Venezuela: Gigantiska köer vid vallokalerna för att rösta fram en moderniserad författning

Medan Venezuelas folk massivt sluter upp i dagens val till en författningsskrivande församling, förbereder Trump, högerregeringarna i Colombia, Peru, Mexiko och den internationella högern nya konspirationer mot Venezuela och vägrar erkänna det sydamerikanska landets och folkets rätt att själva bestämma formerna och innehållet för sitt lands framtida styre.

Venezuela: Gigantiska köer vid vallokalerna för att rösta fram en moderniserad författning

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-07-30 / I Venezuela pågår just nu, klockan 14:00 på söndagseftermiddagen, valet till den författningsskrivande församlingen. Nyhetsbyråerna som vill kan filma och fotografera de gigantiska köer som uppstått genom den massiva uppslutningen av folket i detta val.

Video: Så röstar invånarna i de tre högerkontrollerade kommuner i Caracas som den våldsamma fascistiska oppositionen förvägrar dem rätten att göra:

https://youtu.be/FsrQBHL_UNA

Uppslutningen är en oerhörd viktig politisk seger för den sittande regeringen Nicolas Maduro och ett lika stort, om inte större politiskt nederlag för Donald Trump&Co som satsat allt via hot om sanktioner för att valet inte skulle genomföras.

Folkets deltagande ses som ett kraftfullt fördömande av den brutala våldsamma oppositionen som med alla medel försökt att stoppa valet i dag.

För oppositionen innebär det massiva valdeltagandet en bekräftelse att den bara kan störta den folkvalda regeringen genom en USA-intervention, eller via grannlandet Colombia som på sitt territorium har sju USA-baser varav sex av dessa har sin udd riktade mot Venezuela.

" I dag röstar Venezuela", manar Chavez. Och hans grafiska uppmaning har inte klingat förgäves.

Köerna i ett av Caracas´ fattigkvarter för att rösta.

Cancersjuk vägrades rösta

En cancersjuk 50-årig kvinna uppgav till TV-kanalen Telesur att hon skulle gå till vallokalen i sin kommun i Stor-Caracas men att de maskerade terroristerna i oppositionen i området hade monterat en kedja vid porten för att förhindra människorna att gå och rösta. När hon slutligen kom ut fann hon att hennes bil, och grannarnas, hade fått sina däck punkterade. Händelsen utspelades i en av de kommuner i Caracas där borgmästaren tillhör oppositionen och där den kommunala polisen, som lyder under borgmästaren, inte ingriper när terroristerna upprättar barrikader i kommunen och förhindrar att människorna kan röra sig fritt och där kollektivtrafiken inte fungerar.

Därför måste bilderna och de följande videosekvenserna från vallokalerna vara rena rama mardrömmen för oppositionen och alla de, bland annat DN:s och andra svenska mediers ledarsidor, som de senaste månaderna har spytt galla över regeringen Maduro.

Hans Linde i den svenska högerns eget husorgan, Svenska Dagbladet. Redan förra året, 9 juni 2016, hade Linde bestämt sig vad han skulle tycka om Venezuela. Medan partiordföranden Jonas Sjöstedt föredrar USA framför den venezuelanska demokratin, menar Linde att det är det är den venezuelanska regeringen som förorsakat den ekonomiska och politiska krisen som Venezuela genomlider. Här finns inga marxistiska analyser om orsak och verkan i krisen eller externa aktörer. Alla i världen är för demokrati, inklusive neofrankister som Rajoy, som står på samma sida som Linde; allt är Maduros fel.

Vad säger vänsterpartiet?

Att vänsterpartiets utrikespolitiske talesman Hans Linde går i samma fotspår som dessa den politiska högerns språkrör konstaterade Svenska Dagbladets läsare förra året. Hans avståndstagande mot Maduro och ett folks kamp för nationellt oberoende är en illustration över den politiska vindkantringen högerut i hela det politiska spektrumet i Sverige. Detta har upprört stora delen av medlemskåren inom (v) som inte begriper hur en medlem av partiledningen gör allians med imperialismen och den internationella reaktionen.

När Venezuela behöver allt stöd, framför allt från progressiva, demokratiska och vänsterkrafter i en situation där den öppna fascismen bränner ihjäl människor på Caracas´ gator och Trump och CIA-chefen Mike Pompeo hotar och konspirerar med Colombia om sanktioner och en militär intervention, gråter Linde krokodiltårar över en bedrövlig situation för de mänskliga rättigheterna i Venezuela utan att göra skillnad på orsak och verkan och definiera färgen på sin fana. Denna opportunism, av att sitta på två stolar samtidigt, har historiskt sett visat sig vara politiskt ödesdigert för personen eller partiet denne representerar.

Det här är Dagens Nyheter i dag, den 31 juli 2017: Ett annat sätt att redigera politiskt i journalistiken. Det är exakt samma bildredigering som de venezuelanska oppositionsmediernas. Men var finns folket, DN? De som just nu står i kilometerlånga köer för att rösta? Fallet Venezuela är en pärla för journalistfakulteternas studier om hur ett land kan manipuleras av politiskt styrda medier. Men DN har en lösning för krisens lösning, "men de är smärtsamma", som recepten från Trojkan för Grekland. Det är den lösningen som Venezuelas folk i dag med stor beslutsamhet har förkastat.

Oppositionens väljarbas röstar för en ny författning!

Ta en titt på den nedanstående videofilmen från Caracas Poliedrokomplex. För att garantera valets säkerhet och genomförande i Caracas´ tre ´Östermalmskommuner´: Chacao, Baruta och El Hatillo tvingades det centrala valrådet CNE placera vallokalerna i Poliedrokomplexet.

I de tre kommunerna bor de välbärgade i Caracas, med få undantag. Det är där som oppositionen upprättar barrikader med tillåtelse från de tre borgmästarna och deras kommunala poliskårer som är underordnade oppositionens försök till en statskupp, exakt på samma sätt och platser som vid statskuppen i april 2002. Det är där som DN:s och andra fotografer&reportrar tar sina bilder och sedan påstår att ”de fredliga demonstranterna utsätts för Maduros repression”.

Köerna är gigantiska och sträcker sig minst en kilometer utanför Poliedrokomplex.

Befolkningen i dessa tre kommuner förhindrades av den nämnda oppositionen att gå och rösta. De maskerade terroristerna hotade med att bränna och slå sönder röstmaskinerna, som den har gjort på några platser i delstaten Tachira som gränsar till Colombia. På andra sidan gränsfloden opererar de paramilitära dödsskvadronerna som är en stark allierad till den venezuelanska oppositionen.

CNE beslutade därför, att trots att den förkrossande majoriteten av invånarna i de tre kommunerna alltid har röstat på högern, ska människorna ha den demokratiska rätten att kunna gå och rösta.

Vad händer just nu? Ta en titt på videon som journalisten Arnaldo Rojas har gjort för någon timme sedan. Konstatera själv hur invånarna i de tre oppositionskommunerna röstar massivt i det val som har engagerat den internationella högern till den grad att den är beredd att nästan gå i krig mot Venezuela. Enbart för att regeringen vill modernisera landets författning, som USA-kongressen gör årligen. Författningen måste motsvara landets behov och krav.

Det här är det venezuelanska folkets svar på hoten mot dess nationella suveränitet där de till och med förvägras, av DN, Trump och Linde att bestämma sitt lands framtid i fria val.

Video: Så röstar invånarna i de tre högerkontrollerade kommuner i Caracas som den våldsamma fascistiska oppositionen förvägrar dem rätten att göra:

https://youtu.be/FsrQBHL_UNA

Nedan:

150 colombianska paramilitärer som hade kontrakterats av den venezuelanska oppositionen för att störta president Hugo Chavez i maj 2004, greps av säkerhetsstyrkorna på en stor lantgård utanför Caracas. Gården, med baracker där paramilitärerna inkvarterades fullt uniformerade, ägdes av den kubansk-venezuelanske Roberto Alonso som flydde, som så många ur hans politiska sällskapskrets i Latinamerika, till Miami där han lever sedan detta år. Nu vädrar han och hans gelikar morgonluft, med Trump vid makten.

I den infällda bilden: Roberto Alonso.

Venezuela: Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk

– Försöket att inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger, sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV. Här på ett möte med arbetare i Caracas.

Venezuela: Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-07-27 / Den av den venezuelanska högeroppositionens utlysta generalstrejk under 48 timmar, onsdag-torsdag, är i skrivande stund, lunchtid i Venezuela, ett praktfullt fiasko. Det konstaterar den oberoende största dagstidningen i Venezuela, Las Ultimas Noticias i ett sammandrag av de två dagarna.

Den oppositionsvänliga dagstidningen El Nacional å sin sida har stora svårigheter att redovisa framgångar för generalstrejken. Tidningen har sporadiska rapporter om stängda affärer och ”sopbarrikader” för att förhindra kollektivtrafiken i den östra delen av Caracas, Venezuelas ”Östermalm” där oppositionen har sin bastion. Men för övrigt har samhällslivet förflutit helt normalt.

Landsorganisationen CTV och statskuppen 2002

Den venezuelanska landsorganisationen CTV, som deltog aktivt i störtandet av regeringen Hugo Chavez i april 2002 på samma sida som arbetsgivarorganisationen Fedecamera, är i dag i praktiken ett tomt skal eftersom i stort sett alla dess medlemmar lämnade CTV efter statskuppsförsöket som slogs ned efter 48 timmar av Caracas´ fattiga och arbetare.

Carlos Ortega, 2002.

Foto: Dick Emanuelsson.

CTV:s orförande Carlos Ortega gick i asyl till högerns Peru. CTV och flera av dess ledare avslöjades senare av USA-journalisterna Eva Golinger och Jeremy Bigwood för att ha mottagit miljoner dollar av CIA:s civila organ som USAID och NED (The National Endowment for Democracy).

När oppositionen utlyste sin 48-timmarsstrejk uppmanade flera ledande arbetsgivarrepresentanter sin anställda att delta i strejken, vilket måste placera Venezuela på kartan över märkliga länder där kapitalisten vill att hans anställda ska strejka mot. . . .?

Men exakt så agerade de antichavistiska företagarna dagarna i april 2002 men också i den lockout som oppositionen genomförde mot Chavez december 2002-4 februari 2003, då oppositionen fortfarande hade positioner inom den venezuelanska ekonomins kronjuvel, det statliga oljebolaget PDVSA. Mer än 20 miljarder dollar kostade denna ”lockout”, utlyst av direktörerna inom PDVSA som samtliga avsattes och ersattes av personer lojala med landet och folket.

Därför är det ingen överraskning att generalstrejken igår och i dag, torsdag är ett praktfullt fiasko. Det finns ingen social bas för denna strejk.

Transportsektorn fungerar till 100%, enligt transportfackets ordförande, en förutsättning för att venezuelanerna ska kunna gå till sitt arbete eller stanna hemma. Men ingen av de produktiva samhällssektorerna har deltagit i den av oppositionen utlysta generalstrejken.

Normal kollektivtrafik och Metro

I en intervju av Las Ultimas Noticias med det venezuelanska Transportarbetareförbundets ordförande Francisco Torrealba, konstaterar den facklige ordföranden att oppositionens strejk är ett bokstavligt fiasko, ”kollektivtrafiken fungerar till 100 %”.

– Vid denna tidpunkt finns det ett aktivt folk som vill arbeta för ett produktivt och suveränt Venezuela. Hela transportsektorn är aktiverad och står i tjänst hos folket, uppgav Torrealba som tillade:

– Kollektivtrafiken fungerar helt normalt, även Caracas´ 48 tunnelbanestationer fungerar och är öppna. Vi kommer inte tillåta att vårt land ska paralyseras för att några slöfockar inte vill arbeta eftersom det finns ett Venezuela som inte ansluter sig till deras utlysta strejk.

Ordföranden för Caracas tunnelbanefack (Sindicato del Metro de Caracas), Edison Alvarado, sa å sin sida att “tunnelbaneystemet opererar till hundra procent, trots några våldsgrupper försök att sabotera det”.

”Arbetarklassens totala seger”

Venezuelas ”arbetarpresident” Nicolas Maduro sa å sin sida att oppositionens utlysta 48-timmarsstrejk ”har besegrats av arbetarklassen”. Maduro inledde sin fackliga och politiska bana just i Caracas tunnelbanefack där han var en av ledarna.

– Försöket att inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger, sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV.

Maduro talar till arbetare inom det statliga oljebolaget PDVSA som har upprätthållit produktionen till 100 procent. FOTO: MIRAFLORES.

Han tillade att en generalstrejk i Venezuela endast kan inledas “om statskuppselement försöker göra något mot regeringen. Och ni har ordern, att om något händer (försök till statskupp) förklaras och utlyses en generalstrejk på obestämd tid tills revolutionen återigen segrar och författningen återskapas”.

Till och med oppositionsalliansen MUD, med sitt språkrör Freddy Guevara, försökte på en presskonferens igår, onsdag upprätthålla en fasad av att strejken hade haft framgång. Men det var uppenbart att MUD inser att strejken blev också ett stort politiskt nederlag.

En megademonstration genomförs senare i dag, torsdag. De utgår från fyra av Caracas´ kardinalpunkter. Demonstrationerna, som beräknas samla mellan en halv till en miljon deltagare, är en avslutning på valkampanjen till den författningsskrivande församlingen (ANC) som ska väljas på söndag, den 30 juli. 537 av 545 ledamöter ska väljas (åtta väljs av ursprungsbefolkningarna).

Kommer DN:s, SVT:s och SR:s utsända att bevaka denna och rapportera om uppslutningen?

Vid denna pressläggning kommer nu bilderna från demonstrationerna av hundratusentals chavister och venezuelaner som deltar i de fyra demonstrationerna som sammanstrålar i Avenida Bolivar i Caracas. FOTO: AVN.

Trumps nya sanktioner och stöd till våldet

Från hela Latinamerika strömmar nu solidariteten in till Venezuelas folk och regering i protest mot det fascistiska våldet från den högerextrema oppositionen som nu får ett öppet stöd av Trumpadminsitrationen.

Denna ”svartlistade” i mitten av maj åtta ledamöter av den Högsta Domstolen i Venezuela. Den suspenderade Nationalförsamlingen, som suspenderats just för att den vägrade underordna sig ett HD-domslut, beslutade i måndags att helt illegalt utse en nya HD med 34 ledamöter.

Igår onsdag, utfärdade Trump nya sanktioner mot 13 venezuelanska funktionärer för att de ”underminerar demokratin” i det sydamerikanska landet. Bland dem återfinns ledande tjänstemän i det statliga PDVSA, ordföranden för det Nationella Valrådet CNE, flera höga militärer med det gemensamma att dessa 13 personer arbetar aktivt för att Venezuelas folk ska ha den suveräna rätten att själva utse sina representanter till en författningsskrivande församling, ANC på söndag.

Varför vill Trump, EU och den internationella högern förvägra venezuelanerna att modernisera, så som USA-kongressen gör årligen, sin egen konstitution? Vilken och vad är rädslan?

Vilken moralisk rätt tar sig Trump?

Fallet Venezuela är helt unikt i internationell rätt, ingen regering, oavsett hur mäktig den är, har rätt att utfärda sanktioner utan FN:s mandat. Att USA gör det samtidigt som den bryter mot all internationell rätt och upprätthåller ett olagligt fångläger sedan 2001 på sin militärbas i Kuba, ger den än mindre en moralisk rätt att utfärda dylika sanktioner mot en suverän stat som Venezuela.

Hur många industriarbetare återfinns i USA-kongressen? Jaså ingen, bara miljonärer. Det kanske är därför som Trump, EU och den internationella högern fasar för Venezuelas val på söndag som just ska ge dessa arbetande vanliga venezuelaner en röst och tribun.

Mödrarna på Plaza de Mayo ger sitt stöd till Venezuela

Denna internationella rättsterrorism som USA förfäktar förkastas av Mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires. I en videohälsning till Venezuelas folk säger Hebe de Bonafini, språkrör för Mödrarna:

“Kamrater, kära venezuelaner, jag lyckönskar er för er kamp och jag är säker på att den författningsskrivande församlingen kommer vinna överlägset”.

Bonafini underströk sin solidaritet och löfte att fortsätta kampen för Venezuelas suveränitet och sitt stöd för ANC. Hon hävdade också att hela Latinamerika stöder Venezuela.

– Jag är säker på att vi ska vinna. Latinamerika kräver och behöver denna seger. Jag säger att VI ska segra för jag känner mig som en venezuelanska, underströk Bonafini.

Mödrarna på Plaza de Mayo skapades mitt under de värsta åren av argentinsk militärdiktatur där mer än 30.000 unga argentinare greps, torterades och ´försvann´ i händerna på den fascistiska militär som hade gripit makten i en statskupp den 23 mars 1976.

Hebi de Bonafini på en av "Torsdagspromenaderna" framför "La Rosada", presidentpalatset vid Plaza de Mayo. Mödrarna ger Maduro och Venezuela hela sitt stöd och solidaritet mot Trumps och oppositionens försök till att skapa förevändningar för en militär intervention. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Oppositionen för en ”chilensk lösning”

Den venezuelanska högeroppositionens språkrör Freddy Guevara, uttalade i tisdags sig varm för en ”chilensk lösning” i Venezuela, det vill säga en militärkupp likt den i Chile den 11 september 1973 som fick sin följeslagare mindre än tre år senare i Argentina. I Chile försvann 1100 chilenare och cirka 2000 avrättades av militärjuntan. Mer än 700.000 greps och torterades eller fängslades under de första åren av en militärdiktatur som trädde tillbaka 1990.

Det är det perspektivet som venezuelanerna fasar för och som Trump och CIA arbetar för, i allians med MUD.

Venezuela: CIA-chefen Pompeo arbetar intimt med Colombia och Mexiko för att störta Venezuelas regering, enligt egen utsago

Mike Pompeo, CIA-chef och magnat inom oljebranschen i USA. Han mottog finansiering av Exxon-Mobile till sin valkampanj 2016-2017. Exxon-Mobile stämde Venezuela 2008 inför WTO för att ha haft fräckheten att vilja skapa en förhandlingslösning med Exxon-Mobile när Orinocobältet, med världens största oljereserver, nationaliserades. Exxon-Mobile vägrade. Nu sätter oljegiganten sitt förtroende till CIA, Trump och Pentagon.

CIA-chefen Pompeo arbetar intimt med Colombia och Mexiko för att störta Venezuelas regering, enligt egen utsago

Av Dick Emanuelsson

[Läs fredagens Proletären med ett uppslag om oppositionens kuppförsök och USA:s planer att störta Venezuelas regering under rubriken: “Vi har bestämt oss för att förbli fria”! Venezuelas rätt att utarbeta sin egen författning eller Davids kamp mot Goliat]

CIA-CHEFEN Mike Pompeo försäkrar att hans organisation arbetar aktivt tillsammans med Mexiko och Colombia för att störta regeringen i Caracas, även om han naturligtvis inte uttalar sig så exakt och ordagrant.

Den slutsatsen drar en rad internationella experter på CIA och USA:s utrikespolitik. Pompeo svarade på frågor från den USA-venezuelanska ´analytikern´ Vanessa Neumann på säkerhetsseminariet arrangerat av Aspen Institute, ett forum som arrangeras årligen i delstaten Colorado, USA. Där samlas representanter för USA:s underrättelse- och säkerhetsnät för att dryfta sina frågor.

Ford och Rockefeller finansiärerna

Aspen Institute är finansierat av stiftelserna Ford och Rockefeller. Bland Aspens rådgivare hittar vi personligheter som Madeleine Korbel Albright, utrikesminister i Bill Clintons regering 1997-2001 och Condoleezza Rice, också hon utrikesminister men under krigskabinettet George W. Bush 2005-2209. Bägge dessa kvinnor var direkta folkmördare via sin krig mot Irak och Jugoslavien.

Vanessa Neumann  presenterar sig själv som ordförande för företaget Asymmetrica (business intelligence) och är barnbarn till en venezuelansk mångmiljonär inom oljebranschen (Sic! Överraskning?), bosatt i London. Neumann hade en tidig romans med Mick Jagger bakom sig men hennes verkliga dröm är ett slut på den kubanska revolutionen och Venezuela av idag.

Det var kring dessa teman hon ställde den raka frågan till Pompeo om vad CIA gör med Maduro och Venezuela.

Den Reella Makten i USA har historiskt sett ALLTID haft den politiska makten som sina språkrör och verkställare av de politiska och ekonomiska besluten, i Maktens tjänst.

Optimistiskt CIA

– Vi arbetar hårt för att göra det (förändring i Venezuela). Jag vill uttrycka mig försiktigt när jag talar om Syd- och Centralamerika och CIA. Det finns många historier (fnitter och leenden bland de närvarande på seminariet). Därav försiktigheten med vad jag säger. Men det räcker att säga att vi är mycket optimistiska i avseendet att det kan komma en förändring i Venezuela och vi, CIA, gör det bästa för att vi ska förstå dynamiken och kunna informera vårt UD (State Departement) och andra, colombianerna.

– Jag besökte i förrförra veckan Mexiko City och Bogota och pratade just med dem om detta tema med avsikten att hjälpa dem att förstå ´sakerna´ de kan göra för att åstadkomma ett bättre resultat i deras och vårt hörn av världen, sa Pompeo.

Var och en av läsarna får dra och kan dra sina egna slutsatser av CIA-chefens ord. Om oppositionen via en USA-intervention eller statskupp tar över Venezuela, blir landet, med all sannolikhet, som grannen Colombia, en ny Natomedlem, vilket dramatiskt komplicerar landets självständighet. Om detta är det för tidigt att uttala sig från CIA-chefens sida.

Juan Manuel Santos och Enrique Peña Nieto, allvarstyngda män starkt allierade och beroende av Grannen i Norr.

En fot i den militariserade kommersiella rymdindustrin

Mike Pompeo är inte enbart boss för den i Latinamerika fruktade och avskydda säkerhetstjänsten som av historisk börd intrigerar och konspirerar i framkallandet av statskupper där moderata progressiva eller vänsterregeringar har kommit till makten helt på legal väg har störtats. Exemplen Guatemala 1954, invasionen av Grisbukten i Kuba april 1961 (och alla de 52 år av nationell kubansk suveränitet), invasionen av Dominikanska Republiken 1965, stats- och militärkuppen den 11 september 1973 mot Chiles vänsterpresident Salvador Allende eller Contra-Gate mot Nicaraguas sandinistiska vänsterregering under hela 1980-talet, är klassiska exempel.

Pompeo är även representant för den mest aggressiva antikommunistiska strömningen inom det republikanska partiet. Som sådan har han en utmärkt position för att förstärka sin roll med stora ekonomiska intressen inom oljebranschen. Och vad är Venezuela om inte landet med de största olje- och gasreserverna i världen.

Trots dessa ekonomiska intressen, som uppenbarligen måste stå i motsättning till valet av honom som CIA-chef förra året, bekräftades valet av honom i år som CIA-chef för Trumpadministrationen med 66 röster mot 32.

Boeingimperiet tog tacksamt emot militära projekt som Pompeo slog ett slag för inom den militariserade rymdindustrin. Via bildandet av företaget Thayer Aerospace and Private Security blev det jobb för Boeing genom byggandet av fyra aeroplattformar i slutet av 1990-talet. År 2006 sålde Pompeo sina andelar av detta privatföretag.

Exxon-Mobile finansierade delar av CIA-chefens valkampanj 2016, vilket illustrerades av "Open.Secrets.Org.

CIA-chefens intressen i oljebranschen

Men redan 2003 hade han bildat ett oljeföretag med säte i Kansas kallat Sentry International, som han för närvarande är styrelseordförande för. Enligt portalen ´Mision Verdad´, har detta företag expanderat sin verksamhet snabbt och har fokuserat sina affärer i oljeplattformar som sålts till Kina, Kanada och USA, framför allt i de regioner i USA som till exempel Texas och Oklahoma där frackingen intensifieras för att hålla det för Venezuela livsviktiga oljepriset nere.

Enligt uppgifter som tillhandahållits av Open Secrets fick CIA-chefen finansiellt stöd av Exxon-Mobile i sin valkampanj för perioden 2016-2017. Det är väl bekant att detta ett av världens största och mäktigaste företag, har fört en frenetisk kampanj mot den förre presidenten Hugo Chavez och den nuvarande regeringen Maduro där staten Venezuela har anmälts inför världshandelsorganisationen WTO för nationaliseringen av Venezuelas naturresurs.

Regeringen Chavez erbjöd Exxon-Mobile att ingå en överenskommelse, som till exempel norska Hydro, med Venezuela vad gäller de investeringar USA-företaget har gjort i Orinocobältet. Men oljegigantens vägrade. Med deltagande av Exxon-Mobile kan Pompeo utvidga sina oljeaffärer och deras gemensamma intresse kan inte bättre illustreras genom företagets donationer till Pompeos valkampanj.

Alliansen Colombia och Mexiko

CIA-chefens indirekta erkännande av att han deltar i arbetet tillsammans med Colombia och Mexiko för ett ”regeringsbyte” via en statskupp i Venezuela, är inte bara en bekräftelse på att karaktären på CIA:s historiska uppgift aldrig har förändrats. Men i fallet Venezuela återfinns på första parkett just nu USA:s oljebolag som sedan Chavez tog över 1999 har fört ett veritabelt psykologiskt krig mot Venezuela via massmedia som de genom sin ekonomiska makt kan styra och påverka.

Att det var just Aspen, finansierat av Ford- och Rockefellerstiftelserna som arrangerade seminariet för ett par veckor sedan, är bara följdriktigt. Att det är den venezuelanska ungdomen, både den politiskt övertygade medel- och överklassens ungdomar som i många fall har fått stipendier för att studera ”demokrati” i USA, eller ett lumpenproletariat som till vardags stjäl och mördar vanliga hederliga och arbetande venezuelaner men som nu betalas för att upprätta barrikader och bränna ihjäl misstänkta chavister, är en annan femma. För CIA-chefen och hans funktionärer och oljebranschens mäktiga direktörer sitter på åskådarplats och ser på hur deras terrorister försöker skapa det kaos Pentagon och Trump behöver för att gå in i Venezuela, som i Libyen.

USA:s sju militärbaser i Colombia.

  

Oppositionen förkastar alla dialoger

När därför Nicolas Maduro kräver besked av regeringarna i Mexiko och Colombia om deras roll som alliansbröder med den fascistiska paramilitära högeroppositionen i Venezuela, slår dessa ifrån sig enligt välkänt manér och understryker att de är för en dialog mellan opposition och regeringen Maduro.

Men alla vet, men få av de nämnda talar högt om det, att den våldsinriktade oppositionen vägrar en dialog och en civiliserad politisk lösning av den politiska krisen. Försöken till en dialog, såväl av den spanske förre regeringspresidenten Rodrigo Zapatero som av Påven Francisco har viftats bort av oppositionen med argumentet att Maduro bara vill vinna tid.

Som Hitlers soldater, välsignar biskopar de maskerade terroristerna

Portalen Ciudad.boto skrev i juni en intressant artikel om hur el Movimiento Católico Venezolano (MCV), den venezuelanska katolska rörelsen, fördömde den reaktionära och öppna statskuppattityd som hierarkin inom katolska kyrkan har intagit. Det är samma ståndpunkt som vid statskuppen mot Hugo Chavez i april 2002 och till förmån för statskuppsoppositionen i landet. Biskoparna använder de heliga ikonerna i sin politiska kampanj mot regeringen Maduro.

Som ett direkt svar mot MCV och under en procession av ärkebiskop Antonio José Lopez Castillo, välsignade denne en grupp maskerade terrorister med sina hemmagjorda granatkastare och andra vapen, terroristiska element som under 110 dagar med bensin har bränt ihjäl mer än 14 personer på gatorna, bundit fast och klätt av påstådda chavister vid lyktstolparna.

Ärkebiskopen Lopez Castillo välsignar, precis som i Tyskland, Spanien och Italien, dessa fascistiska terrorister som uppmuntras av USA:s Trump och Pompeo att fortsätta skapa ett kaos som ska bli förevändningen för USA att gå in militärt i Venezuela.

Samma välsignelse utfärdade biskopar i Hitlers Tyskland, Francos Spanien eller Mussolinis Italien. Och det är till dessa fascistelement som CIA-chefen och Trump nu intensifierar sin hjälp. Att USA har finansierat och fortfarande finansierar och stöder ISIS och al-Qaeda (al-Nusra) i Syrien har omvittnats. Och nu fortsätter Trump&Pompeo sitt korståg mot Venezuela.

CIA-chefens politiska läggning

Pompeo står i praktiken för krig mot Iran via Israel genom att vara motståndare mot det internationella avtalet om Irans kärnenergi. CIA-chefen inte bara försvarar CIA:s tortyrprogram och NSA:s spionprogram mot diverse statschefer i världen, han även anser att USA-fängelset i den kubanska provinsen Guantanamo, som USA illegalt ockuperar sedan 1903, ska fortsätta som just ett illegalt fängelse och en skam för mänskligheten. Han vill också se Edward Snowden dömas till döden, som den landsförrädare han är, enligt Pompeo.

För att ge legitimitet till hans intensifierade krig mot Venezuela uttalade sig Pompeo för första gången om Venezuela den 11 maj då han hävdade att ”risken är att dessa kollektiv (grupper som stöder regeringen Maduro som i valet 2013 fick över 7,5 miljoner röster och 50,2%) som står utan kontroll ökar för varje minut”.

Han fortsatte:

– Mycket vapen är i omlopp i Venezuela och risken är otroligt verklig och allvarlig, och utgör ett inte bara i Venezuela utan även mot Sydamerika, Centralamerika.

För att ge än mer dramatik och legitimering av ett militärt slutligt ingripande i Venezuela, backade chefen för USA:s Nationella underrättelsegemenskap (engelska: The United States Intelligence Community, IC), Dan Coast, som representerar 16 underrättelseorgan i USA, upp sin CIA-chef med orden: ”Den auktoritära enväldiga regeringen i Venezuela kommer att ta till allt mer repressiva åtgärder för att bromsa politiska motståndare och gatukravaller”.

USA:s skapande av ´Contras´, deras träning och finansiering kostade det nicaraguanska folket 50.000 liv och ett land lagt i ekonomiskt och materiell ruin, klassiskt CIA-spel för att tillfredsställa de mäktiga internationella korporationerna. USA fortsätter i klassisk stil mot övriga Latinamerika som vågar bygga en egen självständig väg till nationellt oberoende så som Bolivia, Ecuador, Nicaragua och. . . Venezuela. På bilden USA:s president, Ronald Reagan, en B-skådesspelare i Hollywood, en man som blev president men helt i händerna på det vapenindustriella komplexet.

Nicaragua-Honduras, Egypten-Libyen, Venezuela-Colombia

Portalen Mision Verdad sammanfattar dessa två maktmäns uttalande:

”Det är inte första gången som CIA anklagar en regering för att agera utanför lagen. Det gjorde man i Nicaragua, Jugoslavien, Syrien och Libyen. CIA anklagar regeringen för att använda sig av irreguljära metoder för att upprätthålla lag och ordning och använder denna anklagelse som en förevändning för att träna väpnade grupper samt använda sig av grannstater där de (USA) förfogar över träningsläger och militärbaser”.

I Colombia överlämnade den högerextreme presidenten Alvaro Uribe sju militärbaser, varav en, Bahia Malaga är en svenskbyggd EKN-garanterad finansierad marinbas, till Pentagon år 2010. Sex av dessa har sin udd riktade mot Venezuela.

I Honduras förfogade CIA och Pentagon över flera militärbaser (det gör man fortfarande) och i gränsområdet mellan Honduras och Nicaragua upprättade CIA militära träningsläger där Contras´ , en högerextrem nicaraguansk milis, tränades av officerare från USA samt diktaturernas Chile och Argentina och därefter skickades in för att mörda landsmän i Nicaragua 1981-1990. Totalt mördades 50.000 civila i Nicaragua under ´Contras´ tio års CIA-ledda krig.

I fallet Libyen använde egyptiskt territorium medan Israel har upprättat både militära träningsläger som sjukhus för utbildning av jihadistiska terrorister för att störta regeringen Assad i Syrien.

“Timme Noll”

Oppositionen i Venezuela och CNN i Atlanta talar bägge om “Timme Noll” och Mike Pompeos uttalande som CIA-chef har förstärkt moralen hos de paramilitära terroristgäng som härjar i rikemanskvarteren i Caracas där de upprättar barrikader av sopor eller hugger ner de få träden på huvudstadens gator samtidigt som irritationen hos de sina egna blir allt större.

För Mike Pompeo spelar det mindre roll, beslutet om att slå ner den Bolivarianska Revolutionen är taget, i direktionsrummen hos Exxon-Mobile&Co.