Fair Leonardo Porras, ett av 10 000 offer för arméns `False Flag´. När kommer Carlos Vives och Juanes sjunga för Leonardo och de övriga offren för den Statliga Terrorismen i Colombia?
Den colombianska regeringen och staten som
vill ”hjälpa” Venezuelas folk slaktade 10 000 colombianska ungdomar!
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA
/ 2019-02-23 / Den venezuelanska journalisten och universitetslärarinnan Asalia Venegas tyckte att det hade gått för långt med den
colombianska officiella cynismen och dubbelmoralen gentemot Venezuela. Därför
sammanfattade hon i tre meningar dramat för den colombianska ungdomen [1]:
”10 000 ungdomar kan inte delta i
konserten som ska genomföras i Cucuta (vilken genomfördes igår, fredag 22 febr.)
som deras landsvänner (Carlos) Vives och Juanes ska delta i. De tio tusen
ungdomarna mördades av de militära och polisiära styrkorna utan att dessa musiker
höjde sin röst. Inte heller de musiker som den brittiske magnaten kontrakterade
höjde sin röst i evenemanget som använder en humanitär sång för ett `militärt
alternativ´ med vilket USA hotar Venezuela”.
Den venezuelanska kollegan är luttrad
efter den kanonad av Fakenews, massmediamanipulationer mot Venezuela och den
totala avsaknaden av journalistisk etik och principer som Kajsa ´Ekis´ Ekman poängterade
när hon försvarade sina reportage från Venezuela mot DN-Imperiets ledarsida.
Den händelsen illustrerar hur den Faktiska Makten förlorar den mentala, för att
inte tala om journalistiska kontrollen, när en av få i presskören som Ekman
vågar ifrågasätta USA:s militära planer och ekonomiska krig mot det
sydamerikanska landet och den nickedocka de har placerat framför sig som ska
utföra ”basarbetet”.
OCH
INGEN AV VÅRA kollegor
på DN eller CNN talar om de tio tusen colombianska ungdomarna som föll offer
(2002-2010) och faller offer för den statliga terrorism som existerat så länge
den colombianska oligarkin har existerat, enligt FN-rapporter. Studenter,
bönder, arbetare, arbetslösa eller handikappade ”rekryterades” av armén för att
mördas och öka siffran över ”stupade gerillasoldater”, som både den förre
presidenten Alvaro Uribe som hans försvarsminister och sedermera också
president och till råga på allt mottagare av Nobels Fredspris, Juan Manuel
Santos krävde av de militära styrkorna.
Men vår venezuelanska kollega Asalia kryddar på:
”Scenen är inte fullständig. Till de
10.000 offren för `False Flag´ ska vi också lägga till summan av 400 sociala
ledare som mördats sedan fredsavtalet skrevs under samt nästan 5000 barn från
wayuufolket som dött av undernäring i det colombianska länet Guajira, utan att
det hörs någon röst, någon klagan från någon av sina sjungande landsvänner
eller kollegor i det teatraliska spektaklet av musik, död och ljus. Showen är
inte originell”.
Carmen Elena Robio, med åtta av sina nio barn som blev faderlösa när deras far, Adán mördades av paramilitärer i tjänst hos Chiquita och Dole i den del av Colombia, Cienaga, där den colombianska armén mördade 3000 bananarbetare med familjer den 5 december 1928. Då liksom nu använder de transnationella bolagen sig av professionella mördare för att vinsterna inte ska gå ned när arbetarna organiserar sig, så som Adan, kassör i det regionala bananfacket när han mördades. Bolagen betalade tre cent usd per exporterad bananlåda till paramilitären. FOTO: DICK EMANUELSSON.
ASALIA VENEGAS PÅMINNER OM
MASSAKERN på 3000 arbetare på United Fruits
bananplantager i Cienaga, norra Colombia den 5 december 1928, beordrad av den
konservativa regeringen på USA-bolagets inrådan och utförd av den colombianska
armén, beskriven i ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel Garcia Marquez, en
verklig värdig Nobelpristagare. Konserten och de olika aktörerna i Cucuta spelar
samma roll som 1928 och kan resultera i ett blodbad.
”Mr.
Herberts* spelar i dag Juanes, Vives och de övriga `bufflarna´ som lovsjunger en
invasionsarmé som går över massgravar till vilka det aldrig anlände den mest
minimala `humanitär hjälp´”.
*
Mr. Herberts var en av bananbolagets figurer i Garcia Marquez surrealistiska
roman ”Hundra år av ensamhet”.
Lorent Saleh, en ung venezuelan med förbindelser till Uribe, paramilitären, de colombianska väpnade styrkorna, han rörde sig med ett brett kontaktnät bland de öppna nynazistiska rörelserna i Colombia där han hade militära träningsläger. Målet var att med våld störta regeringen i Venezuela. Colombias liberala regering deporterade honom till Venezuela. Nu hälsas han som hjälte i Spanien dit han flög förra veckan.
Hur en
venezolansk terrorist förvandlas till offer av svenska liberaler
Av Dick
Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2018-10-16 / ”HUR VÅGAR DU säga att han är
terrorist när han inte ens har fått en rättegång ”!, skrev den förra
folkpartistiske borgarrådssekreteraren i Stockholms stad, Erik Jennische i en upprörd
kommentar. Orsaken var att jag hade lagt upp en artikel från 9 oktober 2014 som
kommentar på en Facebooktråd om en venezuelansk terrorist.
Artikeln beskrev mordet
på en venezuelansk parlamentsledamot, Roberto Serra från regeringspartiet PSUV.
En venezuelansk paramilitär organisation med förmodade förbindelser till Uribe
påstods vara inblandade. I artikeln beskrev jag hur venezuelanen Lorent Saleh,
en ung venezuelan med förbindelser till både Uribe, paramilitären, de reguljära
colombianska väpnade styrkorna hade genomgått kurser på Colombias Krigshögskola
trots att Saleh rörde sig med ett brett kontaktnät bland de öppna nynazistiska
rörelserna i Colombia.
Vad som Jennische, med
partibok i ett parti som är öppet israelvänligt kanske borde fundera på i
vilket sällskap han hamnat i och i vems tjänst Saleh står.
Diego Cubillo, i mitten, Colombias dåvarande Führer. Talade på samma möte när ALN bildades.
Nynazistiskt
kontaktnät
För Saleh deltog i och
bjöds in som en hedersgäst och talare hos både den nynazistiska rörelsen ”La Tercera Fuerza” som ALN, den Nationalistiska
Alliansen för Frihet, och nynazister som verkar tillsammans med den Tredje Kraften, en synnerligen våldsam
nazistisk fullblodsrörelse i Colombia. Dessa rörelser är avskydda av alla
demokratiska krafter och rörelser, i synnerhet av vänstern och
människorättsorganisationer som fått många möten störda och attackerade av
dessa fascister likt Francos hejdukar under den spanska diktaturen.
Och om Jennische
ifrågasätter min rätt att ifrågasätta denne unge venezuelans aktiviteter, så
borde vi då se vad andra som politiskt sett står Jennische närmare anser.
För Lorent Salehs
aktiviteter blev till slut för mycket för den liberale president Juan Manuel
Santos som deporterade Saleh med argumentet att han var en ”nationell
säkerhetsrisk”. De colombianska medierna hade ingen sympati för Saleh, särskilt
efter att de analyserat och tagit del av vad jag förmodar är den colombianska
underrättelsetjänstens egna rapporter till Santos. De blev till slut droppen
varvid Santos skickade tillbaka Saleh och hans kompanjon, Gabriel Valles, över
gränsen.
Lorent Saleh Gomez och Diego Cubillos, bägge satt i presidiet och talade på mötet där den nya nynazistiska rörelsen ALN bildades i Bogota.
Uribe
terroristens beskyddare
Jo, det fanns en man och
ett parti som Saleh aktivt hade deltagit för i valrörelsen som protesterade:
Alvaro Uribe Velez, denne kontroversielle, också liberal som Jennische, som
menade att Saleh var en demokrat som kämpade mot den ”Castro-Chavistiska diktaturen”.
Att Uribe betraktas som de paramilitära dödsskvadronernas Gudfader är ingen
hemlighet och att USA:s försvarsdepartement hade han på en lista av 103
personer som sades ingå i Pablo Escobars Medellinkartell, är heller ingen
hemlighet efter att Newsweek presenterade listan 2001 där Uribe innehade den
föga hedrande 82:a platsen på listan över `El Capos´ närmaste män.
I Venezuela greps Saleh
och satt gripen medan utredningarna och undersökningarna mot honom pågick. Och
med tanke på att Venezuela är belägrat efter alla konstens regler och eftersom
det handlar om ett komplicerat underrättelsearbete tar det så klart tid innan
en rättegång kan inledas.
Under tiden i häktet har
Lorent Saleh uppvisat självmordsbenägenhet och när spanska trevare framfördes
om att frisläppa denne unge man, som planerade att placera ut ”tio krypskyttar
i Caracas för att” . . . . så frigavs Saleh som flög till Spanien. Där tog det
neofrankistiska ledargarnityret tog emot honom som en hjälte och en och annan
manipulerad spanjor.
Alvaro Uribe och Lorent Saleh.
Gabriel Valles, Lorents kompanjon under tiden i Colombia i sällskap med två elitsoldater från Colombias specialstyrkor Gaula. I rubriken i portalen "Las2Orillas" säger Lorent: "På lördag kommer Uribe hit och vi ska ockupera bron". Vad han avser är gränsbron mellan Colombia och Venezuela.
Lorent
Salehs paramilitära förebild
Vad är det då som Lorent
Saleh har gjort och vilka planer var han i stånd att fullborda på den
colombianska och venezuelanska sidan av gränsen?
Lorent Saleh säger i en
video som publicerades på den colombianska och delvis USA-finansierade [1] webbportalen Las2Orillas:
– La Autodefensa (den
colombianska paramilitären, AUC), fattades det politisk fostran (doctrina).
Därför misslyckade de.
Vad Saleh hävdar är att
den rörelse som deras egen ledare Salvatore Mancuso betraktade som ”Statens
fabricerade monster” och som enligt det colombianska åklagarämbetet var
ansvarig för 150.000 civila colombianers liv fram till 2002, det monster var
eller är för Lorent Saleh en förebild som dessvärre ”misslyckades”, det
fattades förmodligen den fascistiska ”doktrinen”.
De två bilderna ovan föreställer när 130 colombianska paramilitärer greps i maj 2004 på en gård utanför Caracas med planer på att attackera centrala byggnader och institutioner för den dåvarande president Chavez´ regering.
”I
gränsområdet har jag träningsläger”
Innehållet av samtalet i
videon med sin kontakt i Venezuela är en rapport av uppnådda resultat i form av
vapen, militärt- och underrättelsemanskap som planer på att ställa upp ”fem
krypskyttar i främsta linjen”.
– Här (i Colombia) har
vi allt till förfogande; krypskyttar, instruktörer i sprängämnen. . . . Med
10.000 dollar placerar vi ut en bra prickskytt i Caracas.... jag placerar ut
trupperna, och det handlar om professionellt folk, inga barnungar. De är verkliga
legoknektar, inga småbögar! De är antikommunister, legoknektar. Vad jag vill är
placera ut tio riktiga män i Caracas och fem i [staden] Valencia . . . för att
slå ned (läs: skjuta på allt) och för att inleda upprensningen. . .
– I gränsområdet har jag
träningsläger. . . Det är ett projekt på lång sikt.
I videon uppger han även att
hans säkerhet och rörelseutrymme i Colombia samordnas av en militär från arméns
specialstyrkor, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på hans närhet till
Uribe och efter att han genomgått kurser på Colombias Krigshögskola och lät sig
fotograferas med enheter ur de militära specialstyrkorna.
Hedersgäst
hos Colombias nazister
Men vid sidan av
kontakterna med de reguljära och paramilitära arméerna är det iögonfallande hur
han togs emot som en hedersgäst hos den nynazistiska rörelsen ”La Tercera
Fuerza.
– Varför tror du att det
finns `neonazis´ här i Colombia? frågar han sin kompis i video-skypen.
– Därför att kampen på
gatorna här är på liv eller död. Uppgiften är att återerövra universiteten. Vi
har en lista [på folk] som måste rensas bort (SIC!) på universiteten.
– I Bucaramanga
(länshuvudstad i länet Santander som gränsar till Venezuela) hade jag möte med
militärer och samlade folk där och därefter fortsatte jag till Bogota, allt för
att samla in ekonomiska medel samt för att sammanstråla med senatorer för att
utverka tryck. . . och jag hade ett möte med Uribe
Lorent Saleh tillsammans med den Tredje Kraftens ledare, Eduardo Romano, samme person på alla tre bilderna. I den första bilden grips han av polis i augusti 2014 efter att ha attackerat ett möte för den statliga terrorismens offer i Cali.
Höll
inledning hos nybildat nazistparti
Den brittiska nyhetsbyrån
BBC:s reporter i Colombia gjorde en omfattande artikel [2] på vem och varför
Lorent Saleh deporterades från Colombia till Venezuela. Tonen i texten
uttrycker en känsla av oro. Han använder till stor del artikeln i den liberala
dagstidningen El Espectador som källa, skriven av den colombianske journalisten
Gustavo Rugeles som också arbetar för Las2Orillas.
Denne beskriver hur Saleh
var inledare och satt i presidiet bredvid Colombias egen Führer denna dag när
den nynazistiska Alianza Nacionalista por
la Libertad (ANL), Nationalistalliansen för Frihet, samlades till möte. När
reportern konfronterade Saleh 2013 sa denne att ”jag blev inbjuden (till mötet
med ANL) i likhet med att jag har blivit inbjuden till flera andra evenemang av
olika rörelser. . .”.
I sin Facebook
publicerade samme Saleh foton av sig själv i sällskap med ledande personer i den
öppet nynazistiska rörelsen i Colombia, `la
Tercera Fuerza´.
På bilden tillsammans med Perdo Carmona Estanga, den Venezuelanska Handelskammarens ordförande i april 2002 då han och höga generaler störtade president Hugo Chavez och utsåg sig själv till president, en utnämning som erkändes av Colombia, USA, Spanien under Aznar, El Salvadors dåvarande högerregim samt Internationella Valutafonden (Sic!). Men kuppen slogs ned av Caracas´ fattiga och underofficerare lojala till Chavez som återinsattes på sin post. Carmona tog sig till Colombias ambassad varifrån han begärde politisk asyl vilket han fick. Chavez gav honom fri lejd ut landet i stället för att ställa honom inför rätta som fosterlandsförrädare. I Bogota drömmer Carmona om att återinträda i presidentpalatset i Caracas, kanske i sällskap med Saleh.
”En
före detta president som beskyddare”
Den 26 september 2014
presenterade Gustavo Rugeles i Las2Orillas artikeln “Las andanzas de Lorent Saleh en Colombia” [3], Lorent Salehs äventyr
i Colombia. Den är egentligen en definitiv politisk avklädning av Lorent Saleh
som en simpel terrorist med ett stort nätverk av kontakter inom strategiska,
politiska, militära och ekonomiska sektorer inom det colombianska samhällets
högre sfärer, vilket samtidigt gör honom till en nyckelperson för den
venezuelanska militaristiska oppositionen, den opposition som två gånger, 2014
och 2017 med våld försökte störta regeringen i Caracas och som nu väntar på
Trumps ”humanitära intervention”.
“Hans närhet med de
nynazistiska grupperna och närstående krafter till paramilitärerna är mer än
bekräftad med de tre videofilmerna där han har framträtt efter att han
deporterats. I dessa framträder han och presenterar alla slags militära
terroristaktioner för att destabilisera gränsområdet mellan Colombia och
Venezuela”.
Reportern Gustavo
Rugeles anser att Lorent Salehs andra hemland var Colombia ”där han hade en
före detta president som beskyddare”, och avsåg den mäktige Alvaro Uribe.
Massakern
i Mapiripan och en valkampanj
Rugeles beskriver alla
de nyckelsektorer som Saleh togs emot och lotsades in i, med alla de fördelar
det innebär för en man med de omstörtande avsikter Lorent Saleh hade för att
störta den venezuelanska regeringen.
Den colombianske
reportern nämner bland annat att Saleh deltog aktivt i den valkampanjgrupp
som arbetade för att få in Jose Jaime Uscategui i det colombianska underhuset
som deputerad.
Eduardo Romano, Jose Jaime Uscategui och Lorent Saleh.
Denne är son till general
Jaime Humberto Uscategui Ramirez, fängslad till 40 års fängelse som delansvarig
för den ohyggliga massakern i samhället Mapiripan i länet Meta. En paramilitär
kontingent hade flugits in från bananregionen Uraba, i norra Colombia i polisens
och arméns transportplan. Paramilitärerna transporterades sedan på floden,
fullt beväpnade och passerade både arméns som en antinarkotikabas under USA-militärers
kontroll med ”flodspärrar/kontroller”. Den 15 juli 1997 anlände dessa ”Statens
Monster”, som Salvatore Mancuso karaktäriserade sin paramilitära armé, till
Mapiripan.
Där drog paramilitärerna
ut människorna från sina hus enligt listor som paramilitärerna hade fått,
förmodligen av den militära underrättelsetjänsten. Människorna anklagades för
att vara kollaboratörer till FARC-gerillan eller milismän/kvinnor. Sammanlagt,
enligt Wikipedia [4], fördes 200 människor
till det lokala slakteriet där de torterades och styckades. Kroppsdelarna
kastades i floden Rio Guaviare eller begravdes i massgravar.
De paramilitära mördarna transporterades fullt beväpnade i polisens och arméns plan från norra Colombia till staden San José de Guaviare, där det då fanns två militärbaser, en från armén och en antinarkotibas som lydde under USA:s hägn. Slakten och massakern av civilbefolkningen är en av de värsta i Colombias blodiga historia. Det är nätverk av kriminella element som den venezuelanske unge mannen omgav sig med i Colombia.
Talade
offentligt på möte med Colombias Führer
Artikeln i Las2Orillas
berättar också om att Lorent Saleh fotograferades i sällskap med Den Tredje
Kraftens för detta ”befälhavare”, Eduardo Romano.
Denne och hans grupp
förvandlade sig under fredsprocessen 2014 till ”FARC-gerillans offer” och
attackerade med våld ett möte för de verkliga offren i augusti 2014 i staden
Cali varför polisen var tvungen att ingripa mot dessa våldsamma fascister.
Lorent Saleh hade egen
erfarenhet av att framträda offentligt i Colombia och det gjorde han i sällskap
med flera ledande colombianska nazister som när det fascistiska ALN föddes.
Lorent talade på universitetet La
Universidad de Santander UDES i sällskap med Diego Cubillos, en synnerligen
vidrig person som uppträder offentligt på möten i naziuniform, betraktad som
Colombias Führer.
Droppen
för Colombias regering
Juan Manuel Santos.
Foto: Dick Emanuelsson
Det är med denna fragmenterade
bakgrund, för allt har inte framkommit om vilka fler personer som var indragna,
de höga militärerna, de paramilitära ledarna i gränsområdet där Lorent Saleh
talar om i skype-videon om att han förfogar över militära träningsläger, om
andra höga politiker vid sidan av Alvaro Uribe och de colombianska
finansiärerna.
I en kort text på 877
tecken motiverar den colombianska högerregeringen varför den deporterade Lorent
Saleh Gomez tillbaka till:
“Colombias regering
beslutade igår att utvisa den venezuelanske medborgaren Lorent Enrique Gómez
Saleh från colombianskt territorium grundat på artikel 5 av Dekretet 4000 från
2004 som slår fast, att ”utlänningar kan utvisas om migrationsmyndigheterna
anser att de utför aktiviteter som påverkar den nationella säkerheten, den
allmänna ordningen (…) den allmänna säkerheten eller när det finns
underrättelseinformationer som indikerar att de utgör en risk för den
nationella säkerheten (…) eller när utländsk myndighet har informerat den
colombianska Staten att mot personen har en fällande dom eller en
arresteringsorder utfärdats för vanliga brott eller om (personen) finns
registrerade i Interpols arkiv”.
"SOY LORENT", jag är Lorent, menar denne person som kanske inte har hela den bild som är nödvändig för att komprommetera sig med en simpel terrorist som med all säkerhet kommer att hålla många tal inför gamla avdankade frankister i Spanien men även bland det nyfrankistiska Partido Populars kadrer.
Och ”HUR VÅGAR” jag
ifrågasätta den kampanj som hedrar den här terroristen? som Jennische har förfäktat
för på sin och andras medier? Jag tror att ovanstående ger en fingervisning om VARFÖR
jag ”vågar” mig på det.
Först blev jag lite full
i skratt när jag läste kommentaren som Jennische strax därefter tog ned, kanske
på inrådan av någon som kanske inte var lika exalterad som Jennische när
han skrev av sig indignationen mot mig efter att jag haft fräckheten att ge en
bakgrundsinformation [5] om vem Lorent Saleh i
verkligen är.
Full i skratt blev jag, för
uttrycket ledde tankegångarna till de gamla svenska spelfilmerna där uttrycket
från överklassens aristokrater eller generaler på Öfre Östermalm brukade
uttrycka sig så mot dem som de ansåg vara lägre stående människor.
Och det är
klart, har man befunnit sig i den svenska maktens borgerliga korridorer eller
bland höga politiska dignitärer i USA är man kanske van att behandla folk med
dessa uttryck.
Men nu är jag av naturen
och sedan ungdomen en röd rebell, så jag tar det, som Fidel skulle ha gjort, som
ett gott betyg att jag är på rätt väg.
NOTER:
[1] Promoting Reconciliation during Colombia’s Peace Implementation
Video-skypesamtal: hur
Lorent beskriver terroristplanerna för sin kompanjon och hans colombianska
kollegor. En oskyldig ängel? https://youtu.be/mssSTguxtm4
Erik Jennische
var ”Generalsekreterare i Silc, Folkpartiets internationella organisation som
bland annat betalade och skickade svenska journalister till Kuba:
Folkpartiorganisation organiserar oppositionella på Kuba med
Sidapengar. Reste
in med turistvisum och höll föreläsningar för ”oberoende” journalister. Exilkubansk
organisation bakom de tre journalisterna”
