EU:s Venezuelapolitik
fragmenteras. Tyskland ett illustrativt exempel
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA / 2021-02-23 / Tysklands
utrikesminister Heiko Maas (SPD) gick efter den 23 januari 2019 i spetsen för stödet
till den kupplan av regimbyte som inleddes till följd av Washingtons lansering
av Guaidó-planen och som innebar EU:s diplomatiska erkännande av Donald Trumps
marionett Juan Guaidó. Två år senare lider den tyska regeringen av alla
helvetes kval inför det faktum att ”Planen för regimbyte i Caracas”
misslyckades kapitalt. Nu försöker den hitta en utväg att successivt förändra sin
havererade venezuelapolitik. Följer svenska UD med?
Juan Guaidó,
som Trump och EU titulerade ”interimspresident” har nu degraderats och utpekas som
”talmannen i det förra parlamentet” (Nationalförsamlingen). Men att helt bryta
med sin antivenezuelanska politik och fullt ut erkänna den folkvalda regeringen
Nicolas Maduro gör sig inte i en första stund.
Den tyska regeringens agerande i Venezuelafrågan är
direkt pinsam, menar nu även breda delar av det tyska etablissemanget.
När Venezuelas mäktiga fiender i utlandet trodde att
de via en konsert i den colombianska gränsstaden Cucuta skulle kunna locka Venezuelas
väpnade styrkor att resa sig mot president Maduro eller åtminstone desertera,
begick de sitt första kardinalfel. En handfull poliser och militärer gick den
22-23 februari 2019 över gränsen och in i Cucuta där de inkvarterades i stadens
hotell under en månads tid men som därefter kastades ut, när regeringen Ivan
Duque inte längre ville vara med och finansiera de uniformerade venezuelanerna.
På vägen ut från hotellet tröstade sig med att de åtminstone av Röda Korset
fick varsin madrass och filt de kunde täcka sig med under kalla nätter.
Tyske ambassadören kastas ut
Juan Guaidó, som hade gått över gränsen med hjälp av
den narko-paramilitära dödsskvadronen Los
Rastrojos återvände till Caracas, denna gång via det bekväma flyget, togs
han emot av den tyske ambassadören DANIEL
KRIENER som tillsammans med Nederländernas ambassadör samt konsuler från
USA och Chile slöt upp när deras gungsling landade den 4 mars 2019 på Maiquetia,
Caracas internationella flygplats. Att erkänna en annan person som Venezuelas
president och samtidigt befinna sig i landet är en ekvation som inte går ihop.
Därför fick den tyske ambassadören i Caracas 48 timmar
på sig att packa resväskan. Venezuelas utrikesminister JORGE ARREAZA förklarade via en officiell presskommuniké den tyske
ambassadören som "Non Grata".
”Venezuela
anser det oacceptabelt att en diplomatisk representant på sitt (Venezuelas)
territorium uppträder som en offentlig politisk representant med en klar
konspiratorisk agenda i samklang med extremistgrupper från den venezuelanska
oppositionen”, lyder ett stycke ur kommunikén.
Den understryker även att Kriener bröt flagrant mot
normerna för normala diplomatiska internationella relationer och som uppfattas
som fientlig.
Två år av misslyckade statskupper
Nu, nästan två år senare, som inneburit alla former av
paramilitära väpnade expeditioner, upprop om en militär statskupp (30 april
2019), ekonomiska aggressioner på alla nivåer och med alla former, trakasserier
av offentliga tjänstemän och terrorattacker på uppmaning av Juan Guaidó påstod det
tyska utrikesdepartementet att parlamentsvalet 2020 inte hade varit ”rättvist
eller fritt”, en uppfattning som också blev den Europeiska unionens (EU) där
Tyskland är ”Hjärna och Motor”.
Att Tyskland och EU på förhand hade bestämt sig att
parlamentsvalet i Venezuela den 6 december 2020 inte skulle gå korrekt till
stod också klart när tyskarna och EU påstod att tiden var för kort för att
skicka sina valobservatörer till valet i slutet av förra året, en förklaring
som ingen fäste trovärdighet vid, utan snarare en dålig ursäkt för att undvika
att verkligen ta ställning till om valets hederlighet.
Det stod också klart att Berlin låtsades som om det
regnade när journalister påpekade för dem att den venezuelanska oppositionen visst
skulle delta och det med flera hundra kandidater. Oppositionen, men inte Trumps
och Berlins, deltog också i valet av nya ledamöter i den nya Valtribunalen CNE
som föreslog och genomförde förbättringar av valets tekniska verkställande med kontroller
i alla dess faser.
Guaidós institutionella sorti
Valet den 6 december 2020 blev en kalldusch för såväl
Guaidó, Trump men framför allt för EU och den tyska regeringen, konstaterar den
venezuelanska portalen Misión Verdad, i en analys av den tyska regeringens och
Bundestags senaste agerande och beslut.
”Gradvis har EU gett tecken på att det inte betraktar
den tidigare kongressledamoten Juan Guaidó och hans följe som `officiella´
representanter för Venezuela. Den 25 januari i år utfärdade de 27
medlemsländerna ett uttalande som degraderade Guaidó till status som `privilegierad
samtalspartner´. Sedan dess har styrkan i det europeiska stödet för denna del
av den venezuelanska oppositionen avtagit”, konstaterar MV.
Bundestags juridisk expertkommission underkänner
Inom det tyska parlamentet finns kommissionen för Bundestags
Vetenskapliga Tjänst (svåröversatt), en juridisk expertkommission som kritiskt
har analyserat den federala regeringens erkännande av Guaidó. Slutsatsen är att
konsensusen mellan EU:s medlemsstater och den amerikanska strategin har
spruckit.
Denna ”grupp av juridiska experter från Förbundsdagen
presenterade en rapport för den digitala tidningen Telepolis där
de behandlar två punkter angående utrikespolitiken i Venezuela: den första är
en juridisk-institutionell bedömning av det erkännande som Tysklands regering
gjorde för interimspresidenten Juan Guaidó. Den andra är en uppskattning
av `ett eventuellt inflytande från EU i valprocessen i Venezuela´.”
De tyska juristerna understryker att utlandet ville
ersätta den folkvalda regeringen Maduro i Caracas med sin konstgjorda regering
representerad av Juan Guaidó. Medlet var att ignorera de venezuelanska
institutionerna som regleras av den venezuelanska författningen som står över
internationell rätt.
De citerar EU:s utrikespolitiska språkrör, spanjoren JOSEP BORRELL som efter den 6 december
2020 betecknar Juan Guaidó som en ”avgående medlem av Nationalförsamlingen”, inte
en ”interimspresident”.
”Det ger intrycket att EU med detta
avser att koppla sin politik för stöd till oppositionen och i mindre
utsträckning till personen Guaidó, att (EU) snarare vill stärka sin
uppmärksamhet på de olika aktörerna i civilsamhället och oppositionsgrupper än den
splittrade oppositionen. Men en majoritet av (det utan makt tandlösa) Europaparlamentet
fortsätter dock att stödja Guaidó”.
Guaidós sista institutionella fäste förlorat
Juristerna bekräftar att valresultatet den 6 december
visar att den förra Nationalförsamlingens ordförande ”har tappat sin sista
maktinstitution och att han hittills har misslyckats med att mäta sig mot den
auktoritära statschefen Nicolas Maduro”.
Experten inom internationell offentlig rätt, Jost
Delbrück, menar att den tyska regeringen har agerat i strid mot internationell
rätt genom att stödja en tom skal-regering representerad av Guaidó. Han anser
att Tysklands federala regering har intervenerat i Venezuela när den erkände den
tidigare parlamentsledamoten Guaidó som ”president”.
Den tyska journalisten Harald Neuber påminner om att
det inte är första gången som det tyska parlamentet antyder att brott mot
internationell rätt har ägt rum via Tysklands Venezuelapolitik. I februari
2019 sa han att huvudproblemet var ett (för tidigt) erkännande av en
oppositionspolitiker som tillfällig president trots att denne ännu inte
effektivt hade kontroll över en stats maktstruktur. I Guaidós fall kontrollerade
han inte en enda av Venezuelas officiella institutioner.
Det nya folkvalda parlamentets ledamöter intog sina
platser tisdagen den 5 januari 2021 i Caracas. Den tyska Juridiska Expertkommissionen
i Bundestag menade då att Guaidós ”rätt till att leda en regering” försvann när
han förlorade ”sin ställning som parlamentets ordförande”.
De tyska parlamentarikerna hävdar att konflikten om
Berlins stöd för Guaidó kvarstår på grund av kontroversen mellan ”legitimiteten
för en statsmakt och en effektiv suveränitet”. Efter valsegern för det
statsbärande PSUV i parlamentsvalet förra året, bekräftas att president Nicolas
Maduro objektivt stärkte sin regerings effektiva suveränitet och drar slutsatsen
att erkännandet av Guaidó kom för tidigt och var olagligt.
Tyska partier mot Berlins utrikespolitik
Flera samhälls- och politiska grupper i Tyskland är
motståndare till den tyska regeringens Venezuelapolitik.
Partiet Alternativ
för Tyskland, ett konservativt högerpopulistiskt parti, menar att Berlins ”regimbytespolitik”
misslyckades i Venezuela. Det uppger den utrikespolitiska talesmannen för
den parlamentariska gruppen, Armin-Paulus
Hampel.
"Den federala regeringen försökte
uppnå regimförändring med andra (stater) och började strypa landet (Venezuela) ekonomiskt
samtidigt som den erkände en oppositionspolitiker som president. Många
EU-stater följde denna enligt internationell rätt groteska politik och
välkomnade till och med utnämningarna av oppositionspolitiker som `ambassadörer´,” Sa Hampel.
HEIKE HÄNSEL, vice
gruppledare för Die Linke (vänster) parlamentariska
grupp pekade på den preliminära rapporten från FN:s specialrapportör ALENA DOUHAN om de negativa effekterna
av de ensidiga sanktionerna mot Venezuela och krävde att de skulle upphöra.
”Med tanke på den preliminära
utredningsrapporten från FN:s specialrapportör Alena Douhan, enligt vilken EU:s sanktioner tydligt och allvarligt
har förvärrat den humanitära och ekonomiska situationen i Venezuela, förutom
att den påverkar hela befolkningen, är EU:s nya sanktioner mot Venezuela oansvariga”,
hävdade Hänsel vid mötet med EU:s utrikesministrar.
Douhan beskrev sammanhanget för sitt besök i landet
(andra veckan i februari i år) och nämnde de åtgärder som EU lade till i utarmningen
av venezuelanernas sociala och ekonomiska liv: vapenembargot, förbudet mot
export av tekniska insatser och förbudet mot resor och tillgångar. Även de
specifika åtgärder som Portugal och Storbritannien gjorde för att frysa
venezuelanska tillgångar.
”Det är dags för
Tysklands federala regering att förespråka ett slut på sanktionspolitiken mot
Venezuela, som FN upprepade gånger har krävt”, protesterade den tyska
ställföreträdaren.
När kommer svenska vänsterpartiets företrädare kräva
samma sak mot svenska UD och den svenska regeringens utrikespolitik, totalt
underordnad USA?
Vem är ambassadör i Berlin?
Det tyska utrikesministeriets talesman CHRISTOPH BURGER undvek vid en
presskonferens frågan om vem den tyska regeringen nu erkänner som president.
– Från början har vår uppfattning varit att det är det
venezuelanska folket självt som ska bestämma vem som styr i Venezuela, sa
Burger och gled undan vem som nu är Tysklands motpart i Caracas. Men efter Telepolis upprepade
begäran svarade utrikesministeriet fredagen den 19 februari att MANIGLIA FERREIRA, en diplomat i
president Nicolas Maduros regering, är ”den nuvarande venezuelanske
ambassadören i Tyskland, ackrediterad sedan 17 februari 2015.
Det innebär i klartext att Guaidós epok i Tyskland börjar
gå mot sitt slut.
Ett pinsamt politiskt misslyckande
Den tyske journalisten Harald Neuber menar att den federala
regeringen inte vill erkänna att dess utrikespolitik med dubbla standarder i
relation till Venezuela redan har misslyckats. Det hjälper inte så mycket
att förbundsdagens juridiska expertkommission hävdar att den har brutit mot
internationell lag.
”För de som är ansvariga för den
tyska regeringens utrikespolitik är allt detta pinsamt, men kanske lärorikt. Åtminstone
behöver den regionala chefen för Utrikesministeriets Latinamerikasektion, MARIAN
SCHUEGRAF, inte längre träffa Venezuelas ambassadör i Tyskland, RAMÓN ORLANDO
MANIGLIA FERREIRA på restaurang Foreign Affairs tvärs över gatan, för att
undvika att träffa honom i ministeriets fastighet”, säger journalisten Neuber med sarkasm i orden.
Portalen Misión Verdad Liksom menar att Tyskland, i
likhet med de femtiotal stater som ursprungligen stödde Washingtons äventyr
under 2019-2020, dolt sitt politiska misslyckande och försökt hitta en långsam
övergång som undviker att blotta dess misslyckande med målet att ersätta den
legitima regeringen Nicolas Maduro med en fiktiv ”interimspresident”.
EU underordnade sig fram tills sista minuten den
avgående Donald Trump-administrationens också misslyckade och förödande politik
mot Venezuela. EU avfärdade samtalen och dialogen som Caracas föreslog oppositionen
med assistens av Norge för att skapa ett samförstånd och fastställa tydliga
regler som skulle accepteras av alla politiska krafter i landet inför
parlamentsvalet den 6 december 2020. Istället fattade EU det ensidiga
beslutet att ignorera valet och inte skicka valobservatörer under den redan
fastställda anklagelsen om att det var ett ”orättvist och inte fritt val”, men
utan att stödja sig på ett enda objektivt bevis.