Maduros “dolda affärspartner” träder fram och klär av Venezuelas avsatta kvinnliga riksåklagare

President Nicolas Maduro, företagsledaren Alex Naím Saab Morán och den i Venezuela avsatta riksåklagaren Luisa Ortega Diaz. Den senare anklagade Maduro för att vara affärspartner med Saab som i en intervju i den colombianska dagstidningen El Tiempo litterärt klär av Ortegas anklagelser mot Maduro.

Venezuelas president Maduros “dolda affärspartner” träder fram och klär av Venezuelas avsatta kvinnliga riksåklagare

Av Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano

TEGUCIGALPA / 2017-09-02 / Venezuelas avsatta riksåklagare Luisa Ortega Diaz anklagade president Nicolas Maduro för att ha ingått i ett företag som skulle ha gjort stora korruptionsvinster i Venezuela. Men den colombianske ägaren och vd:n förkastar varje ord och anklagelse som en ren bluff. Ortega vaga anklagelser mot regeringen i Caracas faller en efter en.

Den största colombianska och kanske mest anti-chavistiska dagstidningen El Tiempo, publicerade den 25 augusti en riktig pärla i form av en intervju med företagsledaren Alex Naím Saab Morán. Intervjun, som gjordes av tidningens ”grävargrupp”, Unidad Investigativa, publicerades en vecka efter att den avsatta riksåklagaren Luisa Ortega hade landat i Bogota och tagits emot av utsända från presidentpalatset och USA-ambassaden.

Ortega uttalade i början av sin vistelse i Colombia vaga anklagelser mot president Maduro där hon försäkrade att Saab Moran är affärspartner med Venezuelas president i ett företag som distribuerar livsmedel och förnödenheter i Venezuela till de fattiga. Affärsverksamheten, sa Ortega, är mycket lukrativ.

El Tiempo tog kontakt med Saab, född i den colombianska karibiska kuststaden Barranquilla, som uppgav att hans företag har haft affärer i Venezuela men att han ingalunda är affärspartner med Maduro.

Han förnekade kategoriskt att vara föremål för rättsliga utredningar i USA för pengatvätt eller narkotikahandel, vilket Ortega hade påstått. Bara att nämna det skapar man en ”smaskig rubrik”, för att använda journalistslang.

”Jag kommer att stämma henne”

Hur många kontrakt har Ni med Venezuela och hur mycket uppgår de till?

– Jag har undertecknat flera kontrakt med den venezuelanska staten sedan snart fem år som vårt företag har utfört till full belåtenhet.

Vad heter företaget och vilka utgör deras ägare?

– Det heter Fondo Global de Construcción de Venezuela. Jag har inga partners utan jag kontrakterar tredjeföretag.

En familj har fått sin lägenhet överlämnad gratis av bostadsministeriet. Den är fullt utrustad med spis, kylskåp, tvättmaskin och alla de interiörer en lägenhet&hus behöver. I Colombia under Alvaro Uribes bostadsprogram överlämnades ett blygsamt antal lägenheter till ett relativt högt pris som bara hade halva bostadsytan av den venezuelanska lägenheten och helt TOM på de nämnda interiörerna. Hittils (i dag, 2 sept. 2017) har 1.729.527 bostäder överlämnats till familjer i Venezuela. FOTO: BOSTADSMINISTERIET.

Hur blev du en leverantör i Venezuela och vem presenterade dig för Maduro?

– Venezuela lanserade projektet “Mision Vivienda”, Uppdrag Bygg Bostäder, med målsättningen att bygga tre miljoner bostäder. Jag erbjöd ett italienskt byggprojektsystem som har mer än 50 år på marknaden och som satt upp anläggningar på 60 olika platser i världen för att producera väggar och tak via et automatiserat system med enorma besparingar i förbrukande av armeringsjärn och cement. Efter ett års arbete genom att söka upp myndigheter kom vi in på marknaden och öppnade en fabrik.

– Men jag vill vara säga med eftertryck att jag inte känner president Maduro mer än vid ett antal protokollära möten med anledning av undertecknade och verkställande av våra kontrakt.

Har Ni eller företaget Group Grand Limited överlämnat några summor pengar eller presenter till president Maduro som tack för de kontrakt Ni har fått via bostadsprogrammet eller livsmedelsprogrammet CLAP?

– Jag är ingen del av företaget som är bundet till livsmedlen. Och jag har ALDRIG gett varken presenter eller pengar till någon regeringsmedlem eller presidenten för de projekt som vi har utfört.

Har Maduro eller någon av hans anhöriga något deltagande i era företag eller kontrakt så som åklagare Ortega hävdar?

– Det är helt falskt och därför kommer jag att stämma henne.

Vem är Alvaro Pulido Vargas och Rodolfo Reyes?

– Alvaro Pulido är en vän som vid ett tillfälle var leverantör. Rodolfo Reyes känner jag inte.

Är Ni och Pulido föremål för rättsliga undersökningar i USA för pengatvätt samt narkotikahandel?

– Lögn! Jag är inte föremål för någon form av rättslig utredning i USA. Alvaro Pulido var en leverantör till mitt företag men var aldrig del av företag (aktieägare).

Har Ni pågående kontrakt med Pdvsa?

– Inte ett enda.

Har Ni funderat att ställa in Er inför myndigheterna i något land för att förklara er förbindelse med Maduro?

– Jag är som en öppen bok och har mina räkenskaper och samvete helt i lugn och ordning. Jag kommer alltid att stå till förfogande och svara på varje fråga när och om rättsväsendet kallar på mig.

Var blommade Er förmögenhet upp och hur lång tid har Ni levt i Venezuela?

– Jag arbetar sedan jag var 18 år och började sälja reklamprodukter till de största företagen i Colombia. Vid 19 års ålder startade jag min egen tillverknings- och plaggtillverkningsfabrik. Vid 22 års ålder genererade jag 2000 arbetstillfällen. Jag exporterade mycket till Venezuela, USA och Mexiko, bland annat. Den kommersiella verksamheten växlade jag med byggandet av hus och byggnader.

Känner du till åklagaren Ortega och har du varit föremål för några straffrättsliga utredningar i Venezuela?

– Jag känner inte henne och jag har aldrig varit utsatt för en brottsutredning i Venezuela eller något annat land.

Venezuela: Antalet privata radiostationer ökade med 58 procent 1999-2017

Journalisten Arlenis Aguilar på kanalen Radio Zamora Libre i staden Charallave under en sändning på stationen. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Venezuela:

Antalet privata radiostationer ökade med 58 procent 1999-2017

Av Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano

Några subjektiva reflektioner över pressfrihet och yttrandefrihet, vilket inte är samma sak.

TEGUCIGALPA / 2017-09-01 / Tvärtemot vad medier som DN, TT eller SVT hävdar har antalet privata medieföretag i Venezuela ökat starkt under åren då presidenterna Hugo Chavez och Nicolas Maduro har suttit på presidentposten. ”Diktaturen” har faktiskt utfärdat tillstånd och frekvenser till privata radiostationer som under de senaste 18 åren har ökat från 304 till 481, en historisk rekordsiffra för det sydamerikanska landet.

Venezuela är utsatt för en öppen flagrant psykologisk krigföring via venezuelanska och internationella medier. Man behöver inte vara kommunikationsminister och heta Ernesto Villegas för att konstatera det. En månads reportageturné i grannlandet Colombia under maj månad var som att uppleva en veritabel krigssituation, om man bokstavligt skulle tolka nyhetsutbudet om Venezuela i de två kanalerna inom TV och radio, Caracol respektive RCN.

Dessa två medieimperier inte bara ljuger tittarna rakt i ansiktet. De förlöjligar och förvränger journalistiken så till den milda grad att deras anställda skäms när man träffar och samtalar med dem.

Caracol och RCN har under hela den väpnade konflikten i Colombia anklagats för att stödja krigets krafter och med all kraft har de manipulerat alla fredsinitiativ, till den förre presidenten Alvaro Uribe belåtenhet.

Fördummande för att sälja och i politisk tjänst

Men det är inget nytt för dessa två medier som har ett totalt monopol (ca 97-98 procent) över radio- men framför allt TV-utbudet i Colombia. Innehållet i deras tablåer är, förutom den psykologiska politiska krigföringen både mot Venezuela men naturligtvis också på det inrikespolitiska planet i Colombia, totalt fördummande. TV-tittaren ska fängslas av dokusåpor och nu det senaste, Narco-Novelas, en glorifiering av drogkartellernas prototyper som Pablo Escobar eller ´Popeye´ (John Jairo Velásquez), Escobars inhyrde yrkesmördare som nu, efter 20 års fängelsestraff, är ute och föremål för en såpa. I trailers saluför han sig som en yrkesmördare som har haft ihjäl drygt 250 personer och med dem tragedierna för lika många familjer.

Dessa såpor och människofientliga produkter säljer i dagens kommersialiserade värld där solidaritet, mänsklig och folklig gemenskap ställs på undantag för dagens kommunikationer som sker via WhatsApp, Facebook och andra digitala kanaler. Därför hälsade massor av colombianer den venezuelanska telekommyndigheten Conatels beslut att stoppa sändningarna för Caracol och RCN på venezuelanska frekvenser med stort jubel. ”Äntligen en myndighet och stat som vågar stoppa dessa mediala terrorister”! lät budskapen i de sociala nätverken i Colombia, och i Venezuela så klart.

Skillnad på folk och folk och protester och protester om det handlar om Venezuela och Colombia och medierna Caracol och RCN.

Reuters manipulering

Men det är inte bara de två colombianska jättekanalerna som bombarderar med antivenezuelanskt material. Den mer seriösa nyhetsbyrån Reuters tvingades i veckan be om ursäkt för att ha använt venezuelanska officerare för att illustrera krigshändelser i Colombia.

Minister Villegas tvingades gå ut och kräva en korrigering av notisen som världens största nyhetsbyrå hade kablat ut. Nyheten handlade om sabotage mot en oljepipeline på den colombianska sidan utförd av ELN-gerillan. Reuters illustrerade texten med bilder på höga venezuelanska officerare, som om dessa skulle ha varit gerillans allierade i sabotaget mot den colombianska oljeförsörjningen. Det utfördes mot oljeledningen Caño Limón Coveñas, i länet Norte de Santander som gränsar mot Venezuela och där colombianska paramilitärer har kontrakterats av venezuelansk opposition, enligt regeringen i Caracas.

Reuters gick efter ministerns påpekande ut och via Twitter bad om ursäkt: ”Till våra följeslagare; vi begick ett misstag med att illustrera notisen om Colombia med ett foto av venezuelanska officerare som inte hade något med (händelsen att göra). Vi ber om ursäkt”.

Tillåtet att verka för militär intervention av den egna nationen?

Kommunikationsminister Ernesto Villega.

FOTO: MIRAFLORES

De internationella medierna har den senaste veckan hävdat att 49 olika medier i Venezuela har stängts under regeringen Nicolas Maduro (vald i april 2013). Men, uppger Villegas, det är en sanning med modifikation. Två av dessa medier som ska ha drabbats av ”diktaturen” är radiostationerna 92.9 och Mágica 99.1.

– Radioutrymme kan inte användas för att stödja, främja, hävda och motivera en utländsk invasion av Venezuela, sa Villegas i programmet ”Sin Duda”, utan tvivel, som sänds i radiostationen Union Radio och som leds av reportern Marypili Hernandez och som var en kommentar till varför de två nämnda radiostationerna inte längre sänder.

Men de stängdes inte, däremot fick de inte förlängt sändningstillstånd av Conatel.

Och Villegas tillade:

De media som vill främja en journalistik politik som vill ”tvinga och bidra till att Venezuela attackeras eller utsätts för en ekonomiskt blockerad, han sätter en kniv i sin egen hals”.

– Därför är det är oacceptabelt att man från en radiostation godkänner och ger sitt gillande till en utländsk invasion av Venezuela, sa han.

Oppositionen som vill ha hårdare sanktioner av Trump

Villegas refererade till flera av oppositionens förgrundsgestalt så som Corina Machado eller Julio Borges som har krävt både utländsk intervention som en ekonomisk blockad av Venezuela. Oppositionsfronten MUD, bestående av ett 20-tal partier, publicerade ett uttalande efter Donald Trumps beslut om ekonomiska sanktioner mot Venezuela i förra veckan där de till och med krävde hårdare sanktioner.

Sändningstillståndet för de två nämnda radiostationerna gick ut och myndigheterna valde att inte ge dem fortsatt sändningslicens.

Tv-kanalerna som kommandocentraler under statskuppen

Det var samma åtgärd som miljoner venezuelaner krävde av den förre presidenten Hugo Chavez efter statskuppen i april 2002. Just de privata medierna, främst Tv-kanalerna, utgjorde bokstavliga kommandocentraler där oppositionens massor dirigerades, orienterades politiskt och instruerades i de organisatoriska uppgifterna för att verkställa statskuppen den 12 april 2002. Tv-kanalerna inte bara blåljög sina tevetittare. De skapade förvirring i en situation då hela det demokratiska systemet var i fara.

Dagen efter statskuppen öppnade de Tv-rutorna med orden: ”Venezuela har en ny president”, och nästan grät i TV-rutan av rörelse där de gratulerade varandra till den ”journalistiska bedriften att nästan ha genomfört en statskupp via Tv-kanalerna.

I det presidentdekret som den venezuelanska arbetsgivarföreningens ordförande Pedro Carmona läste upp från presidentpalatset Miraflores i Caracas raserades hela det demokratiska systemet. Nationalförsamlingen, Högsta domstolen och åklagarväsendet upplöstes i likhet med de politiska partierna. Mediernas ”analytiker” applåderade och stödde den gryende fascismen utan att rodna och fick omedelbart stöd av USA, Colombia, El Salvador och Internationella Valutafonden som erkände kuppjuntan.

Det var Caracas´ fattiga och författningstrogna officerare som slog tillbaka kuppmakarna den 13 april 2002. Det handlade om att försvara folkets erövrade rättigheter som gratis daghem för ensamstående mödrar som också fick rätten att studera på universitetet. Därför var folket berett att offra sitt liv för Chavez´ återkomst. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Medierna fortsatte konspirationerna

Det var med den bakgrunden som Venezuelas folk krävde hårda nypor mot dem som hade sålt sig till USA, de ”duttiga idioterna”, de venezuelanska privata medierna som hade som mål att återigen servera Venezuelas gigantiska olje- och gasreserver till Grannen i Norr.

Men Chavez, naiv och ”demokrat”, lät dem fortsätta att sända, trots att de gick till förnyad attack i slutet av samma år som statskuppen.

Då gav de återigen sitt stöd till den högerextrema och USA-vänliga oppositionen som via de högsta direktörerna i oljebolaget Pdvsa förklarade landets viktigaste ekonomiska pjäs i ”lockout”. Under två månader och en vecka pågick denna ödesdigra lockout som kostade Venezuela uppskattningsvis 20 miljarder dollar, cirka 160 miljarder svenska kronor!

Vad kostar nu Trumps sanktioner för den vanlige venezolanen? Hur ska man betrakta ett uppenbart ekonomiskt sabotage av nationens resurser? Vilka rättsliga följder bör det få? Vilka följder skulle det få i Sverige om vi upplevde en likande situation?

Privata och allmänna radiostationer i Venezuela. De privata utgör en överväldigande majoritet.

Pressfrihet i Sverige: Den kommunistiska pressen transportförbjöds och Norrskensflamman sprängs

När Norrskensflamman sprängdes i luften natten den 3 mars 1940, ett dåd utfört av Luleås polischef, två arméofficerare vid regementet i Luleå och två journalister från Norrbottens-Kuriren, beskrevs Flamman som ”fosterlandsförrädare”. Mordbranden kostade tre vuxna och två flickor livet.

Bakgrunden var att tidningen vägrade att ställa in sig i krigshetsarnas kör som krävde att Sverige skulle sluta upp på Finlands sida i kriget mellan Sovjetunionen och Finland som var allierat med Hitler. Sovjetunionen hade erbjudit den finska regeringen ett område som var fyra gånger så stort som det område Moskva ville ha i utbyte i gränsområdet.

Motivet till det var Moskvas oro för att detta område skulle besättas av de tyska trupperna som med sina långskjutande kanoner skulle kunna nå mål i centrala Leningrad (dagens Sankt Petersburg) med sina tre miljoner invånare. Men den finska regeringen vägrade och följde tyskarnas order och kriget blev ett faktum.

Sovjetunionens misstanke bekräftades senare när tyskarna belägrade Leningrad under ”900 hjältemodiga dagar” där mer än 1,25 miljoner ryssar dukade under av kriget och av hunger i tre vintrar. De tyska trupperna hade färdats bland annat över svenska mark och järnvägar för att anlända till den finska sydfronten och gränsen mot Leningrad.

Norrskensflamman (inte att förväxlas med dagens ´Flamman´ som är en helt annan mediaprodukt) dagen efter attentatet den 3 mars 1940. 

Vad gjorde den svenska samlingsregeringen, bestående av alla partier utom kommunisterna? Den förbjöd den kommunistiska pressen att transportera sina tidningar på svensk järnväg och bussar. Men partimedlemmarna inom SJ såg till att den kommunistiska pressen, som vid den tidpunkten bestod av 12 dagstidningar, inte förlorade en enda utgivningsdag på grund av samlingsregeringens beslut.

Carl Bildts fosterlandsförräderi under ubåtshysterin

Den svenska högerns Carl Bildt är en parallell till de venezuelanska fosterlandsförrädarna. Bildt satt i den så kallade Ubåtskommissionen och efter avslutat möte i kommissionen, tog moderatledaren första flyg till Washington där han sammanträffade med höga ledare i den amerikanska underrättelsetjänsten för att ”avlägga rapport”. Enligt Wikileaks var Bildt en hemlig USA-informatör till USA sedan 1970-talet.

De påstådda sovjetiska ubåtarna i Stockholms skärgård blev Bildts och den svenska borgerlighetens antikommunistiska förevändning för att slå mot dåtidens svenska ”Nicolas Maduro”, statsminister Olof Palme. Dennes deltagande i Arbatovkommissionen var av utomordentlig betydelse för att stoppa USA:s utplacering av de så kallade ”euromissilerna ” i Västeuropa, främst i dåtida Västtyskland. Den politiska hetsen var enorm och USA kammade hem politiska poäng.

Carl Bildt, denne hala orm, borde ha ställts inför riksrätt för att ha utlämnat hemlighetsstämplade dokument till USA. Vad hade hänt om landet hade hetat Sovjetunionen?

Och vad hade hänt i USA?

Vad hade hänt i USA, om två radiostationer hade förfäktat en militär invasion samt ekonomisk blockad av Förenta Staterna?

Radiokanalerna hade inte bara stängts. Deras respektive ägare hade slagits i bojor klädda i en orange overall och förmodligen skickats till Guantanamo utan rättegång, anklagade för ”internationell terrorism”.

Men Venezuela är en politisk och redaktionell spottkopp för ledarskribenter och krönikörer på diverse medier, ja till och med vissa som påstår sig förfäkta vänsteridéer men som har tagit steget över till krigshetsarnas sida för de vägrar eller vågar inte visa sin färg på sin fana, om de nu har kvar en sådan.

Venezuela: Nytt miljonbeslag av venezuelansk valuta som skulle smugglas till Colombia

I staden Cucuta på den colombianska sidan av gränsen pågår det ekonomiska kriget mot Venezuela helt öppet från hundratals växlingskontor.

Venezuela:

Nytt miljonbeslag av venezuelansk valuta som skulle smugglas till Colombia

Av Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano

Venezuelas fjärde största privatbank överlämnade 200 miljoner bolivar till oppositionsledaren Lilian Tintori som säger att hon skulle betala sjukhuskostnaderna för sin hundraåriga mormor!

TEGUCIGALPA / 2017-08-31 / Passagerare i sju fordon stoppades av polisen nära gränsstationen vid staden El Amparo i delstaten Apure. El Amparo är beläget vid gränsfloden Rio Arauca och det colombianska länet Araucas länshuvudstad med samma namn. Sammanlagt beslagtogs drygt 81 miljoner bolivar eller cirka 30.000 dollar, lågt räknat på den svarta marknaden. Den officiella kursen ger cirka åtta miljoner dollar.

Det är det andra beslaget på bara två dagar som den venezuelanska polisen gör. I onsdags beslagtogs 200 miljoner bolivar i ett fordon ägt av oppositionsledaren Lilian Tintori, hustru till den fängslade högerledaren Leopold Lopez. Dessa oanvända sedlar transporterades i fyra lådor som sedeltryckeriet Tumba Bruk i Sverige hade tryckt för Venezuela i slutet av 2016.

Enligt Tintori skulle det gigantiska omfånget av kontanter användas för betalning av hennes mormors sjukhuskostnader. ”Mormor”, uppgav Tintori i ett pinsamt Twitter, ”är 100 år och är intagen sedan några dagar på sjukhus utan sjukförsäkring” (Sic!). De 200 miljonerna är att jämföra med 170 års minimilöner, enligt dollarns parallellkurs!

Bilen och de fyra lådorna med 200 miljoner bolivar som den venezuelanska polisen beslagtog igår, onsdag i oppositionsledaren Lilian Tintoris statstionsvagn. FOTO: ULTIMAS NOTICIAS.

Alliansen colombianska paramilitärer-venezuelansk opposition

Passagerna som fastnade i kontrollen i dag kom från delstaten Barinas, också den vid gränsen mellan Colombia och Venezuela. Barinas var en av två delstater där oppositionen anklagas för att ha kontrakterat colombianska paramilitärer för att stoppa valet till den författningsskrivande församlingen den 30 juli, ett val som oppositionen bojkottade.

I den andra delstaten Tachira, också den gränsar till Colombia har paramilitärer under oppositionens fyra månader av våldsamma protester opererat nästan öppet på gatorna i städerna San Cristobal. Civilbefolkningen har hållits i skräck tills president Nicolas Maduro skickade förstärkningar till de bägge delstaterna efter valet. I helgen dödades fem paramilitärer när den venezuelanska armén konfronterade dem vid gränsen. Två venezuelanska militärer sårades.

Enligt den venezuelanska brottsbalken betraktas smuggling av nationens valuta som fosterlandsförräderi. Allt tyder på att dessa enorma pengasummor skulle användas för spekulation eller för betalning till colombianska paramilitära grupper som kontrakteras av den venezuelanska högeroppositionen.

Paramilitärer från den venezuelanska oppositionen patrullerar gatorna under valet den 30 juli, 2017 i staden San Cristobal i delstaten Tachira, som gränsar mot Colombia.

Långa köer vid bankkontoren eller bankomaterna

Dessa beslag av stora summor venezuelansk valuta står i bjärt kontrast mot den brist på kontanter som råder på grund av manipulationen av valutan i Colombia och Miami. Enligt den oppositionsvänliga ekonomiska portalen El Estimulo är köerna till bankkontoren eller bankomaterna långa. Bristen på kontanter gör att bankerna i allmänhet bara tillåter utbetalningar på 20.000 bolivar medan bankomaterna ger 10.000-12.000 bolivar, det vill säga när det finns sedlar i bankomaterna, tillägger portalen syrligt [1].

Men hur är det möjligt att Lilian Tintori, som tagits emot av världens högerpresidenter med Trump och Rajoy i spetsen, förfogar över 200 miljoner bolivar CASH?! Till sina värdar ute i världen har Tintori hävdat att folk hungrar och rotar i soptunnorna efter mat, en flagrant falsk lögn, även om den ekonomiska situationen är prekär.

Köerna är långa till bankomaterna i Venezuela där kunden kan ta ut 10.000-12.000 bolivar.

Privatbank ska ha överlämnat miljonerna. Men varför?

Igår uppgav det socialistiska regeringspartiets vice ordförande Diosdado Cabello att de nytryckta sedlarna som Tintoris bil transporterade hade överlämnats av en av Venezuelas största privata banker.

– Med serienumren på sedlarna kunde vi spåra dem till banken Banco Occidental de Descuento (BOD).

Cabello underströk att banken måste förklara ursprunget och hur och varför denna summa överlämnades till en av den venezuelanska oppositionens främsta företrädare.

BOD är Venezuelas fjärde största bank, enligt Venezuelas bankmyndighet Sudeban. Styrelseordförande och största aktieägare är sedan 1998  Victor Vargas. Enligt den senaste rapporten över de 250 största bankerna i Latinamerika och Karibien innehar BOD den 34:e platsen. Banken är även representant för American Express i Venezuela.

Banken har 332 bankkontor och 776 bankomater som ger service till fyra miljoner kunder i Venezuela. Men vilka förgreningar har den till den venezuelanska oppositionens Lilian Tintori?

Svärsonen av spansk kunglig börd

Spansk aristokrat i den venezuelanska

bankvärldens tentakler. Luis A. B.

Vargas är inte bara en mäktig bankir. Han är även svärfar till den 47-årige Luis Alfonso Gonzalo Victor Manuel Marco de BORBÓN y Martínez-Bordiú, eller med andra ord tillhörande samma familj som JUAN CARLOS Alfonso Víctor María de BORBÓN y Borbón-Dos Sicilias, som i politiska ordalag blev Spaniens kung och statschef efter att diktatorn och general Franco avled den 20 november 1975. Monarkin återvände.

Den 6 november 2004 ingick Luis Alfonso äktenskap med Maria Margarita Vargas Santaella, bankiren Victor Vargas dotter. Inte enda av den spanska kungafamiljens medlemmar deltog i ceremonin. Denna sågs förmodligen med kunglig avsmak av att en spansk aristokrat, som enligt familjen Borbón borde vara kung av Frankrike (Sic!), gifte sig med en venezuelanska, även om denna kom från en förmögen överklassfamilj. Luis Alfonso fick arbete av svärfar och arbetade i banken fram till 2010 då familjen övergav Venezuela och flyttade till Spanien.

Summa motsvarande 2050 minimilöner

Diosdado Cabello, PSUV.

För att återvända till den venezuelanska verkligheten, läste parlamentsledamoten Diosdado Cabello upp ett brev i sitt TV-program från en person med insiderinformation. I det hävdades att Lilian Tintoris miljoner skulle användas för att ”finansiera terrorismen” i Venezuela. Brevets avsändare avslutade med orden:

“Lilian, du som kallar dig själv för en försvarare av mänskliga rättigheter, i din stationsvagn transporterade du minimilöner motsvarande minimilönen för 2050 personer. Allt kommer att uppdagas snart för mot ´Operation Bachaqueo´ av terror har vi ´Operación Tun Tun´.”

´Operation Bachaqueo´ kallas hamstrarna, valutaspekulanterna och de som ligger bakom det ekonomiska kriget mot Venezuela medan ´Operation Tun Tun´ är folkets svar som innebär razzior mot affärer och företag som deltar i det ekonomiska kriget.

Cabello frågade också tittarna vad som skulle ha hänt och vilka rubrikerna i medierna skulle ha blivit om någon minister eller högt uppsatt i regeringen skulle ha fastnat i poliskontrollen med en liknande summa?

– Hur skulle vi ha behandlats i denna stund i borgerskapets medier? Men de är tysta som möss vad gäller de brådskande påstådda utgifter som Tintori säger sig ha (för sina sjuka 100-åriga mormor).