Venezuela: Högern lider ett förödande valnederlag och Chavisterna vinner 17 av 22 delstater

Glädjen var stor när regeringsanhängare över hela Venezuela dansade och festade när valresultatet stod klart att vänstern och folket vann valet av delstatsguvernörer på söndagskvällen (15 oktober 2017). Inte mindre än 17 delstater ligger under kontroll av PSUV och vänsterkoalitionen i vilket kommunistpartiet ingår.

Venezuela: Högern lider ett förödande valnederlag och Chavisterna vinner 17 av 22 delstater

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-10-15 / Regeringspartiet PSUV (Venezuelas Förenade Socialistparti) bokstavligen krossade högeroppositionen i söndagens val av 23 delstatsguvernörer. PSUV kammade hem hela 17 av de 22 delstaterna av 23 som färdigräknats vid 23-tiden på söndagskvällen. Återstår delstaten Bolivar där det skiljer få röster mellan PSUV och oppositionens kandidat.

Inte bara oppositionen lider alla helvetes kval när det går upp för dem att de har förlorat i ett av de mest bevakade valen i Venezuela historia. Val är också det val där valmanskåren gått till urnorna som aldrig tidigare för att utse delstatsguvernörer. Valdeltagandet slutade på drygt 61 procent.

Högre valdeltagande än USA:s kongress- och presidentval

Detta kan jämföras med USA:s val av kongress- och president som i november 2016 slutade på ett deltagande av 55,6 procent av den röstberättigade befolkningen, en nedgång från 58,6 procent i valet 2012. I Venezuela var valdeltagandet i presidentvalet 2013 inte mindre än 79,69 procent. Inte så lite märkligt att v-ledaren Jonas Sjöstedt föredrar USA:s demokrati, där det är elektorsröster som är avgörande och inte de direkta rösterna, än den venezuelanska modellen där valdeltagandet är 24 procent högre än det i USA.

I Colombias presidentval den 25 maj 2014 var valdeltagandet 40,65 procent, ingen märklig siffra för få val i Colombias parlamentariska historia har haft ett valdeltagande högre än 50 procent, i likhet med USA. Trots det påstår inflytelserika medier som Dagen Nyheter eller ”objektiva” svenska historiker att Colombia är en av den amerikanska kontinentens ”äldsta demokratier”.

Oppositionen sa på söndagskvällen att den hade "misstankar och tvivel" om valresultatets äkthet. USA:s förre president Jimmy Carter sammanfattade för sin och Carter-Centrets deltidigare att Venezuela är förmodligen det mest säkra av alla valsystem i världen.

Trumps, EU:s och Santos politiska näsbränna

För Santos, som redan innan valet hävdade att han inte skulle erkänna valet i likhet med USA:s UD (State Departement), är valresultatet i Venezuela en chock. De satsade och fortsätter att satsa på en våldsam utgång av den venezuelanska krisen. Trump uttalade sig i juli att Pentagon inte utesluter en militär lösning, ”Venezuela ligger ju också nära USA”, hotade fascisten i Vita Huset.

Men det är kanske just dessa herrar och damer, i USA, Bogota, Madrid eller Bryssel som gett oppositionen en rejäl näsbränna i Venezuela.

För oppositionens främsta språkrör, när de insåg att de inte kunde störta regeringen Nicolas Maduro med våld genom att antända och bränna ihjäl svarta eller misstänkta ”Chavister” på öppen gata, eller när de slog sönder vallokaler och valmaskiner i valet de bojkottade den 30 juli i år, började resa ut till Washington, Madrid, Bogota och andra huvudstäder i världen där högern regerar med en vädjan om stöd för att störta Maduro och att mäktiga krafter som USA, EU eller IMF skulle sanktionera Venezuela och strypa Bolivars vagga via ekonomisk utpressning. I vilket land som helst i världen straffar detta sig i ett val där två parter deltar.

Det är detta öppna fascistiska våld som straffade sig i dagens val, hur oppositionen under fyra månader med våld och mord försökte störta regeringen med våld.

Ett val mellan fred och inbördeskrig

Det var det som hände i Venezuela. För venezuelanerna begriper inte och sätter inte sitt politiska förtroende via en röst till en opposition som bränner ned sjukhus eller bibliotek eller slår sönder sjukvårdsutrustning. Eller stjäl en helikopter och beskjuter människor med kulsprutegevär och kastar ut fyra handgranater mot Högsta domstolens byggnad som samma opposition underkänner. I stället utsåg den en ny Högsta Domstol samtidigt som de aviserade att de ska utse en parallellregering.

Det är denna opposition som gjorde ett pinsamt val i dag söndag och led ett förödande politiskt nederlag, för valet var i verkligheten ett val mellan oppositionen och regeringspartiet PSUV med allierade som PPT och det venezuelanska kommunistpartiet. Det var ett val mellan fred och inbördeskrig, mellan fosterlandet och en imperialistisk intervention från en antivenezuelansk front av de mest reaktionära krafter i världen.

Bara två oppositionspartier bojkottade dagens val

Maduro har spelat skickligt på sina strängar under de fyra månader som oppositionen trappade upp våldet med ett saldo av 120 mördade venezuelaner och cirka 800 skadade. Maduro kunde ha gjort, som polisen och Nationalgardet gör i USA eller i Colombia, massakrera folkmassorna med k-pisteld.

Men det gjorde han inte utan vädjade till venezuelanerna, inklusive den del av oppositionen som inte är direkt fascistisk att spela med demokratiska kort och delta i valet till den författningsskrivande församlingen den 30 juli i år. Utgången i valet lade ett lock på det fascistiska våldet som från denna dag bröt samman.

Sedan dess har Maduro uppmanat venezuelanerna och oppositionen att lösa konflikterna och delta i en dialog och i valet för att utse delstatsguvernörerna. Bara två av det 20-tal oppositionspartier som återfinns i oppositionsalliansen MUD bojkottade valet. Det innebär, att den ”diktatur” som MUD, DN, Trump och Mariano Rajoy och EU har pekat ut, i valet som ”diktaturen” arrangerade deltog oppositionen.

Förmodligen kommer vi att få höra att ”Maduro valfuskade”, att han kontrollerar apparaten, att det inte är möjligt att de Röda Skjortorna kunnat vinna detta val?!

Det är säkert många som kommer att tro på vad DN skriver i morgon, måndag. För läsarna och TV-tittarna har under så lång tid impregnerats i antikommunism, antivenezuealism, antikubanism och alla slags ismer man kan tänka sig vilket gör att det är svårt att tro att den föreställning de haft om den venezuelanska krisen helt enkelt gör det omöjligt att få ekvationen att gå ihop, att PSUV skulle vinna valet.

Men det är just denna psykologiska krigföring som vi dagligen bombarderats i som möjliggjorde för Bush att hävda att Irak hade massförstörelsevapen, att Gaddafi bombade sin egen befolkning i Benghazi, ett Assad bombar med tunnbomber i bostadskvarter. Det är denna bombastiska förödande propaganda som möjliggör att maktmänniskorna som Trump med flera kan gå i krig för det är sanningen som offrats.

Sent ska syndaren vakna. . . SVT:s Sundström

I Venezuela är det likadant. Få reportrar går ner på fältet och det gör att de inte själva kan förstå vidden av revolutionens landvinningar. Ett hedervärt undantag var faktiskt SVT-reportern Bert Sundström, som när luften hade gått ur oppositionen, tog han sig in i ett av Caracas folkliga områden där ”vanligt” folk bor och lever.

Där intervjuade han kvinnor som varje dag lagade mat åt många av kvarterets fattiga barn och gamla, ett reportage jag gjorde redan 2004 i den jättelika stadsdelen Petare, som i dag återigen, efter åtta år fick en PSUV-guvernör.

Sundström insåg förmodligen att det är här som Chavisterna har sin hårda kärna av väljare .För det är för dessa miljoner som Revolutionen genomfördes och den kommer de inte att ge upp.

Sundström besökte också en av 1,6 miljoner venezuelanska familjer som fått en ny lägenhet, fullt utrustad med 60-70 kvadratmeter, mer än dubbel så stor som den förre presidenten Alvaro Uribes ynkliga bostadsbyggarprogram som mer liknade det som general Augusto Pinochet genomförde på 1980-talet i militärdiktaturens Chile.

Oppositionen respekterar inte valutgången

Vid denna pressläggning säger oppositionens språkrör Gerardo Blyde, att denna inte kommer att respektera valresultatet, att den ”har misstankar och tvivel” och att den, återigen, vädjar till den internationella opinionen.

Att den inte skulle acceptera valresultatet var ingen överraskning. Det har State Departement heller aldrig gjort när dess kandidat i val i Latinamerika, men alltid hävdat ”hederligheten i valet” när dess kandidat vunnit. Så hände i december 2015 då oppositionen i Venezuela vann Nationalförsamlingen men i dag är det rullgardinen ner.

Den 15 oktober 2017 är en historisk dag för Venezuela. Det var den dagen då oppositionens nederlag på gatorna bekräftades vid valurnorna. Vad säger Sjöstedt och Flamman?

"I det segerrika Venezuela segrade demokratin och freden"

I följande delstater vann regeringspartiet PSUV:

Amazonas
Apure
Aragua
Barinas
Carabobo
Cojedes
Falcón
Guárico
Lara
Miranda
Monagas
Portuguesa
Sucre
Trujillo
Yaracuy
Delta Amacuro
Vargas

Oppositionenn vann i dessa:
Mérida, Táchira, Zulia, Anzoátegui y Nueva Esparta

Procent:

Amazonas 59,85% PSUV
Anzoátegui 52,01%
AD (socialdemokrater-höger)
Apure 51,92% PSUV
Aragua 56,83% PSUV
Barinas 52,88% PSUV
Carabobo 51,96% PSUV
Cojedes 55,48% PSUV
Falcón 51,86% PSUV
Guárico 61,68% PSUV
Lara 57,65% PSUV
Mérida 51,05% AD (socialdemokrater-höger)
Miranda 52,54% PSUV
Monagas 53,94% PSUV
Nueva Esparta 51,81% PSUV
Portuguesa 64,24% PSUV
Sucre 59,89% PSUV
Táchira 63,29% AD (socialdemokrater-höger)
AD (socialdemokrater-höger)
Trujillo 59,9% PSUV
Yaracuy 61,88% PSUV
Zulia 51,6% PJ, Primero Justicia, extremhöger
Delta Amacuro 58,78% PSUV
Vargas 52,35% PSUV

I delstaten BOLIVAR är det, vid denna pressläggning, fortfarande inte klart vem som vinner.

Spanska vänsterns EU-parlamentsledamot Javier Couso kritiserar EU:s antivenezuelanska politik

EU, Sverige, i likhet med USA ser inte skillnad på offer och förövare, på orsak och verkan. Som på bilden där en regeringsanhängare har antänts av den fascistiska oppositionen i Venezuela. Men i västmedierna utpekas chavisterna och regeringen som våldsverkare.

Spanska vänsterns EU-parlamentsledamot Javier Couso kritiserar EU:s antivenezuelanska politik

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-09-13 / I ett framträdande i EU-parlamentet den 12 september anklagade den spanska vänsterns (IU) deputerade Javier Couso parlamentsmajoriteten av socialdemokrater och högerpartier för dess blinda stöd till den våldsinriktade venezuelanska högeroppositionen. Denna opposition, som säger att Venezuela är en diktatur, ska nu delta i valet av delstatsguvernörer i mitten av oktober.

I söndags genomförde oppositionen primärval för att utse sina kandidater. Våldsamheter och slagsmål präglade denna ”enhetsprocess”. Oppositionen hade sin egen Valkommission som i likhet med oppositionens illegala folkomröstning den 16 juli brände alla valsedlar och valprotokoll samma kväll. Det finns alltså ingen som helst fysisk möjlighet att kontrollera äktheten i valresultatet. Enligt oppositionens egna resultat röstade omkring tio procent, eller 1,9 miljoner röstande av valmanskåren i primärvalen, en uppgift som stora delar av oppositionen själva förnekar. Den spanska nyhetsbyrån EFE vittnade också om tomma vallokaler.

Primärvalen som oppositionen genomförde i söndags utvecklades till regelrätta interna slagsmål när de hägrande köttgrytornas poster skulle utses av de aktuella kandidaterna. Drygt 20 partier ska försöka samverka och om det inte går att utse gemensamma kandidater, hur ska de kunna sitta i en gemensam kommande regering?

Jonas Sjöstedt (v) borde lyssna på vad hans partikamrat i den Förenade Vänstern, Javier Couso uttryckte i EU-parlamentet för att inte än en gång hamna på samma sida som Donald Trump eller påstå att USA:s elektordemokrati står över den venezuelanska.

Samma politik som mot Salvador Allende

Javier Couso i talarstolen i EU-parlamentet.

Couso underströk i sitt inlägg i EU-parlamentet att EU inte bör stödja samma ”aggressiva politik som underlättade den militära statskuppen mot president Salvador Allende” den 11 september 1973.

Sluta att lyssna enbart på en del av oppositionen och upptäck att fler än åtta miljoner venezuelaner gick till valurnorna den 30 juli för att välja sina deputerade till den författningsskrivande församlingen (ANC), underströk Couso.

Couso är vice ordförande i EU-parlamentets Utrikeskommission och ironiserade över den dramatiska politiska vindkantringen högerut i synen på vad som händer i Venezuela.

– Vilken dag som helst byter de namn på denna institution och döper den till ”Europaparlamentet och Angelägenheter rörande Venezuela”!

Den spanske vänsterledaren anser att EU är “underordnad den aggressiva destabiliseringspolitiken som USA:s president Donald Trump för”. Couso hävdade i debatten att EU har ”kalkerat den aggressionspolitik som genomfördes för att störta och mörda president Salvador Allende, för 44 år sedan.

Köerna till vallokalerna den 30 juli då över åtta miljoner venezuelaner gick till val för att välja deputerade till en författningsskrivande församling, ANC, ett rött skynke för högeroppositionen som vill rulla tillbaka historien då USA var den stat som verkligen styrde över olja och andra startegiska sektorer i Venezuela. 

Lugn på gatorna efter valet den 30 juli

– Det är beklagligt att Europaparlamentet och EU stöder en del av oppositionen som använde gatuvåld, som begick hatbrott och som uppmuntrade för en statskupp. En del erkänner inte valet av den författningsskrivande församlingen där mer än åtta miljoner venezuelaner röstade. Fram tills i dag har inget oppositionsparti formellt överklagat valresultatet och det viktigaste, dagen efter infann sig freden.

– Nu råder det fred och nästa val förbereds. Så, gör inte samma misstag som detta parlament och EU begick i deras oansvariga inblandning i Libyen eller Myanmar (Burma).

Javier Couso i EU-parlamentet: https://youtu.be/hZQFL91WdxE

Protester i Chile och Spanien mot besök av den venezuelanska oppositionens utsända

”Rajoy med venezuelas kuppmakare. Ut med fascisten Freddy Guevara”! 'r en av många banderoller under demonstrationerna i Madrid mot besöket av de två främsta venezuelanska oppositionsledarna. FOTO: RL.

Protester i Chile och Spanien mot besök av den venezuelanska oppositionens utsända

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-09-07 / I dag onsdag (7 september 2017) landade generalsekreteraren för de Amerikanska Staternas Organisation (OAS) Luis Almagro i Chiles huvudstad Santiago och möts av protester för sitt villkorslösa stöd till den venezuelanska högeroppositionen. Almagro ses som USA:s man och ger öppet sitt stöd till USA:s sanktioner mot Venezuela. Samtidigt befinner sig två av oppositionens män på en Europaturné och i Spanien möttes de av protester.

Efter valet till den författningsskrivande församlingen den 30 juli har luften gått ur den venezuelanska oppositionen som nu ägnar sig till interna fruktlösa strider. Den diktatur den har beskrivit och som västpressen utan att ifrågasätta ett ord har citerat, ska nu delar av oppositionen tävla emot i valen till att utse Guvernörer i Venezuelas delstater i mitten av oktober.

Oppositionens försök att framkalla en statskupp i Venezuela misslyckades på grund av stöd från folket. Därför satsar den nu på en internationell intervention med stöd av USA:s sanktioner som de vill få EU:s stöd till.

Mariano Rajoy skakar hand med Julio Borges. I bakgrunden Freddy Guevara som nöjt betrakatar Rajoys mottagande.

Spanska vänstern förkastar den venezuelanska oppositionen

Julio Borges, språkrör för partiet Primero Justicia och Freddy Guevara, talesman för partiet Voluntad Popular anlände i förrgår till Madrid där de togs emot av neofrankisten Mariano Rajoy. Denne utlovade allt stöd till sina alliansbröder i den venezuelanska högern samt ett stöd från Spanien och Europa till Donald Trumps beslut om att införa ekonomiska sanktioner. Rajoy lovade att han personligen skulle ta upp frågan om sanktioner mot Venezuela inom EU.

Den spanska vänstern i Izquierda Unida har både i Spanien som i EU-parlamentet kallat både Rajoy som den venezuelanska oppositionen för hycklare och för att stimulera en statskupp och militär intervention i Venezuela.

Också det stora katalanska partiet Esquerra Republicana de Catalunya, ERC har fördömt Rajoys utspel och stöd till den fascistiska delen av den venezuelanska högeroppositionen som är ansvarig för mer än 100 dödade venezuelaner sedan deras protester inleddes den 4 april.

”Ut med fascisten Freddy Guevara”!

Borges och Guevas europaturné är ägnat att förstärka strypgreppet mot den venezuelanska ekonomin i tron att svälta ut folket ska få det att resa sig med våld mot regeringen. De fyra månaders våldsamma protester visade motsatsen i valet den 30 juli, Venezuelas folk förkastade våldet och som ett bevis för detta gick mer än åtta miljoner personer till valurnorna denna dag.

I Madrid demonstrerade följdriktigt spanjorer mot besöket med banderoller med texten:

”RAJOY MED VENEZUELAS KUPPMAKARE. UT MED FASCISTEN FREDDY GUEVARA”!

Borges och Guevara har redan träffat Frankrikes Enmanuel Macron och i dag onsdag är det menat att de ska träffa den tyska högern Angela Merkel och i morgon blir det celebert besök i London hos ytterligare en europeisk regeringschef på högerkanten, Theresa May.

Här finna inga besök inplanerade hos fackföreningar eller exilorganisationer.

Här ett offer för den venezuelanska oppositionen som av demonstranterna anklagats för att vara "chavist", regeringsanhängare. Över 100 venezuelaner dödades i demonstrantionerna där oppositionen använde allt från stenar till bomber. De två partierna som Borges och Guevara representerar, Voluntad Popular och Primero Justicia är de mest våldsamma av den samling av 20 partier som representerar oppositionsfronten MUD.

Demonstrationer i Chile mot ”Imperiets Dräng”!

I samma politiska spår går OAS´ generalsekreterare Luis Almagro som i morgon torsdag ska träffa den förre presidenten och ledaren för det chilenska högerpartiet Renovacion Nacional; Sebastian Piñera. Stora demonstrationer är utlysta mot besöket av denne uruguayanske ”socialist” som mer än någon annan tidigare på hans post har ansetts mer tjänstvillig i det som Che Guevara karaktäriserade som ”USA:s Ministerium för Koloniala Frågor”, OAS.

Almagro lyfter inte på ögonbrynen när det största medlemslandet utsätts för en parlamentarisk statskupp och för ett år sedan avsatte Dilma Rouseff på posten som president, vald av 53 miljoner brasilianer. Här utlystes inga ekonomiska sanktioner från Vita Huset eller protester från Luis Almagro.

Och det kommer den chilenska vänstern att påminna honom när den i eftermiddag har utlyst demonstrationer mot Almagros besök med slagorden: ”ALMAGRO, IMPERIETS DRÄNG, UT UR CHILE”!

Att Almagro besöker Chile bara fyra dagar innan årsdagen för den fascistiska statskuppen i Chile den 11 september 1973 för att förmå regeringen och den chilenska oppositionen att förstärka den internationella högerfronten mot Venezuela och för att skapa opinion för en intervention av Venezuela, retar upp chilenarna än mer som ser besöket som en politisk provokation.

"Mr. Almagro & Yankies Go Home-Ut ur Chile och Venezuela", kräver de chilenska demonstranterna framför presidentpalatset i Santiago de Chile den 7 september, 2017. FOTO: RL.

OAS´ generalsekreterare Luis Almagro med Lilian Tintori. hustru till oppositionsledaren Lepolde Lopez. Tintori ertappades förra veckan med 200 miljoner bolivar i sin bil i form av fyra stora trälådor för att "betala sjukhusräkningen för min sjuka mormor som är 100 år", förklarade Tintori. Myndigheterna igångsatte en polisiär utredning och beslutade om utreseförbud för Tintori. Trots det köpte Tintori en flygbiljett för att delta i Borges och Guevaras europaturné i måndags och anlände till flygplatsen i Caracas i sällskap med Italiens, Spaniens och Tysklands ambassadörer och kallade samtidigt till presskonferens för att framställa de venezuelanska myndigheterna som en "diktatur som inte tillåter mig att resa ut"! Det är samma lagar som tillämpas i Sverige, USA eller de länder som ambassadörerna representerar. Varför då göra en skandal i medierna om denna kvinna som har en omsättning på sitt bankonto som varje månad uppgår till 700.000 bolivar. De 200 miljonerna bolivar motsavarar 285 månaders lön eller nästan 24 år. För att betala mormors sjukhusräkning?!

Den avsatte riksåklagaren Luisa Ortega avslöjas för att ljuga

En annan venezuelan som är på turné är den efterlysta före detta riksåklagaren Luisa Ortega. Hon är misstänkt och anklagad för delaktighet i en maffialiknande struktur inom åklagarämbetet som använde insamlat utredningsmaterial till att utpressa tvivelaktiga företag som opererar i Orinocobältet, där världens största oljereserver återfinns.

Hon och maken öppnade bankkonton i Bahamas med sex miljoner dollar insatt på banken USB, enligt den nye riksåklagaren Tarek Saab. För att undvika att ställas inför rätta flydde hon den 18 augusti via en snabbgående yacht till ön Aruba, 40 kilometer från det venezuelanska fastlandet. Här har USA sin viktigaste militära underrättelsebas som kontrollerar och avlyssnar alla kommunikationer på den amerikanska kontinenten. USA:s USSOUTHCOM har även en flygbas på Aruba och en marinbas på grannön Curaçao där USA:s 4:e Flotta huserar.

Ortega anses vara USA:s gisslan efter att CIA kommit över samma uppgifter som den venezuelanska kriminalpolisen och i dag utnyttjar Ortega i sitt politiska spel mot regeringen Nicolas Maduro i Caracas. Ett av dessa kort som Luisa Ortega spelar ut under sin latinamerikanska turné, är anklagelser om att det brasilianska byggföretaget Odebrecht, inblandat i korruption och mutor till politiker i ett stort antal länder på kontinenten, skulle ha gett 100 miljoner dollar i mutor till det venezuelanska regeringspartiets andreman Diosdado Cabello.

En allt mer pressad avsatt riksåklagare, Luisa Ortega Diaz.

USA:s Justitiedepartement drar i Ortegas tåtar

Men Odebrecht förkastade dessa anklagelser igår, den 6 september i år via en presskommuniké. Men trots det har Ortega uttalat sina kategoriska anklagelser mot Cabello och ytterst regeringen Maduro så sent som på en konferens för latinamerikanska åklagare i huvudstaden Brasilia för två veckor sedan.

Det är USA:s Justitiedepartement som har dossiern om Odebrechts mutaffärer i Latinamerika och Karibien. Enligt dagstidningen Miami Herald samarbetar Luisa Ortega direkt med denna USA-myndighet, en makaber händelse som i Venezuela ses som ett direkt fosterlandsförräderi; att samarbeta med den stat som hotar invadera Venezuela militärt, vems ärenden går man då? Vänd på frågan och gör tankeexperimentet vad som skulle hänt om det var USA som anklagades och en avsatt riksåklagare samarbetade med utländsk makt?

Odebrechts pressmeddelande som publicerades den 6 september, 2017, där de förkastar Luisa Ortegas anklagelser mot Diosdado Cabello om mutor på 100 miljoner dollar.

Mappen “Odebrecht” har använts för att manipulera och skriva om den politiska kartan i Latinamerika hävdade igår portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning. Målet är att peka ut progressiva regeringar och personer som korrumperade för att ersätta dessa med USA-trogna ”tjänstemän”. Det är i det spelet man ska se den i Venezuela av korruption anklagade före detta riksåklagaren Ortegas uttalanden som spelar USA:s Justitiedepartement i händerna.

Men det paradoxala i fallet Odebrecht är att företaget självt igår i ett pressmeddelande hävdade att det finns inget på Diosdado Cabello. Redan den 6 september 2016 publicerade Odebrecht på sin webbportal presskommunikén där de informerar den allmänna opinionen om att efter en revision och genomgång av ”det tidigare systemet och vittnesmål” har inga utbetalningar ”via tredje person” utbetalats till Cabello.

”Oppositionsledaren Henrique Capriles tog emot 15 miljoner dollar”

Henrique Capriles, mutanklagad.

Däremot skrev The Wall Street Journal för några månader sedan att oppositionsledaren Henrique Capriles, presidentkandidat för högern som förlorade mot både Chavez och Maduro 2012 respektive 2014 skulle ha tagit emot 15 miljoner dollar i mutor i utbyte mot ett byggprojekt i delstaten Miranda där Capriles var guvernör.

Det är andra gången på kort tid som Ortega avslöjas för att komma med falska anklagelser mot regeringen Maduro. Förra veckan förkastade en colombiansk företagsledare anklagelser om att han skulle ha favoriserats av president Maduro och som företagare fått koncession i import av livsmedel i programmet CLAP, som mildrar det ekonomiska kriget mot Venezuela. Han har nu stämt Ortega för förtal.

InBlanco-anklagelser av colombiansk journalist

Den colombianska tevejournalisten Claudia Cano, på Kanal 1 i Bogota, avslöjades i tisdags via en bandinspelning där hon bokstavligen satte ett manuskript In-Blanco i händerna på den avhoppade agenten Jesus Villanueva från säkerhetspolisen Sebin. Villanueva skulle i nyhetssändning upprepa journalistens färdiga anklagelser mot regeringen Maduro. Denne skulle säga att Sebin torterar arresterade demonstranter, trots att Villanueva i samtalet med journalisten förnekade att så sker, eller att Diosdado Cabello och säkerhetschefen för Sebin, Gustavo Lopez är inblandade i Odebrechts korruption. För dessa anklagelser fick Villanueva åtta miljoner pesos, eller 2685 dollar och en biljett till USA.

Video: Journalisten Claudia Cano instruerar den avhoppade säkerhetsagenten
https://youtu.be/eKJzofo2ZzY

Men dessa anmärkningsvärda uppgifter publiceras varken i Sverige, Spanien eller de länder där Ortega, Borges, Guevara eller avhoppade säkerhetsagenter tas emot, som om de vore utsända statschefer.

Inte heller att delar av befolkningen i dessa länder inte sväljer den gängse propagandan som framställs i CIA:s laboratorium för Psykologisk Krigföring utan i stället går ut i solidaritetsdemonstrationer med Venezuela.