Venezuela: Parlamentsvalet mer en regeringsfråga än lagstiftning

Venezuela: Parlamentsvalet mer en regeringsfråga än lagstiftning

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-12-02 / Venezuela är utsatt för ett konstant ekonomisk krigföring med internationella och lokala aktörer, säger regeringen. Oppositionen å sin sida beskyller regeringen för att främja korruption och ekonomiskt vanstyre och uppmanar Venezuelas väljare att rösta för en ”förändring” på söndag.

Fakta är dock obestridliga och kan ses från olika utgångspunkter. Bristen på vardagsvaror och en hög inflation är påtagliga i Venezuela. Dollarn är skyhög och det pågår en våldsam spekulation och ekonomisk krigföring mot den egna valutan. Det är dessa frågor som oppositionen har riktat in sig på samtidigt som man beskyller regeringen för att vara utsatt för våldsamheter.

Bara 30 procent för en högerregering

Valet till Venezuela lagstiftande församling nu på söndag handlar mindre om vilka frågor parlamentsledamöterna ska syssla med än vad som nu kommit i blickpunkten. Nästan alla opinionsundersökningar ger oppositionen majoritet i Nationalförsamlingen nu på söndag. Men Hugo Chavez var nederlagstippad i augusti 2004 då en folkomröstning genomfördes. Oppositionen ville genomföra nyval efter halva mandatperioden, vilket grundlagen tillåter. Oppositionen ledde med drygt 20 procent men förlorade med mer än 20 procent.

Trots en enorm politisk polarisering menar den politiske analytikern och direktören för opinionsinstitutet Hinterlaces, Óscar Schemel, att 60 procent av venezuelanerna stöder Nicolas Maduro. Bara 30 procent skulle ge sitt stöd till en högerregering.

Schemel hävdar att mer än hälften av befolkningen vill se en fortsättning på modellen för en social inkludering och rättvisa som kan konsolidera den produktiva ekonomin i landet.

Men det finns kritiker inom de egna leden hos ”Chavezlägret”. 

Ett lager med hundratals ton hamstrade basvaror. En del av den ekonomiska krigsföringen.

”Bolivariansk Borgarklass”

Luis-Britto Garcia.

En av Latinamerikas mest erkända vänsterintellektuella är Luis Britto Garcia, advokat, författare och debattör. På frågan om ”vilka konsekvenser uppdelningen mellan ledning och medlemsbas kan få samt vad som kan göras för att återknyta banden igen”? svarade Britto:

– Det är magstarkt att se folk utan tekniska eller revolutionära förmågor som rör sig med resurser och privilegier, sa Britto utan att vackla. Han antydde att den egna medlemsbasen hos Revolutionen inte längre accepterar ett system av privilegier hos en uppstånden ”Bolivariansk Borgarklass”.

På frågan om vad som kan göras mot korruptionen svarade Britto att först främst måste lagarna följas. Därefter kräva öppenhet och hederlighet.

– För det tredje, skapa skolor med ideologisk skolning, etik och kaderteknink, såväl för det ansvar det innebär att leda ett parti som för att leda en offentlig institution. Det stör eller oroar över hur man överlämnar uppgifter och makt till människor utan den minsta moral eller politisk fostran.

Kan vänstern komma tillbaka?

Luis Britto understryker att om regeringen och vänsterkoalitionen förlorar majoriteten på söndag, kommer den ha stora svårigheter att komma tillbaka till makten, trots att den innehar regerings- och presidentmakten.

– I allmänhet förgörs raderas vänstern ut efter ett valnederlag.

”USA:s bakhåll mot Venezuela”

Venezuela förfogar över världens största oljereserver, fem dagars transport till USA. . .

”USA:s bakhåll mot Venezuela”

Av Dick Emanuelsson

USA intensifierar sitt ekonomiska och logistiska stöd till oppositionen i Venezuela inför parlamentsvalet den 6 december, avslöjar USA-advokaten och författaren Eva Golinger. Hon varnar för USA:s psykologiska krigföring och militära provokationer. ”Detta är USA:s bakhåll mot Venezuela”, sammanfattar Golinger i ett omfattande dokument som publicerades förra veckan.

– Vi får aldrig glömma att Venezuela förfogar över de största oljereserverna och alltid kommer vara ett mål för de mäktigaste intressena i världen. Målet för ”bakhållet” är inte att en person ska falla, det slutliga målet är Venezuela.

I det omfattade dokumentet räknar Golinger upp hur oppositionen bokstavligen dränks i miljoner dollar. Under det senaste året har sammanlagt 18 miljoner dollar (ca 150 miljoner kronor) anslagits till den opposition som genomförde våldsamma protester under två månader 2014. De slutade med 43 döda och hundratals skadade och enorma materiella värden till spillo.

Pengar till valet

USA-organet National Endowment for Democracy, NED, anslog 2014-2015 närmare tre miljoner dollar till den organiserade oppositionen som ska delta i valet i december.

Över 400.000 dollar har överlämnats till ett program för att ”stödja ledamöter i Nationalförsamlingen i politisk utveckling”. Ett annat anslag är på 40 000 dollar för att ”observera Nationalförsamlingen i Venezuela”. Vilken rätt har ett utländskt organ som av kritikerna i Latinamerika utpekas som en av ”CIA:s civila biståndsorgan” att bevaka en lagstiftande församling i ett annat land. Det blir ännu värre när det handlar om interna grupper som tar emot utländska pengar för att spionera på sin egen regering, understryker Golinger.

”Sociala Nätverk”

NED:s anslag till oppositionen i Venezuela inkluderar 410.155 dollar för att ”förbättra den strategiska kapaciteten via alternativa medier”. Nästan 75 000 dollar från NED har använts för att “förstärka den tekniska kapaciteten och för att befrämja yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna via Twitter”. Närmare 65 000 dollar ska anslås till att ”praktisera ett effektivt användande av de sociala nätverken och de alternativa medierna”.

USA:s regering har intensifierat sin allmänna kritik mot Venezuela för brott mot de mänskliga rättigheterna. Följdriktigt anslår NED 474.000 dollar för att oppositionsgrupper i Venezuela ”dokumenterar och publicerar” information om de mänskliga rättigheterna. Denna dokumentation opererar på två fronter; den inhemska och den internationella där regeringen i Caracas utpekas som ansvarig för brott mot de mänskliga rättigheterna.

– När en utländsk regering finansierar påstådda NGO:s för att utarbeta rapporter mot sin egen regering med avsikten att misskreditera den hos den internationella opinionen, då blir det inte trovärdigt eller tillförlitligt, är Golingers slutsats.

”Civilsamhällets” statskupp

USA:s andra ”biståndsorgan”, USAID, har budgetåret 2014-2015 anslagit 15 miljoner dollar till den venezuelanska högeroppositionen. För 2016 (som inleds i oktober 2015, två månader innan valet) anslås 5,5 miljoner dollar för att ”försvara och förstärka värden som stöder de mänskliga rättigheterna i Venezuela”.

USA-organen som sprider sina dollar runt om i världen talar allt oftare om ”civilsamhället” vilket i klartext i Venezuela betyder ”opposition”, för att använda Golingers uttryck.

– Samma USA-organ finansierade ´civilsamhället´ i april 2002 som använde sig av krypskyttar som från hustaken dödade oskyldiga människor med målet att störta president Hugo Chavez. Tack vare det verkliga ´civilsamhället´, mer känt som folket, misslyckades oppositionens mål.

Överflygningar och intrång

USA:s mål, menar Golinger är att skapa kaos och isolera landet för att framställa regeringen som totalitär och diktatorisk. Som ett led i denna strategi har Willard Tenney Smith, ett slipat proffs i psykologisk krigföring med bakgrund inom CIA, anlänt till USA-ambassaden i Caracas där han har titeln ”Politiskt Ambassadråd”. Redan har träffar genomförts på ambassaden med oppositionen.

Samtidigt genomförs sabotageaktioner över hela Venezuela mot elnätet. USA har å sin sida gjort både överflygningar av Venezuelas luftrum som kränkt landets territorialvatten. Spionfartyg har utgått från den ön Curazo, där USA:s viktigaste militära- och spionbas på kontinenten är belägen, bara några kilometer från det venezuelanska fastlandet.

  

Venezuela stänger gränsen till Colombia och förhindrar att en miljon liter bensin smugglas ut per dag av den colombianska paramilitären

En miljon liter bensin smugglades från Venezuela dagligen enbart från gränstationen San Antonio-Cucuta. På bilden säljs bensinen i den colombiansk staden Cucuta för en knapp dollar medan maffian köper den i Venezuela för 0,02 dollar. Över 18 miljoner colombianer kör på venezuelansk bensin!

Venezuela stänger gränsen till Colombia och förhindrar att en miljon liter bensin smugglas ut per dag av den colombianska paramilitären

Den venezuelanska regeringen har stängt tio gränsstationer i tio städer och samhällen i delstaten Tachira den 21 augusti. Åtgärden är ett försök att stoppa den gigantiska smugglingen av bränsle, mediciner och andra starkt subventionerade basvaror samt ett försvar för den egna valutan.

Intervju (19 min.) med Juan Carlos Tanus, ordförande för “Colombianer i Venezuela: https://app.box.com/s/khqaxfyeedrc39ejq6sxa5ic69e4ytek

Beslutet föranleddes av att tre unga venezuelanska militärer sköts i ryggen i ett bakhåll av vad regeringen i Caracas anser vara en grupp colombianska paramilitärer. Händelsen ägde rum den 19 augusti i Tachira.

"Nej till smuggling", står det vid gränsstationen mellan San Antonio (Venezuela) och staden Cucuta (Colombia).

5,6 miljoner colombianer har fått en fristad i Venezuela

Venezuela har de senaste decennierna tagit emot över 5,6 miljoner colombianer som flytt från en statlig- och paramilitär terror, misär och massarbetslöshet. Under nästan alla dessa år levde miljoner colombianer som papperslösa och exploaterades hänsynslöst av venezuelanska företagare. Colombianerna befolkade i huvudsak de fattigaste av landets bostadsområden.

Med valet av Hugo Chavez som president 1999 inleddes en process som handlade om att ge colombianerna samma rättigheter som venezuelanerna. För att kunna göra det uppmanade Chavez de papperslösa colombianerna att reglerera sin status i Venezuela. Regeringen legaliserade flera miljoner colombianer som fick permanent uppehållstillstånd i Venezuela och många blev också medborgare. Den politiska högern i Venezuela rasade och menade att Chavez var en populist som sökte colombianernas röster.

200 000 internflyktingar

Många av colombianerna kom från extremt fattiga förhållanden i Colombia där den mänskliga rättigheten som utbildning och hälsovård förnekas colombianen än i dag. Över 200.000 colombianer som var analfabeter fick i Venezuela rätten att lära sig att skriva och läsa under utbildningsexplosionen och de olika ”Missionerna”. De registrerades i hälsovårdsministeriet och gavs och ges gratis sjukvård. Sak samma inom utbildningen där rätten att studera är gratis ända upp till universitetsnivå.

Under de senaste åren har över 200.000 colombianer anlänt till Venezuela i kraft av ”internflyktingar” i Colombia. Det vill säga, de har flytt på grund av den väpnade konflikten eller för att undgå att mördas av de paramilitära dödsskvadronerna i allians med armén. De flydde från sin hemort till någon annan stad eller plats i Colombia men även där tvingats att fly efter att de hittats av vad som förmodas vara deras mördare. De tog sig över gränsen till Venezuela där fick politisk asyl.

USA förfogar över sju militärbaser i Colombia som har sin udd riktade mot den colombianska gerillan men även mot Venezuela.

Vilken moral har EU att kritisera Venezuela?

Det kan vara bra att ha denna bakgrund när nu västliga medier förfasas över att 1.076 colombianer har deporterats från gränstrakterna mellan Colombia-Venezuela med motivet att de inte hade varken ID-papper eller andra dokument som kunde styrka deras närvaro i landet. Venezuela säger att beslutet ska revideras för att ingen oskyldig ska drabbas.


Denna reporter bor, arbetar och lever i Honduras sedan tio år. Varje år deporterar och repatrierar USA cirka 30.000 honduraner som levt papperslösa i USA. I Honduras finns cirka en miljon honduraner varav majoriteten lever år efter år som papperslösa, rädda att gripas och deporteras. Samma förhållanden råder för salvadoraner, guatemalaner och mexikaner. På vägen mot USA dödas omkring 500 per år när de mördas, faller ner från ”La Bestia”, tåget som går från Chiapas till norra Mexiko eller faller de offer vid gränsövergången.

Även EU har sällat sig till Venezuelas kritiker och gjorde ett uttalande mot Caracas där EU kritiserar den venezuelanska regeringen för beslutet om deportering. Det är samma EU som är medskyldigt till att tusentals flyktingar har förvandlat Medelhavet till historiens största massgrav efter andra världskriget. I bästa fall spärras desperata barnfamiljer och andra flyktingar in i vad som kan kallas för moderna koncentrationsläger i väntan på deportering tillbaka till krigen som EU, Nato och USA är ansvariga för. Cynismen saknar verkligen all gräns.

Syriska barn och flyktingar vid den grekisk-makedoniska gränsen. De behandlas som leprasmittade.

Flyktingar från krigen i Mellanöstern och Nordafrika som orsakats av USA, Nato och EU försöker ta sig in i Europa.

Vad är då bakgrunden till den uppblossade konflikten vid gränsområdet mellan Venezuela och Colombia?

Colombiansk paramilitär maffia

President Nicolas Maduro beslöt den 21 augusti att stänga gränsen under 72 timmar men bara vid städerna San Antonio och Ureña. En vecka senare utvidgades beslutet till fem städer på obestämd tid. Beslutet innebär ett hårt slag mot den colombianska paramilitära maffia som i praktiken har tagit över minst tre städer i gränsregionerna.

Samtidigt inledde armén en kontroll av bostadsområden som i huvudsak har ”invaderats” och befolkats av colombianer. Drygt 1100 av dessa deporterades till den colombianska gränsstaden Cucuta. Enligt myndigheterna hade de deporterade inga ID-papper trots att många av dem levt i flera år på den venezuelanska sidan. De misstänks utgöra delar av maffian. De colombianska myndigheterna protesterade mot beslutet och gav de deporterade alla slags löften om både härbärgen, livsmedel och arbete. Men i dag, en vecka senare, anklagar de deporterade regeringen Santos för att svika löftena.

Bordell och hamstring

Under den venezuelanska militärens razzior upptäcktes en bordell som kontrollerades av paramilitären. Över 500 unga colombianska och venezuelanska kvinnor tvingades prostituera sig där. Underjordiska fängelser för plats för kidnappade avslöjades också.

Flera lager med över 500 ton av hygieniska artiklar, mediciner och andra bristvaror i Venezuela beslagtogs. Varorna hade lagrats för att senare smugglas över gränsfloden Rio Tachira.

Jag talar med Juan Carlos Tanus, som är colombiansk politisk flykting i Venezuela sedan 20 år. Han är koordinatör för ”Stiftelsen Colombianer i Venezuela” och arbetar som forskare i landet på just migrationsfrågor. Han anlitas ofta som föreläsare på universiteten i landet och är en referent för många medier. Hans omfattande undersökningar av varför över 5,5 miljoner colombianer har sökt sig till Venezuela används som referenslitteratur för både journalister som myndigheter. 

En långtradare med 30 ton socker har beslagtagits.

Några ton av de 500 ton basvaror som den venezuelanska subventionerar och som smugglas till Colombia av den paramilitära colombiana maffian i gränsområdet.

45-literstank för 0,72 dollar!

– Bara vid gränsstationen San Antonio-Cucuta har Venezuela sparat en miljon liter bensin&diesel per dag efter stängningen av gränsen. I Colombia är det 18 miljoner fordonsförare som kör på venezuelanskt smuggelbränsle!

När jag såg Twittret från Telesurs reporter Madelaine Garcia, om att den colombianska maffian köper 20 liter bensin i Venezuela för 1 Bolivar (0.16 USD) och säljer bränslet i Cucuta för 19 dollar, så kände jag att uppgiften måste kontrolleras av flera källor.

Jag sökte och såg en länk från Världsbanken med uppgifter från hela världen [1] om nivån på bränslepriset. I Colombia betalar konsumenten 1,08 dollar per liter medan grannen i Venezuela betalar 0,02 dollar för 95-oktanig bensin. I USA är priset 0,76 dollar per liter. Motsvarande pris i Sverige, enligt Världsbanken, är 1,82 dollar/liter.

Så smugglas det venezuelanska bränslet till Colombia. I Venezuela köps bränslet för 0,02 dollar per liter.

Och på den colombianska sidan säljs bränslet överallt för mindre än en dollar.

För att fylla en tank på 45 liter i Venezuela blir räkningen 4,4 bolivar eller 0,72 dollar. I Sverige kostar motsvarande tank 692 kronor.

Med tanke på att denna enorma smuggling till Colombia har pågått sedan flera år, har det skapats en enorm svartmarknad också på valutaområdet. Den officiella kursen för landets valuta Bolivar är 6,3 för en dollar men på svartmarknaden var den i måndags uppe i 732 Bolivar för en dollar. När det uppstår brist på en vara ökar också priset per automatik på varan och dollarn stiger ännu mer på svarta marknaden.

– Det är den första dimensionen av problemet. Med stängningen av gränsen har vi nu upptäckt, att det vi trodde vara den mest lukrativa brottsliga verksamheten, det vill säga droghandel, överträffas av smugglingen av bränsle, säger Tanus.

1 kilo torrmjölk för 0,3 dollar

Juan Carlos Tanus

Ett annat exempel på hur denna gigantiska smuggling slår är torrmjölken, en livsnödvändighet för småbarnsföräldrar. I Honduras kostar ett kilo torrmjölk cirka 30 dollar. I Venezuela köper du ett kilo torrmjölk (som framför allt barn konsumerar) för 200 officiella Bolivar (ca 32 USD) som säljs i Cucuta för 19 dollar. Smugglarna och de politiska högerkrafter i Venezuela som opererar för att skapa det ekonomiska kaoset med bristvaror, köper torrmjölken till ett pris av 0,27 USD, det är vad 200 bolivar är på dollarns svartkurs.

Samma kriminella verksamhet pågår för att köpa mer och mer bensin, torrmjölk, mediciner och alla de basvaror som regeringen subventionerar starkt för att också de fattiga ska ha tillgång till dessa produkter, understryker Tanus.

Tre tusen av Bogota legaliserade svartväxlare

Bara i Cucuta finns det sju växlingskontor och 3.000 svartväxlare som den colombianska staten har legaliserat. De verkar på gatorna och direkt på gränsbron mellan Venezuela och Colombia.

– Dessa svartväxlare utgör en helt nödvändig struktur för att smugglingen ska fungera. De utarmar värdet på den venezuelanska valutan via ett dekret av den colombianska regeringen, RESOLUTION 8-2000. Detta i världen unika regeringsbeslut, som baserar sig på en legal och en olaglig valutanivå, legaliserar dessa aktioner som utarmar bolivarn och stimulerar svartväxlingen som i sin tur utgör en bas för smugglingen, dundrar Tanus.

En av 3 000 svartväxlare, som regeringen i Bogota har legaliserat, ett beslut som Caracas kräver ska upphävas.

Bensin till 18 miljoner colombianer

Han säger att smugglingen kostar Venezuela 18-19 miljarder dollar per år, exklusive bränsle.

– Venezuela måste producera varor för sina 28 miljoner invånare. Men på det lägger vi till ytterligare tre miljoner personer som lever i gränstrakterna, plus uppskattningsvis 15 miljoner colombianer som konsumerar en eller flera venezuelanska utsmugglade produkter. Som om detta inte vore nog, ska du också lägga till 18 miljoner colombianer (av totalt cirka 44 miljoner invånare i Colombia) som konsumerar den utsmugglade venezuelanska bensinen och dieseln. Då förstår du varför beslutet har välkomnats i Venezuela men mötts med vrede i Colombia.

200 000 colombianer har flytt terrorn

Tanus bekräftar också den version som president Maduro har gett som säger att det är en paramilitär maffia som fram tills nu har kontrollerat gränsregionerna och den gigantiska valutaspekulationen och smugglingen av venezuelanska produkter.

– Tre av de fem gränsstäderna i delstaten Tachira är totalt impregnerade och kontrollerade av den colombianska paramilitären.

Adelina Gomez var en av 34 människorättsledare
som mördades i Colombia förra året.

Mellan januari-juni i år har över 350.000 colombianer anlänt till Venezuela. Tanus säger att cirka 30-35 procent av dessa har stannat i Venezuela för i Colombia finns det inga som helst framtidsmöjligheter. Många colombianer förföljs. Enbart i år har ett 70-tal människorättsledare och aktivister mördats för sitt arbete.

Frågan om deporteringarna har använts av den colombianska regeringen som et slagträ i konflikten som Tanus säger är politisk och inte humanitär.

– Den colombianska regeringen utmålar sig inför den internationella opinionen som offer för att slå mot Maduro som utpekas som bödeln som förföljer colombianer i Venezuela. Men regeringen Santos ligger lågt med det faktum att över 200.000 colombianer som var internflyktingar har flytt från Colombia till Venezuela de senaste åren.

– Vi, ”Colombianer i Venezuela” föreslår att Unasur ger oss möjlighet att framlägga våra uppfattningar över eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna var och vem som bryter mot dessa och vem som har gett oss en utmärkt behandling, säger Tanus.

Dick Emanuelsson