CARLOS ORTEGA WAS HERE! Med ett sådant ”fackligt stöd” till Juan Guaidó blir det en lätt match!

CARLOS ORTEGA WAS HERE!

Med ett sådant ”fackligt stöd” till Juan Guaidó blir det en lätt match!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-02-18 / Carlos R. Baltodano, egenföretagare som lever i Kalifornien på bekvämt avstånd från händelsernas centrum i Centralamerika eller Venezuela har för vana att uppmana till alla slags aktioner (även våldsamma, får vi förmoda?) för att störta sandinistregeringen i Nicaragua. Han har den senaste tiden varit mycket deprimerad för försöket till uppror förra året gick om stöpet och han anklagade/ar, från Kalifornien, nicaraguanerna, främst arbetsgivaorganisationen Cosep för feghet och för att inte ha tillräckliga ”bollar” för att störta Ortega.

Men nu har han fått nytt mod efter att ha sett och hört venezuelanen, ni vet han som proklamerade sig till ´president´ på ett apellmöte i centrala Caracas, Juan Guaidó, på YouTube. I det 15 minuter långa framträdandet nämnde denne Guaidó den förre ledaren för det genomkorrumperade och utrotningshotade facket CTV Carlos Ortega som påstås ha gett Guaidó en rejäl björntjänst genom att ge denne pellejöns, robotiserad av Trump och State Departement, sitt stöd vilket Guaidó betraktar som ”fackligt”!

Carlos Ortega med kuppledaren
PEDRO CARMONAS arm som en segergest
vid statskuppen i april 2002.

Men vet någon av dagens generation vem Carlos Ortega är? Kanske en och annan i Venezuela men utanför är det nog bara vi reportrar som var där innan och efter statskuppen den 11 april 2002 och där den tidens kuppledare, Pedro Carmona också utsåg sig själv till samma post som Guaidó efter att ha störtat president Hugo Chavez. Carmona var dåtidens SAF-general i Venezuela och med stöd av ett antal höga USA-utbildade militärer genomfördes statskuppen.

Och där stod Carlos Ortega (se bild) och höjde, vad som borde vara hans naturlige politiska och facklige motståndare, Carmonas arm i en segergest och en bekräftelse om att nu var ”mulatten Chavez” störtad.

Att Guaidó söker upp, en efter en, dessa misslyckade portalfigurer för den venezuelanska kontrarevolutionen 2002 kan vi bara applådera till, för varje gång han gör det förlorar han minst 100.000 tveksamma anhängare i Venezuela.

Och att kalla Carlos Ortega för ett ”fackligt stöd” måste vara årets största skämt, trots att vi bara befinner oss den 18 februari, det vill säga i början av året.

Sammanfattningsvis har Carlos Ortega varit stendöd rent politiskt, fram tills nu. Han gick i landsflykt efter den två månader långa lockouten som dåvarande PDVSA:s USA-allierade direktörer utlöste de första dagarna samma år som statskuppen, i december 2002. Om statskuppen var en mycket allvarlig var igenbommandet av landets ekonomiska kronjuvel, PDVSA, minst lika allvarligt eftersom den syftade till att slå sönder ekonomin och tvinga Chavez till att kasta in handduken.

Men än en gång red Chavez och folket ut ännu en storm utlöst av samma destruktiva krafter som genomfört statskuppen, samma krafter som i Nicaragua förra året också trodde att de skulle kunna störta sandinistregeringen genom att arbetsgivarorganisationen paralyserade ekonomin med hjälp av våldselement vid ”Dödens Barrikader”. I dag gråter samma krafter inom massmedia krokodiltårar för att ekonomin har sjunkit och att ”regeringen inte vill ha en dialog med oss”. Cynism på högsta nivå.

Och i Venezuela fick PDVSA-direktörerna CTV:s fulla stöd som deltog i paralyserandet av ekonomin. Men återigen slogs försöket att sänka regeringen ned av folket.

Carlos Ortega innan och efter statskuppen i april 2002. Ortega kastades ut från Costa Rica och tvingades återvända till Venezuela.

Med ett falskt ID-kort greps Ortega för sin inblandning i statskuppen i april 2002 och försöket att slå sönder den venezuelanska ekonomin i paralyserandet av PDVSA under två månader, en lockout/strejk som kostade landet 20 miljarder dollar.

Den korrumperade suputen Carlos Ortega drog till Costa Rica där han däremot blev utkastad efter två år i exil. Ingen av facken i världen, inte ens den då socialdemokratiskt styrda Internationalen ville veta av honom.

Och det blev en lika illa sorti som de flesta av latinamerikanska diktatorer som flyr till Miami för att ”Pappa ska ta hand om och beskydda mig”. Men inte ens i Miami ville de veta av honom och det blev då tillbaka till Venezuela där han levde under falskt namn till han greps i Caracas, men inte på vilket ställe som helst, utan ett bingospelande etablissemang med mycket lättklädda damer och mycket sprit. Jag tror det var i gryningen, dessutom, och Ortega, känd i Venezuela för att inte föredra vatten, tvingades krypa in kurran.

CARLOS ORTEGA på presskonferensen den
18 mars 2002. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Mina personliga erfarenheter med Carlos Ortega har jag från en presskonferens den 18 mars 2002 i CTV:s högkvarter på den 11:e våningen i Caracas. Jag hade kommit dit för att bevaka den generalstrejk som CTV hade utlyst mot Chavez med förevändningen för att få upp minimilönerna och för att fa tyngd bakom gick CTV i allians med sin motpart, Fedecamaras. Därför ställde jag den helt logiska frågan till Ortega på presskonferensen, som fick de privata mediernas kraftigt sminkade damer att förvrida sina ansiktsuttryck rent groteskt som gjorde mig smått rädd; ”VARFÖR GÅR CTV I ALLIANS MED ARBETSGIVARFÖRENINGEN (Fedecamaras, styrd av Pedro Carmona) OM DEN NATURLIGE MOTPARTEN I KOLLEKTIVAVTALSFÖRHANDLINGARNA ÄR ARBETSGIVARNA OCH STATEN (när det gäller minimilönerna)”?

Ortega blev helt ställd och fick inte fram ett ljud. Det uppstod en pinsam tystnad och de sminkade kvinnliga reportrarna blev ännu mer rasande på denne ljushårige utländske reporter som i stället borde stå på oppositionens sida och inte ställa dessa journalistiska frågor.

Manuel Cova, efter-
trädde Carlos Ortega
på ordförandeposten
i CTV. FOTO: DICK E.

Det blev Ortegas högra hand, Manuel Covas, CTV, en mer politisk slipad CTV-ledare som klämde fram ett intetsägande svar för att bara gå vidare.

Ortega uppgav dock att den planerade generalstrejken hade uppskjutits till veckan efter påskhelgen och förmodligen handlade det om att finslipa planeringen inför vad som skulle komma, den USA-stödda statskuppen.

Den veckan utnyttjade jag dock till att göra flera reportage och intervjuer, en av dem var intervjun med León Arismendi från CTV, han som skulle utses till planeringsminister i juntaledaren Carmonas ”ministär”. Arismendi blev dock minister bara för 24 timmar.

Alfredo Padilla var den som ansvarade för CTV:s fackliga och politiska skola och stod som mottagare för 116.000 dollar från NED:s (National Endowment for Democracy) ”arbetsmarknadsorgan” American Center for International Labour Solidarity, ACILS. Sedan 1999 hade USA betalat ut 557,387 dollar till den venezuelanska landsorganisationen CTV, enligt dokument som USA-advokaten Eva Golinger och reportern Jeremy Bigwood, USA, lyckades få ut från CIA-organets arkiv.

Carlos Ortega lyckades fly från fängelset den 13 augusti 2006 och fick uppehållstillstånd i Peru ”av humanitära skäl”.

NEDANSTÅENDE SKREV JAG VID TIDPUNKTEN FÖR OCH EFTER STATSKUPPEN I APRIL 2002:

CIA-pengar till Venezuelas LO

CARACAS 2004-04-19 / USA har sedan 1999 betalat ut 557,387 dollar till den venezuelanska landsorganisationen CTV. Det framkommer i dokument som advokaten Eva Golinger och reportern Jeremy Bigwood, bägge från USA, lyckats få ut från CIA:s arkiv.

Tre månader innan den gemensamma generalstrejken-lockuoten, utlyst av CTV och dess motpart, arbetsgivarföreningen Fedecamera, betalade USA ut 116.000 dollar till CTV. Dessa pengar finansierade en gigantisk annonseringskampanj i massmedia mot president Hugo Chavez.

Den 11 2002 april blev statskuppen ett faktum och den 12 april utsåg Pedro Carmona, ordförande för arbetsgivarföreningen, sig själv till interrimspresident i kuppjuntan. I denna tog León Arismendi från CTV plats som planeringsminister. Alla valda organ, från kommunfullmäktige till parlamentet via Högsta domstolen upplöstes.

Det är National Endowment for Democracy, NED, som betalat ut över fyra miljoner dollar till den politiska oppositionen i Venezuela sedan år 2000. NED är allmänt betraktat som en förtäckt organisation för CIA och vägrade först att offentliggöra dokumenten. Men Golinger och Bigwood lyckades till slut få ut de 2000 sidorna ur CIA:s arkiv och gick i genom det förtäckta CIA-organets beslutsprotokoll för de venezuelanska organisationerna..

Det är NED:s ”arbetsmarknadsorgan” American Center for International Labour Solidarity, ACILS som stått som avsändare till CTV. Mottagarna är Alfredo Padilla som förstår CTV-organet IAES, CTV:s fackliga utbildningsinstitut samt Jesus Urbieta och Nelson Landáez, från CTV:s högsta ledning.

EAP-DEMO TILL STÖD FÖR STATSKUPP MOT CHAVEZ

Utanför den korrumperade landorganisationen CTV:s 18-våningshus i centrala Caracas stod de, en liten grupp på högst tio personer, välparfymerade och dyrt klädda. EAP:s venezuelanska sektion¹) krävde högljutt och med plakat i händerna att CTV skulle utlysa ”generalstrejk omedelbart”, för att störta Chavez. Deras skanderande och plakat registrerades noggrant av kameramännen och reportrarna från tre av de fyra största privata TV-kanalerna.

Det var tre veckor innan statskuppen den 13 april 2002 och jag hade minuterna innan intervjuat Alfredo Padilla och Leon Arismendi från CTV:s fackföreningsskola när jag stötte på den oansenliga gruppen. Arismendi utsågs den 13 april, under den andra dagen av statskuppen, till planeringsminister i den junta som utsågs och leddes av Pedro Carmona, ordförande i Venezuelas arbetsgivarförening, Fedecamera. Padilla å andra sidan avslöjades för några månader sedan för att ha tagit emot hundratusentals dollar innan och efter statskuppen av NED, en avdelning inom USA:s State Departement, utpekad som en förtäckt CIA-enhet.

I takt med att revolutionen i Venezuela fördjupas har de politiska kampanjerna mot Chavez ökat. Han utpekas för att vara en despot och diktator. I Sverige demonstrerade folkpartiets ungdomsförbund LUF, i slutet av maj utanför Venezuelas ambassad i Stockholm. Venezuelanerna gick vid tillfället i spänd väntan på beslutet från den Nationella Valkommissionen (CNE) i fall oppositionen hade lyckats samla in tillräckligt med namn för att få till stånd en folkomröstning om president Hugo Chavez’ mandatperiod.

Carlos Ortega, CTV:s ordförande som flydde till Costa Rica 2003 där han nu har utvisats efter att ha framträtt i Miami (den 27 mars när Ortega demonstrerade i Miami där han uppgav att han skulle återvända till Venezuela för att från den “underjordiska kampen störta regeringen” Chavez). Han bör infinna sig hos åklagaren menar  UNT för att stå till svars för sina illgärningar, precis på samma sätt som Fedecameras två ordförande, Pedro Carmona och Carlos Fernandez. Efter en rättslig process kan förslag om amnesti diskuteras.

CTV utsåg minister i kuppregimen

Luis Arismendi, en av CTV:s advokater och ledare i organisationens utbildningsinstitut, utnämndes den 13 april 2002 till “planeringsminister” i den kuppjunta som utsåg sig själva till regering efter statskuppen två dagar tidigare. Men 24 timmar senare störtades den av Caracas’ fattiga och till presidenten lojala militärer. Arismendi har inte ställts inför rätta.

USA-pengar till CTV

CTV fick 1999-2002 inte mindre än 557,387 dollar via det regeringskontrollerade USA-organet NED (The National Endowment for Democracy)“arbetsmarknadsorgan”. Pengarna förmedlades via American Center for International Labour Solidarity, ACILS. 116.000 dollar av denna summa betalades ut tre månader innan varslet om generalstrejk 9 april, 2002 och finansierade till stora delar den gigantiska annonsering i TV, radio och press som föregick statskuppen den 11 april.

USA-fack kräver sanningen på bordet av sina ledare

I april i år beslutade den kaliforniska avdelningen av USA:s LO, AFL-CIO, på sin 25:e kongress i San Diego, att kräva klarhet och stopp för att utnyttjas av NED.

“NED har en tvivelaktig historia och har regelbundet utnyttjats av USA:s regering för sina internationella politiska ändamål. Detta inkluderar bistånd till att störta demokratiskt valda regeringar eller för att blanda sig i inre angelägenheter inom fackföreningsrörelsen i andra länder”, skriver AFL-CIO i resolutionen som Kalifornien-kongressen döpte till “Rensa luften”.

I denna kräver det regionala facket klarhet av AFL-CIO-ledningens agerande i förhållande till Venezuela men också det amerikanska LO:s agerande i samband med militärkuppen i Chile, 1973.

“Vi kräver att AFL-CIO-ledningen utan dröjsmål uppger vad den gjorde i vårt namn i Chile och andra länder. Vi kräver att den upphör med denna verksamhet och politik där den fortfarande kan vara inblandad i finansiering av regeringsagenturer (läs Venezuela). I annat fall kan vår autentiska trovärdighet och förtroende hos arbetarna, här som i utlandet, ifrågasättas och förvandla oss till betalda agenter av den ekonomiska 

LO-ledaren Carlos Ortega utsparkad från Costa Rica efter uttalande i Miami om att störta regeringen i Venezuela

BOGOTA 2004-04-19 / Den 30 mars fattade den socialdemokratiska regeringen i Costa Rica beslutet att inte förnya uppehållstillståndet för CTV:s, det venezuelanska LO:s ordförande Carlos Ortega. Han blev i praktiken utsparkad från Costa Rica. Orsaken är att han trots tre tidigare påpekanden fortsatt att göra uttalanden mot president Hugo Chavez som han säger sig vilja störta.

Måttet rågades den 27 mars när Ortega demonstrerade i Miami där han uppgav att han skulle återvända till Venezuela för att från den ”underjordiska kampen störta regeringen” Chavez. I demonstrationen gick också flera av de militärer som fått asyl i Miami och som deltog i statskuppen den 11 april 2002 tillsammans med Ortega och arbetsgivarchefen Pedro Carmona. Carmona gick i exil till Colombia.

Nu inleds Fakenews för att skapa förevändningen för en USA-invasion av Venezuela

Nu inleds Fakenews för att skapa förevändningen för en USA-invasion av Venezuela

Av Dick Emanuelsson

MANAGUA / 2019-02-07 / I morse twittrade den förre CIA-chefen Mike Pompeo, i dag Trumps utrikesminister med en illa dold förtvivlan där han uttryckte sin oro över att Venezuela hade blockerat en bro där Pompeo, Duque och den självutnämnde Guaidó hade tänkt att ett antal militärt eskorterade USA-lastbilar med livsmedel och mediciner för totalt 20.000 venezuelaner skulle köra in på venezuelanskt territorium. Men det var, som det mesta som kommer från CIA-folk, en oerhört dålig Fakenews.

Vad var sanningen?

Diosdado Cabello, vice ordförande i det socialistiska enhetspartiet PSUV sa igår kväll att bron är stängd sedan 2016 och bron har aldrig använts.

– Bron byggdes av Venezuela utan att Colombia investerade en enda peso i bygget, sa Cabello.

Det handlar trots allt om en viktig gränsövergång mellan de bägge länderna, menade Cabello som berättade att när han var minister för landets infrastruktur under president Chavez, kom dåvarande utrikesministern i Colombia, Maria Angela Holguin till Cabello och föreslog att bron skulle byggas men att Venezuela skulle betala den för Colombia hade inga pengar.

– Venezuela stod för alla kostnader. Bron byggdes men kunde inte öppnas eftersom de [Colombia] inte vill samarbeta, uppgav Cabello.

Video: Diosdado Cabello:

https://youtu.be/XK7w-uZ-dZg

POLITISK FARLIG CYNISM

Mike Pompeo å sin sida beklagade och sa att Maduros militärer förmodligen hade placerat containers och en långtradare på bron för att förhindra att USA och andra länder som vill hjälpa Venezuela har blockerats.

”Maduroregimen MÅSTE LÅTA HJÄLPEN KOMMA FRAM TILL V ENEZUELAS SVÄLTANDE FOLK”! dundrade Pompeo, i ett sällsynt cyniskt och pinsamt uttalande, som, om det inte vore för att medierna i världen INTE berättar den verkliga sanningen om bron som aldrig har tagits i funktion, så hade man kunnat ta det hela som ett dåligt skämt. Men naturligtvis vet både Pompeo och hans aktiva CIA-agenter att bron inte har tagits i bruk.

Men drevet och politiker- och medielögnerna satte fart och på tur stod den högerextreme USA-kubanen Marco Rubio. I sitt Twitter-konto, påstod den republikanske senatorn att Venezuelas president, Nicolas Maduro, förmodligen hade placerat containerna på bron för att ”blockera införsel av humanitär hjälp till folket i Venezuela”.

Även Internationella Röda Korset har sagt att organisationen bara ska delta i operationen om den godkänns av regeringen i värdlandet, i det här fallet, Nicolas Maduro.

”FÖRST SVÄLTER VI IHJÄL ER. . . .
SEDAN ÅTERUPPLIVAR VI ER”!

Cynismen i det kalla kriget mot Venezuela känner inga gränser. Trump fattar ett ensidigt beslut och överlämnar aktiva ekonomiska resurser i USA som ägs av den venezuelanska staten, företrädelsevis oljebolaget PDVSA, som uppgår till flera miljarder dollar. Dessa sätter Trump in på ett bankkonto som förfogas av Trumps nickedocka Juan Guaidó. Trump blockerar och fryser ekonomiska venezuelanska tillgångar i USA-banker utan att det internationella samfundet, och än mindre EU:s utrikesministrar, lyfter på ögonbrynen.

För Europa är inte sämre än Monroedoktrinens USA. Euroclear-systemet har sedan november 2017 fryst cirka 1,65 miljarder dollar som var betalningar för livsmedelsimport, betalat av den venezuelanska staten men som Euroclear har fryst inne. Några livsmedel för dessa närmare 15 miljarder svenska kronor blev det inte i Venezuela. Staten gör enorma ansträngningar och distribuerar var 15:e dag sex miljoner paket av venezuelanernas nödvändigaste basvaror.

Så här ser det ut på framsidorna i dag fredag den 8 februari 2019 i de viktigaste medierna i världen, nästan undantagslöst sväljer de den förre CIA-chefens illa dolda förtvivlan visavi Venezuela. Kritiska medier som ifrågasätter makten? Snarare medier och journalister som våldför sig på journalistikens ABC-principer och ställer sig i tjänst, än en gång, hos krigets handelsmän.

VAD KARAKTÄRISERAR ”FEMINISTISK UTRIKESPOLITIK”

SOM LIGGER I SAMMA SÄNG SOM TRUMP?

Däremot har vissa inflytelserika EU-stater talat om att i Venezuela saknas det livsmedel och mediciner och, som Margot Wallström kräver, att Maduro ska utlysa nyval, som om det vore universallösningen i ett land där oppositionen har varit permanent inbjuden till en dialog men alltid avvisat den.

Varför kräver inte Wallström att Trump upphör med sitt ekonomiska krig som gränsar till brott mot mänskligheten. För världens starkaste militärmakt inte bara hotar om en militär lösning, utan använder hungervapnet för att tvinga den sydamerikanska nationen på knä för att Trumps Kasperdocka i Caracas ska kunna överlämna världens största oljereserver på ett silverfat till Donald Trump och hans uppbackare, Exxon-Mobile.

http://albaciudad.org/2019/02/diosdado-cabello-a-marco-rubio-el-puente-las-tienditas-nunca-ha-entrado-en-operacion/?fbclid=IwAR2Fb2g6LyhJTz4yVpd4b8WNLcQpIBHBTizcPLwyNYAnEf4GOz907j_r2Vo

Trump erkänner oppositionens man som Venezuelas president och Maduro tvingas bryta de diplomatiska förbindelserna med USA. Hur kunde det bli så?

"Zapatero uppmanar oppositionen att underteckna avtalet", är rubriken på Telsurs sida i  början av februari 2018. Då var opposition och regeringen Maduro överens om att tidigarelägga presidentvalet som ett första steg för att bilägga den starka polariseringen och undvika ett farligt våldsamt perspektiv. Men ett telefonsamtal från Rex Tillerson samma kväll för undertecknandet fick oppositionen att låta pennan vila och inte underteckna den gemensamt utarbetade överenskommelsen. Nu är risken för ett inbördeskrig och en "humanitär intervention" i Venezuela överhängande. Trump erkänner kuppresidenten, som Bush gjorde i april 2002 med Pedro Carmona, ordföranden för den venezuelanska Handelskammaren.

Trump erkänner oppositionens man som Venezuelas president och Maduro tvingas bryta de diplomatiska förbindelserna med USA. Hur kunde det bli så?

En subjektiv reflektion av dagens händelser

Av Dick Emanuelsson, Tegucigalpa

1. År 2017 krävde den venezuelanska USA-stödda högeroppositionen att VALET TILL PRESIDENTPOSTEN SKULLE TIDIGARELÄGGAS samtidigt som den gick ut i våldsamma protester under fyra månader som krävde 120 människoliv.

2. Oppositionen och regeringen kom dock överens om att inleda en dialog där Spaniens före detta regeringspresident Rodrigo Zapatero accepterades som medlare och att förhandlingarna skulle genomföras på neutral mark, i Dominikanska Republiken.

3. I början av februari 2018 kom parterna överens om att tidigarelägga presidentvalet till den 22 april, på så sätt tillmötesgick regeringen oppositionens krav. Kvällen den 6 februari väntade regeringsdelegationen, Zapatero, Dominikanska republikens president Danilo Medina samt världspressen på att de bägge parterna skulle skriva under överenskommelsen som låg på bordet i presidentpalatset och som zoomades in av kameramännen/kvinnorna.

4. Oppositionens chefsdelegat, Julio Borges, anlände dock inte och överenskommelsen arkiverades. Rex Tillerson, Trumps dåvarande utrikesminister ringde upp Borges från Colombias huvudstad Bogota och bara de två vet vad som sades i det telefonsamtalet någon timma innan undertecknandet av den gemensamma överenskommelsen denna februarikväll.

5. Regeringen Maduro erbjöd Borges och oppositionen nya samtal men situationen var helt plötsligt helt låst.

6. Presidentvalet genomfördes den 20 maj 2018, alltså en månad senare än vad som överenskommelsen stipulerade för att ge Borges och oppositionen betänketid. Men den delen av oppositionen i Venezuela var inte intresserad av ett val. Däremot deltog 3-4 presidentkandidater från den brokiga politiska oppositionen i Venezuela och registrerade drygt 35 procent av rösterna. Borges och den våldsamma oppositionen uppmanade till bojkott. Valresultatet och deltagandet var dock avsevärt större än valet i USA och resultatet i flera av de latinamerikanska högerpresidenternas resultat.

7. Nu påstår inte bara oppositionen att det valet inte är legitimt. Men kan inte peka på VAD i valet som var fel eller om det var tekniskt valfusk. Mike Pence anklagade också i sitt nu berömda Twitter-tal valet för att inte vara legitimt. När USA:s gunstlingar vinner är det alltid renhåriga val medan när USA:s ”fiender” vinner då ör det konsekvent fusk som lett fram till valsegern.

8. Trump erkänner Juan Guaidó som Venezuelas president och bryter därmed i praktiken och i princip de diplomatiska förbindelserna med Venezuela. För Maduro återstår inget annat än att konstatera detta och formalisera sin brytning med USA.

9. Vad händer nu? Alla vet att varje åtgärd för att upprätthålla författningen innebär konfrontation som i sin tur eskaleras varje gång. Tills det smäller. Så enkel är processens inneboende dynamik. Och det är ingen hemlighet. I Venezuela är polariseringen för varje gång större och därmed farligare, i synnerhet med en aktör som USA, som med den historiska faciten på hand inte inbjuder till en fredlig utveckling.

10. Vi kan bara spekulera i vad som hade hänt om Julio Borges hade undertecknat den gemensamt utarbetade överenskommelsen den ljumma februarinatten i Dominikanska Republiken. Men vad som står helt klart, det är att den utvecklingen hade varit klart gynnsammare för ett fredligt perspektiv än den som USA och den latinamerikanska högern har drivit utvecklingen till den 23 januari 2019.

  

https://www.telesurtv.net/news/zapatero-insta-oposicion-firmar-acuerdo-dialogo-venezuela-20180207-0063.html