23 februari 2019

Den colombianska regeringen och staten som vill ”hjälpa” Venezuelas folk slaktade 10 000 colombianska ungdomar!

Fair Leonardo Porras, ett av 10 000 offer för arméns `False Flag´. När kommer Carlos Vives och Juanes sjunga för Leonardo och de övriga offren för den Statliga Terrorismen i Colombia?




Den colombianska regeringen och staten som vill ”hjälpa” Venezuelas folk slaktade 10 000 colombianska ungdomar!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-02-23 / Den venezuelanska journalisten och universitetslärarinnan Asalia Venegas tyckte att det hade gått för långt med den colombianska officiella cynismen och dubbelmoralen gentemot Venezuela. Därför sammanfattade hon i tre meningar dramat för den colombianska ungdomen [1]:

”10 000 ungdomar kan inte delta i konserten som ska genomföras i Cucuta (vilken genomfördes igår, fredag 22 febr.) som deras landsvänner (Carlos) Vives och Juanes ska delta i. De tio tusen ungdomarna mördades av de militära och polisiära styrkorna utan att dessa musiker höjde sin röst. Inte heller de musiker som den brittiske magnaten kontrakterade höjde sin röst i evenemanget som använder en humanitär sång för ett `militärt alternativ´ med vilket USA hotar Venezuela”.

Den venezuelanska kollegan är luttrad efter den kanonad av Fakenews, massmediamanipulationer mot Venezuela och den totala avsaknaden av journalistisk etik och principer som Kajsa ´Ekis´ Ekman poängterade när hon försvarade sina reportage från Venezuela mot DN-Imperiets ledarsida. Den händelsen illustrerar hur den Faktiska Makten förlorar den mentala, för att inte tala om journalistiska kontrollen, när en av få i presskören som Ekman vågar ifrågasätta USA:s militära planer och ekonomiska krig mot det sydamerikanska landet och den nickedocka de har placerat framför sig som ska utföra ”basarbetet”.



OCH INGEN AV VÅRA kollegor på DN eller CNN talar om de tio tusen colombianska ungdomarna som föll offer (2002-2010) och faller offer för den statliga terrorism som existerat så länge den colombianska oligarkin har existerat, enligt FN-rapporter. Studenter, bönder, arbetare, arbetslösa eller handikappade ”rekryterades” av armén för att mördas och öka siffran över ”stupade gerillasoldater”, som både den förre presidenten Alvaro Uribe som hans försvarsminister och sedermera också president och till råga på allt mottagare av Nobels Fredspris, Juan Manuel Santos krävde av de militära styrkorna.

Men vår venezuelanska kollega Asalia kryddar på:

”Scenen är inte fullständig. Till de 10.000 offren för `False Flag´ ska vi också lägga till summan av 400 sociala ledare som mördats sedan fredsavtalet skrevs under samt nästan 5000 barn från wayuufolket som dött av undernäring i det colombianska länet Guajira, utan att det hörs någon röst, någon klagan från någon av sina sjungande landsvänner eller kollegor i det teatraliska spektaklet av musik, död och ljus. Showen är inte originell”.


Carmen Elena Robio, med åtta av sina nio barn som blev faderlösa när deras far, Adán mördades av paramilitärer i tjänst hos Chiquita och Dole i den del av Colombia, Cienaga, där den colombianska armén mördade 3000 bananarbetare med familjer den 5 december 1928. Då liksom nu använder de transnationella bolagen sig av professionella mördare för att vinsterna inte ska gå ned när arbetarna organiserar sig, så som Adan, kassör i det regionala bananfacket när han mördades. Bolagen betalade tre cent usd per exporterad bananlåda till paramilitären. FOTO: DICK EMANUELSSON.


ASALIA VENEGAS PÅMINNER OM MASSAKERN på 3000 arbetare på United Fruits bananplantager i Cienaga, norra Colombia den 5 december 1928, beordrad av den konservativa regeringen på USA-bolagets inrådan och utförd av den colombianska armén, beskriven i ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel Garcia Marquez, en verklig värdig Nobelpristagare. Konserten och de olika aktörerna i Cucuta spelar samma roll som 1928 och kan resultera i ett blodbad.

Mr. Herberts* spelar i dag Juanes, Vives och de övriga `bufflarna´ som lovsjunger en invasionsarmé som går över massgravar till vilka det aldrig anlände den mest minimala `humanitär hjälp´”.

* Mr. Herberts var en av bananbolagets figurer i Garcia Marquez surrealistiska roman ”Hundra år av ensamhet”.


[1Sobre bufones y tumbas. Diez mil es la cifra macabra de falsos positivos que registran la ONU. Por Asalia Venegas

http://www.ultimasnoticias.com.ve/noticias/opinion/sobre-bufones-y-tumbas/?fbclid=IwAR2ggLBwW1yN0Z-itXPjDtGXYYf0qIZpCEnjk2BTt2i1ivt8eSPac7QXA6M