”OPERATION VENEZUELA” och en (s)vensk
utrikespolitisk skamfläck
Av Dick
Emanuelsson
TEGUCIGALPA /
2023-01-05 / ”Vi kröner en TOTAL SEGER över ONDSKAN”, sammanfattade Jorge
Rodriguez, det venezuelanska parlamentets ordförande när han idag, den 5
januari 2023 återvaldes på posten.
Vad denne psykiater
syftade på var det venezuelanska folkets motstånd mot världens mäktigaste stat
bara en timmas flygresa från det venezuelanska territoriet. USA kunde inte
knäcka Bolivars söner och döttrar i ett ekonomiskt krig som fått dramatiska
ekonomiska och tragiska följder för miljoner venezuelanska familjer som sett
sina anhöriga lämna landet som resultat av den rent av människofientliga och
kriminella politik som USA har fört mot Venezuela.
På plats i
parlamentet satt också den opposition som sedan 2015 sett Venezuelas egen Vidkun
Quisling, JUAN GUAIDÓ som sin ”interimspresident”. Denne
fosterlandsförrädare prostituerade sig och förvandlade sig till ett billigt och
villigt verktyg i tjänst hos State Departement med målet att störta demokratin
i Venezuela. Nu har han inte ens stöd av de som euforiskt utropade honom som
sin ”interrimspresident”.
DEN SVENSKA
UTRIKESPOLITIKEN har markerat ett nytt märke; USA:s. I dag råder i riksdagen en
samstämmighet i frågan om synen på Venezuela, från högern i form av moderaterna
& SD, via socialdemokraterna till Vänsterpartiet.
Det är en bisarr
utrikespolitik som detta politiska spektrum har slagit in på, allt i
”samstämmighetens” tidevarv.
Den förra
socialdemokratiska utrikesministern Ann Linde twittrade ofta om hur väl
hon kom överens med denne ”trevlige” venezuelanske Quisling och hur den
socialdemokratiska regeringen, medvetet eller omedvetet underordnande sig en
konservativ högerextrem typ som Donald Trump, som till och med hotade
Venezuela med att invadera landet; ”inga alternativ är exkluderade, inte
heller det militära”, sa denne åtminstone ärlige politiker FÖR Imperiet.
Och mot den öppna
krigspolitiken garderade och förberedde sig det venezuelanska folket, precis
som det kubanska gjorde 1980 då den fascistioide USA-presidenten Ronald
Reagan hotade med att invadera Kuba. Såväl venezuelaner 2018-2022 som det
kubanska 1980-2000 skapade ett verkligt autentiskt folkförsvar som med vapen i
hand var beredda att försvara fosterlandet med livet som insats, om det skulle
bli nödvändigt. I Venezuela organiserade sig folket i Folkmilisen där 4,5
miljoner venezuelaner registrerade sig. Mot denna revolutionära
maktdemonstration kastade USA och Trump in handduken, konstaterar Trumps
säkerhetspolitiske rådgivare, John Bolton.
Den svenska vänstern då?
Den förre partiledaren i vänsterpartiet, JONAS SJÖSTEDT, fick i SVT:s program Partiledaren i april 2015 frågan om vad han skulle
välja mellan USA eller Venezuela. Sjöstedt svarade kategoriskt: USA. Han såg
och ser USA som en större demokrati än Venezuela.
Riksdagsmannen JENS
HOLM utvecklade denna tanke i ytterligare ett steg i häxjakten mot det
venezuelanska folket när han i ett Twitter skrev:
”Hög tid att Maduro
kliver åt sidan (. . .) Venezuelas folk förtjänar bättre”.
NYKOLONIALISM, kallas det också,
vilket herrar och damer som Trump, Macron och Boris Johnson brukar ägna sig åt.
Men att det skulle komma från ett parti, som visserligen har avsvurit sig
socialismen som det historiska målet men ändå hävdar att det är ett
vänsterparti, är verkligen magstarkt.
Men i dag kommer
förmodligen de två sistnämnda herrarna och än mindre damen med efternamnet
Linde att twittra när den venezuelanska oppositionen tillsammans med
chavisterna i Nationalförsamlingen valde ordförande och ett par vice
ordföranden som ska leda det venezuelanska folkets lagstiftande församling den
närmaste femårsperioden.
Jorge Rodriguez, vars pappa var
gerillasoldat i Venezuela under 1970-talet, uppgav i sitt tal att ondskan själv
hade besegrats. Juan Guaido nämns inte längre i Washington och det är uppenbart
att han är politiskt förbrukad för Monroedoktrinens damer och herrar.
Rodriguez berättade i
sitt tal i Venezuelas Nationalförsamling han om hur sex diplomater i Brasilia,
bevakades dygnet runt sedan 2019 av en bolsonarisk polispatrull, året då Juan
Guiado ansåg att HAN var landets president. Om någon av de sex hade lämnat
ambassaden skulle den/de omedelbart gripas av Bolsonaros poliser och deporteras
tillbaka till Venezuela av den fascistoida regimen Bolsonaro. Men under 1095
dagar lämnade de sex inte ambassaden en enda dag. Ett nätverk av 650 människor
från Brasiliens ursprungsbefolkningar såg till att de sex på ambassaden inte
svalt ihjäl. DET är solidaritet i dess vackraste bemärkelse.
Jorge Rodriguez och Hugo Chavez.
Hur många partimedlemmar och sympatisörer mobiliserade Sjöstedts
Vänsterpartiet till stöd för Venezuela och i konfrontation mot
USA-imperialismens kriminella krigföring mot Venezuela under åren 2019-2022? Partiet
har ju ärorika traditioner från kampen för Spanien på 1930-talet och kampen mot
USA i Vietnam?
Vad gjorde vänsterpartiet för att bekämpa den kriminella blockaden mot
Venezuela som innebar att landets ekonomiska kronjuvel, oljan och det statliga
PDVSA inte exporterade ett enda oljefat under ett par år. Men venezuelanerna
kastade inte in handduken utan organiserade sig än mer och bättre och i dag
står de som segrare medan andra i Europa som påstår sig vara ”socialister” tittar
ned i marken och ligger ”lågt” stället för att konfrontera verkligheten.
NÄR JORGE RODRIGUEZ, på uppdrag av den
president som Jens Holm högmodigt ansåg borde ”ta ett steg åt sidan” anlände
till Brasilia den 1 januari 2023 för att delta i presidentinstallationen av Ignacio
`Lula´da Silva, överlämnade 650 representanter för Brasiliens
ursprungsbefolkningar den venezuelanska ambassaden intakt till Rodriguez.
Ett vackert solidaritetsbevis som bekräftar att i Latinamerika behöver inte de
autentiska folken några nykoloniala donationer av dem som betraktar dessa folk
som mindre förstående varelser som bör ”fortbildas” med ekonomiskt EU-stöd via
dess partier i EU-parlamentet. Den nykoloniala politiken förtjänar bara ett
stort förakt.
7 januari 2023: Tre hållögda förbrukade verktyg.