Därför skakar Colombia inför Venezuelas beslut att internationalisera bensinpriset

”Handeln med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela)",  konstaterar de colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ i ett forskningsarbete.

Därför skakar Colombia inför Venezuelas beslut att internationalisera bensinpriset

Venezuelansk smuggelbensin mer räntabel än colombiansk kokain!

Av Dick Emanuelsson

  

• Colombia legaliserade och formaliserade under den förre presidenten Alvaro Uribe smugglingen av världens billigaste bensin, den venezuelanska.
  
• Smugglarna till och med skapade sitt ett eget kooperativ i gränsstaden Cucuta som registrerades i stadens Handelskammare.
  
• Inte mindre än 55 procent av den colombianska konsumtionen av bensin var venezuelansk och eftersom den colombianska regeringen formaliserade och legaliserade smugglingen såldes den även på det colombianska statliga oljebolagets Ecopetrols mackar i landet.
  
• De colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln (läs smugglingen) med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje år som uppgår till 1,4 miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är mycket pengar som man tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man behöver varken odla eller procesera några plantor”!

  

TEGUCIGALPA / 2018-08-24 / Kunde ovanstående uppgifter vara en av flera orsaker till varför den avgående presidenten i Colombia, Juan Manuel Santos ville avsluta sin mandatperiod genom att den 4 augusti störta grannlandets president Nicolas Maduro, som denne hävdade, efter att två drönare hade skickats iväg mot den plats där Maduro och hela den venezuelanska statsledningen stod uppställd?

Santos hade tidigare, den 1 mars kl. 00.30 år 2008, visat att han var beredd att med militära medel angripa ett grannland. Den gången Ecuador, då han som Uribes försvarsminister, med assistens av USA:s spionplan Awac som lyfte från den ecuadorianska flygbasen i staden La Manta, och som hade gett Uribe, Santos och de colombianska flygstyrkorna koordinaterna för var gerillaledaren Raul Reyes (FARC) läger var beläget för att fullborda ”Operation Fenix”. Trettio gerillasoldater dödades av bomberna som exploderade 1700 meter in på ecuadorianskt territorium.

Santos använde sig några månader senare av colombianska militärhelikoptrar som hade försetts med Röda Korsets emblem, i flagrant strid mot internationell rätt, för att genom en Hollywoodliknande operation frita tre CIA-agenter samt den colombianska politikern Ingrid Betancourt. Det var andra gången på kort tid som Santos bekräftade att han inte bryr sig ett skvatt om internationell rätt.

Så varför skulle inte Santos avsluta sin presidentperiod den 7 augusti 2018 med att kamma hem ännu en ”trofé”; mordet på Maduro och cheferna för de väpnade venezuelanska militära styrkorna. Det skulle ha inneburit ett inbördeskrig och med det som förevändning en militär intervention av Venezuela från USA och Colombia.

Det är slutsatsen från den venezuelanska portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning i en artikel rubricerad: ”Hur drar Colombia nytta av smugglingen av bensin från Venezuela”?

En av sju sårade kadetter den 4 augusti då två drönare utsatte Venezuelas president Nicolas Maduro och statsledningen för ett mordförsök som kunde ha slutat med ett inbördeskrig och USA-intervention.

Maffians gigantiska finansieringskälla

Det återstod tre dagar innan Uribes kronprins Ivan Duque skulle ta emot presidentbaneret av Santos. Och Santos hade bråttom för Maduroregeringen hade i slutet av juli beslutat att den ämnade göra slut på den colombianska parasiten; smugglingen av venezuelanskt bränsle till Colombia. Det skulle träda i kraft den 20 augusti.

Under 40 år hade denna smuggling pågått och det var först när Hugo Chavez intog presidentpalatset i Caracas 1998 som uppmärksamheten fästes på denna statskriminella verksamhet från Colombias sida.

Enligt den colombianska Nationalbankens egna publikationer hade verksamheten pågått sedan början av 1980-talet. I grannlandet var bensinen praktiskt taget gratis. Juan Carlos Tanus, ordförande för Föreningen Colombianer i Venezuela kunde han resa landet runt på de moderna motorvägarna utan att det i praktiken kostade mer än en spottstyver i bränsle. Och det var denna gigantiska finansieringskälla som maffian, med paramilitära och band till den uppkommande Uribedynastin skulle komma att utnyttja, totalt skrupellöst. Centrum för smugglingen kom att bli staden Cucuta, huvudstad i länet Norte de Santander vid gränsen till Venezuela.

År 1999 redovisade den colombianska regeringens egna kalkyler att 70 procent av fordonsägarna i Cucuta fyllde sina tankar med venezuelanskt bränsle. Detta bränsle såldes av de så kallade `Pimpineros´, det året totalt 5000 oftast unga och fattiga Cucutabor. Varje dag sålde dessa mellan 20-25 gallons (1 gallon=3,79 liter) med bensin. Det betyder att det såldes cirka 100.000 gallons, eller 378.000 liter venezuelanskt smuggelbensin.

Uribe legaliserar smugglingen

De paramilitära dödsskvadronernas Gudfader, den förre presidenten Alvaro Uribe Velez är också den som av colombianerna och venezuelanerna utpekas som mentorn för legaliseringen av smuggeltrafiken från Venezuela till Colombia.

År 2006 sa Uribe att han ville skapa ordning och reda på denna och “formalisera” smugglingen, även om han så klart inte använde sig av denna term. Totalt opererade det året 12.000 familjer i Cucuta med att smuggla och sälja venezuelansk bensin i Cucuta, enligt länet Norte Santanders eget Finansdepartement. ”Regleringen” av smuggelhandeln bestod i att skapa ett antal ”Uppsamlingscenter” där inköp av venezuelansk bensin skulle genomföras. Colombias Tull- och skattemyndigheter gav också grönt ljus genom att legalisera köpet genom att sätta en låg skatt på bränslet.

Eftersom smugglingen, ett brott enligt internationell rätt, nu var ”legaliserad” och ”tvättad”, kunde den colombianska staten helt fräckt distribuera den via olika bensinstationer i gränslänen. När man reser i länen Guajira, Sucre, Norte de Santander eller Arauca står de där, ”los Pimpineros” med sina jättedunkar och säljer venezuelansk bensin till en tredjedel av det gängse priset i huvudstaden Bogota. Men det paradoxala är, menar Mision Verdad, att om bensinen köps på dessa ”Uppsamlingscenter” så är det legalt, medan om den köps på gatan utanför så är det olagligt! Den colombianska dubbelmoralen slår alla rekord!

"Alex, paramilitären som lämnade tusen offer i Cucuta", en stad helt i paramilitärens tjänst där Uribe legaliserade smuggeltrafiken med venezuelansk bensin.

Paramilitären var ”monstret som Staten hade skapat”

I Colombia vet alla, människorättsorganisationer, vänstern, bondeorganisationerna, ja så klart också myndigheterna att inkomsterna för denna enorma lukrativa smuggelhandel tillfaller i första hand de paramilitära dödsskvadronerna, med klara band till stora delar av den politiska eliten samt den maffia som paramilitären har skapat i gränslandet till Venezuela.

I Norte de Santander opererade det paramilitära `Bloque Catatumbo´, som enligt egen utsago hade ihjäl 13.919 civila mellan 1997-2005, i första hand människor från vänstern och folkrörelsen. Hundratals offer försvann i ugnar som paramilitärerna i likhet med de tyska fascisterna under andra världskriget förintade rent fysiskt. Paramilitären `Alex´ var ansvarig för att ensam ha mördat över tusen (1000) civila i Cucuta. Den paramilitära ledaren Salvatore Mancuso uppgav att AUC (paramilitären) var det ”monster som Staten hade skapat”. Men paramilitären fortsätter i dag under andra initialer och har fått direkta uppdrag i Venezuela.

220 mil långa gräns

När vi gjorde ett omfattande reportage i det colombianska länet Guajira under förra året såg vi hur ombyggda fyrhjulsdrivna fordon med stora flak och i mycket hög fart transporterade hundratals specialfat med venezuelansk bensin som de smugglar via ”döda” punkter vid den 220 mil långa gränsen mellan de två länderna. De har inga problem att passera arméns eller polisens vägspärrar eftersom dessa två colombianska institutioner oftast finns med på maffians avlöningslista.

Video: Specialbyggda fyrhjulsdrivna fordon transporterar smuggelbensinen:

https://youtu.be/P9lhmgw80Ho?list=PLrKXSXO-RwT3W2xckViEeKBhmywPzUXh_

Det är samma maffia som förfogar över en irreguljär armé av yrkesmördare som opererar i de venezuelanska delstaterna Tachira, Zulia eller Apure. De används av den venezuelanska högern för att både sabotera ekonomin som för att bidra till störtandet av regeringen i Caracas.

Det här är en del av faktorerna och bakgrunden till varför regeringen Maduro inte hade något annat alternativ än att reglera priset på bensinen i Venezuela till en internationell nivå, men samtidigt skapa en garanti till att fordonsägare via statliga subventioner inte ska gå skadeslösa.

Smugglingen registreras av Handelskammaren!

Uribes beslut att “formalisera” smuggeltrafiken gick via bildandet av kooperativ som döptes till `Cooperativa Multiactiva de Pimpineros del Norte´ (COOMULPINORT). Skammen har ingen gräns och detta smuggelkooperativ till och med registrerades i Cucutas Handelskammare med tillägget ”en ideell enhet utan vinstintresse”.

Kooperativet förfogar över en anläggning som har kapacitet att lagra 800.000 gallon bensin och de anslutna Pimpineros-medlemmarna legaliserar sin smuggelverksamhet men bara genom att överlämna högst 20 gallon per dag.

Juan Carlos Tanus.

Foto: D.E.

Enligt kalkyler som kooperativet själva har gjort anländer varje månad 15 miljoner gallon olagligt ENBART till kooperativet Cucuta. Enligt Juan Carlos Tanus är den sammanlagda summan cirka en (1.000.000) miljon liter över hela gränsen.

Mision Verdad uppger att myndigheterna i Norte de Santander var ett hår från att stänga ett av dessa Kooperativa Uppsamlingscenter år 2017. Motivet var att dess maximala kapacitet var 400.000 gallon men myndigheterna konstaterade att i centret fanns mer än 1,6 miljoner gallon bensin, drygt sex miljoner liter bensin, en uppenbar livsfara för allmänheten i denna miljonstad. Men uppgifterna vittnar om den gigantiska kriminella verksamhet som den colombianska staten har ”formaliserat” i förhållande till sitt grannland.

55 procent av Colombias bensinförbrukning

Enligt den venezuelanske experten på olja, David Paravisini, smugglades det varje dag 45.000 fat bensin till Colombia vilket är lika med 55 procent av Colombias bensinförbrukning. Åttio (80) procent av denna smuggling distribueras vidare av tre företag med band till Uribesfären; Vetra, Pacific Rubiales och Petromagdalena. Men det stannar inte där. Det är inte bara dessa tre företag som distribuerar den venezuelanska bensinen i Colombia. Även det statliga Ecopetrol. Det har både raffinaderier, egen utvinning av olja och egen distribution. Och eftersom de politiska högsta myndigheterna i Colombia har legaliserat den venezuelanska smuggelbensinen så säljs den också helt öppet på landets statliga mackar av statliga Ecopetrol.

De tjänar miljarder dollar på denna verksamhet som i slutändan är ekonomiska dråpslag mot den venezuelanska ekonomin.

Här kan du köpa venezuelansk smuggelbensin i Colombia för en tredjedel av det officiella priset.

Venezuelanska smuggelbensin mer räntabel än colombiansk kokain

De colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln (läs smugglingen) med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje år som uppgår till 1,4 miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är mycket pengar som man tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man behöver varken odla eller procesera några plantor”!

Var det detta som Santos och hans uppdragsgivare i Vita Huset hade i bakhuvudet när de två drönarna skickades iväg mot den scen där Nicolas Maduro och den högsta militära ledningen stod uppställd den 4 augusti för att en gång för alla radera ut den revolutionära regeringen i Caracas? Då återstod det bara 16 dagar innan beslutet om att internationalisera det venezuelanska bensinpriset och med det beslutet, ett dråpslag mot både den paramilitära som politiska maffian i Colombia.

En av de två drönarna sprängs i bitar av säkerhetspolisens prickskyttar den 4 augusti. Vad hade hänt om drönaren hade nått sitt mål?

Den internationella högern intensifierar sitt strypgrepp om Venezuela

Pablo Casado, ny ledare för Partido Popular (PP) skakar hand med Uribes kronprins, Ivan Duque, ny president i Colombia från och med den 7 augusti 2018, tre dagar efter dronattacken mot Venezuelas president Nicos Maduro, en terroristaktion förberedd och tränad på colombianskt territorium, enligt en av de gripna terroristerna.

Den internationella högern intensifierar sitt strypgrepp om Venezuela

Den nya alliansen leds av USA, Colombia och spanska Partido Popular

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-08-09 / Spanska Partido Popular vill skapa en gemensam front mot Venezuela och Nicaragua i allians med Colombias nye president som applåderas av USA. Argentinas högerpresident Macri skickar ”Vita Hjälmar till colombianska gränsstaden Cucuta för att ”lindra den humanitära katastrofen för de venezuelanska flyktingarna” i ett pinsamt massmedialt spektakel, allt enligt CIA-manualen fabricerad av Gene Sharp.

Den nye ordföranden för det neofrankistiska Partido Popular, Pablo Casado, som tog över efter den skandalomsusade Mariano Rajoy, dränkt i korruption och stöld av allmänna medel uppgav under sitt besök i Bogota i tisdags att han vill bygga en allians mot Venezuela och Nicaragua. Alliansen ska ha sin udd riktad mot vad Casado menar vara de bägge ländernas påstådda ´populism´. Exakt vad denna ´populism´ innebär förtäljde Casado inte.

– Vi vill fördjupa den gemensamma kampen mot populismen i Venezuela och Nicaragua. Jag anser att Colombia är väldigt modigt, sa Casado inför pressen när han deltog i installeringen av Ivan Duque på presidentposten i Colombia.

Alvaro Uribe, som ska ställas inför rätta inför Colombias Högsta Domstol för sina paramilitära kontakter svävar inte på målet när han ville och vill se en militär intervention eller en venezuelansk militärkupp för att störta regeringen Maduro. Här i samtal med Partido Populars nye ledare Pablo Casado.

Uribe: ”Fattades tid för interventionen av Venezuela”

Ivan Duque är den högerextreme Alvaro Uribes kronprins och vann valet mot vänsterns och folkrörelsens kandidat, Gustavo Petro som fick historiska åtta miljoner röster mot Duques tio miljoner. Val i Colombia har historiskt inte setts som demokratiska och vanligtvis har mindre än hälften av valmanskåren gått till valurnorna i val som i sak har handlat om högern mot högern.

Alvaro Uribe sa i augusti 2010, strax innan han skulle lämna över presidentposten till Juan Manuel Santos att “det fattades tid” för att intervenera Venezuela militärt:

Video:

https://youtu.be/eVRQbmBKv5A

På det svarade president Hugo Chavez: ”Han saknade inte tid, vad det handlade var att han (Uribe) saknade bollar”!

Video:

https://youtu.be/uWRn1yw571o

Att Uribe varken saknade bollar eller tid utan öppet har fortsatt att verka för en militär lösning för att störta den venezuelanska folkvalda regeringen, bekräftade den förre colombianska presidenten i en ny video i augusti 2017, det vill säga för ett år sedan.

I denna säger han följande:

https://youtu.be/WFU3L4-HYuw

– Den militära interventionen som vi föreslår i Venezuela handlar inte om en statskupp för att militärerna ska ta makten. Vad vi ber om är att Venezuelas militärer och poliser tvingar diktatorn att träda tillbaka och nya allmänna val utlyses och att den demokratiska vägen återupptas.

Drönarattacken mot Maduro

Det är exakt det som nu flera internationella högerledare har börjat konkretisera och materialisera. Och det var det som PP-ledaren Pablo Casado insinuerade när han anlände till Bogota tre dagar efter det misslyckade attentatet mot Venezuelas president Nicolas Maduro, den 4 augusti. Två drönare med 1 kilo sprängdeg C4 vardera skickades mot den scen där Maduro och hela den venezuelanska stats- och militära ledningen stod och beskådade en militärparad med anledning av 81-årsdagen av Nationalgardets bildande.

– Jag är övertygad om att Spanien och Colombia ska bli två oundgängliga allierade för att Maduroregimen lämnar (fältet fritt) för demokrati, sa Casado som vid tillfället talade som om han representerade ett statsbärande parti och inte ett vanligt spanskt politiskt parti.

Casado underströk den spanska extremhögerns politiska uttryck att vilja fördjupa kampen mot Venezuela och Nicaragua och flirtade med den nye colombianska presidenten som han ansåg vara en ”mycket modig” man.

Video som visar den modell av drönaren som attackerade Maduro:

https://youtu.be/LKbBratqPNs

Spanien normaliserar förbindelserna med Venezuela

Han uppgav också att han hade haft sammanträffanden med den venezuelanska oppositionsledaren Julio Borges, utpekad som en av de intellektuellt ansvariga för attacken i lördags mot Maduro. Borges befinner sig i en självvald exil i Colombia, där för övrigt även kuppledaren från 2002, Pedro Carmona, dåvarande ordförande för Venezuelas Handelskammare, lever.

– Vi har samtalat med hela den venezuelanska oppositionen för att betyga den att den inte står ensam och att vi fortsätter att kräva demokrati mot Maduros totalitarism, sa Casado.

PP-ledaren sa dock inget om att den nya spanska regeringen, under ledning av den spanske socialistledaren Pedro Sanchez (PSOE), har normaliserat förbindelserna med Venezuela. Som bekant tvingades Rajoyregimen lämna över styret efter att korruptionen gått över alla bräddar i det sydeuropeiska landet. På något sätt är det därför något av ödets ironi att PP-ledaren Casado, som tog efter Rajoy, nu kräver av Maduro det samma som det spanska folket krävde av PP-regimen. Dubbelmoralen lever bland neofrankisterna och fler än en spanjor frågar sig vilken trovärdighet Casado har i sina krav gentemot Venezuela.

En modell av de två drönarna som terroristkommandot satte in för att döda Venezuelas president och den venezuelanska statsledningen som var på plats.

USA:s gendarm Colombia

En annan dignitär som sammanstrålade med Ivan Duque och Pablo Casado denna tisdag i Bogota var USA:s FN-ambassadör Nikky Haley. Hon sa att hon anser att Colombia ”uppträder mycket bra” i förhållande till den venezuelanska krisen. Hon gav också uttryck för vad State Departement och Vita Huset vill få ut av den nye colombianske presidenten:

– USA förväntar sig att den nye valde president Ivan Duque tar ledningen mot den regionala utmaning som är resultatet av den venezuelanska krisen.

Till de närvarande journalisterna sa Haley att Duque ”förstår att det inte bara handlar om att ta tag i problemet Venezuela” utan att även medvetengöra problemet ”med hela regionen”. Därför bör Duque tala med alla han anser vara ”sina bröder&systrar”, Colombias grannländer. Hon underströk att Colombia ”är bättre lämpad att tala med grannländerna” än USA (Sic!). Målsättningen är att sätta sådan press på Maduro att han förstår att situationen som landet befinner sig i ”är oacceptabel”.

USA förfogar över sju militärbaser i Colombia, som Uribe överlämnade till Pentagon 2010. Sex av dessa har sin udd riktad mot Venezuela. Colombia är också sedan några månader tillbaka fullvärdig medlem i NATO och betraktas av landets och Latinamerikas människorättsorganisationer och vänster som USA:s gendarm i Sydamerika, därav Haleys ord om att ”Colombia är bättre lämpad”.

USA:s FN-ambassadör Nikky Haley i sin träff med Colombias nye president Ivan Duque.

Inringningen av Venezuela i Amazonas

I november 2017 avslutades militärmanövern `Amazon.com´ i den brasilianska gränsstaden Tabatinga. Den ligger vid Amazonasfloden och gränsar till Colombia och Peru. De fyra länderna ”övade mot verkningarna av naturkatastrofer”, som det allmänt brukar heta i USA-militärernas kommunikéer men i själva verket utgjorde manövern förberedelser i den militära inringningen av Venezuela, enligt Stella Calloni, expert på USA:s militära strategier i Centralamerika, Karibien och Sydamerika.

Nikki Haley betraktas som USA:s kanske mest aggressiva krigiska antikommunist och oförsonlig mot alla progressiva och vänsterregeringar i Latinamerika och Karibien. Hon uppgav också, för att komplettera bilden av en internationell höger som allt mer intensifierar sitt politiska, ekonomiska och diplomatiska strypgrepp om Venezuela, att hon skulle bege sig till gränsen till Venezuela och den colombianska gränsstaden Cucuta där ett läger för ekonomiska venezuelanska flyktingar har upprättats.

De `Vita Hjälmarna´ anländer till Cucuta

Argentinas högerpresident Mauricio Macri vill också vara med och bidra till ”att mildra den humanitära katastrofen i Venezuela”. Landets utrikesdepartement beslöt i juni i år att skicka en hälsovårdsbrigad till den colombianska gränsstaden Cucuta där den ska ta emot ekonomiska flyktingar från grannlandet. I sex månader ska detta projekt pågå, sa Alejandro Daneri, ordförande för det argentinska UD:s “Vita Hjälmarkommission” till den colombianska radiostationen Caracol Radio.

Att Macri vill se ett namn som ”de Vita Hjälmarna” ingår i den psykologiska krigföringen mot Venezuela som i de internationella medierna framställs som en förfallen stat, helt i enlighet med Gene Sharps manual ”Hur man förbereder och genomför ett regimbyte”.

´De Vita Hjälmarna´ är ju annars namnet på al-Qaedas propagandabrigad i Syrien som spelat en stor roll i den massmediala manipulationen av världsopinionen, trots att den avslöjats senast med påstådda syriska gasattacker som aldrig ägt rum och som FN:s internationella undersökningskommission i sin rapport avfärdat.

Argentinas högerpresident Mauricio Macri vill också vara med och bidra till ”att mildra den humanitära katastrofen i Venezuela”. Landets utrikesdepartement beslöt i juni i år att skicka en hälsovårdsbrigad till den colombianska gränsstaden Cucuta där den ska ta emot ekonomiska flyktingar från grannlandet. I sex månader ska detta projekt pågå, sa Alejandro Daneri, ordförande för det argentinska UD:s “Vita Hjälmarkommission” till den colombianska radiostationen Caracol Radio. På bilden sex argentinska läkare. Och de fattiga i Argentina?

Och med tal om “humanitära aktioner” och “stor venezuelansk flyktingtragedi” förbereder Haley, Uribe, Duque, Casado eller Macri samtidigt för militära aktioner som ska spela den venezuelanska högeroppositionen i händerna.

Men de nämnda personligheterna vet att den venezuelanska oppositionen är både korrumperad, splittrad och för svag för att på allvar kunna ta upp kampen med regeringen i Caracas. Därför behöver den det ”Internationella Kortet” och den internationella högern för att med militära medel störta regeringen i Venezuela.

Vilka nya aktioner vi kommer få se är osagt. Men att de kommer, var så säker!

Motiven bakom kuppförsöket mot Venezuelas president

Terroristerna misslyckades att mörda president Nicolas Maduro och den venezuelanska statsledningen som var på plats igår, den 4 augusti när en artilleribeväpnad dron attackerade och skadade sju militärkadetter. Bakom aktionen utpekade Maduro Colombias avgående president Juan Manuel Santos och den inhemska högern.

Motiven bakom kuppförsöket mot Venezuelas president

Av Dick Emanuelsson

• Det var en ackumulerad samling av politiska, ekonomiska och militära motiv som låg bakom försöket igår att likvidera praktiskt taget hela den venezuelanska statsledningen.
  
  
• På plats fanns inte bara president Nicolas Maduro utan även landets befälhavare för de fyra vapengrenarna, högsta domstolens och åklagarämbetets toppar samt ledningen för det statsbärande partiet PSUV.
  
  
• I händelse av att dronen, med en last av 1 kg explosiva C4-sprängdeg hade exploderat i den zon där Maduro och de venezuelanska statstopparna befann sig skulle Venezuela ha hamnat i ett politiskt och militärt tomrum som skulle ha lämnat fältet fritt för en ”humanitär intervention från utlandet”. Det är den etappen som arkitekterna bakom den nu ”Blå Statskuppen” anser att landet har gått in i och som de igår försökte verkställa.
  
  
• Här ska vi redogöra för de viktigaste och bakomliggande motiven bakom kuppförsöket igår som till stor del återfinns i en färsk analys från webbportalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning.

TEGUCIGALPA / 2018-08-05 / Under hela 2018 har ledande politiker från Trumpadministrationen publicerat uppmaningar till de venezuelanska officerarna att genomföra en militär statskupp. De flagranta och i diplomatiska kretsar helt obegripliga och mot all internationell rätt försöken att lägga sig i ett annat lands angelägenheter har i dag inga som helst hämningar vad det gäller stater som USA, Colombia eller Canada.

Colombias avgående president Juan Manuel Santos sa för bara några dagar sedan att han räknade dagarna innan Maduro skulle ”falla”. Den mest impopuläre presidenten i colombiansk historia, tillika Nobelfredspristagare (Sic!) och ivrig för att Colombia skulle ansluta sig till Nato vägrade erkänna resultatet i presidentvalet i Venezuela den 20 maj i år, trots att delar av den venezuelanska oppositionen deltog i detta. När en stat, i allians med Limagruppen, som består av tio av den amerikanska kontinentens mest framstående högerregeringar, inte erkänner valet av en regeringschef och OAS-medlem, vilka alternativ blir då kvar? Det behövs inte mycket av kunskap eller kännedom av politik för att förstå att det enda alternativet som då återstår är det militära. För hittills har sanktionerna, blockaderna och en ekonomisk krigföring utan historisk jämförelse, med undantag för Kuba, inte fått det resultat imperialismen hade förväntat sig; att det venezuelanska folket skulle resa sig och själva störta Maduro och föra in landet in på det politiska territorium det befann sig innan den unge Hugo Chavez vann presidentvalet i december 1998. Oppositionen vill inte spela med öppna kort i valen för de anser förmodligen sig chanslösa.

Juan Manuel Santos utpekas som en av de intellektuellt ansvariga för terroristaktionen.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Strypa Venezuela på alla sätt

USA-ledare som vicepresident Mike Pences eller hans kompanjon och förre CIA-chefen Mike Pompeo, nu utrikesminister för Trump, dessa bägges turnéer i Latinamerika där de ömsom uppmanat ömsom hotat statscheferna att ingå i en allians för att isolera och delta i strypningen av Venezuela, har inte gett helt tillfredsställda resultat, även om Argentinas högerpresident Mauricio Macri har skickat 200 ”Vita Hjälmar” till den colombianska gränsstaden Cucuta för att där ”mildra den humanitära katastrofen i Venezuela” genom att ta emot ekonomiska flyktingar från grannlandet Venezuela. Det massmediala spektaklet har inga gränser och inte heller fantasin när manualen handlar om att upprätta ett liknande scenario som det i Syrien med al-Qaedas propagandabrigad materialiserad just i de så kallade Vita Hjälmarna.

Det handlar om massmediala manövrar för att mjuka upp och förbereda opinionen inför ett kollektivt scenario som har som mål att vänja denna opinion vid en framtida våldsam upplösning, vänja hjärnan att acceptera någon kommande tragisk händelse och där människorna i Venezuela resignerar inför denna konstgjorda tragedi som något logiskt och förutsägbart.

Händelserna och is i magen

I händelser som de igår, som dessutom direktsändes i alla tevemedier i Venezuela, är det svårt att fastställa det exakta händelseförloppet. Men vad som hittills har framkommit är att presidentpalatsets säkerhetsorgan lyckades detektera operatörerna bakom de två drönarna. Vanligtvis genomförs militärparader vid den inhägnade venezuelanska militärakademin och paradgatan los Próceres. I lördags genomfördes den i stället i centrum av Caracas på Avenida Bolivar, med skyskrapor på flera håll.

Attentatsmännen, varav fyra har gripits direkt på platsen för avfyrningen av drönarna befann sig just i ett hus söder om scenen där Maduro och statsledningen befann sig. Det betyder att de som ansvarade för Maduros säkerhet hade så pass mycket is i magen att de väntade ut operatörerna när dessa tryckte på ”ON” på fjärrkontrollen för att skjuta iväg drönarna i riktning mot Maduro och den perimeter av 50 meter där den dödliga lasten skulle explodera. Säkerhetsofficeren visste inte exakt i byggnaden var terroristerna befann sig innan dessa tryckte iväg drönarna. Sedan blev de en kapplöpning med tiden innan Maduros prickskyttar oskadliggjorde drönarna INNAN de hade kommit in i 50-meterszonen där Maduro befann sig. Sju kadetter skadades av explosionen. Då hade säkerhetsagenterna redan anlänt till huset varifrån drönarna hade skickats iväg och fyra av sju terrorister har gripits.

VIDEO som visar när dronen sprängs:

Det snillrika i terroristoperationen bestod i att skicka iväg drönarna samtidigt som fyrverkeriet, för att fira 81-årsdagen av det venezuelanska Nationalgardets bildande, inleddes. Men, som Maduro sa senare, den första fyrverkeripjäsen exploderade inte men nästan samtidigt hördes en annan annorlunda explosion när en av drönarna sprängde sin last, ovanför kadetterna, men som oskadliggjordes av prickskyttarna.

När drönarna analyserades av polisen visade det sig att de innehöll C4-ämnen, [https://sv.wikipedia.org/wiki/C-4], en slags sprängdeg som används av militären i världen.

Några minuter efter attentatet tog sig en grupp som kallar sig ”Soldados de Franelas” på sig ansvaret för aktionen. Det är en grupp som utgör en förgrening av en annan paramilitär terroristgrupp som sprängdes i slutet av förra året och som leddes av den förre polisen Oscar Perez. Denne stal en helikopter och attackerade högsta domstolen med fyra handgranater förra året, en byggnad som innehöll ett daghem med 130 barn på platsen för attentatet.

”Franellasoldaternas” kommuniké lästes upp av den venezuelanska journalisten Patricia Poleo, besatt av hat mot Chavez och Maduro och som har sin TV-kanal i Miami. I sin självvalda exil i Miami uppmanar hon ständigt till militära uppror mot den folkvalda regeringen i Caracas. Att hon redan hade denna kommuniké i sin hand när aktionen ägde rum innebär att nyhetsbyrån AP:s uppgifter om att det skulle handla om en ”självutlöst isolerad aktion” faller. Förhören med de gripna kommer med all sannolikhet visa hur och varför de genomförde aktionen.

Den bekräftar att det “Paramilitära Kortet” fortsätter på schackbrädet i Venezuela och nu har höjts en nivå.

En av de sju sårade venezuelanska militärerna.

Krig och fred i direktsändning

Portalen Mision Verdad understryker även att motivet för att aktionen utlöstes på 81-årsdagen av Nationalgardets 81-årsdag baserar sig på det faktum att det var Nationalgardet som under fyra månader förra året lyckades isolera det paramilitära avancemanget i Venezuela, trots att Gardet bara använde tårgas och batonger mot de fascistiska gruppernas väpnade attacker.

Hade attentatet igår lyckats hade det medfört att man inför landets Tv-kanaler och miljoner tittare hade framställt presidenten och det militära ledargarnityret som sårbara och handlingsförlamade, oförmögen till ett motsvar. Det skulle skada moralen inom de väpnade styrkorna och bland regeringens anhängare. Då hade vägen legat öppen för att destabilisera landet och skapa det nödvändiga kaos som kuppmanualen om en “mjuk statskupp” handlar om.

För attacken igår handlade om att slå ut och döda större delen av den venezuelanska statsledningen som fanns på plats och på så sätt sudda ut skillnaden mellan krig och fred i direktsändning.

Kroppsspråket och psykologisk krigföring

En annan psykologisk effekt som tittarna i det 21:a seklet har vants vid är kroppsspråket. President Maduro reagerade med lugn men med en falks vaksamma ögon när explosionen ägde rum. Men han tappade inte fattningen utan likt en orädd statsman stod han kvar på scenen omgiven av sin livvaktsstyrka. Han var till och med beredd att fortsätta sitt tal.

En timma senare framträdde han lika lugn och koncentrerad och under en halvtimme talade han fritt om vad säkerhetsstyrkorna hade uppnått och vilka han ansåg vara intellektuellt ansvariga för terroristaktionen.

Förutom att vi nu kan konstatera vilka extrema våldsamma medel högerns och USA:s lokala terrorister är beredda att använda för att uppnå sina mål, på samma sätt kan det vara användbart att notera Maduros beslutsamhet och styrka just som döden är närmast, som Mision Verdad understryker.

Politiken paramilitariseras

Statskuppen mot president Hugo Chavez den 11 april 2002, rekryteringen av 140 colombianska paramilitärer som greps på en stor gård utanför Caracas i maj 2004, det upptrappade och det än mer sofistikerade våldet 2014 och 2017 kröntes igår med användandet av artilleribeväpnade drönar.

Betraktarna av detta våld, som för varje gång blir alltmer sofistikerat och med en ännu större eldkraft hävdar att för den politiska oppositionen spelar den väpnade faktorn en allt större roll i den politiska kampen mot regeringen.

Det är där som konspiratörerna försöker hitta gemensamma beröringspunkter inom missnöjda delar av de väpnade styrkorna med den mest militaristiska delen av den venezuelanska oppositionen. Dessa i sin tur lånar ut sig som fosterlandsförrädare med finansiellt stöd från Colombia och USA.

För varje terroristaktion kan vi se hur aktionerna har förfinats och professionaliserats och som delar av oppositionen i dag anser vara de enda till buds stående medel för att ta över presidentpalatset och makten i Venezuela. Det är på sätt och vis en anarkistisk desperation där Venezuelas folk i praktiken blir åskådare, likt den när Oscar Perez attackerade högsta domstolen från en helikopter.

IS:s drönar i Venezuela

Att terroristerna nu använder sig av artilleribeväpnade drönar är som hämtat från IS:s aktioner mot den syriska armén eller mot den ryska marinbasen i Syrien. Oscar Perez var pilot på helikoptern och kunde ha skjutits ned, men en dron är som sagt pilotfri och kan dirigeras från en annan världsdel, vilket Pentagons militära mannar och damer har visat. Eldkraften blir heller inte mindre, tvärtom. Dessutom är de svårare att bekämpa än ett terroristkommando. Det har bland annat mexikanska drogkarteller visat i sitt krig mot den mexikanska staten.

Det paramilitära fenomenet blir en strategi för att skapa störningar i mentaliteten hos venezuelanen i gemen och hans demokratiska och fredliga naturliga karaktär.

Trion som pekas ut som ansvariga för arkitekterna bakom terroristerattacken; Juan Manuel Santos, Donald Trump och Corina Machado, den militaristiska venezuelanska högerns förgrundsgestalt som är besatt av att störta alla chavister från sina poster och återföra Venezuela som en vasallstat till USA.

Bogotá-Miami: Operationscentret

Den 27 juni i år, det vill säga bara fem veckor innan dronattacken igår, publicerade finansmediet Blomberg Businessweek ett reportage [https://www.bloomberg.com/news/articles/2018-06-27/inside-the-failed-plot-to-overthrow-venezuelan-president-nicolas-maduro] som bekräftar att Colombia har tjänat och fortsätter vara en bas varifrån operationerna, finansieringen och samordningen av kupplanerna mot Venezuela utgår.

Blomberg Businessweek satte rubriken: Inside the Failed Plot to Overthrow Venezuelan President Nicolás Maduro och hävdade att kupplanen hade kodnamnet ”Operation Constitution”.

Enligt reportrarna Ethan Bronner, Andrew Rosati och Fabiola Zerpa hade kupplanen planerats i Bogota med finansiell uppbackning från mäktiga grupper och stöd av colombiansk militär. Målet var att kidnappa Maduro och ställa han inför rätta. Det sägs inte var denna rättegång skulle genomföras. Men med lite kännedom om venezuelansk politik så kan vi lätt räkna ut att det handlar om Bogota där Venezuelas ”Högsta Domstol i Exil”, sammanträder i en salong i den colombianska kongressen.

Noterar vi dessutom att under hela 2018 har framstående politiker som Juan Manuel Santos, Rex Tillerson, Mike Pence och Mike Pompeo öppet verkat för att framkalla en militär statskupp i Venezuela så bekräftas bakgrunden i Blombergs reportage. Den venezuelanska oppositionen är helt enkelt inte i stånd att fälla eller besegra Maduro i ett val.

In i detalj beskriver Blombergs reportage den colombianska regeringens roll i planeringen och samordningen av denna strategi. Men den slår också med stor tydlighet fast Santosregimens stöd till det ekonomiska kriget i form av stöd till smugglingen, attacker mot den venezuelanska valutan vid den venezuelanska-colombianska gränsen eller blundandet för de paramilitära operationerna på venezuelanskt territorium.

Blomberg Businessweeks reportage från den 27 juni i år.

Colombia och den ekonomiska faktorn

I slutet av juli månad presenterade regeringen Maduro en strategisk integrerad plan för att normalisera ekonomin. Planen innebär en ombildning av penning- och valutapolitiken, en omorganisation av subventionerna på bensin och en avkriminalisering (genom att upphäva Exchange Act brott) på valutamarknaden för att förringa påverkningarna av den parallella dollarns destruktiva betydelse i prissättningssystemet av varor i landet.

Dessa åtgärder ritar en karta över ekonomiska intressen som kommer att påverkas, särskilt när det gäller bensin. Och det är en strikt binationell fråga, hävdar portalen Mision Verdad:

”I viktiga regioner i östra Colombia är dess politiska elit knutna till narkotikahandel och paramilitarism, inklusive dess ekonomiska och företagsintressen är beroende av en utplundring av Venezuelas bränsle för att upprätthålla ett konstgjort tillstånd av ekonomisk suveränitet.

Vad som står på spel med de åtgärder som föreslagits av Maduro är inte bara en förändring av spelreglerna, vilket kan neutralisera känsliga utrymmen för ekonomisk krigföring, eller vad som är detsamma; oppositionens totala förlust av politisk argumentation (inför den venezuelanska hemmaopinionen) och USA, utan överlevnaden av ett ´para-ekonomiskt´ system på den andra sidan av gränsen som likt kannibaler när sig på vårt bränsle”, skriver Mision Verdad.

Kontrollera Venezuela via Colombia

Colombias förre president Alvaro Uribe överlämnade i oktober 2010 sju militärbaser till USA:s Militära Sydkommando varav sex har sin udd riktad mot Venezuela.

FARC-gerillan, som den 16 december 2016 skrev under ett fredsavtal är inte längre, som den tysk-mexikanske universitetsprofessorn Heinz Dietrich hävdade i en CNN-intervju 2005 ”en mur mot en colombiansk militär intervention av Venezuela”.

Den 31 maj i år skrev president Juan Manuel Santos och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg (denne norske ”socialist” som i sin ungdom påstår sig ha bekämpat USA:s folkmord i Vietnam) under avtalet som gör Colombia till den första Natomedlemmen i Sydamerika, den kontinent som till detta datum har varit fritt från kärnvapen.

Senatorn PAUL COVERDALE, en av arkitekterna bakom PLAN COLOMBIA sa 1999 i senaten: ”För att kontrollera Venezuela måste vi först ockupera Colombia militärt”.

Den 13 november 2017 avslutades militärmanövern ´Amazonas.log´ i den brasilianska staden Tabatinga. De deltagande länderna bestod av USA, som ledde manövern följt av Brasilien, Peru och Colombia. Det outtalade målet var att börja förberedelserna för en intervention av Venezuela.

År 2001 sa USA:s dåvarande försvarsminister Colin Powell: ”Vårt mål är att garantera USA-företagen kontroll över ett område som sträcker sig från Nord- till Sydpolen och fri tillgång, utan några som helst hinder, till våra varor, tjänster, teknologi och kapital på hela hemisfären”.

I Venezuela återfinns världens största olje- och gasreserver, världens åttonde största sötvattenreserver samt en rad oerhört viktiga strategiska metaller i södra Venezuela. Det är dessa gigantiska naturresurser som grannen i norr vill lägga beslag på.

Den högsta ledningen för Venezuelas väpnade styrkor försäkrade sin lojalitet till landets folkvalde president och avvisar alla försök att utså splittring inom de uniformerade, något som USA och Colombia under hela 2018 har försökt.

Ledaren måste dödas!

Sedan presidentvalet genomfördes i Venezuela den 20 maj i år har kriget och strypningen av landet intensifierats. På den colombianska sidan kommer Ivan Duque, politisk arvtagare till Uribe som av människorättsorganisationerna och vänstern i Colombia utpekas som en ”paramilitär gudfader” att inta presidentpalatset den 7 augusti. Det vill säga tre dagar efter försöket att döda Maduro och den venezuelanska statsledningen. Om dessa datum har någon relevans sinsemellan är omöjligt att säga. Men det är möjligt att terroristaktionen den 4 augusti mot Venezuelas president Nicolas Maduro synkroniserades med Duques presidentinstallation.

Om Maduros ekonomiska plan lyckas bromsa det ekonomiska kriget mot Venezuela talar allt för att Washington och Bogota gör allt för att bromsa denna process för att slutligen kväva den.

“Och om (USA:s) sanktioner och de internationella påtryckningarna inte kan, om befolkningen inte ställer upp, då måste ledaren dödas. Det är resonemanget som ledde dem att mörda Patrice Lumumba, Omar Torrijos och många andra. Om jag inte kan kontrollera dig, dödar jag dig”, sammanfattar Mision Verdad strategin bakom operationerna från axeln Washington-Bogota-fascisthögern i Venezuela.

”Och döda innebär, i dessa termer framförallt att bryta sönder ett samhälle, slå ned det för alltid. Det var det de försökte igår (4 augusti) och än en gång misslyckades de”.