljoner familjer (multiplicera med 3-5 familjemedlemmar).
  • Specialbonusar för arbetare i den informella ekonomin (som förlorat sina inkomster) börjar utbetalas innan slutet av mars.
  • Vilande betalningar införs under 6 månaders av kapital- och räntebetalningar på krediter.
  • Omstrukturering av kreditvillkoren för livsmedel och farmaceutiska via PIMES.
  • Förbud mot nedskärning av telekommunikationer som kräver kvalitetsgaranti för tjänsterna.



Ovanstående står i bjärt kontrast mot till exempel grannlandet Colombia där plundringar ägde rum redan i morse i centrala Bogota, och det endast under den andra dagen av simulacrum av karantänen som inleds den 24 mars.

En delegation av kubanska läkare, experter på virus och bakterier anlände för några dagar sedan till Venezuela där de ansluter sig till att bekämpa Covid-19.


CEPAL, DET EKONOMISKA FN-organet i Latinamerika säger i en rapport att fattigdomen i Latinamerika kommer tangera 220 miljoner när coronaviruset har besegrats och när ett vaccin har tagits fram. Siffran visar att det är de fattigaste som än en gång får betala krisen och epidemin.

För medan den colombianske presidenten Ivan Duque beordrade sina uniformerade att meja ner protesterande och oroliga fångar i landets fängelser försäkrade han samtidigt landets storbanker, den verkliga makteliten i landet att dessa inte skulle förlora sina gigantiska vinster i coronavirusets kölvatten. Det var ju därför som denna maffiaelit pytsade ut miljoner dollar för att Ivan Duque, Alvaro Uribes kronprins skulle vinna valet genom att köpa de fattigas röster.

Det är den demokrati som hyllas av Trump, DN och ett antal patetiska pillerräknande pajaser som varnar för det ”Castro & Chavistiska hotet”.

En respirator som är liv eller död för en stor del av de insjuknade, i synnerhet de äldre saknas till stor del i stora delar av Latinamerika och Karibien. Kina är den gigantiska hjälpen för dessa utsatta länder medan USA inte ens bistår sin koloni, Puerto Rico.

Källa: