Amerikansk marinsoldat gripen i Venezuela

– Gud vet motivet varför han kom hit, var frågan som Venezuelas president Hugo Chavez ställde när han i fredags förra veckan informerade om att Nationalgardet hade gripit en USA-medborgare i delstaten Tachira.

Mannen hade tagit sig illegalt över gränsen från Colombia. Han rev sönder en del av sitt pass och papper från ett anteckningsblock som påstås ha haft koordinater över platser i Venezuela. Han säger sig vara marinsoldat som vägrar uppge sin identitet. Enligt passet har han gjort ett stort antal in- och utresor i länder som Irak, Afghanistan, Egypten, Libyen och Syrien.

– Det är länder där regeringar har störtats (med undantag för Syrien) och Gud vet motivet varför han kom hit? undrade Chavez i en kommentar.

Venezuela befinner sig just i en intensiv valkampanj där en enad högeropposition har satsat alla sina kort på Enrique Capriles Radonski. Men det vill sig inte för Chavez leder alla opinionsundersökningar med 10-25 procent. Allt fler oppositionsröster talar därför om att Chavez planerar valfusk och vägrar svara på journalisternas frågor om oppositionen kommer att acceptera ett valresultat med Chavez som segrare.

Colombianska paramilitärer

I maj 2004 togs 150 colombianska uniformerade paramilitärer på bar gärning när de befann sig på en stor gård utanför Caracas. Gården ägdes av kuban-venezulanen Robert Alonso, med bindningar till den opposition som förespråkar våld för att störta Chavez. Alonso tog sin tillflykt till Miami.

Salvatore Mancuso, de colombianska paramilitärernas ledare som deporterades till USA 2008, sa i en domstolsförhandling den 29 juli i år, att ”venezuelanska militärer, politiker och företagare vid två tillfällen ville ha vårt stöd för att störta Chavez”.

State Departement sa i ett uttalande angående den gripne marinsoldaten, att de utgår från att Venezuela uppfyller sin skyldighet, enligt Wienöverenskommelsen, som ger USA:s diplomater på plats rätt att utan dröjsmål få besöka den gripne USA-meborgaren. Den rätten fick inte den svenska konsuln i Caracas när den svenske medborgaren Joaquin Perez greps när han landade i Caracas i april 2011 och efter 72 timmar överlämnades till den colombianska polisen, anklagad för att tillhöra FARC-gerillan. Venezuela bröt mot alla internationella regler och den egna författningen.

FORO SAO PAULO I CARACAS JULI 2012

Atilio Borón, marxist från Argentina och Walter Pomar, Brasilien och PT.

Vart tog det strategiska målet för den internationella vänstern vägen?

CARACAS / JULI 2012 / En intensiv politisk efterdebatt har blossat upp efter att den internationella vänsterns Foro Sao Paulo avslutats den 7 juli i Caracas.

Har vänstern förlorat sitt strategiska-historiska mål om att bygga socialismen till förmån för ”Rörelsen är allt, målet intet”, som den socialdemokratiska rörelsens teoretiker Edvard Bernstein förfäktade och som Lenin polemiserade emot? Det är frågan som många av delegaterna ställer sig i dag.

Sao Paolo-Forumet blev, efter realsocialismens sönderfall 1989-1990, det forum som samlade i huvudsak de kommunistiska partierna och den revolutionära vänstern. I Latinamerika fick den ett starkt fäste.

Och i takt med att den nyliberala gurun Francis Fukuyamas tes om ett ”slut på ideologierna” och kampen mellan de sociala klasserna led politiskt skeppsbrott, har vänstern i världen tagit några stapplande steg för att omgruppera sig.

Latinamerika går i spetsen

Latinamerika är kanske den kontinent där vänstern efter Chavez´ valseger i slutet av 1998, har flyttat fram sina positioner mer än på andra kontinenter. Ett antal progressiva regeringar har valts av folken som i dag andas en helt annan politisk atmosfär än för 10-12 år sedan.

Massrörelser har vuxit fram, den Latinamerikanska integrationen mellan folk och stater har förstärkts och flera viktiga samordningsorgan mellan stater och regeringar har också vuxit fram. USA har ett politiskt inflytande via sina allierade i det så kallade Stillahavs-Blocket, företrätt av högerregeringarna från Mexiko i norr till Chile i söder.

I Caracas samlades i början av juli det 18:e Sao Paulo-Forat. Åttahundra delegater från 50 länder representerade 100 partier, huvudparten från Latinamerika. Flamman samtalade med en rad delegater som alla uttryckte sin tillfredsställde med att rörelsen har breddats och dragit in en rad breda och stora sociala rörelser för att fortsätta kampen mot nyliberalismen.

Hur gå vidare?

Men kritiken som exploderat i Latinamerika handlar i huvudsak om bristen på en fördjupad debatt om hur vänstern ska kunna bekämpa det ekonomiska systemet, kapitalismen och gå vidare i arbetet för det långsiktiga målet för vänstern, att dra upp riktlinjerna för bygget av det socialistiska samhället, en debatt som lyst med sin frånvaro sedan 1990.

Debatten har framförallt centrerats mellan Forats Walter Pomar, från det brasilianska arbetarpartiet PT som också sitter i Exekutivkommittén, och den argentinske marxisten Atilio Borón. Kritik har också riktats mot Chavez som ytterst ansvarig för upplägget på konferensen.

Medan Pomar försvarar Forats taktiska politiska mål, att bekämpa nyliberalismen och imperialismen i alla dess uttryck, menar Borón att det inte räcker. Sao Paulo-Forat fyller ingen funktion om inte den internationella vänstern ser längre politiskt än det Sociala Fora som organiseras årligen av folkrörelsen i världen och som i princip skulle kunna skriva under slutdeklarationen från Caracas i alla sina punkter.

Problemet heter kapitalism

– Bortsett från den nödvändiga kritiken mot nyliberalismen, så heter problemet heter kapitalism. Det som behöver övervinnas och undermineras är kapitalismen, sa Borón och spetsade till debatten med en fråga:

– För handlade våra folks kamp, med sina oerhörda uppoffringar och tusentals liv i kampen om att bygga ett nytt samhälle, bara om att gå från nyliberalism till nykeyniaism, eller ett samhälle av enbart ”utveckling”?

Den teoretiska debatten hos vänstern kan också sammanfattas med den kubanske revolutionsledaren Fidel Castros uppmaning till en ”Strid om idéerna”. Den striden fortsätter i Latinamerika.

"Vi har besegrat Exxon"

CARACAS / 080324 / Världens kanske mäktigaste företag, Exxon Mobil, gick bet på att försätta Venezuelas statliga oljeföretag Pdvsa i embargo på den gigantiska summan av tolv miljarder dollar, cirka 80 miljarder kronor.

– Beslutet den 24 januari att frysa Pdvsas fonder ska upphävas, sa domaren Paul Walker i en av Londons domstolar.

Hans ord och beslut slog ned som en blixt från en klar himmel och blev ett nytt nederlag för Bushadministrationens strategi att isolera Venezuela och regeringen Hugo Chavez i världen. Walker gav dessutom Exxon 48 timmar att inför Pdvsa och den allmänna opinionen be om "ursäkt" och kompensera det venezuelanska företaget för de skador Exxon åsamkat Pdvsa.

– Vi har besegrat Exxon Mobil, sammanfattade Venezuelas energiminister och Pdvsas styrelseordförande Rafael Ramirez och i Venezuela jublade de som försvarade beslutet i februari 2007 att ta kontroll över världens största olje- och gastillgångar kring Orinocofloden.

Enligt Ramirez har Exxon varit mycket arrogant och ovillig att göra en ekonomisk uppgörelse eller en ny företagskonstruktion där Pdvsa har 60 procent av aktierna i ett samföretag. Andra företag som Chevron, Total SA, BP, PLC och norska Statoil Hydro ASA har alla gjort uppgörelser med Pdvsa men inte Exxon.

Exxon överklagar inte

– Än en gång står det klart att hela manövern, trots mediemanipulation på den internationella arenan, nu har avslöjats.

Exxon Mobiles advokat Catharine Otton-Goulder vägrade att kommentera domslutet medan företagets presschef Alan Jeffers uppgav att Exxon inte tänkte överklaga den brittiske domarens beslut.

Dick Emanuelsson