Venezuelas socialistparti vinner kommunalval

TEGUCIGALPA / 2013-12-09 / Venezuelas Förenade Socialistparti (PSUV) vann i söndagens kommunal- och borgmästarval 210 borgmästarposter mot oppositionens 73.

Men den viktigaste segern var president Nicolas Maduros konsolidering av presidentämbetet. När 97,52 % av rösterna var räknade på tisdagsmorgonen hade socialistpartiet fått 5.111.336 röster eller 49,24% medan högeroppositionens valtekniska allians MUD, fick 4.435.097 röster eller 42,72%. MUD är en koalition bestående av ett 30-tal partier. Övriga kommunala partier fick 833.731 röster vilket representerar 8,03%. Valdeltagandet var rekordhögt för att vara kommunalval, 58,92%,

Folkomröstning

För oppositionen innebar kommunalvalet en folkomröstning om presidentmakten snarare än betydelsen för att åstadkomma en väl fungerande kommunalpolitik. Den satsade hårt och bedrev en propagandakampanj mot de ekonomiska problemen som landet brottas med och trodde att det skulle den medvind.

I presidentvalet i april, som egentligen var ett nyval efter att president Hugo Chavez hade avlidit i cancer i mars i år, var skillnaden drygt 200.000 röster till Maduros förmån mot MUD:s kandidat Henrique Capriles. Denne anklagade, utan bevisa fusk i ett enda valprotokoll, att Maduro hade vunnit valet på fusk. I söndags blev skillnaden 676.239 till socialistpartiets förmån. Det är för regeringen Maduro en bekräftelse på att Maduro och regeringen har ett stort förtroende för att den anser sig vara Chavez´ arvtagare.

– Där har du din folkomröstning 'caprichito', högfärdige fascist. Jag hoppas att du lär dig lite ödmjukhet och lär dig att erkänna att du har förlorat, dundrade Maduro i en första kommentar i måndags till valsegern mot Capriles.

Dick Emanuelsson

Kommunalval och ekonomiskt krig i Venezuela

TEGUCIGALPA / 2013-12-02 / I Venezuela fortgår en politisk och ekonomisk konfrontation mellan regering och opposition som kulminerar på söndag i kommunal- och regionalvalen. Den politiska oppositionen vill göra kommunalvalet till en folkomröstning om regeringens vara eller icke vara.

Regeringen anklagar å andra sidan oppositionen för att återigen försöka fälla regeringen med våld, men nu via en utländsk intervention. USA-advokaten och Venezuelakännaren Eva Golinger ger regeringen Maduro rätt i en nyligen publicerad artikel:

”Ett internt dokument framställt av tre organisationer från Colombia och USA ger ljus över en makaber plan mot den venezuelanska staten. Planens målsättning är att framkalla våld, inklusive döda, med avsikten att motivera ett internationellt ingripande. (…) Dokumentet som är rubricerat ´Strategisk Venezuelansk Plan´, utarbetades av ´Stiftelsen Demokratisk Internationalism´, som företräds av den före detta colombianske presidenten Alvaro Uribe tillsammans med ´Stiftelsen Tankecentret Först Colombia´ och USA-företaget Consultoresfti Consulting. Dokumentet skrevs ut den 13 juni 2013 under ett möte mellan dessa tre organisationer och de venezuelanska oppositionsledarna Maria Corina Machado, Julio Borges och Ramón Guillermo Avelado. Även den venezuelanska experten på psykologisk krigföring, J.J. Rendón och USAID:s ansvarige för Latinamerika, Mark Feierstein”, deltog i mötet”.

Elavbrott och toapapper

I dokumentets mer detaljerade skrivningar om hur de konkreta sabotageaktionerna ska verkställas, slås det fast att strategin är att sabotera energi- och då framförallt el-systemet i landet. Målet är att vända det folkliga missnöjet för elavbrotten mot regeringen och framkalla en bild av Venezuela i utlandet som ett land i kaos.

I stycket “Aktioner” beskriver författarna hur planen ska utvecklas via de sociala nätverken med korta budskap som når en masspublik. Den psykologiska krigföringen är att skapa en social oro, förstärka bristen på försörjningen av nödvändiga basprodukter för de venezuelanska hushållen.

Livsmedelsförsörjningen på basprodukter som mjöl, socker, mjölk, smör, socker eller toapapper försämrades dramatiskt efter datumet då dokumentet accepterades av de inblandade parterna. Oppositionsmedierna, uppbackade av internationella medier som CNN eller Reuters, bidrog till en bokstavlig hysteri hos befolkningen när de visade rena slagsmål om produkterna inne i butikerna. Det chilenska syndromet från Salvador Allendes mandatperiod då ekonomin saboterades med samma metoder som i dag, spred sig över hela Venezuela. Men regeringen gick till motattack.

Myndigheterna har beslagtagit tonvis med de nämnda produkterna de senaste månaderna. I gränsområdena till Colombia har beslagen varit av särskild tyngd. Produkterna är billiga och statligt subventionerade i Venezuela och säljs dyrt i Colombia.

”Parasitärt borgerskap”

Uribes allt tätare kontakter med den venezuelanska högeroppositionen har sin bakgrund i hans besatta avsikter att störta regeringen i Caracas. När Uribe avslutade sin presidentperiod 2010, uppmanade han öppet för en internationell intervention med avsikt att störta regeringen Chavez. Uribe har sedan dess bedrivit en systematisk smutskampanj mot regeringen Chavez och nu Maduro. Alliansen USA-Uribe-venezuelanska oppositionen agerar inom de väpnade venezuelanska styrkorna med målet att framkalla eller stimulera fram en väpnad resning från de venezuelanska militärerna.

”Venezuela står under attack, som den har gjort de senaste 14 åren. Vi får inte glömma att Venezuela har de största oljereserverna i världen”, sammanfattar Eva Golinger målet för planen.

För att slå tillbaka hamstring, spekulation och det ekonomiska sabotaget, har Maduro vidtagit en rad åtgärder. Nationalförsamlingen gav honom större handlingsfrihet och Maduro tvekade inte att ”slå tillbaka det parasitära borgerskapet”, koncentrerade i den venezuelanska arbetsgivarföreningen. Ett exempel är elektronikkedjan Daka. Den växlade in Bolivar mot dollar hos staten och importerade från utlandet in sina produkter med den officiella nivån på dollarn. Men i butikerna satte Daka ett annat pris, den svarta marknadens dollar som ligger på 50 Bolivar jämfört med den officiella, 6,3 Bolivar för en dollar.

Motattacken

Maduro kallade ut prisinspektörerna som tvingade Daka och andra spekulerande företag att omedelbart sänka priserna vilket hälsades med jubel av befolkningen.

– Maduro har återtagit initiativet med en intervention mot spekulanterna som har fått ett stort stöd hos den sociala och folkliga rörelsen. Han har även gått till offensiv och gett sig ut på en landsomfattande turné där han har aktiverat de Kommunala Folk-Råden, säger Juan Manuel Karg, samhällsforskare på universitetet UBA.

Valet på söndag blir därför en värdemätare på styrkeförhållandena mellan regering och opposition och två antagoniska modeller, snarare än vem som är bäst kandidat till en borgmästarpost, summerar Karg.

Dick Emanuelsson

USA erkänner inte regeringen i Caracas och ökar sitt stöd till högeroppositionen

FLAMMAN / TEGUCIGALPA / Medan hela Latinamerika erkänner regeringen Nicolas Maduro, väljer Vita Huset att ifrågasätta legitimiteten i valet av Maduro den 14 april.

– Jag tror att inte bara USA är oroat. Jag tror att hela hemisfären har observerat våldet, protesterna och repressionen mot oppositionen. Vår allmänna uppfattning har varit att det är Venezuelas folk som har att välja sina representanter i legitima val.

Det sa Obama i en intervju med TV-kanalen Univision Noticias under sin Sydamerikaturné som inleddes i Mexiko och sammanföll en vecka efter valet i Venezuela och oppositionens igångsatta våldsamheter. John Kerry, Obamas utrikesminister krävde också en omräkning av valresultatet och informerade att USA kommer att öka på det ekonomiska hemliga anslaget till oppositionen med fem miljoner dollar för budgetåret 2014.

Kerry 48,3%. Bush 50,7% i valet 2004

John Kerry ställde upp i presidentvalet 2004 mot Bush som vann med 50.7% mot Kerrys 48.3%.

Nicolás Maduro, som Kerry och USA-regeringen vägrar att erkänna som valets segrare, fick 50,75% mot Capriles´ 48,98%.

Kerry erkände sig besegrad 2004 och ifrågasatte inte legitimiteten i Bush´ seger.

I USA existerar inte omräkning av rösterna utan kandidaten går direkt till HD.

I Venezuela omräknas på själva valdagen 54% av rösterna.

Kandidaten kan, som i Capriles fall, överklaga valet till CNE, vilket han gjorde men trots det deltog han inte i omräkrningen av de resterande 46 procente utan gick i stället till Venezuelas HD.

Carter-Centrets stöd

Legitimiteten som Obama och Kerry ifrågasätter i valet den 14 april tillbakavisas av experterna och observatörerna.

Jennifer McCoy, chef för Carter-Centrets Amerikaavdelning besökte Venezuela i slutet av augusti 2012 och deltog i ett simulerat val inför presidentvalet den 7 oktober 2012. Hon mer eller mindre klassade ut USA:s eget valsystem som öppet för manipulationer.

– Det venezuelanska valsystemet är ett av de mesta tillförlitliga i världen, underströk hon.

Valet vanns av Chavez med tio procent och det Centrala Valrådet CNE fick stort beröm av alla internationella observatörer.

– Venezuela har genomfört en exemplarisk demonstration av vad som är en fungerande demokrati och har gett världen en lektion i demokrati, sa UNASUR:s (Unionen av Sydamerikanska Nationer) argentinske chef, Carlos Alvarez, till pressen.

Omedelbar omräkning

Henrique Capriles Radonski insåg att han inte skulle få något gehör för anklagelser om valfusk eftersom det i stort är omöjligt att manipulera det datoriserade valet och erkände sig besegrad.

Det är samma datamaskiner och företag som sedan flera år genomför val i flera länder i världen, bland annat Brasilien och i Venezuela sedan 2004.

När väljaren har röstat registreras detta omedelbart centralt hos CNE, där oppositionen har representanter, samt i det lokala valdistriktet. Enligt grundlagen genomförs redan på valdagen en omräkning av 54 procent av valkvittona i varje vallokal.

Exaktheten mellan den centrala och lokalt registrerade valsedeln var 100 %. Inte någon av oppositionens representanter, från de lokala valdistrikten till CNE centralt, hade något att erinra mot valprocessen, vilket bekräftas av deras namnunderskrifter på alla vederbörliga protokoll och dokument som ska skrivas under av valförrättarna.

Capriles ändrar sig

Valresultatet den 14 april i år visade en skillnad på 1,7% eller nära 300.000 röster, till Maduros favör.

Inför detta faktum krävde Capriles att 100 procent av rösterna skulle räknas om och fick stöd av Obama och Kanadas regering. Vad Capriles inte räknade med var att CNE och Maduro också gick med på hans krav. Men då kastade Capriles in handduken och ville inte delta i omräkningen, till skillnad mot de övriga fyra kandidaterna.

Omräkningen har nu inletts och visar nästan samma exakthet och tillförlighet som de 54 procenten som räknades den 14 april, med undantag för 0,02 procent.

Enligt CNE:s inspektörer handlar det om kvitton som ryckts ur valmaskinen av väljaren innan det hann tryckas, varför maskinen inte kan registrera kvittot eftersom det inte var läsbart för datamaskinen.

Förvirringen vad Capriles då vill har brett ut sig och i förra veckan överklagade han valet till Högsta domstolen. Han säger att han ska uttömma alla nationella instanser innan han går vidare till OAS eller FN där han räknar med USA:s stöd. Men omräkningen är i högsta grad en ”nationell instans”, kontrade Maduro.

Tio mördade Chavister

Obamas påstående om att regeringen har utövat “repression mot oppositionen” tillbakavisas indignerat av både regeringen och andra samhällsgrupper. De hävdar att det var Capriles som kallade ut sina anhängare på gatorna den 14-16 april. Samtidigt inledde de en psykologisk krigföring via Facebook och Twitter med uppenbara lögner om att de kubanska läkarna hade gömt manipulerade valurnor på sjukhusen.

Parlamentsledamoten och oppositionens spårkör Maria Corina Machado, talade i fredags inför den colombianska kongressen och vädjade om stöd för att vägra erkänna regeringen Maduro. Hon fick omedelbart stöd av Alvaro Uribe och den förre konservative presidenten Andres Pastrana.

Men Machado fick stark kritik från representanten för det colombianska kommunistpartiet i Venezuela:

– Vad Corina inte nämner är att den enda personen med colombianskt ursprung som fick den mest heliga rätten förtrampad, det vill säga rätten till liv, var José Luis Ponce. Han mördades av fascisthorderna som hade kallats ut av Henrique Capriles Radonsky den 15 april när han försvarade en CDI (litet sjukhus som är uppbyggt av den kubanska hälsovårdsbrigaden i Venezuela).

Ytterligare nio personer mördades av dessa oppositionsgrupper och ett 80-tal skadades när kliniker, allmänna institutioner eller lokaler för det Förenade socialistpartiet brändes ned.

USA:s ekonomiska stöd till oppositionen

Obama påstår att hans kritik inte ska ses som ideologiskt präglad. Men uttalanden från State Departement motsäger Obamas påstående, säger kritikerna.

USA:s UD uppgav förra veckan att det kommer att öka det finansiella stödet till den venezuelanska högeroppositionen med syftet att “hjälpa att förstärka det civila samhället och de demokratiska institutionerna”. Summan som nämns är fem miljoner dollar, enligt John Kerry.

Enligt USA-advokaten Eva Golinger, expert på Venezuela och USA:s intriger och finansiering av oppositionen i Venezuela, pumpar USA och internationella organ in 40-50 miljoner dollar per år till oppositionen.

Golinger baserar sig på offentliga dokument som publicerades 2010 av det spanska Institutet FRIDE som i sin tur, som något av livets ironi, finansieras av National Endowment for Democracy, “NED”, i Latinamerika betraktat som CIA:s civila fasad i sällskap med USAID. Även EU-kommissionen levererar miljoner dollar till oppositionen via sitt så kallade ”demokratistöd”.

Döljer mottagaren

Varje år publicerar NED sin rapport om hur stora anslag som kanaliseras till de politiska krafter i världen som USA:s utrikespolitik kan dra nytta av. Men från och med 2011 gäller detta inte längre Venezuela.

I en artikel av journalisten Javier Salado i Telesur den 3 oktober 2012, ställer Salado frågan vad NED döljer? I NED:s rapport från 2009 visas anslag och mottagarens namn medan i rapporten för 2010 redovisas bara anslagets storlek. För rapporten från 2011 har både anslag och mottagare försvunnit.

Men journalisten gav sig inte utan läste igenom hela rapporten som handlar om hela världen. Till slut hittade han i sammanfattningen av rapporten att det hemliga beloppet ”2011 gavs för att förstärka de demokratiska institutionerna och de aktörer som attackeras av regeringen”.

Vilket är då Capriles och Obama mål?

– Alla dessa politiska manövrar ingår i ett större spel och är samordnade med State Departement. Det är samma manual som de använder mot Syrien. Därför gör vi allt för att undvika att hamna i ett inbördeskrig med fatala konsekvenser, säger radiojournalisten Arlenis Aguiler till Flamman.

Dick Emanuelsson