 |
| Joseph Borrell, EU:s utrikespolitiska språkrör (till höger) befinner sig i ett dilemma efter den invasionsvänliga venezuelanska oppositionen, ledd av Juan Guaidó gjort ett praktfiasko den 12 december. |
”Till och med oppositionen anser att Venezuelas val var legitimt”
Några subjektiva reflektioner över
EU:s venezuelapolitik och en opposition som COUNTERPUNCH har talat med och som säger att Venezuelas
val den 6 december var legitimt! Vad säger UD och vänsterpartiet?
Av Dick Emanuelsson,
Tegucigalpa
Språkröret för EU:s utrikespolitik, den politiskt bipoläre Joseph Borrell, drar nu åt sig öronen efter
parlamentsvalet i Venezuela den 6 december. Hans nya utspel verkar vara ett
nervöst analyserande, i synnerhet efter att också det USA-skissade spektaklet som
Juan Guaidó kallade för en ”folkomröstning via internet”, kulminerade den 12
december.
Trots att EU,
i likhet med State Departement (USA:s UD) redan på förhand hade bestämt sig för
att kalla det verkliga valet den 6 december för en ”fars” eller ”val utan
trovärdighet”, måste de drygt fem miljoner avlagda rösterna samt uttalandena från
den valdeltagande demokratiska oppositionen den 6 december ha kommit som en
chock. För var det något som saknade ”trovärdighet” och är värd epitetet ”FARS”
så är det Guaidós utspel där inte en enda valobservatör ens var inbjuden och
där alla påstådda vallängder, röstprotokoll, med mera BRÄNDES och makulerades
för all framtid. Hans ”folkomröstning” genomfördes till största delen via
internet, där personer i Santiago de Chile röstade i egenskap av döda venezuelaner!
Sent ska Syndaren vakna!
Borrell, från det
socialdemokratiska PSOE har nu vaknat till insikt och säger till den spanska
nyhetsbyrån EFE:
– Den
politiska och ekonomiska normaliteten i Venezuela kommer endast att uppnås
genom förhandlingar mellan venezuelaner.
På samma sätt
uppmanade han ”att inte blunda för verkligheten att landets politiska,
humanitära och ekonomiska kris endast kan lösas genom att rösta, INTE med
ekonomiska sanktioner eller eventuella utländska militära ingripanden, av vilka
- lyckligtvis - Ingen pratar längre”.
Sent ska
Syndaren vakna, är den första reflektionen. Varför har EU då lagt sig för den
rasistiske och fascistoide Donald Trumps utrikespolitik mot Venezuela, Kuba och
Nicaragua, som är en plagiering av den kubanska/venezuelanska maffians politik
i Miami?
För det är helt uppenbart att EU spårade
ur för varför har EU infört sanktioner mot de tre länderna och i synnerhet mot
Venezuela, undrar den engelskspråkiga portalen COUNTERPUNCH:s utsände under
valet den 6 december i Venezuela, Vijay Prashad*.
Varför avböjde EU att
övervaka valet?
Borrell var inbjuden Venezuelas
Valtribunal, CNE för att övervaka valet men avstod. Deltog som internationell
valobservatör direkt på plats gjorde dock Prashad, inbjuden av CNE. Hans
slutsats kan sammanfattas i rubriken i den initierade krönikan han skrev på
detta val:
”Till
och med oppositionen anser att Venezuelas val var legitimt” [1].
Prashad skriver:
”Innan
valet till Nationalförsamlingen den 6 december i Venezuela inledde USA: s
regering en kampanj för att illegitimera processen. USA-regeringen
sanktionerade chefen för National Electoral
Council (CNE) och medlemmar av oppositionen som hade beslutat att delta i
valet. Bara några timmar efter valet meddelade både USA-regeringen som Europeiska
Unionen - liksom deras allierade i Latinamerika förutsägbart att valet hade präglats
av valfusk. De behövde inga bevis, de
behövde ingenting förutom upprepningen av det enkla påståendet att ett val i
ett land vars regering ifrågasätter USA:s auktoritet inte kan vara legitimt på
något sätt”.
ARTIKELFÖRFATTAREN
BESKRIVER ORDAGRANT vad
USA: s utrikesminister Mike Pompeo sa om valet som han karaktäriserade som en ”politisk
fars” och en ”charad”, och att det ”inte uppfyllde den minsta standard för
trovärdighet”.
”EU:s representant (Joseph Borrell)
citerade i huvudsak Pompeos uttalande och använde en liknande fras; EU uppgav
att Venezuela `inte uppfyllde de miniminormer
som krävs för en trovärdig process´.”
”Dessa uttalanden saknade detaljer om
faktiska händelser på platsen (d.v.s. Venezuela) och varken USA eller EU hade
valobservatörer på marken”, sammanfattar Prashad USA:s och EU:s pinsamma förhållningssätt
till ett val som förbereddes och verkställdes trots enorma fiender och mäktiga
krafter men utan minsta seriös kritik.
Venezuelas opposition
deltog
Prashad fortsätter citera Pompeo som sa
att ”[en] del av Venezuelas oberoende politiska partier och det civila samhällets
organisationer . . . avvisar detta bluffval”.
Det menar Prashad vara ett anmärkningsvärt
uttalande, särskilt när det gäller frågan om ”oberoende politiska partier”.
Den indiske skribenten och författaren
från Counterpunch deltog dagen före valet i ett möte med ledare för de fem största
oppositionspartierna SOM DELTOG I VALET. Prashad intervjuade och samtalade med
ledarna.
”Ledarna för både AD och COPEI - som Pedro José Rojas (AD) och Juan Carlos Alvarado (COPEI) - sa att
det kan finnas normala oegentligheter i valet, men det fanns inga bevis för
bedrägerier fram till valet”.
Han
talade med Bruno Gallo från det
socialdemokratiska Avanzada Progresista som berättade för Prashad att han hade spenderat tio år och noggrant studerat
Valtribunalen CNE:s arbete och om denna tribunal hade verkställt valfusk. ”Han
(Gallo) sa att han inte kunde hitta några bevis på bestående valfusk. Detta är
ett rättvist val, sade han, så långt valet går”.
Timoteo
Zambrano, en av
ledarna för det liberala partiet Cambiemos
Movimiento Ciudadano, berättade för Prashad att det viktigaste resultatet
av valet till den nya Nationalförsamlingen är att ”upphäva maktens dualitet i
Venezuela”.
”Representerar
USA-regeringen”
”Alla dessa partiledare sa att de var
trötta på den ”extremistiska oppositionen”, i vars centrum Juan Guaidó och
Voluntad Popular-partiet Leopoldo López (nu bosatt i Spanien) står. Gallo sa
att denna grupp använder ”smutsiga knep”; Guaidó
och López representerar USA-regeringen mer än det venezuelanska folket”.
Leopold Lopez (till höger) med Colombias förre president, ALVARO URIBE, av människorättsorganisationerna i Colombia betraktad som de paramilitära dödsskvadronernas Gudfader. Bilden togs för två dagar sedan då Lopez, efterspanad för morden på 140 venezuelaner vid kuppförsöket 2017 besökte sin politiske allierade. Lopez är också partikamrat med Juan Guaidó i partiet Voluntad Popular.
Massmedia megafoner
för Pompeo
Prashad granskade senare även de
inflytelserika mediernas roll och positionering i frågan om parlamentsvalet den
6 december:
”Medier i den nordatlantiska världen
efterliknar uttalandena från det amerikanska utrikesdepartementet och EU. De
säger helt enkelt att valet var ett bedrägeri och att Nationalförsamlingen som
kommer att sväras in den 6 januari är olaglig. Det är summan av mediernas
pressbevakning”.
Han exemplifierar med New York Times´ reporter Julie Turkewitz som skrev en story som
ignorerade hela den trovärdiga oppositionen i Venezuela, inklusive de två historiska
partierna (AD och COPEI). Rubriken; ”Venezuela
röstar i ett val som oppositionen kallar en charad”, men den enda ”oppositionen”
som Turkewitz hänvisade till var
Guaidós, det amerikanska utrikesdepartementets marionettpresident.
”Tom
Phillips, som skrev
från Rio de Janeiro för Guardian,
inramade sin berättelse baserat på ett citat från Juan Guaidó. Rubriken för den
krönikan lyder: ”Maduro skärper greppet
över Venezuela med seger i bojkottat kongressval.”
Prashad:
”Vem bojkottade omröstningen? Inte AD
eller COPEI, inte heller det viktigaste evangeliska partiet (Esperanza por El Cambio) eller det
största liberala partiet (Cambiemos Movimiento Ciudadano). Phillips pekade bara
på Guaidó, även när han noterade att Guaidós myndighet över oppositionen var
noll”.
Prashads slutsats av dessa och
naturligtvis de svenska medierna i den mån de har uppmärksammat valet i
Venezuela, är att varken Turkewitz eller Phillips gav någon täckning av den
vanliga oppositionen i Venezuela, det vill säga den som söker en Nationell
Dialog i landet UTAN inblandning från Washington, D.C., och utan att Manualen
om ”Regimbyte till varje pris” hänger över regeringen.
Venezuelas problem
ska lösas av venezuelanerna!
”President Nicolás Maduros regering
har vid flera tillfällen haft diskussioner med denna trovärdiga opposition.
Zambrano sa att den nya nationalförsamlingen måste leda en kommission för att
studera effekterna av sanktionerna - eller blockaden, som Juan Carlos Alvarado
från COPEI kallade det - för folket i Venezuela. Sådana åtgärder för att
återuppbygga integriteten i den politiska processen - attackerad av USA-regeringen
genom sin allians med López och Guaidó - är väsentliga för det venezuelanska
folket. Valet den 6 december och invigningen av den nya nationalförsamlingen
den 6 januari 2021 är början på denna process för att återuppbygga den
politiska världen i Venezuela. Budskapet
från både Maduros regering och den trovärdiga oppositionen är detsamma: Washington, BLANDA DIG INTE I VÅRT
POLITISKA LIV”!
Det är dessa slutsatser av Vijay
Prashad som EU:s utrikespolitiske kommissionär Joseph Borrell borde ta åt sig,
inte vad Donald Trump eller den förre CIA-chefen Mike Pompeo tycker, för det är
mer än förutsägbart.
Vad Sveriges utrikesminister Ann Lindhe vill är om inte ointressant
men är också förutsägbart. För den svenska utrikes- och försvarspolitiken är dessvärre
som ett kalkeringspapper av vad State Departement tycker.
Vad
tänker Vänsterpartiets partistyrelse och riksdagsgrupp i fråga om Venezuela?
Det är inte helt oväsentligt.
Uttalande från Sjöstedt och den nya partiledaren bådar dock inte gott för
framtiden. Och det är djupt tragiskt. För vänsterpartiet skulle kunna utgöra en
mycket viktig motkraft mot fördumningens och krigets krafter i Sverige.
* Översatt från
engelska-Vijay Prashad är en indisk historiker, journalist, kommentator och en
marxistisk intellektuell. Han är verkställande direktör för Tricontinental:
Institute for Social Research och chefredaktör för LeftWord Books. Wikipedia
(engelska)
