VIDEO: Yacsy Alejandra Alvarez Mirabal är venezuelanskan som var en spindel i planeringen och verkställandet av invasionen av Venezuela förra året från colombianskt territorium med stöd av säkerhetstjänsten NDI och den förre och nuvarande presidenten Alvaro Uribe respektive Ivan Duque.
”Spindeln” i det militära invasionsförsöket mot
Venezuela i maj 2020 lägger korten på bordet:
Uribe och Duque direkt inblandade i invasionsförsöket av Venezuela förra
året!
Det uppger Yacsy
Alejandra Alvarez Mirabal, venezuelanska och en spindel i planeringen och
verkställandet av invasionen av Venezuela förra året från colombianskt
territorium. Hon fortsätter lägga korten på bordet, övergiven och förrådd av
"DUON" efter att hon arresterats.
I en video (med engelskt tal) som publicerades igår
uppger hon att hon var tolk mellan Alvaro Uribe (förre presidenten) och
Ivan Duque, Colombias nuvarande president å ena sidan och
legosoldatsfirman Silvercorps ägare, den förre krigsveteranen Jordan
Goudreau och hans närmaste män.
I den korta videon på engelska säger hon att duon
Uribe& Duque erbjöd legosoldaterna och deras venezuelanska desertörer
territorium för att upprätta sina tre militära träningsläger i länet La Guajira
(gränsar mot Venezuela) samt möjligheter att kunna landa och avgå med flyg i
anslutning till dessa läger i öknen, i detta grannlän till Venezuela.
I utbyte skulle den legoknektsarmé som var under
uppbyggnad delta i kriget mot den colombianska ELN-gerillan.
Chefen för Colombias underrättelsetjänst DNI var djupt
inblandad och utsåg en speciell DNI-agent som kontakt till Yacsy Alejandra
Alvarez Mirabal. Den colombianska högerextrema regimen Duque har ännu inte
kommenterat uppgifterna
I invasionsförsöket 3-4 maj förra året utplånades den
första expeditionen när de gjorde motstånd och i den andra expeditionen, där
två amerikanska "Gröna Baskrar" deltog greps de av fiskarnas Folkmilis
i den lilla byn Macuto, sju kilometer från Caracas internationella flygplats
Maiquetia.
Det militära nederlaget var ett ännu större FÖRNEDRANDE
POLITISKT NEDERLAG för Fjanten Juan Guaidó och hans uppdragsgivare i Vita
Huset. Denna duo är nu lika utskämda, avskydda och betraktade som kuppmakare av
Venezuelas respektive USA:s folk!
Legoknektsstyrkan som tillfångatogs av fiskare organiserade i den venezuelanska Folkmilisen som består av drygt fyra miljoner civila som är beväpnade och beredda att försvara sitt land mot en USA-invasion med stöd av Colombia.
”Handeln med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har
upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen
med bränsle (från Venezuela)", konstaterar de colombianska väpnade
styrkornas `Universidad Militar Nueva
Granada de Colombia´ i ett forskningsarbete.
Därför skakar Colombia inför Venezuelas
beslut att internationalisera bensinpriset
Venezuelansk smuggelbensin mer räntabel
än colombiansk kokain!
Av Dick
Emanuelsson
Colombia
legaliserade och formaliserade under den förre presidenten Alvaro Uribe smugglingen
av världens billigaste bensin, den venezuelanska.
Smugglarna
till och med skapade sitt ett eget kooperativ i gränsstaden Cucuta som
registrerades i stadens Handelskammare.
Inte
mindre än 55 procent av den colombianska konsumtionen av bensin var
venezuelansk och eftersom den colombianska regeringen formaliserade och
legaliserade smugglingen såldes den även på det colombianska statliga oljebolagets
Ecopetrols mackar i landet.
De
colombianska väpnade styrkornas `Universidad
Militar Nueva Granada de Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln
(läs smugglingen) med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella
grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt
smugglingen med bränsle (från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje
år som uppgår till 1,4 miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är
mycket pengar som man tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man
behöver varken odla eller procesera några plantor”!
TEGUCIGALPA / 2018-08-24 / Kunde
ovanstående uppgifter vara en av flera orsaker till varför den avgående presidenten
i Colombia, Juan Manuel Santos ville avsluta sin mandatperiod genom att den 4
augusti störta grannlandets president Nicolas Maduro, som denne hävdade, efter
att två drönare hade skickats iväg mot den plats där Maduro och hela den
venezuelanska statsledningen stod uppställd?
Santos hade tidigare, den 1 mars kl. 00.30
år 2008, visat att han var beredd att med militära medel angripa ett grannland.
Den gången Ecuador, då han som Uribes försvarsminister, med assistens av USA:s
spionplan Awac som lyfte från den ecuadorianska flygbasen i staden La Manta,
och som hade gett Uribe, Santos och de colombianska flygstyrkorna koordinaterna
för var gerillaledaren Raul Reyes (FARC) läger var beläget för att fullborda ”Operation
Fenix”. Trettio gerillasoldater dödades av bomberna som exploderade 1700 meter
in på ecuadorianskt territorium.
Santos använde sig några månader senare
av colombianska militärhelikoptrar som hade försetts med Röda Korsets emblem, i
flagrant strid mot internationell rätt, för att genom en Hollywoodliknande
operation frita tre CIA-agenter samt den colombianska politikern Ingrid
Betancourt. Det var andra gången på kort tid som Santos bekräftade att han inte
bryr sig ett skvatt om internationell rätt.
Så varför skulle inte Santos avsluta
sin presidentperiod den 7 augusti 2018 med att kamma hem ännu en ”trofé”;
mordet på Maduro och cheferna för de väpnade venezuelanska militära styrkorna.
Det skulle ha inneburit ett inbördeskrig och med det som förevändning en
militär intervention av Venezuela från USA och Colombia.
Det är slutsatsen från den venezuelanska
portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning i en artikel rubricerad: ”Hur drar
Colombia nytta av smugglingen av bensin från Venezuela”?
En av sju sårade kadetter den 4 augusti då två drönare utsatte Venezuelas president Nicolas Maduro och statsledningen för ett mordförsök som kunde ha slutat med ett inbördeskrig och USA-intervention.
Maffians
gigantiska finansieringskälla
Det återstod tre dagar innan Uribes kronprins
Ivan Duque skulle ta emot presidentbaneret av Santos. Och Santos hade bråttom för
Maduroregeringen hade i slutet av juli beslutat att den ämnade göra slut på den
colombianska parasiten; smugglingen av venezuelanskt bränsle till Colombia. Det
skulle träda i kraft den 20 augusti.
Under 40 år hade denna smuggling pågått
och det var först när Hugo Chavez intog presidentpalatset i Caracas 1998 som uppmärksamheten
fästes på denna statskriminella verksamhet från Colombias sida.
Enligt den colombianska Nationalbankens
egna publikationer hade verksamheten pågått sedan början av 1980-talet. I grannlandet
var bensinen praktiskt taget gratis. Juan Carlos Tanus, ordförande för Föreningen
Colombianer i Venezuela kunde han resa landet runt på de moderna motorvägarna
utan att det i praktiken kostade mer än en spottstyver i bränsle. Och det var
denna gigantiska finansieringskälla som maffian, med paramilitära och band till
den uppkommande Uribedynastin skulle komma att utnyttja, totalt skrupellöst.
Centrum för smugglingen kom att bli staden Cucuta, huvudstad i länet Norte de
Santander vid gränsen till Venezuela.
År 1999 redovisade den colombianska
regeringens egna kalkyler att 70 procent av fordonsägarna i Cucuta fyllde sina
tankar med venezuelanskt bränsle. Detta bränsle såldes av de så kallade `Pimpineros´,
det året totalt 5000 oftast unga och fattiga Cucutabor. Varje dag sålde dessa
mellan 20-25 gallons (1 gallon=3,79 liter) med bensin. Det betyder att det såldes
cirka 100.000 gallons, eller 378.000 liter venezuelanskt smuggelbensin.
Uribe
legaliserar smugglingen
De paramilitära dödsskvadronernas
Gudfader, den förre presidenten Alvaro Uribe Velez är också den som av
colombianerna och venezuelanerna utpekas som mentorn för legaliseringen av
smuggeltrafiken från Venezuela till Colombia.
År 2006 sa Uribe att han ville skapa
ordning och reda på denna och “formalisera” smugglingen, även om han så klart
inte använde sig av denna term. Totalt opererade det året 12.000 familjer i
Cucuta med att smuggla och sälja venezuelansk bensin i Cucuta, enligt länet
Norte Santanders eget Finansdepartement. ”Regleringen” av smuggelhandeln bestod
i att skapa ett antal ”Uppsamlingscenter” där inköp av venezuelansk bensin skulle
genomföras. Colombias Tull- och skattemyndigheter gav också grönt ljus genom
att legalisera köpet genom att sätta en låg skatt på bränslet.
Eftersom smugglingen, ett brott enligt
internationell rätt, nu var ”legaliserad” och ”tvättad”, kunde den colombianska
staten helt fräckt distribuera den via olika bensinstationer i gränslänen. När
man reser i länen Guajira, Sucre, Norte de Santander eller Arauca står de där, ”los
Pimpineros” med sina jättedunkar och säljer venezuelansk bensin till en
tredjedel av det gängse priset i huvudstaden Bogota. Men det paradoxala är,
menar Mision Verdad, att om bensinen köps på dessa ”Uppsamlingscenter” så är
det legalt, medan om den köps på gatan utanför så är det olagligt! Den
colombianska dubbelmoralen slår alla rekord!
"Alex, paramilitären som lämnade tusen offer i Cucuta", en stad helt i paramilitärens tjänst där Uribe legaliserade smuggeltrafiken med venezuelansk bensin.
Paramilitären
var ”monstret som Staten hade skapat”
I Colombia vet alla,
människorättsorganisationer, vänstern, bondeorganisationerna, ja så klart också
myndigheterna att inkomsterna för denna enorma lukrativa smuggelhandel tillfaller
i första hand de paramilitära dödsskvadronerna, med klara band till stora delar
av den politiska eliten samt den maffia som paramilitären har skapat i
gränslandet till Venezuela.
I Norte de Santander opererade det
paramilitära `Bloque Catatumbo´, som enligt egen utsago hade ihjäl 13.919
civila mellan 1997-2005, i första hand människor från vänstern och folkrörelsen.
Hundratals offer försvann i ugnar som paramilitärerna i likhet med de tyska
fascisterna under andra världskriget förintade rent fysiskt. Paramilitären
`Alex´ var ansvarig för att ensam ha mördat över tusen (1000) civila i Cucuta.
Den paramilitära ledaren Salvatore Mancuso uppgav att AUC (paramilitären) var
det ”monster som Staten hade skapat”. Men paramilitären fortsätter i dag under
andra initialer och har fått direkta uppdrag i Venezuela.
220
mil långa gräns
När vi gjorde ett omfattande reportage
i det colombianska länet Guajira under förra året såg vi hur ombyggda
fyrhjulsdrivna fordon med stora flak och i mycket hög fart transporterade hundratals
specialfat med venezuelansk bensin som de smugglar via ”döda” punkter vid den
220 mil långa gränsen mellan de två länderna. De har inga problem att passera
arméns eller polisens vägspärrar eftersom dessa två colombianska institutioner
oftast finns med på maffians avlöningslista.
Det är samma maffia som förfogar över
en irreguljär armé av yrkesmördare som opererar i de venezuelanska delstaterna
Tachira, Zulia eller Apure. De används av den venezuelanska högern för att både
sabotera ekonomin som för att bidra till störtandet av regeringen i Caracas.
Det här är en del av faktorerna och
bakgrunden till varför regeringen Maduro inte hade något annat alternativ än
att reglera priset på bensinen i Venezuela till en internationell nivå, men
samtidigt skapa en garanti till att fordonsägare via statliga subventioner inte
ska gå skadeslösa.
Smugglingen
registreras av Handelskammaren!
Uribes beslut att “formalisera”
smuggeltrafiken gick via bildandet av kooperativ som döptes till `Cooperativa
Multiactiva de Pimpineros del Norte´ (COOMULPINORT). Skammen har ingen gräns
och detta smuggelkooperativ till och med registrerades i Cucutas Handelskammare
med tillägget ”en ideell enhet utan vinstintresse”.
Kooperativet förfogar över en
anläggning som har kapacitet att lagra 800.000 gallon bensin och de anslutna Pimpineros-medlemmarna
legaliserar sin smuggelverksamhet men bara genom att överlämna högst 20 gallon
per dag.
Juan Carlos Tanus.
Foto: D.E.
Enligt kalkyler som kooperativet själva
har gjort anländer varje månad 15 miljoner gallon olagligt ENBART till kooperativet
Cucuta. Enligt Juan Carlos Tanus är den sammanlagda summan cirka en (1.000.000)
miljon liter över hela gränsen.
Mision Verdad uppger att myndigheterna
i Norte de Santander var ett hår från att stänga ett av dessa Kooperativa Uppsamlingscenter
år 2017. Motivet var att dess maximala kapacitet
var 400.000 gallon men myndigheterna konstaterade att i centret fanns mer
än 1,6 miljoner gallon bensin, drygt sex
miljoner liter bensin, en uppenbar livsfara för allmänheten i denna miljonstad.
Men uppgifterna vittnar om den gigantiska kriminella verksamhet som den
colombianska staten har ”formaliserat” i förhållande till sitt grannland.
55
procent av Colombias bensinförbrukning
Enligt den venezuelanske experten på
olja, David Paravisini, smugglades det varje dag 45.000 fat bensin till
Colombia vilket är lika med 55 procent av Colombias bensinförbrukning. Åttio
(80) procent av denna smuggling distribueras vidare av tre företag med band
till Uribesfären; Vetra, Pacific Rubiales och Petromagdalena. Men det stannar
inte där. Det är inte bara dessa tre företag som distribuerar den venezuelanska
bensinen i Colombia. Även det statliga Ecopetrol. Det har både raffinaderier, egen
utvinning av olja och egen distribution. Och eftersom de politiska högsta myndigheterna
i Colombia har legaliserat den venezuelanska smuggelbensinen så säljs den också
helt öppet på landets statliga mackar av statliga Ecopetrol.
De tjänar miljarder dollar på denna
verksamhet som i slutändan är ekonomiska dråpslag mot den venezuelanska ekonomin.
Här kan du köpa venezuelansk smuggelbensin i Colombia för en tredjedel av det officiella priset.
Venezuelanska
smuggelbensin mer räntabel än colombiansk kokain
De colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de
Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln (läs smugglingen)
med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att
trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle
(från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje år som uppgår till 1,4
miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är mycket pengar som man
tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man behöver varken odla eller
procesera några plantor”!
Var det detta som Santos och hans
uppdragsgivare i Vita Huset hade i bakhuvudet när de två drönarna skickades
iväg mot den scen där Nicolas Maduro och den högsta militära ledningen stod
uppställd den 4 augusti för att en gång för alla radera ut den revolutionära
regeringen i Caracas? Då återstod det bara 16 dagar innan beslutet om att
internationalisera det venezuelanska bensinpriset och med det beslutet, ett
dråpslag mot både den paramilitära som politiska maffian i Colombia.
En av de två drönarna sprängs i bitar av säkerhetspolisens prickskyttar den 4 augusti. Vad hade hänt om drönaren hade nått sitt mål?
Pablo Casado, ny ledare för Partido Popular (PP) skakar hand med Uribes kronprins, Ivan Duque, ny president i Colombia från och med den 7 augusti 2018, tre dagar efter dronattacken mot Venezuelas president Nicos Maduro, en terroristaktion förberedd och tränad på colombianskt territorium, enligt en av de gripna terroristerna.
Den internationella högern intensifierar
sitt strypgrepp om Venezuela
Den nya alliansen leds av USA, Colombia
och spanska Partido Popular
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2018-08-09 / Spanska Partido
Popular vill skapa en gemensam front mot Venezuela och Nicaragua i allians med Colombias
nye president som applåderas av USA. Argentinas högerpresident Macri skickar ”Vita
Hjälmar till colombianska gränsstaden Cucuta för att ”lindra den humanitära
katastrofen för de venezuelanska flyktingarna” i ett pinsamt massmedialt spektakel,
allt enligt CIA-manualen fabricerad av Gene Sharp.
Den
nye ordföranden för det neofrankistiska Partido Popular, Pablo Casado, som tog
över efter den skandalomsusade Mariano Rajoy, dränkt i korruption och stöld av
allmänna medel uppgav under sitt besök i Bogota i tisdags att han vill bygga en
allians mot Venezuela och Nicaragua. Alliansen ska ha sin udd riktad mot vad
Casado menar vara de bägge ländernas påstådda ´populism´. Exakt vad denna
´populism´ innebär förtäljde Casado inte.
– Vi
vill fördjupa den gemensamma kampen mot populismen i Venezuela och Nicaragua.
Jag anser att Colombia är väldigt modigt, sa Casado inför pressen när han deltog
i installeringen av Ivan Duque på presidentposten i Colombia.
Alvaro Uribe, som ska ställas inför rätta inför Colombias Högsta Domstol för sina paramilitära kontakter svävar inte på målet när han ville och vill se en militär intervention eller en venezuelansk militärkupp för att störta regeringen Maduro. Här i samtal med Partido Populars nye ledare Pablo Casado.
Uribe: ”Fattades tid för interventionen
av Venezuela”
Ivan
Duque är den högerextreme Alvaro Uribes kronprins och vann valet mot vänsterns
och folkrörelsens kandidat, Gustavo Petro som fick historiska åtta miljoner
röster mot Duques tio miljoner. Val i Colombia har historiskt inte setts som
demokratiska och vanligtvis har mindre än hälften av valmanskåren gått till
valurnorna i val som i sak har handlat om högern mot högern.
Alvaro
Uribe sa i augusti 2010, strax innan han skulle lämna över presidentposten till
Juan Manuel Santos att “det fattades tid” för att intervenera Venezuela militärt:
Att
Uribe varken saknade bollar eller tid utan öppet har fortsatt att verka för en
militär lösning för att störta den venezuelanska folkvalda regeringen,
bekräftade den förre colombianska presidenten i en ny video i augusti 2017, det
vill säga för ett år sedan.
– Den
militära interventionen som vi föreslår i Venezuela handlar inte om en
statskupp för att militärerna ska ta makten. Vad vi ber om är att Venezuelas militärer
och poliser tvingar diktatorn att träda tillbaka och nya allmänna val utlyses
och att den demokratiska vägen återupptas.
Drönarattacken mot Maduro
Det är
exakt det som nu flera internationella högerledare har börjat konkretisera och
materialisera. Och det var det som PP-ledaren Pablo Casado insinuerade när han
anlände till Bogota tre dagar efter det misslyckade attentatet mot Venezuelas
president Nicolas Maduro, den 4 augusti. Två drönare med 1 kilo sprängdeg C4 vardera
skickades mot den scen där Maduro och hela den venezuelanska stats- och
militära ledningen stod och beskådade en militärparad med anledning av
81-årsdagen av Nationalgardets bildande.
– Jag
är övertygad om att Spanien och Colombia ska bli två oundgängliga allierade för
att Maduroregimen lämnar (fältet fritt) för demokrati, sa Casado som vid
tillfället talade som om han representerade ett statsbärande parti och inte ett
vanligt spanskt politiskt parti.
Casado
underströk den spanska extremhögerns politiska uttryck att vilja fördjupa kampen
mot Venezuela och Nicaragua och flirtade med den nye colombianska presidenten
som han ansåg vara en ”mycket modig” man.
Video som visar den modell av drönaren som attackerade Maduro:
Han
uppgav också att han hade haft sammanträffanden med den venezuelanska
oppositionsledaren Julio Borges, utpekad som en av de intellektuellt ansvariga
för attacken i lördags mot Maduro. Borges befinner sig i en självvald exil i
Colombia, där för övrigt även kuppledaren från 2002, Pedro Carmona, dåvarande ordförande
för Venezuelas Handelskammare, lever.
– Vi
har samtalat med hela den venezuelanska oppositionen för att betyga den att den
inte står ensam och att vi fortsätter att kräva demokrati mot Maduros
totalitarism, sa Casado.
PP-ledaren
sa dock inget om att den nya spanska regeringen, under ledning av den spanske
socialistledaren Pedro Sanchez (PSOE), har normaliserat förbindelserna med
Venezuela. Som bekant tvingades Rajoyregimen lämna över styret efter att korruptionen
gått över alla bräddar i det sydeuropeiska landet. På något sätt är det därför något
av ödets ironi att PP-ledaren Casado, som tog efter Rajoy, nu kräver av Maduro det
samma som det spanska folket krävde av PP-regimen. Dubbelmoralen lever bland
neofrankisterna och fler än en spanjor frågar sig vilken trovärdighet Casado
har i sina krav gentemot Venezuela.
En modell av de två drönarna som terroristkommandot satte in för att döda Venezuelas president och den venezuelanska statsledningen som var på plats.
USA:s gendarm Colombia
En annan dignitär som sammanstrålade
med Ivan Duque och Pablo Casado denna tisdag i Bogota var USA:s FN-ambassadör
Nikky Haley. Hon sa att hon anser att Colombia ”uppträder mycket bra” i förhållande
till den venezuelanska krisen. Hon gav också uttryck för vad State Departement
och Vita Huset vill få ut av den nye colombianske presidenten:
– USA förväntar sig att den nye valde
president Ivan Duque tar ledningen mot den regionala utmaning som är resultatet
av den venezuelanska krisen.
Till de närvarande journalisterna sa Haley att Duque ”förstår
att det inte bara handlar om att ta tag i problemet Venezuela” utan att även
medvetengöra problemet ”med hela regionen”. Därför bör Duque tala med alla han
anser vara ”sina bröder&systrar”, Colombias grannländer. Hon underströk att
Colombia ”är bättre lämpad att tala med grannländerna” än USA (Sic!).
Målsättningen är att sätta sådan press på Maduro att han förstår att
situationen som landet befinner sig i ”är oacceptabel”.
USA förfogar över sju militärbaser i Colombia, som Uribe
överlämnade till Pentagon 2010. Sex av dessa har sin udd riktad mot Venezuela.
Colombia är också sedan några månader tillbaka fullvärdig medlem i NATO och
betraktas av landets och Latinamerikas människorättsorganisationer och vänster
som USA:s gendarm i Sydamerika, därav Haleys ord om att ”Colombia är bättre
lämpad”.
USA:s FN-ambassadör Nikky Haley i sin träff med Colombias nye president Ivan Duque.
Inringningen av Venezuela
i Amazonas
I november 2017 avslutades militärmanövern `Amazon.com´ i den
brasilianska gränsstaden Tabatinga. Den ligger vid Amazonasfloden och gränsar
till Colombia och Peru. De fyra länderna ”övade mot verkningarna av naturkatastrofer”,
som det allmänt brukar heta i USA-militärernas kommunikéer men i själva verket
utgjorde manövern förberedelser i den militära inringningen av Venezuela,
enligt Stella Calloni, expert på USA:s militära strategier i Centralamerika,
Karibien och Sydamerika.
Nikki Haley betraktas som USA:s kanske mest aggressiva krigiska antikommunist
och oförsonlig mot alla progressiva och vänsterregeringar i Latinamerika och
Karibien. Hon uppgav också, för att komplettera bilden av en internationell
höger som allt mer intensifierar sitt politiska, ekonomiska och diplomatiska strypgrepp
om Venezuela, att hon skulle bege sig till gränsen till Venezuela och den
colombianska gränsstaden Cucuta där ett läger för ekonomiska venezuelanska flyktingar
har upprättats.
De `Vita Hjälmarna´
anländer till Cucuta
Argentinas högerpresident Mauricio Macri
vill också vara med och bidra till ”att mildra den humanitära katastrofen i
Venezuela”. Landets utrikesdepartement beslöt i juni i år att skicka en
hälsovårdsbrigad till den colombianska gränsstaden Cucuta där den ska ta emot ekonomiska
flyktingar från grannlandet. I sex månader ska detta projekt pågå, sa Alejandro Daneri, ordförande för det
argentinska UD:s “Vita Hjälmarkommission” till den colombianska radiostationen
Caracol Radio.
Att Macri vill se ett namn som ”de Vita
Hjälmarna” ingår i den psykologiska krigföringen mot Venezuela som i de internationella
medierna framställs som en förfallen stat, helt i enlighet med Gene Sharps manual
”Hur man förbereder och genomför ett regimbyte”.
´De Vita Hjälmarna´ är ju annars namnet
på al-Qaedas propagandabrigad i Syrien som spelat en stor roll i den
massmediala manipulationen av världsopinionen, trots att den avslöjats senast
med påstådda syriska gasattacker som aldrig ägt rum och som FN:s internationella
undersökningskommission i sin rapport avfärdat.
Argentinas högerpresident Mauricio Macri vill också vara med och bidra till ”att mildra den humanitära katastrofen i Venezuela”. Landets utrikesdepartement beslöt i juni i år att skicka en hälsovårdsbrigad till den colombianska gränsstaden Cucuta där den ska ta emot ekonomiska flyktingar från grannlandet. I sex månader ska detta projekt pågå, sa Alejandro Daneri, ordförande för det argentinska UD:s “Vita Hjälmarkommission” till den colombianska radiostationen Caracol Radio. På bilden sex argentinska läkare. Och de fattiga i Argentina?
Och med tal om “humanitära aktioner” och
“stor venezuelansk flyktingtragedi” förbereder Haley, Uribe, Duque, Casado eller
Macri samtidigt för militära aktioner som ska spela den venezuelanska
högeroppositionen i händerna.
Men de nämnda personligheterna vet att
den venezuelanska oppositionen är både korrumperad, splittrad och för svag för
att på allvar kunna ta upp kampen med regeringen i Caracas. Därför behöver den
det ”Internationella Kortet” och den internationella högern för att med
militära medel störta regeringen i Venezuela.
Vilka nya aktioner vi kommer få se är
osagt. Men att de kommer, var så säker!
Luis Almagro, socialdemokraten som var utrikesminister i Pepe Mujicas regering och som utsågs som OAS´ generalsekreterare i vad Che Guevara karaktäriserade som "USA:s Ministerium för koloniala frågor". Fientligheten mot Venezuela delar han med Colombias förre president Alvaro Uribe, även kallad "Paramilitärens Gudfader".
Uribe
vill intervenera Venezuela medan OAS-chefen legitimerar den
·Av
Dick Emanuelsson
En 123-åring och 10 000 döda skrev under oppositionens
namninsamling på att Maduro måste lämna presidentposten
TEGUCIGALPA
/ 2016-06-01 / Oppositionen (MUD) går nu till offensiv för att störta Nicolas
Maduro från presidentposten. Samtidigt förbereder sig USA och Nato för en
intervention i det sydamerikanska landet på uppdrag av OAS. Den anklagelsen gör
regeringen i Caracas som nu mobiliserar sina civila som militära anhängare.
Den 17 maj samlades i Miami den
latinamerikanska och internationella högern. I centrum stod OAS´
generalsekreterare Luis Almagro och Colombias förre president Alvaro Uribe.
– De väpnade styrkorna från ett
demokratiskt land skulle kunna beskydda den venezuelanska oppositionen,
föreslog Uribe oblygt på hotell Miami Dade College.
CIA-chefen
på plats
CIA-chefen David Petraeus var på plats.
Förslaget, som fick stort gillande från
de närvarande dignitärerna, framfördes vid en internationell träff (Concordia
para las Américas) organiserad i samarbete
med American Society och Council of Americas, två organisationer knutna till
State Departement och globala korporationer. Bland dem som applåderade fanns
Jose Maria Aznar, styrelseordföranden för Morgan Chase Internacional Jacob
Frenkel, John Negroponte som i Centralamerika var spindeln i nätet i det låg-
och högintensiva kriget mot sandinistregeringen i Nicaragua och mot
gerillarörelserna i El Salvador och Guatemala på 1980-talet. På plats fanns
även den förre CIA-chefen David Petraeus. Flera av de övriga deltagarna på
mötet hade dagarna innan avslöjats som aktiva ”Offshore-ägare” i den så kallade
Panama-Papersskandalen.
– Venezuelas regering har ett ansvar att
borga för att (folkomröstningen för ett) upphävandet (av Maduros mandatperiod)
genomförs innan december i år, sa Almagro.
Mujica tog parti för Maduro i november 2015 och bröt med sin förre utrikesminister Luis Almagro (i mitten) för dennes antivenezuelanska inställning som OAS´ generalsekreterare.
Duon
Mujica och Almagro mot Maduro
Den tidigare utrikesministern i ´Pepe´
Mujicas regering har tidigare uttalat sig oerhört kritiskt och personligt mot
regeringen i Caracas. Det föranledde att just Mujica i november 2015 sa ”Tack
adjö till våra relationer”, och bröt med Almagro. Men Mujica, pressad av
journalister, sa för två veckor sedan att ”alla venezuelaner är galna, ja även
Maduro är som en galen get”. Det fick den latinamerikanska vänstern att gå i
taket. I Venezuela och i Uruguay rasade protesterna mot Mujica som anklagades
för att sticka dolken i ryggen på Maduro just i ett läge när han skulle behöva
allt stöd mot USA:s och OAS:s interventionsplaner och öppna stöd till
högeroppositionen i Venezuela.
– Almagro
har ansvar som ordförande för OAS. Som sådan gör han allt som passar USA bäst.
Mujica lever högt på den där ”vise filosof-ikonmyten”. Men det är egentligen
inte är annat än en massa dravel som inte betyder någonting. Men han har ju
lyckats dupera en massa folk som inte känner den verkliga egotrippade typen,
säger svenskan Gunnel Lindblom, bosatt i Montevideo och aktiv i vänstern i
Uruguay sedan snart 35 år, kritiskt om duon Mujica-Almagro.
År 2010 deklarerade Uribe att han hade velat gå in i Venezuela men att hans mandatperiod löpte ut och satte stopp för invasionsplanerna. Men nu kommer han igen men via OAS.
Statskuppen
i Brasilien
Uribe föreslog den illa maskerade invasionen
av Venezuela samma dag som Dilma Rousseff avsattes på presidentposten i
Brasilien i vad som påstås vara en parlamentarisk kupp. Det förstärkte
anklagelserna mellan Maduro och Almagro, som för närvarande ”utreder” vad som
hände i Brasilien. Almagro kallade helt odiplomatiskt Maduro för att förfäkta
diktaturfasoner medan Maduro kontrade med att kalla Almagro för CIA-agent.
Almagro har flera gånger hotat utlösa
den Demokratiska Chartan, det vill säga OAS´ befogenheter att deklarera en stat
som ”kollapsad” och vidta åtgärder. Den förre chefen för USA:s Militära
Sydkommando, John Kelly, sa till CNN i oktober 2015 att om bara USA får grönt
ljus från OAS så är man beredda att gå in i Venezuela. I måndags (30 maj)
utlyste han ett brådskande möte som ska behandla situationen i Venezuela med
målet att utlysa den ”Demokratiska Chartan”. Chefen för organisationen som Che
Guevara döpte till ”USA:s Ministerium för Koloniala Frågor” har ända sedan han
tillträdde på posten uttalat sig fränt och odiplomatiskt mot regeringen i
Caracas samtidigt som han blundar för ”parlamentskuppen” i Brasilien.
Men är det fysiskt möjligt att genomföra
hela processen om ett avsättande och nyval till presidentposten under 2016?
Kom
igång sent med processen
Den initierade venezuelanska portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning, har gått
i genom vallagen om ett upphävande av presidentperioden efter halva
mandatperioden. Den pekar på att oppositionen, som består av 14 partier, har
varit oeniga om taktiken för att få Maduro avsatt. Oppositionen ville först via
en lag i Nationalförsamlingen, som den kontrollerar, få Maduro avsatt. Parallellen
från Brasilien, Paraguay och Honduras lockade. Men Högsta domstolen sa nej och
slog fast att Maduro är vald av folket. Det innebär att
folkomröstningsprocessen, som borde ha inletts i januari för att tidsschemat på
åtta månader skulle kunna hållas för 2016, förlorade nästan fyra månader.
Det var först i slutet av april som
oppositionen bestämde sig och satte igång den nuvarande processen. Den lämnade
in 1,8 miljoner namnunderskrifter mot kravet på 195.000 namn. Det betydde ett
gigantiskt merarbete för CNE, det Nationella Valrådet där 200 personer ska
kontrollera autenticiteten i var och en av dessa underskrifter.
Caracas borgmästare Jorge Rodríguez, som tillhör regeringspartiet
PSUV:s verifieringskommission visar upp namn och efternamn på en av de som "undertecknade" kravet på att Maduro måste avgå. Personen i fråga var 136 år.
En
123-åring och 10 000 döda skrev under
När
Valrådet inledde sin verifiering av de 1,8 miljoner namnunderskrifterna
upptäckte de över 10.000 namnunderskrifter från redan döda personer som kräver
Maduros avgång. Caracas borgmästare Jorge Rodríguez, från regeringspartiet
PSUV, visade fram delar av materialet som behandlats i Valrådet och som upptar
personer, som om de vore levande skulle vara mellan 100-123 år. Venezuelanska
fångar har också undertecknat trots författningen förbjuder det. Personer utan
motsvarighet i den venezuelanska folkbokföringen har också skrivet under kravet
i likhet med personer som har liknande fingeravtryck som 5-6 andra.
Det
är denna form av noggrann verifiering som tar både tid och som logiskt nog
kommer att sysselsätta PSUV:s representanter i CNE och som kommer att ta tid, i
synnerhet om oppositionen inte sköter processen på ett korrekt sätt.
Vicepresidenten
tar över
Även inbitna oppositionsjurister som Eugenio Martinez, säger att det
är ”tekniskt möjligt” att genomföra processen under den andra hälften av
december. Men förutsättningen är att inga
överklaganden från regeringspartiet PSUV lämnas in till Valrådet om
autenticiteten av de insamlande namnunderskrifterna. Vi ska också ha i åtanke
att CNE har att organisera val till kommun- och delstatsval i december i år.
Men det är nog att ha illusioner att
PSUV inte skulle ifrågasätta ett enda kommatecken och på så sätt förlänga
tidschemat så att processen går över årsskiftet. Det kan i så fall innebära att
Maduro tvingas avgå, men bara om oppositionen får tillräckligt många röster.
Hans vicepresident tar då över och regeringen sitter kvar ytterligare två år.
Arbetarmilis från ett av Venezuelas raffinaderier. Den ingår i den Boliviarianska Folkmilisen och ska försvara raffinaderiet i händelse av sabotage eller försök att ta över deras arbetsplats. Om USA och Uribe tror att Venezuela kan bli ett nytt Chile tror de fel. I Chile var inte arbetarklassen beväpnad eller beredd på militärkuppen men i Venezuela är man både beredd och beslutsam att slå tillbaka varje försök till en statskupp eller utländsk intervention.
Folkmilisen
på gatorna
Men är oppositionen intresserad av att
genomföra folkomröstningen mot Maduro?
Uppdrag Sanning ifrågasätter det och
menar att den i stället är intresserad av en våldsam upplösning, för det är
inte alls säkert att oppositionen kan få det antal röster som behövs för att
avsätta Maduro. Med förevändningen att Valrådet inte avslutar processen i december
2016 kommer oppositionen gå ut på gatorna igen. Samtidigt får oppositionen stöd
av OAS och Almagro som utlöser den Demokratiska Chartan. Då uppfylls Uribes och
Kellys profetior om en invasion, resonerar Uppdrag Sanning.
Därför mobiliserade Maduro 520.000
militärer och den Bolivarianska Folkmilisen den 20-21 maj för att markera att Venezuela
kommer att försvara sig vid en eventuell militär intervention.
Tiotusentals kvinnor och män deltar i Folkmilisens organisering och arbete.
