EU:s Venezuelapolitik fragmenteras. Tyskland ett illustrativt exempel

 

EU:s Venezuelapolitik fragmenteras. Tyskland ett illustrativt exempel

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2021-02-23 / Tysklands utrikesminister Heiko Maas (SPD) gick efter den 23 januari 2019 i spetsen för stödet till den kupplan av regimbyte som inleddes till följd av Washingtons lansering av Guaidó-planen och som innebar EU:s diplomatiska erkännande av Donald Trumps marionett Juan Guaidó. Två år senare lider den tyska regeringen av alla helvetes kval inför det faktum att ”Planen för regimbyte i Caracas” misslyckades kapitalt. Nu försöker den hitta en utväg att successivt förändra sin havererade venezuelapolitik. Följer svenska UD med?

Juan Guaidó, som Trump och EU titulerade ”interimspresident” har nu degraderats och utpekas som ”talmannen i det förra parlamentet” (Nationalförsamlingen). Men att helt bryta med sin antivenezuelanska politik och fullt ut erkänna den folkvalda regeringen Nicolas Maduro gör sig inte i en första stund.

Den tyska regeringens agerande i Venezuelafrågan är direkt pinsam, menar nu även breda delar av det tyska etablissemanget.

När Venezuelas mäktiga fiender i utlandet trodde att de via en konsert i den colombianska gränsstaden Cucuta skulle kunna locka Venezuelas väpnade styrkor att resa sig mot president Maduro eller åtminstone desertera, begick de sitt första kardinalfel. En handfull poliser och militärer gick den 22-23 februari 2019 över gränsen och in i Cucuta där de inkvarterades i stadens hotell under en månads tid men som därefter kastades ut, när regeringen Ivan Duque inte längre ville vara med och finansiera de uniformerade venezuelanerna. På vägen ut från hotellet tröstade sig med att de åtminstone av Röda Korset fick varsin madrass och filt de kunde täcka sig med under kalla nätter.

Tyske ambassadören kastas ut

Juan Guaidó, som hade gått över gränsen med hjälp av den narko-paramilitära dödsskvadronen Los Rastrojos återvände till Caracas, denna gång via det bekväma flyget, togs han emot av den tyske ambassadören DANIEL KRIENER som tillsammans med Nederländernas ambassadör samt konsuler från USA och Chile slöt upp när deras gungsling landade den 4 mars 2019 på Maiquetia, Caracas internationella flygplats. Att erkänna en annan person som Venezuelas president och samtidigt befinna sig i landet är en ekvation som inte går ihop.

Därför fick den tyske ambassadören i Caracas 48 timmar på sig att packa resväskan. Venezuelas utrikesminister JORGE ARREAZA förklarade via en officiell presskommuniké den tyske ambassadören som "Non Grata".

”Venezuela anser det oacceptabelt att en diplomatisk representant på sitt (Venezuelas) territorium uppträder som en offentlig politisk representant med en klar konspiratorisk agenda i samklang med extremistgrupper från den venezuelanska oppositionen”, lyder ett stycke ur kommunikén.

Den understryker även att Kriener bröt flagrant mot normerna för normala diplomatiska internationella relationer och som uppfattas som fientlig.

Den tyske ambassadören Daniel Kriener som tillsammans med Nederländernas ambassadör samt konsuler från USA och Chile slöt upp när Juan Guaidó landade den 4 mars 2019 på Maiuquetia, Caracas internationella flygplats. Att erkänna en annan person som Venezuelas president och samtidigt befinna sig i landet är en ekvation som inte går ihop.

Två år av misslyckade statskupper

Nu, nästan två år senare, som inneburit alla former av paramilitära väpnade expeditioner, upprop om en militär statskupp (30 april 2019), ekonomiska aggressioner på alla nivåer och med alla former, trakasserier av offentliga tjänstemän och terrorattacker på uppmaning av Juan Guaidó påstod det tyska utrikesdepartementet att parlamentsvalet 2020 inte hade varit ”rättvist eller fritt”, en uppfattning som också blev den Europeiska unionens (EU) där Tyskland är ”Hjärna och Motor”.

Att Tyskland och EU på förhand hade bestämt sig att parlamentsvalet i Venezuela den 6 december 2020 inte skulle gå korrekt till stod också klart när tyskarna och EU påstod att tiden var för kort för att skicka sina valobservatörer till valet i slutet av förra året, en förklaring som ingen fäste trovärdighet vid, utan snarare en dålig ursäkt för att undvika att verkligen ta ställning till om valets hederlighet.

Det stod också klart att Berlin låtsades som om det regnade när journalister påpekade för dem att den venezuelanska oppositionen visst skulle delta och det med flera hundra kandidater. Oppositionen, men inte Trumps och Berlins, deltog också i valet av nya ledamöter i den nya Valtribunalen CNE som föreslog och genomförde förbättringar av valets tekniska verkställande med kontroller i alla dess faser. 

Guaidós institutionella sorti

Valet den 6 december 2020 blev en kalldusch för såväl Guaidó, Trump men framför allt för EU och den tyska regeringen, konstaterar den venezuelanska portalen Misión Verdad, i en analys av den tyska regeringens och Bundestags senaste agerande och beslut.

”Gradvis har EU gett tecken på att det inte betraktar den tidigare kongressledamoten Juan Guaidó och hans följe som `officiella´ representanter för Venezuela. Den 25 januari i år utfärdade de 27 medlemsländerna ett uttalande som degraderade Guaidó till status som `privilegierad samtalspartner´. Sedan dess har styrkan i det europeiska stödet för denna del av den venezuelanska oppositionen avtagit”, konstaterar MV.

Bundestags juridisk expertkommission underkänner

Inom det tyska parlamentet finns kommissionen för Bundestags Vetenskapliga Tjänst (svåröversatt), en juridisk expertkommission som kritiskt har analyserat den federala regeringens erkännande av Guaidó. Slutsatsen är att konsensusen mellan EU:s medlemsstater och den amerikanska strategin har spruckit.

Denna ”grupp av juridiska experter från Förbundsdagen presenterade en rapport för den digitala tidningen Telepolis där de behandlar två punkter angående utrikespolitiken i Venezuela: den första är en juridisk-institutionell bedömning av det erkännande som Tysklands regering gjorde för interimspresidenten Juan Guaidó. Den andra är en uppskattning av `ett eventuellt inflytande från EU i valprocessen i Venezuela´.”

De tyska juristerna understryker att utlandet ville ersätta den folkvalda regeringen Maduro i Caracas med sin konstgjorda regering representerad av Juan Guaidó. Medlet var att ignorera de venezuelanska institutionerna som regleras av den venezuelanska författningen som står över internationell rätt.

De citerar EU:s utrikespolitiska språkrör, spanjoren JOSEP BORRELL som efter den 6 december 2020 betecknar Juan Guaidó som en ”avgående medlem av Nationalförsamlingen”, inte en ”interimspresident”.

”Det ger intrycket att EU med detta avser att koppla sin politik för stöd till oppositionen och i mindre utsträckning till personen Guaidó, att (EU) snarare vill stärka sin uppmärksamhet på de olika aktörerna i civilsamhället och oppositionsgrupper än den splittrade oppositionen. Men en majoritet av (det utan makt tandlösa) Europaparlamentet fortsätter dock att stödja Guaidó”.

 

Guaidós sista institutionella fäste förlorat

Juristerna bekräftar att valresultatet den 6 december visar att den förra Nationalförsamlingens ordförande ”har tappat sin sista maktinstitution och att han hittills har misslyckats med att mäta sig mot den auktoritära statschefen Nicolas Maduro”.

Experten inom internationell offentlig rätt, Jost Delbrück, menar att den tyska regeringen har agerat i strid mot internationell rätt genom att stödja en tom skal-regering representerad av Guaidó. Han anser att Tysklands federala regering har intervenerat i Venezuela när den erkände den tidigare parlamentsledamoten Guaidó som ”president”.

Den tyska journalisten Harald Neuber påminner om att det inte är första gången som det tyska parlamentet antyder att brott mot internationell rätt har ägt rum via Tysklands Venezuelapolitik. I februari 2019 sa han att huvudproblemet var ett (för tidigt) erkännande av en oppositionspolitiker som tillfällig president trots att denne ännu inte effektivt hade kontroll över en stats maktstruktur. I Guaidós fall kontrollerade han inte en enda av Venezuelas officiella institutioner.

 

Det nya folkvalda parlamentets ledamöter intog sina platser tisdagen den 5 januari 2021 i Caracas. Den tyska Juridiska Expertkommissionen i Bundestag menade då att Guaidós ”rätt till att leda en regering” försvann när han förlorade ”sin ställning som parlamentets ordförande”.

De tyska parlamentarikerna hävdar att konflikten om Berlins stöd för Guaidó kvarstår på grund av kontroversen mellan ”legitimiteten för en statsmakt och en effektiv suveränitet”. Efter valsegern för det statsbärande PSUV i parlamentsvalet förra året, bekräftas att president Nicolas Maduro objektivt stärkte sin regerings effektiva suveränitet och drar slutsatsen att erkännandet av Guaidó kom för tidigt och var olagligt.

"Amerika för amerikanerna! Vi ska tvätta vår bakgård med Monroedoktrinen", lyder ovanstående som är en liten förvrängning med med djup sanningshalt av vad Trumps säkerhetspolitiske rådgivare John Bolton menade.

Tyska partier mot Berlins utrikespolitik

Flera samhälls- och politiska grupper i Tyskland är motståndare till den tyska regeringens Venezuelapolitik.

Partiet Alternativ för Tyskland, ett konservativt högerpopulistiskt parti, menar att Berlins ”regimbytespolitik” misslyckades i Venezuela. Det uppger den utrikespolitiska talesmannen för den parlamentariska gruppen, Armin-Paulus Hampel.

"Den federala regeringen försökte uppnå regimförändring med andra (stater) och började strypa landet (Venezuela) ekonomiskt samtidigt som den erkände en oppositionspolitiker som president. Många EU-stater följde denna enligt internationell rätt groteska politik och välkomnade till och med utnämningarna av oppositionspolitiker som `ambassadörer´,” Sa Hampel.

 

HEIKE HÄNSEL, vice gruppledare för Die Linke (vänster) parlamentariska grupp pekade på den preliminära rapporten från FN:s specialrapportör ALENA DOUHAN om de negativa effekterna av de ensidiga sanktionerna mot Venezuela och krävde att de skulle upphöra.

”Med tanke på den preliminära utredningsrapporten från FN:s specialrapportör Alena Douhan, enligt vilken EU:s sanktioner tydligt och allvarligt har förvärrat den humanitära och ekonomiska situationen i Venezuela, förutom att den påverkar hela befolkningen, är EU:s nya sanktioner mot Venezuela oansvariga”, hävdade Hänsel vid mötet med EU:s utrikesministrar.

 

Douhan beskrev sammanhanget för sitt besök i landet (andra veckan i februari i år) och nämnde de åtgärder som EU lade till i utarmningen av venezuelanernas sociala och ekonomiska liv: vapenembargot, förbudet mot export av tekniska insatser och förbudet mot resor och tillgångar. Även de specifika åtgärder som Portugal och Storbritannien gjorde för att frysa venezuelanska tillgångar.

”Det är dags för Tysklands federala regering att förespråka ett slut på sanktionspolitiken mot Venezuela, som FN upprepade gånger har krävt”, protesterade den tyska ställföreträdaren.

När kommer svenska vänsterpartiets företrädare kräva samma sak mot svenska UD och den svenska regeringens utrikespolitik, totalt underordnad USA?

Vem är ambassadör i Berlin?

Det tyska utrikesministeriets talesman CHRISTOPH BURGER undvek vid en presskonferens frågan om vem den tyska regeringen nu erkänner som president.

– Från början har vår uppfattning varit att det är det venezuelanska folket självt som ska bestämma vem som styr i Venezuela, sa Burger och gled undan vem som nu är Tysklands motpart i Caracas. Men efter Telepolis upprepade begäran svarade utrikesministeriet fredagen den 19 februari att MANIGLIA FERREIRA, en diplomat i president Nicolas Maduros regering, är ”den nuvarande venezuelanske ambassadören i Tyskland, ackrediterad sedan 17 februari 2015.

Det innebär i klartext att Guaidós epok i Tyskland börjar gå mot sitt slut.

Ett pinsamt politiskt misslyckande

Den tyske journalisten Harald Neuber menar att den federala regeringen inte vill erkänna att dess utrikespolitik med dubbla standarder i relation till Venezuela redan har misslyckats. Det hjälper inte så mycket att förbundsdagens juridiska expertkommission hävdar att den har brutit mot internationell lag.

”För de som är ansvariga för den tyska regeringens utrikespolitik är allt detta pinsamt, men kanske lärorikt. Åtminstone behöver den regionala chefen för Utrikesministeriets Latinamerikasektion, MARIAN SCHUEGRAF, inte längre träffa Venezuelas ambassadör i Tyskland, RAMÓN ORLANDO MANIGLIA FERREIRA på restaurang Foreign Affairs tvärs över gatan, för att undvika att träffa honom i ministeriets fastighet”, säger journalisten Neuber med sarkasm i orden.

 

Portalen Misión Verdad Liksom menar att Tyskland, i likhet med de femtiotal stater som ursprungligen stödde Washingtons äventyr under 2019-2020, dolt sitt politiska misslyckande och försökt hitta en långsam övergång som undviker att blotta dess misslyckande med målet att ersätta den legitima regeringen Nicolas Maduro med en fiktiv ”interimspresident”.

EU underordnade sig fram tills sista minuten den avgående Donald Trump-administrationens också misslyckade och förödande politik mot Venezuela. EU avfärdade samtalen och dialogen som Caracas föreslog oppositionen med assistens av Norge för att skapa ett samförstånd och fastställa tydliga regler som skulle accepteras av alla politiska krafter i landet inför parlamentsvalet den 6 december 2020. Istället fattade EU det ensidiga beslutet att ignorera valet och inte skicka valobservatörer under den redan fastställda anklagelsen om att det var ett ”orättvist och inte fritt val”, men utan att stödja sig på ett enda objektivt bevis.

Källa:
https://misionverdad.com/venezuela/alemania-intenta-escabullirse-del-golpe-fracasado-contra-venezuela

 

Trumps sanktioner mot Venezuela kan bli en intressant bumerang mot det egna spekulativa finanskapitalet

Venezuela har i massiva demonstrationer avvisat och uttryckt sin avsky mot Trumps oblyga intervention och knölpåkspolitik mot Venezuela. I morgon lördag (26 augusti, 2017) genomförs en militär massmobilisering över hela landet med mer än 800.000 militärer med deltagande av folkets egen folkmilis för att visa Vita Huset att Venezuelas nationella suveränitet är inte förhandlingsbar. FOTO: AVN.

Trumps sanktioner mot Venezuela kan bli en intressant bumerang mot det egna spekulativa finanskapitalet

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-08-25 / Åttio procent av dem som drabbas av USA:s president Donald Trumps nya ekonomiska sanktioner mot Venezuela är finanskapitalister från USA och Storbritannien.

Det uppgav president Nicolas Maduro med ett ironiskt leende som inte avslöjade några panikkänslor på den presskonferens han gav bara några timmar efter att Trump än en gång utfärdat ekonomiska sanktioner, denna gång mot Venezuela.

Den våldsbenägna venezuelanska högeroppositionen lyckades inte störta den folkligt valda regeringen Maduro under nära fyra månaders protester där mer än 110 personer miste livet. Svaret på våldet kom den 30 juli då mer än åtta miljoner venezuelaner, eller 42 procent av valmanskåren valde att rösta i valet till en författningsskrivande församling, trots att oppositionen bojkottade valet och på många håll förhindrade befolkningen att gå till vallokalerna. Som en jämförelse kan nämnas presidentvalet i Colombia där också 42 procent röstade, utan att oppositionen bojkottade valet.

Oppositionen i Venezuela har insett att den inte har kraft att störta Maduro och begriper att majoriteten av venezuelanerna tar avstånd från oppositionens försök att med våld störta Maduro. Därför har den alltmer lutat sig tillbaka från stödet från USA, EU och andra mäktiga högerkrafter i världen för en militär invasion av landet genom att skapa ett ekonomiskt kaos.

Oppositionen: ”Blockera internationella krediter”!

I maj gick Nationalförsamlingens ordförande och ledare för högerpartiet Primero Justicia, Julio Borges, ut i ett brev till finansinstitutet Credit Suisse och 13 andra aktörer på den venezuelanska finansmarknaden med kravet på att blockera krediter till Venezuela. Borges till och med hotade dessa internationella finansiärer om repressalier i händelse av en ny regering i landet. Borges agerande uppfattas som ett direkt förräderi mot fosterlandet i en situation då utländska mäktiga krafter hotar landets säkerhet och stabilitet.

Frågan är vad som hade hänt om Jonas Sjöstedt hade innehaft samma politiska styrka som den venezuelanska högern har i dag, anklagad för att gå, till exempel, Putins ärenden?

Julio Borges fick Credit Suisse att ställa in sina affärer och lån i Venezuela.

Trumps sanktioner

I dag kom då Trumps nya sanktioner mot Venezuela som i huvudsak handlar om att kringskära den venezuelanska ekonomins kronjuvel, det statliga oljebolaget Pdvsa. Trump har tagit emot dem alla i Vita Huset, den venezuelanska högeroppositionens språkrör och i dag träder han in på scenen i brist på egen kraft från oppositionens sida, säger Maduro.

USA-presidenten utfärdade ett dekret som går ut på att USA:s Finansdepartement omedelbart upprättar en rad ”oåterkalleliga” sanktioner som riktar sig mot den venezuelanska ekonomin. De riktar sig inte mot venezuelanska tjänstemän utan mot det finansiella systemet i landet. Dekretet förbjuder personer, bolag eller föreningar, som är lagligt etablerade i eller utövar verksamhet i USA, att bedriva handel med nya skuldobligationer som utfärdas av vilken som helst instans av den venezuelanska regeringen, statsobligationer utfärdade av den venezuelanska centralbanken eller av Pdvsa.

USA-regeringens mål med dekretet är att slå direkt mot Venezuelas finansiära och politiska stabilitet, hävdar den initierade portalen Mision Verdad. Dekretet är en upptrappning av Obamas dekret 13692 från den 8 mars 2015 som överraskade världen med det märkliga påståendet att Venezuela utgjorde ”ett ovanligt och extraordinärt hot mot amerikansk säkerhet”.

USA:s vicepresident Mike Spencer gjorde ett liknande uttalande för en vecka sedan under sitt besök i Colombia där han hävdade att ”Venezuela hotar USA:s säkerhet och stabilitet”, ett citat som kablades ut över hela världen av de korporativa medierna.

Trumpdekretet mot Venezuela handlar om att stänga alla finansiella portar för Venezuela i världen som är förbundna med USA. Ett liknande beslut har tagits av USA:s senat mot en annan stat som vägrar underordna sig USA:s utrikespolitik, Nicaragua, som via ”Nica.Act” inte kan räkna med lån eller omförhandlingar av lån i de internationella finansorgan där USA har ett inflytande. Representanthuset ska snart ta upp frågan om Nica.Act och därefter är det Trump som fattar det definitiva beslutet som drivits fram av republikanska höger-hökar som Eliana Ros Lehtinen och Marco Rubio, bägge med kubanskt familjärt förflutet hos Batistadiktaturen och antikommunistiska krigsivrare mot Kuba och Venezuela.

Det är en gammal knölpåkspolitik från tidigare USA-presidenter som trump nu tillämpar mot Venezuela och sparar det militära interventionskortet i rockärmen, tills vidare. Utan tvekan hade Olof Palme kallat denne fascist för "Satans Krigsmakare"!

Målet: Kväva den venezuelanska ekonomin

De senaste affärsuppgörelser som Pdvsa har ingått med ryska och kinesiska företag i sektorn av tung olja i Orinocobältet, de största oljereserverna i världen, är också mål för Trumps attack i dag. Genom att förbjuda förhandlingar med varje slags placering av PDVSA obligationer på den finansiella marknaden, under överinseende av USA, förbjuder USA finansiering, inköp och utveckling av Venezuelas viktigaste energiprojekt i sin ekonomi.

Beslutet har som mål att knäcka landet ekonomiskt för att Venezuela ska hamna i en default-situation eller inte är i stånd att kunna betala sin skuld. Men Venezuela har trots den ekonomiska krigföringen utan jämförelse i världen betalat mer än 65 miljarder dollar i åtaganden under de senaste 24 månaderna, vilket gör Venezuela till en trovärdig kund trots enorma uppoffringar. Trumps mål är att försvaga och kväva Venezuelas förmåga att utfärda och förmånligt förhandla om nya skulder för att möta befintliga åtaganden och göra andra investeringar.

Det paradoxala är att det inte är i första hand venezuelanska finansspekulanter som drabbas av Trumps bannbulla utan till nästan 70 procent av spekulanter i USA och 12-13 procent av britter och kanadensare. Maduro gisslade med ett illmarigt leende Trumps dekret och frågade om det verkligen var hans uppsåt att de egna landsmännen inom den kapitalistiska sfären skulle drabbas av det enligt internationell rätt illegala beslutet i dag?

Gigantiska metallreserver

Även om oljebolaget Pdvsa står i centrum för Trumps sanktioner, är dekretet också ett försök att slå mot investeringarna av några av världens största reserver av guld, coltan [https://sv.wikipedia.org/wiki/Coltan] och diamanter som finns just i Orinocobältet (El Arco Minero del Orinoco). Att förhindra en finansiering av exploatering av dessa mineraler har också som mål att förhindra regeringen Maduros strävan av att frigöra sig från det ekonomiska oljeberoendet, i synnerhet med de låga priserna på olja på världsmarknaden. USA:s gruvsektor, som ser dessa gruvfyndigheter med avund, ligger illa till i de förhandlingar som genomförts vad gäller koncessioner för att exploatera dessa enorma fyndigheter.

I Orinocobätet finns gigantiska natrurressurser, bland dem uppskattas det finnas 7.000 ton guld. 150 företag från 35 länder deltar i förhandlingarna om komcessionerna i utvinningen av dessa mineraler. USA-bolagen stoppas nu som nu av Trumpdekretetet. Dessa ädelmetallsreserver ska frigöra Venezuela från oljeberoendet.

Maduros kinesiska kort

Vad har Maduro och Venezuela gjort för att förhindra att sanktionerna blir så kraftlösa som möjligt?

Enligt Mision Verdad är de kinesiska förbindelserna centrala. Det handlar om att bepansra varje fientlig aktion mot den venezuelanska ekonomin. Kineserna gör inga uppgörelser utan egen vinning och även här kan vi se ett ömsesidigt intresse.

Sedan flera veckor har en venezuelansk förhandlingsdelegation befunnit sig i Kina och de senaste dagarna har det framkommit att en binationell fond har skapats tillsammans med tre kinesiska banker. Den har som uppgift att delta i återköpen av venezuelanska skuldobligationer direkt av Kina utan att behöva gå till den nordamerikanska finansmarknaden. På så sätt kringgår Venezuela Trumps sanktioner.

Men inte bara det. Konstruktionen har en strategi som innebär att statsskuldsobligationerna återköps till ett rabatterat pris som betyder stora besparingar för den venezuelanska statskassan och Pdvsa. Statsskuldsobligationerna som går ut 2017 och 2018 kan på kort sikt gynnas av Trumps sanktioner.

Dessutom kan en eventuell uppgörelse med kineserna i form av återköp av Venezuelas skuld, innebära att de venezuelanska skulderna avlägsnas från en marknad som för landet representerar instabilitet, som ständigt angriper och ifrågasätter Venezuelas ekonomiska trovärdighet, som genomför kupongbetalningar till skyhöga priser som regleras av den på finansmarknaden så kallade riskfaktorn. Den i sin tur bidrar till att minska de venezuelanska intäkterna som redan är begränsade av det låga oljepriset.

Xi Jinping och Maduro i samspråk under ett statsbesök i Peking.

Wall Street-effekt

En annan paradoxal effekt av Trumps upptrappade ekonomiska krigföring mot Venezuela inträffade på Wall Street i dag. Den kinesiska förhandlingseffekten med Venezuela medförde att Pdvsa:s skuldpapper inte rasade utan ökade med 6,3 % respektive 5 %.

I stället för att beväpna den venezuelanska högeroppositionen verkar Trumps dekret i stället har försatt denna redan deprimerade opposition i mentalt ohälsotillstånd.

Att Dagens Nyheter är starkt oroad över USA-presidenten ”mentala hälsa” har inget med Venezuela att göra. För så länge Trump agerar mot allt progressivt i världen, har den Bonnierkoncernens flaggskepp på sin sida, ett stöd som alla USA-presidenter har fått, oavsett de folkmordskrig de bedrivit i världen. Trump är här inget undantag, trots att deprimerade liberaler knappast har några sympatier med ”Rasisten i Vita Huset”.

Och det är den mannens krigsapparat som ska invadera norra Sverige i sällskap med krigsalliansen Nato. När ska Svenne ställa sig frågan varför?