Henry Falcon, nyvald parlamentsledamot från oppositionen.
VENEZUELA: Oppositionsledaren
Henry Falcon karaktäriserar Juan Guaidó som ”idiot” som i dag avslutar sin sex
dagar långa ”folkomröstning” via internet [¡SIC!]
Av Dick Emanuelsson,
Tegucigalpa
”Han
gav allt till `El BOBOLONGO´*
HENRY
FALCON deltog i parlamentsvalet den 6 december som ledare för partiet ”Avanzada
Progresista”. Han fick tillräckligt med röster i sin valkrets och valdes som
ledamot av det venezuelanska parlamentet. Den del av oppositionen som företräds
av Donald Trumps marionett, Juan Guaidó valde att uppmana till bojkott.
Och i stället delta för att delta i
valkampen hade Guaidó, som inte förfogar över ett annat ”maktmedel” än sin
fjärrkontroll i vardagsrummet men som kallar sig, och faktisk erkänns av USA,
EU, Sverige och ett 40-tal stater för ”interimspresident”, uppmanat
venezuelanerna till att rösta i ett ”val” utan vallängder, valkretsar,
valfunktionärer, en Valtribunal som reglerar, administrerar och förser valet
med logistik för de drygt 20 miljoner venezuelaner med rösträtt, ett ”val” som
ska avslutas i dag och där venezuelanerna under veckan har tryckt på mobilen
eller tangentbordet och RÖSTAT DIGITALT
PÅ APPLIKATIONEN TELEGRAM!
Jo, det är sant. MEN HUR OCH KRING VAD? frågar kanske sig läsaren av de här raderna.
Och var finns de annars så omtalade INTERNATIONELLA VALOBSERVATÖRERNA? Hur
många och varifrån kommer de och var finns Trumps andra marionett, Luis Almagro
i detta spektakel som ställer frågan:
JA ellerNEJ
om
du anser att valet den 6 december var legitimt eller inte.
SJÄLV
ANSER GUAIDÓ (och de
uppräknade länderna och de två imperialistiska blocken), vars mandat går ut den
5 januari 2021, att han visst ska fortsätta på obestämd tid som ”president”,
både för Nationen som för den Nationalförsamling som valdes 2015 och som förnyades vid valet den 6 december. Det är
den som nu tillträder den 6 januari 2021 och som innehåller ledamöter från
OPPOSITIONEN som deltog i valet, dock inte Guaidó eftersom han bojkottade valet.
Låter det som ”sandlådebråk” från
denne man som fick 97.000 röster 2015 i delstaten Vargas? Än värre är att
världens mäktigaste block, USA och EU driver denne pajas framför sig i sin
politiska besatthet av att störta den Bolivarianska Revolutionen och ta över
landet.
DETTA
LITE SURREALISTISKA SPEKTAKEL har
fått venezuelanerna att om inte kräkas så kanske svära ett och annat
okvädningsord mot denne pajas som är en Duttig idiot i händerna på Imperiet.
Detta skiter bokstavligen i mänskliga rättigheter utan är ute efter Venezuelas
olja, ädelmetaller och världens 8:e sötvattenkällor som finns på venezuelanskt
territorium, sötvatten som i veckan nu säljs på börsen.
Men Wall Street, de transnationella
USA-trusterna och det militärindustriella komplexet, den verkliga MAKTEN i USA använder Guaidó som ett verktyg i dess
strategi för att ta över Venezuelas enorma naturtillgångar som samtidigt är
landets förbannelse.
Glöm inte vad han skrev i Washington
Post 1999, senator PAUL CORDWELL vid
inledningen till debatten om Plan Colombia:
”För att KONTROLLERA VENEZUELA (läs
deras OLJA), är det nödvändigt att ockupera COLOMBIA MILITÄRT”!
I dag förfogar Imperiet över sju
militärbaser i Colombia. För detta amerikanska marinsoldater tränade militärt
vid flera läger i det colombianska länet Guajira och som 3-4 maj landsteg sju
kilometer från- och trodde sig kunna inta Caracas internationella flygplats i
en slags Hollywoodaktion för att därifrån begära en USA-invasion av Venezuela.
DÄRFÖR
ÄR HENRI FALCÓN och
andra oppositionsledare som deltog i valet den 6 december urlessa på Pajasen
Guaidós utspel som den nu nämnda ”folkomröstningen” som Falcon karaktäriserar
som Guaidós ”lurendrejeri och en bedräglig illusion”
Den politiska ledaren och presidenten
för Avanzada Progresista, beskriver Guaidós ”val” som ett ”bedrägeri”.
– Den planen kommer att bli en ny frustration
för människor, tillade Falcon.
– Det är en upprepad plan som liknar
scenariot för presidentvalet 2018 som bojkottades av en del av partier från
oppositionen och som resulterade i omvalet av Maduro.
– Jag hävdar att det enda instrumentet
för demokratisk förändring, det är att gå till valurnorna, allt annat är
fantasi. Den där ”folkomröstningen (via internet) är rent bedrägeri. De
(Guaidó&Co) har inte något annat att erbjuda, dundrar Falcon.
HAN
ERINRADE OCKSÅ om konsekvenserna
vid parlamentsvalet 2005 när oppositionen avstod från att delta.
– Det var ett allvarligt misstag och
Chavezlägret intog alla ledamötsplatserna i Nationalförsamlingen. Det enda
sättet att uppnå förändring i Venezuela är att gå och rösta, insisterade Falcon.
Själv ser jag fram emot att ta del av
Guaidós ”Valvaka” och när hans Valtribunal kommer att presentera siffrorna över
valresultatet i kväll. Själv har jag som svenne tänkt att lägga min röst. Va? Om
jag får och hur jag ska rösta? Nänänä! Det är en valhemlighet som bara jag har
rätt att veta. . . .
Nicolas Maduro drog miljonmassor under valkampanjen som bekräftade regeringens massiva stöd hos Venezuela enkla och fattiga människor.
Valet i Venezuela: Folket
som vägrar vara en spottkopp för den internationella högern
Och en svensk vänsterledare
som delar USA-administrationens syn på Venezuela
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA
/ 2018-05-21 / Mer än 2.000 internationella valobservatörer eller inbjudna,
före detta presidenter och regionala organ ger det igår genomförda
presidentvalet i Venezuela godkänt. De understryker att valet gick hederligt
till och att det inte finns några aspekter eller händelser som skulle utgöra
faktorer för att underkänna valet.
För en timma sedan direktsändes
presskonferensen med Latinamerikas Valexpertkommission (CEELA), under ledning
av ecuadorianen Nicanor Moscoso. Denne har en lång meritlista med decennium av
erfarenheter från Ecuadors Valtribunal samt som observatör i en rad
latinamerikanska val. Vid hans sida satt en lika mångårig veteran från
Colombias och El Salvadors Nationella Valråd. De tre underströk, inför det stora
pressuppbådet, att valet i Venezuela hade gått helt klanderfritt till och borde
erkännas av omvärlden.
De mer än 2000 observatörerna kom från
fem kontinenter. Regionala organ som
Valexperten Nicanor Moscoso (CEELA).
CARICOM (Karibien), den Afrikanska Unionen
samt representanter Indiens nationella Valråd var på plats.
Nicanor Moscoso sammanfattade valet
igår som “ett resultat av väljarnas vilja”. Han sa också, på en fråga om varför
vissa regeringar underkände valet, att ”bristen på erkännande baserar sig på
politiska angelägenheter. Men det finns inte, vad vi kunnat se, något som helst
substans som kan ifrågasätta resultatet i denna valprocess”.
– Vi vill betona att detta val bör
erkännas eftersom det är resultatet av det venezuelanska folkets vilja,
underströk Moscoso.
USA:s strategi mot
Venezuela
USA hade redan i början av året satt
agendan för den våldsamma venezuelanska oppositionen (MUD) men också pressat
resten av Latinamerika och EU att sluta upp kring USA:s strypgrepp på
Venezuela.
Taleskvinnan för USA:s UD, Heather
Nauert, skrev på sin Twitter samma dag som valet inleddes igår:
”Det
så kallade valet i Venezuela idag är inte legitimt. USA står sida vid sida med de
demokratiska nationerna i världen som stöder det venezuelanska folket och deras
suveräna rätt att välja sina företrädare i fria och rättvisa val”.
Mike Pence, USA:s vicepresident.
USA:s vicepresident Mike Pence hävdade
skrupellöst att “Maduro förbjöd de främsta oppositionspartierna att delta”.
Det är en direkt och öppen lögn
eftersom en del av oppositionen beslutade sig för att bojkotta valet efter att Rex
Tillerson, Trumps förre utrikesminister ringde till oppositionens Julio Borge
från Bogota för att förhindra denne att skriva under ett avtal med regeringen
om att delta i det kommande presidentvalet.
I avtalet, som hade utarbetats av den
förre spanske regeringspresidenten Jose Luis Rodriguez Zapatero och
Dominikanska Republikens president Danilo Medina, gick oppositionen med på att
delta i presidentvalet samt erkänna resultatet. Därmed lade Zapatero och Medina
grunden för en fredlig utveckling i Venezuela där ”bäste man vid valurnorna”
skulle vinna.
Tillerson och hans efteträdare Mike
Pompeo (f.d. CIA-chef) var väl medvetna om att oppositionen, trots den
katastrofala ekonomiska situationen, var utskämd i folkopinionens ögon.
Bakgrunden är det förra årets våldsamheter när oppositionen med våld försökte störta
den valda regeringen och som resulterade i 140 döda, flera av dem ihjälbrända
av oppositionen.
Det här är de "fredliga studenterna" i aktion i försöken att störta den folkvalda regeringen under fyra månader 2017.
Oppositionens
undertecknande uteblev
– I förhandlingarna mellan oppositionen
och regeringen i Dominikanska Republiken föreslog oppositionen att presidentvalet
skulle genomföras i början av juni 2018 mot regeringens förslag på slutet av
mars. Zapateros avtalsutkast blev den 22 april som bägge parter kom överens om.
Bara Julio Borge vet vad som hände”, sa
kommunikationsministern Jorge Rodriguez på en presskonferens för en halvtimma
sedan när Borge inte anlände och skrev under avtalet framför hundratals
TV-kameror i Dominikanska Republikens utrikesdepartement.
För att tillmötesgå MUD och rädda
Zapateros & Medinas avtal beslöt regeringen att flytta medlarnas
datum för valet från 22 april till 20 maj. Men det är uppenbart, enligt
initierade källor, att oppositionen av USA förbjöds att delta i valet. Vad
USA:s strategi handlade om var att skapa en bild av en icke legitim regering i
Caracas vid valet den 20 maj.
Valdeltagande i nivå
med USA och Colombia
Drygt nio miljoner av de 20 miljoner valberättigade
venezuelanerna, eller 46,02 % deltog i valet. Det är cirka 20-30 procent
lägre än genomsnittssiffrorna i presidentval i Venezuela. Men det är knappast
regeringens fel att en del av oppositionen inte ville delta, för val i
Venezuela är en rättighet inte, som i länder som Peru, en obligatorisk plikt
inför lagen.
Men låt oss syna valdeltagandet från
några av de länder som nu underkänner presidentvalet i Venezuela och som via
den så kallade ”Lima-gruppen” vill isolera och verka för att de ekonomiska
sanktionerna mot den redan utsatta sydamerikanska nationen ska intensifieras.
USA: Donald Trump vann med 46 % men
med färre röster än Hillary Clinton. Valdes med 20 % av de röstberättigade
USA-medborgarna.
ARGENTINA: Mauricio Macri fick 26,7 % av de
röstberättigade.
COLOMBIA: Juan Manuel Santos valdes med
47 % av de avlagda rösterna men bara 23 % av det totala antalet
röstberättigade.
CHILE: Sebastian Piñera valdes av 26,6 %
av det totala antalet röstberättigade. Bara 49 % deltog i valet.
FRANKRIKE: Manuel Macron valdes med 32,2 %
men med ett rekordlågt valdeltagande på 42 procent.
VENEZUELA: Nicolas Maduro fick 68 % av rösterna och 32,4 %
av det totala antalet röstberättigade. Valdeltagandet var 46 %.
James Petras.
Universitetsprofessorn James Petras
(USA) sa i sin måndagsintervju att det är riktigt att valdeltagande sjönk men
dessa minskningar av valdeltagandet ”är koncentrerade till de välbeställdas
bostadsområden där valskolket uppgick till 80-90 procent”, medan det i de
folkliga områdena behöll eller till och med ökade i valdeltagandet till förmån
för Maduro.
– Men valskolket i Venezuela är mycket
mindre än i USA där bara 30-35 procent av väljarna deltar. Valresultatet var en
seger för folkliga krafterna mot imperialismen, sammanfattade Petras.
Attackerna intensifierades efter Chavez´ död
Den baskiske publicisten Katu Arkonada bevakade valet
i Venezuela som internationell observatör. Han har under flera år levt och
verkat som politisk rådgivare i Bolivia i kretsen kring vicepresident Alvaro
Linare Garcia. Numera är han lärare på det stora universitetet UNAM i Mexiko.
Katu Arkonada
Arkonada skriver i en kommentar
efter valet i Venezuela, att den allmänna internationella opinionen, inklusive
tongivande vänsterintellektuella i världen, inte begriper talet ”om Venezuela
är en diktatur som befinner sig i ett smärre inbördeskrig men som lyckats
genomföra ett val i fred, utan döda och med liknande resultat i valdeltagandet
som andra valprocesser på kontinenten”.
Han menar att det är omöjligt att
förstå detta faktum om man inte samtidigt begriper det heroiska motstånd som
revolutionen gör mot de politiska, ekonomiska och mediala attacker ”som
inleddes redan med Chavez valvinst (december 1998) men som intensifierades med
Chavez´ död 2013”.
Automatiskt och elektroniskt valsystem
Han avfärdar anklagelserna om valfusk
varje gång oppositionen förlorar (men aldrig när den vinner) för det
venezuelanska automatiska och elektroniska valsystemet betraktas som helt
oantastligt och säkert. Det menar alla, inklusive Carter-Centrets valexperter
som varit på plats i Venezuela under flera val.
För röstprocessen är unik och inleds
med att den enskilde personens fingeravtryck registreras och kontrolleras
digitalt. Det omöjliggör att ´döda röstar i hundratusentals´ som traditionsenligt
äger rum i länder som Honduras och Colombia! Väljaren måste vara fysiskt på
plats för att hans registrering ska bli ett faktum och att ingen annan kan
rösta i hans ställe.
Väljaren röstar elektroniskt på den
utplacerade röstmaskinen, som i sin tur utfärdar ett kvitto. Rösten i sin tur går
vidare till maskinens valurna. Denna process har tre säkerhetsventiler som gör systemet
extremt säkert och pålitligt inför varje försök att manipulera systemet.
En röstmaskin i Venezuela, säker och omöjlig att manipulera, enligt valexperterna.FOTO: DICK EMANUELSSON
Oppositionens förnedrande valnederlag
2017
När oppositionen deltog i valet till delstatsguvernörer
den 15 oktober 2017 trodde den att den skulle vinna. Ekonomin är ju allvarligt
skadad, tänkte den. Men valet blev ett förödande bakslag för oppositionen där Chavisterna
vann Guvernörsposterna i 20 av de 23 delstaterna.
När oppositionen deltog i valet till
val av borgmästare/kommunalfullmäktigeförsamlingar den 10 december 2017
upprepades den politiska förnedringen. Av de 335 kommuner som stod på spel vann
Chavisterna 306. Återigen misstolkade oppositionen väljarnas tänkande och sinne
och två av de mest aggressiva oppositionspartierna valde att bojkotta valet
varvid förlusten blev fatal.
Det är därför den skadeskjutna och
splittrade oppositionen var ett lätt byte i gårdagens presidentval, där fyra av
oppositionens partier deltog, resten, fortfarande med såren som inte läkts från
nederlagen i oktober och december, valde att bojkotta valet samtidigt som de
har gjort internationella turnéer där de tagits emot av sina politiska
högerfränder runt om i världen. Hos dem har de bönat om mer sanktioner och
militära interventioner för att ”diktaturen i Venezuela ska falla”.
Det är dessa fosterlandsförrädiska
uppmaningar till utlandet som med all sannolikhet också har isolerat
oppositionen från folket som inte begriper hur dessa åtgärder, som förvärrar
den humanitära situationen för vanligt folk, återigen ska kunna lyfta Venezuela.
”USA:s imperialism som doktrin”
USA-presidenten John
Quincy Adams
Under tiden koncentrerar USA:s militära
Sydkommando sina trupper och flyg på de sju militärbaserna i grannlandet
Colombia. Den historiska erfarenheten visar oss att den sjätte USA-presidenten John
Quincy Adams ord; ”USA har ingen permanent vänskap, däremot permanenta
intressen”, är högst levande.
”Det är ett land som gjort
imperialismen till sin politiska, ekonomiska och militära doktrin”, skriver
Katu Arkonada och fortsätter i sin sammanfattning av valet i Venezuela:
“Det är ett land (USA), som medan det
omger sig av murar och deporterar migranter, bygger upp militärbaser runt om i
Latinamerika och främjar statskupper. Det är ett land vars militära Sydkommando
tror sig ha juridisk överhöghet över nationer som försvarar sin politiska,
ekonomiska och territoriella suveränitet. Imperialismen är mer än någonsin på
plats i Venezuela, ett land som den förklarar som `en fara för USA:s Nationella
Säkerhet´. Men dess mål är ett: olja, gas, coltan, och andra strategiska
resurser” (som Venezuela förfogar över).
”Garantera USA-företagen kontroll”
Colin
Powell
När jag läste Arkonadas ord i morse
ledde tankarna till orden från den förre utrikesministern i USA, general Colin
Powell när denne redovisade den Faktiska Maktens syn på vad Vita huset ansåg borde
utgöra huvudinnehållet i den dåvarande frihandelns ALCA-projekt, ord som Powell
uttryckte mötet i Quebec i april, 2001:
”Vårt mål är att garantera
USA-företagen kontroll över ett område som sträcker sig från Nord- till
Sydpolen och fri tillgång, utan några som helst hinder, till våra varor,
tjänster, teknologi och kapital på hela hemisfären.”
Samtidigt sjösatte USA sin ´Plan
Colombia´. Den var ett steg i USA:s strategi att lägga under sig, inte bara
Colombias enorma naturtillgångar utan även, och kanske främst, världens största
oljereserver i grannlandet Venezuela.
Senatorn Paul Coverdale, en av
arkitekterna bakom Plan Colombia sa 1999 i senaten: ”För att kontrollera Venezuela måste vi först ockupera Colombia militärt”.
Han önskade också en intervention av Ecuador: ”Det skulle vara mycket vitalt
för indianerna där är farliga!”
Från Alaska till Patagonien
Men dessa uttalanden från Colin Powell,
senatorn Paul Coverdale eller dagens Mike Pence&Pompeo är inga lösa uttalanden
tagna ur luften utan utgör pjäser i ett politiskt och ekonomiskt system som
sammanfattas i ordet imperialism.
Santa Fe I-IV är en serie dokument som
legat till grund för USA:s utrikespolitik mot Latinamerika. Det första Santa
Fe-dokumentet, som ursprungligen skrevs i december 2000 men offentliggjordes
först i augusti 2001 efter Bush´ tvivelaktiga valseger, handlar i korthet om
följande fyra strategiska uppgifter (direkta citat från dokumentet) som väl
sammanfattar USA-imperialismens operationer i Latinamerika och Karibien i en
modern form av Monroedoktrinen:
1. Kontroll över sunden i Atlanten.
2. Obegränsad tillgång till
Panamakanalen.
3. Upprättande av en säker farled runt
Kap Horn.
4. Försäkran om att länderna i
hemisfären inte uppträder fientligt mot USA. Dessutom ska hemisfärens naturresurser vara disponibla för att motsvara
våra nationella prioriterade behov”.
Det är att notera, att efter att detta dokument
författades år 2000 har USA:s Militära Sydkommando tagit ut USA:s 4:e Flotta
som nu opererar på de bägge kusterna om den amerikanska kontinenten, bevakar
med hyperteknologisk utrustning all radio- och annan kommunikation, genomför
regelbundet militära övningar med allierade i den västra hemisfären. Den 4:e
Flottan lades i malpåse 1950 men plockades fram igen 2008, det år då den
kapitalistiska krisen exploderade i USA och världen och då Venezuela och den
latinamerikanska integrationen intensifierades. Drömmen om ett enat
Latinamerika växte och med den den latinamerikanska vänstern.
Redan kl.06:10 måndagen den 21 maj, drygt två timmar
efter att det venezuelanska Valrådet CNE hade kommit med sin första valbulletin
(21.30 lokal venezuelansk tid på söndagskvällen) hade Jonas Sjöstedt redan sin
uppfattning klar om hur valet hade gått till och varför. Han inväntade inte ens
Latinamerikas Valexpertkommission (CEELA) omfattande rapport som presenterades
först måndag vid lunchtid (18.00 lokal svensk tid). Han kan omöjligen fått
vetskap om rapporterna från de 2000 internationella observatörerna från fem
kontinenter som var på plats, till skillnad mot Sjöstedt, i Venezuela och nu
successivt presenterar sina intryck. Varför denna brådska, Jonas?
Jonas Sjöstedts (v) dilemma
Jag har via de sociala nätverken fått flera kopior av
den svenske vänsterledarens twitteruttalande i morse där han, i likhet med Mike
Pence och de latinamerikanska högerpresidenterna, tar avstånd från
presidentvalet i Venezuela som han hävdar var ett val utan opposition, trots
att fyra oppositionspartier deltog.
Jag ska erkänna att uttalandet gjorde mig besviken. För
de första intrycken av Jonas Sjöstedt, som jag som reporter på Flamman i det
tidiga 1990-talet lärde känna, var en man med mycket principfasta uppfattningar
om EU-projektet, som den svenska kapitalismens främsta anhängare ville pracka
på folket. Sjöstedt redovisade det verkliga projektet med en kunskap och
detaljkännedom om EU som imponerade.
Men hans uttalanden om Kuba och Venezuela drar ner
sympatin och bara han själv kan svara på varför dessa klumpiga och politiskt
plumpiga uttalanden som går på tvären mot vad den latinamerikanska vänstern och
delar av den europeiska vänstern förfäktar.
Jag är väl medveten om att den antikommunistiska
anstormningen i Sverige gör att varje seriös debatt och analys om de politiska
skeendena i världen är svåra att föra. Jag kan till och med sätta mig in i
Sjöstedts kläder nu när det är ett valår. Anklagas man inte för ”Putinkramare”
så blir ”Castrochavist” ett kärt uttryck som den förre colombianske presidenten
Alvaro Uribe, de paramilitära dödsskvadronernas Gudfader, ofta använder om sina
colombianska politiska motståndare.
Sjöstedt och vänsterpartiet bör allvarligt fundera på
vems sida om barrikaden de hamnar genom förhastade och oövertänkta uttalanden.
För vänsterpartiet är trots alla sina brister och ideologiska svagheter ett i
dag viktigt parti med många partimedlemmar. Och jag vet att många av dessa
medlemmar blir förtvivlade när partiledaren gör ett uttalande mot Kuba eller
Venezuela som det i morse.
Video: så brändes 21-årige Orlando Jose Fuigueroa ihjäl av antichavister den 20 maj 2017:
Jag såg aldrig något uttalande från Sjöstedt när den
politiska vänsteroppositionen i Honduras var ute på gatorna under två månader
och protesterade mot vad den ansåg vara ett flagrant valfusk i presidentvalet den 26 november 2017. Den USA-stödda Valtribunalen rapporterade om 654
datastopp för Tribunalens dataserver. Vid ett tillfälle, efter att
valsammanräkningen stod still i två dygn, tvingades, enligt Valtribunalens ordförande
Matamoro Watson, denna institution formatera hårddisken (SIC!) med alla
valsammanräkningar registrerade digitalt.
Över 40 honduraner sköts ihjäl i dessa protester av
utkommenderade militärer och militärpoliser. Men USA var det första land som
erkände valresultatet medan det igår, trots eniga internationella
valobservatörer om ett juste valresultat, redan månader innan underkände valet.
Hade valet blivit en seger för oppositionen hade det låtit annorlunda: ”Folket
röstade mot Revolutionen”! Vad hade Sjöstedt sagt då?
Dessa två val borde stå som illustrationer för Jonas
Sjöstedt vilka som är USA:s verkliga ”intressen” och allierade i livet.
Video Honduras: Armépatrull öppnar eld mot oss och demonstranter:
Den så kallade Lima-gruppen kallar nu hem sina
ambassadörer från Venezuela för konsultationer och drar ner de diplomatiska
relationerna, enligt ett uttalande som var författat redan innan valresultatet
var känt.
Nästa steg blir att intensifiera de ekonomiska
sanktionerna mot landet. Samtidigt kan delar av den USA-allierade oppositionen
vänta sig ekonomiska donationer som ska öka ”eldkraften” hos oppositionen.
Venezuelanska ekonomiska flyktingar, offer för USA-imperialismens
ekonomiska krig och sanktioner mot Venezuela ska få ekonomiskt efter de gått
över gränsen till grannländerna.
Allt kan nu hända.
Visste Jonas Sjöstedt att bland de 14 staterna som nu
drar åt snaran om sin ”latinamerikanske broder” återfinns Honduras. Under den
störtade president Manuel Zelayas regering upprättades handelsrelationer med
Venezuela och Kuba. Honduras blev medlem av Petrocaribe och landets
fordonsägare och åkerier kunde plötsligt köpa bensin eller diesel för halva
priset.
Från Kuba importerades billiga generiska mediciner och
plötsligt fanns det mediciner på de allmänna sjukhusen, till de transnationella
läkemedelsbolagens förtret. 100.000 fattiga honduraner och en fattig
frilansande svensk reporter kunde få sin gråstarr opererad gratis av kubanska
ögonläkare/specialister.
Kubanska lärare instruerade sina honduranska kollegor
om den pedagogiska metoden ”Yo sí Puedo” som halverade antalet analfabeter i
den centralamerikanska nationen, från 26,5 procent till 13 procent.
Venezuela sparkas från OAS?
Honduras var det land som tog initiativ till att Kuba
uteslöts 1960 från OAS, de Amerikanska Staternas Organisation. Fråga mig inte
på vems uppdrag. I dag går landets högerregering i takt med 14 andra högerledda
amerikanska stater för att historien ska upprepa sig. Denna gång med Venezuela.
Att Che Guevara karaktäriserade OAS som ”USA:s ministerium för koloniala
frågor” bekräftas anno 2018.
I dag är bensin- och dieselpriset i Honduras uppe i
samma nivå som det var innan Manuel Zelaya tillträdde på presidentposten 2007. Kuppregimen
Michel Temer i Brasilien är också en av Honduras´ vänner och efter kuppen mot
Dilma Rousseff och fängslandet av `Lula´ har 170.000 universitetsstudenter
tvingats lämna sina studier, läser vi i en kort notis i dag måndag. Den
förkrossande majoriteten av dessa studenter var fattiga unga som Lulas och
Dilmas sociala- och ekonomiska politik främjade och som gavs möjlighet att
studera på högskolenivå.
I dag är ”ordningen återställd” i Brasilien och
Honduras. Det senare landet är nu fattigare än Haiti och intar den föga hedrande
första platsen på kontinentens fattigdomslista.
Känns det inte pinsamt, Sjöstedt, att dela dessa
regimers uppfattning om vad som hände i Venezuela igår när folket gick till
valurnorna och röstade på sin ”Arbetarpresident”, Nicolas Maduro till?
