Venezuela: Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk

– Försöket att inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger, sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV. Här på ett möte med arbetare i Caracas.

Venezuela: Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-07-27 / Den av den venezuelanska högeroppositionens utlysta generalstrejk under 48 timmar, onsdag-torsdag, är i skrivande stund, lunchtid i Venezuela, ett praktfullt fiasko. Det konstaterar den oberoende största dagstidningen i Venezuela, Las Ultimas Noticias i ett sammandrag av de två dagarna.

Den oppositionsvänliga dagstidningen El Nacional å sin sida har stora svårigheter att redovisa framgångar för generalstrejken. Tidningen har sporadiska rapporter om stängda affärer och ”sopbarrikader” för att förhindra kollektivtrafiken i den östra delen av Caracas, Venezuelas ”Östermalm” där oppositionen har sin bastion. Men för övrigt har samhällslivet förflutit helt normalt.

Landsorganisationen CTV och statskuppen 2002

Den venezuelanska landsorganisationen CTV, som deltog aktivt i störtandet av regeringen Hugo Chavez i april 2002 på samma sida som arbetsgivarorganisationen Fedecamera, är i dag i praktiken ett tomt skal eftersom i stort sett alla dess medlemmar lämnade CTV efter statskuppsförsöket som slogs ned efter 48 timmar av Caracas´ fattiga och arbetare.

Carlos Ortega, 2002.

Foto: Dick Emanuelsson.

CTV:s orförande Carlos Ortega gick i asyl till högerns Peru. CTV och flera av dess ledare avslöjades senare av USA-journalisterna Eva Golinger och Jeremy Bigwood för att ha mottagit miljoner dollar av CIA:s civila organ som USAID och NED (The National Endowment for Democracy).

När oppositionen utlyste sin 48-timmarsstrejk uppmanade flera ledande arbetsgivarrepresentanter sin anställda att delta i strejken, vilket måste placera Venezuela på kartan över märkliga länder där kapitalisten vill att hans anställda ska strejka mot. . . .?

Men exakt så agerade de antichavistiska företagarna dagarna i april 2002 men också i den lockout som oppositionen genomförde mot Chavez december 2002-4 februari 2003, då oppositionen fortfarande hade positioner inom den venezuelanska ekonomins kronjuvel, det statliga oljebolaget PDVSA. Mer än 20 miljarder dollar kostade denna ”lockout”, utlyst av direktörerna inom PDVSA som samtliga avsattes och ersattes av personer lojala med landet och folket.

Därför är det ingen överraskning att generalstrejken igår och i dag, torsdag är ett praktfullt fiasko. Det finns ingen social bas för denna strejk.

Transportsektorn fungerar till 100%, enligt transportfackets ordförande, en förutsättning för att venezuelanerna ska kunna gå till sitt arbete eller stanna hemma. Men ingen av de produktiva samhällssektorerna har deltagit i den av oppositionen utlysta generalstrejken.

Normal kollektivtrafik och Metro

I en intervju av Las Ultimas Noticias med det venezuelanska Transportarbetareförbundets ordförande Francisco Torrealba, konstaterar den facklige ordföranden att oppositionens strejk är ett bokstavligt fiasko, ”kollektivtrafiken fungerar till 100 %”.

– Vid denna tidpunkt finns det ett aktivt folk som vill arbeta för ett produktivt och suveränt Venezuela. Hela transportsektorn är aktiverad och står i tjänst hos folket, uppgav Torrealba som tillade:

– Kollektivtrafiken fungerar helt normalt, även Caracas´ 48 tunnelbanestationer fungerar och är öppna. Vi kommer inte tillåta att vårt land ska paralyseras för att några slöfockar inte vill arbeta eftersom det finns ett Venezuela som inte ansluter sig till deras utlysta strejk.

Ordföranden för Caracas tunnelbanefack (Sindicato del Metro de Caracas), Edison Alvarado, sa å sin sida att “tunnelbaneystemet opererar till hundra procent, trots några våldsgrupper försök att sabotera det”.

”Arbetarklassens totala seger”

Venezuelas ”arbetarpresident” Nicolas Maduro sa å sin sida att oppositionens utlysta 48-timmarsstrejk ”har besegrats av arbetarklassen”. Maduro inledde sin fackliga och politiska bana just i Caracas tunnelbanefack där han var en av ledarna.

– Försöket att inleda en generalstrejk har gjorts ned och den är arbetarklassens totala seger, sa Maduro till den nationella radiokanalen RNV.

Maduro talar till arbetare inom det statliga oljebolaget PDVSA som har upprätthållit produktionen till 100 procent. FOTO: MIRAFLORES.

Han tillade att en generalstrejk i Venezuela endast kan inledas “om statskuppselement försöker göra något mot regeringen. Och ni har ordern, att om något händer (försök till statskupp) förklaras och utlyses en generalstrejk på obestämd tid tills revolutionen återigen segrar och författningen återskapas”.

Till och med oppositionsalliansen MUD, med sitt språkrör Freddy Guevara, försökte på en presskonferens igår, onsdag upprätthålla en fasad av att strejken hade haft framgång. Men det var uppenbart att MUD inser att strejken blev också ett stort politiskt nederlag.

En megademonstration genomförs senare i dag, torsdag. De utgår från fyra av Caracas´ kardinalpunkter. Demonstrationerna, som beräknas samla mellan en halv till en miljon deltagare, är en avslutning på valkampanjen till den författningsskrivande församlingen (ANC) som ska väljas på söndag, den 30 juli. 537 av 545 ledamöter ska väljas (åtta väljs av ursprungsbefolkningarna).

Kommer DN:s, SVT:s och SR:s utsända att bevaka denna och rapportera om uppslutningen?

Vid denna pressläggning kommer nu bilderna från demonstrationerna av hundratusentals chavister och venezuelaner som deltar i de fyra demonstrationerna som sammanstrålar i Avenida Bolivar i Caracas. FOTO: AVN.

Trumps nya sanktioner och stöd till våldet

Från hela Latinamerika strömmar nu solidariteten in till Venezuelas folk och regering i protest mot det fascistiska våldet från den högerextrema oppositionen som nu får ett öppet stöd av Trumpadminsitrationen.

Denna ”svartlistade” i mitten av maj åtta ledamöter av den Högsta Domstolen i Venezuela. Den suspenderade Nationalförsamlingen, som suspenderats just för att den vägrade underordna sig ett HD-domslut, beslutade i måndags att helt illegalt utse en nya HD med 34 ledamöter.

Igår onsdag, utfärdade Trump nya sanktioner mot 13 venezuelanska funktionärer för att de ”underminerar demokratin” i det sydamerikanska landet. Bland dem återfinns ledande tjänstemän i det statliga PDVSA, ordföranden för det Nationella Valrådet CNE, flera höga militärer med det gemensamma att dessa 13 personer arbetar aktivt för att Venezuelas folk ska ha den suveräna rätten att själva utse sina representanter till en författningsskrivande församling, ANC på söndag.

Varför vill Trump, EU och den internationella högern förvägra venezuelanerna att modernisera, så som USA-kongressen gör årligen, sin egen konstitution? Vilken och vad är rädslan?

Vilken moralisk rätt tar sig Trump?

Fallet Venezuela är helt unikt i internationell rätt, ingen regering, oavsett hur mäktig den är, har rätt att utfärda sanktioner utan FN:s mandat. Att USA gör det samtidigt som den bryter mot all internationell rätt och upprätthåller ett olagligt fångläger sedan 2001 på sin militärbas i Kuba, ger den än mindre en moralisk rätt att utfärda dylika sanktioner mot en suverän stat som Venezuela.

Hur många industriarbetare återfinns i USA-kongressen? Jaså ingen, bara miljonärer. Det kanske är därför som Trump, EU och den internationella högern fasar för Venezuelas val på söndag som just ska ge dessa arbetande vanliga venezuelaner en röst och tribun.

Mödrarna på Plaza de Mayo ger sitt stöd till Venezuela

Denna internationella rättsterrorism som USA förfäktar förkastas av Mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires. I en videohälsning till Venezuelas folk säger Hebe de Bonafini, språkrör för Mödrarna:

“Kamrater, kära venezuelaner, jag lyckönskar er för er kamp och jag är säker på att den författningsskrivande församlingen kommer vinna överlägset”.

Bonafini underströk sin solidaritet och löfte att fortsätta kampen för Venezuelas suveränitet och sitt stöd för ANC. Hon hävdade också att hela Latinamerika stöder Venezuela.

– Jag är säker på att vi ska vinna. Latinamerika kräver och behöver denna seger. Jag säger att VI ska segra för jag känner mig som en venezuelanska, underströk Bonafini.

Mödrarna på Plaza de Mayo skapades mitt under de värsta åren av argentinsk militärdiktatur där mer än 30.000 unga argentinare greps, torterades och ´försvann´ i händerna på den fascistiska militär som hade gripit makten i en statskupp den 23 mars 1976.

Hebi de Bonafini på en av "Torsdagspromenaderna" framför "La Rosada", presidentpalatset vid Plaza de Mayo. Mödrarna ger Maduro och Venezuela hela sitt stöd och solidaritet mot Trumps och oppositionens försök till att skapa förevändningar för en militär intervention. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Oppositionen för en ”chilensk lösning”

Den venezuelanska högeroppositionens språkrör Freddy Guevara, uttalade i tisdags sig varm för en ”chilensk lösning” i Venezuela, det vill säga en militärkupp likt den i Chile den 11 september 1973 som fick sin följeslagare mindre än tre år senare i Argentina. I Chile försvann 1100 chilenare och cirka 2000 avrättades av militärjuntan. Mer än 700.000 greps och torterades eller fängslades under de första åren av en militärdiktatur som trädde tillbaka 1990.

Det är det perspektivet som venezuelanerna fasar för och som Trump och CIA arbetar för, i allians med MUD.