MADURO
TILLS 2030!!!
En
imponerande politisk kämparseger av VENEZUELAS FOLK och ett ännu större politiskt
nederlag för USA:s krig på alla fronter mot Bolívars söner och döttrar samt den
latinamerikanska högern, som i Corina Machado trodde att en venezuelansk
version av ”Milei II” skulle födas i söndags.
Men
Jänken delar nederlagets bittra smak med 'väst' och medier och journalister som
glömde och glömmer sin yrkesetik och ställde sig i tjänst när de redan för tre
månader sedan utropade den fascistiska icke-kandidaten Corina Machado till
segrare.
Venezuelas
folk sa NEJ till en ny feminin Mini-Hitler typ Javier Millei i Argentina. Hans
stöd till Machado några dagar innan valet, väckte säkert en och annan slumrande
venezuelan som inte bestämt sig.
Venezuelas
folk reste sig 1989 i `El Caracazo´ mot den nyliberala krigsförklaringen av
socialdemokraten Carlos Andres Pérez som underordnade sig IMF:s chockrecept.
I söndags röstade Venezuelas folk mot detta nya försök, nu från Machado, en
marionett för USA och Exxon-Mobile.
Nu
vann Nicolas Maduro och Folket med nästan 52 procent mot Edmundo Gonzalez som
fick 44 procent, trots miljoner dollar. Nu återstår bara det fascistiska VÅLDET
som folket och Folkmilisen kommer att neutralisera de närmaste dagarna.
D.E.
Kommentar till valet i Venezuela:
”Varken
kuppförsök, sabotage, mediekampanjer, mordförsök eller sanktioner har lyckats krossa
Chavismen”
Av Zoltan
T
Så har då de preliminära valresultaten presenterats.
Dessa preliminära resultat kommer att kontrolleras. Valmyndigheten kommer inom
kort att redovisa resultaten för varje vallokal. Det är möjligt tack vare det
automatiserade röstsystemet. Oppositionen har haft möjlighet att delta i
röstsammanräkningen.
Några reflektioner och kommentarer:
- Valdeltagandet
var ovanligt högt, 59 procent. Vid de senaste valen valde oppositionen att
uppmana till valbojkott vilket ledde till att Maduros regeringsparti fick
en överväldigande majoritet i Kongressen och delstatsregeringarna.
Oppositionen ändrade nu taktik och deltog.
- I
Venezuela vinner den kandidat presidentposten som får flest röster. Tio
kandidater ställde upp. Maduros ”Gran Polo Patriotico” (flera partier)
fick preliminärt drygt 51 procent av rösterna. Högerns homofobe,
kvinnohatande rasist (se https://svensk-kubanska.se/vem-ar-oppositionens-kandidat-i-venezuela/
) Edmundo González PUD (också flera partier) fick drygt 44
procent. Fast egentligen var det hans uppdragsgivare, Maria Machado
som fick rösterna. (I samma artikel som nämns ovan beskrivs också denne
person). Övriga åtta kandidater fick dela på 4,6 procent.
- Bolagsmedierna
säger att kandidater förbjöds ställa upp. Det stämmer att USA:s gunstling
Maria Machado, enligt domstolsbeslut, inte får ställa upp i val. Det då
hon representerat Panama i OAS och krävt militär intervention mot
Venezuela. Hon har också arbetat för låtsaspresidenten Juan Guaido
vars korrupta klick förskingrat miljontals dollar, stulna från Venezuela.
Inte så märkligt om man betänker att dömda personer i USA över huvud taget
inte får rösta i många delstater. Någonsin.
- Oppositionen
säger att Maduro använt statsmedel för sin kampanj. Det är möjligt och mer
än vad jag vet. Det man inte nämner är de miljardbelopp som de själva fått
tillgång till, genom exempelvis att Storbritannien beslagtagit Venezuelas
guldreserv och USA stulit den venezolanska bensinmackskedjan Citgo.
- Nu
säger bolagsmedierna att två uppgifter om valresultatet står mot varandra:
Att Maduro vann med 51,2 procent respektive att González vann med 70
procent. Men saken är ju den att den första uppgiften kommer från
valmyndigheten och den andra från herr González. Oppositionen betecknar
sin seger som ”historisk”, den största segern i landets historia.
Bolagsmedierna kräver bevis från valmyndigheten, men inga bevis på
oppositionens häpnadsväckande uppgifter. I de tidigare 30-talet valen som
hållits sedan 1999 har något valfusk aldrig kunnat påvisas. Så med stor
sannolikhet är valmyndighetens siffror korrekta och oppositionens
”hitta-på” siffror.
- Det
hävdas i bolagsmedier att valobservatörer inte fick vara med. Det är lögn.
Sant är att valobservatörer från EU och USA inte var välkomna. Det på
grund av den krigföring, via sanktioner, som dessa driver mot Venezuela.
Inte heller ett gäng avdankade före detta högerpresidenter från
Latinamerika, som bjudit in sig själva, kom längre än till Panama. De
misslyckades med den medieshow de hade tänkt sätta upp tillsammans med
oppositionen. Men cirka 800 valobservatörer fanns på plats. Från det
välrenommerade Carter Center i USA, från FN, från den latinamerikanska
samarbetsorganisationen Celac och från de Karibiska staternas organisation
Caricom. Dessutom hade båda grannländerna Brasilien och Colombia skickat
valobservatörer.
- Det
hävdas också i bolagsmedierna att venezolaner i utlandet inte kunnat
rösta. Utlandsröstning görs normalt vid ambassader och konsulat. Eftersom
flera västländer inte erkänner Venezuelas nuvarande regering finns det
heller inga ambassader. Så vems är felet att de inte kunnat rösta?
- I
bolagsmedierna hävdas att opinionsundersökningar före valet visade på en
förkrossande övervikt för oppositionen. Det de inte nämner är att dessa
opinionsundersökningar var högerns egna. Det finns liknande
opinionsundersökningar från regeringspartiet och dessa visade på klar
övervikt för Nicolas Maduro. Dessa förtigs totalt av bolagsmedierna.
Opinionsundersökningar i Venezuela är notoriskt opålitliga.
- Högern
hävdar att de vann med 70 procent! Till och med Sveriges Radios utsände
går snabbt förbi den skrattretande siffran, även om hon inte ifrågasätter
den. Siffran kan säkert stämma för någon enskild vallokal i Caracas
överklassområden, men att det skulle vara valresultatet är nog inte många
som tror.
- Bolagsmedier
hänvisar till vallokalsundersökningar som skulle visa att oppositionen
skulle vinna. I till exempel Sverige utförs vallokalsundersökningar av
forskare. Nu förekommer inte sådana undersökningar i Venezuela, utan det
är åter oppositionen som fabricerar vilka siffror de vill.
- Tittar
man på valkampanjen så har Maduro dragit betydligt större folkmassor och
entusiasm än oppositionen. Den tidigare okände 75-årige och skröplige
byråkraten Edmundo González har knappast väckt någon större entusiasm.
Maduros siffror ligger i linje med tidigare val. Han har också presenterat
ett klart program för de kommande åren. Oppositionens program har bara en
punkt: ”Bort med Maduro!” Sedan inser de flesta att oppositionen vill
privatisera, privatisera och privatisera ännu mer. Samt vrida klockan tillbaka
till före Húgo Chávez. Men det har man inte haft vilja att tala öppet
om.
- I
bolagsmedierna refereras kritik och avståndstagande från valet. Det
stämmer när det gäller västvärlden och högerregeringar som Milei i
Argentina. Där representanter för Argentinas extremhögerregering öppet
deltagit i demonstrationer mot Venezuelas ambassad i Buenos Aires och
uttryckt sitt stöd till Machado. Också Chiles Boric, som också tidigare
sprungit högerns ärenden, har uttalat sig mot valet. I Sverige kommer
säkert ett uttalande efter att regeringen inväntat Vita Husets kommentar.
Men progressiva regeringar som de i Kuba, Bolivia, Honduras, Nicaragua hör
till de som omgående gratulerat Maduro till valsegern. Hit hör också
Ecuadors tidigare president Rafael Correa.
- Vad
kan man nu förvänta sig? Jo, fortsatt aggression från västvärlden, med
sanktioner och fördömanden. I vilken mån oppositionen kommer att ta till
våld återstår att se. Vid tidigare sabotage, mordbränder och våldsdåd har
detta slagit tillbaka mot dem själva då vanligt folk inte är intresserade
av att lamslå samhället. Likaså är det fullt möjligt att González eller
Machado utropar sig till president. Det har ju skett tidigare med Juan
Guaidó (som Machado arbetade för). Inte heller det var något lyckat recept.
De närmaste dagarna kommer att visa hur oppositionen tänker agera. Det är
som tidigare utanför Venezuela som det viktiga stödet finns och besluten
tas. Machado har tidigare bett om US-amerikansk intervention. Vi kan räkna
med fortsatt fiendskap och sanktioner från delar av omvärlden och att
oppositionen fortsätter att samarbeta och förlita sig på utländskt stöd.
- Med
valresultatet tar Venezuela ett stort steg mot medlemskap i BRICS. Vi ser
hur den multipolära världsordningen stärks och Väst, med det tidigare
allsmäktiga USA i högsätet, stegvis försvagas. Detta är en triumf för
suveräniteten och för ett integrerat Latinamerika. Venezuela kommer att
fortsätta att vara viktigt i projektet för att bygga en annan värld, det
globala syd, tillsammans med BRICS.
- Det
finns förstås mycket mer att säga om valet, Maduro och Venezuela. Det
finns många missförhållanden att kritisera. Men segern för Maduro är
otvivelaktigt ett bakslag för Washington och dess ”regelbaserade
världsordning”. Alltså en ordning som Vita Huset egenmäktigt bestämmer.
Och segern är en framgång för de krafter som vill se en multipolär värld
där ländernas naturrikedomar tillfaller den egna befolkningen. Varken
kuppförsök, sabotage, mediekampanjer, mordförsök eller sanktioner har
lyckats krossa Chavismen. Den lever till förtret för den internationella
högern.
Zoltan Tiroler 2024-07-29
Publicerat i Svenska-kubanska föreningens hemsida:
https://svensk-kubanska.se/kommentar-till-valet-i-venezuela/
Roger Waters:”Gå och rösta på Maduro – Power to the People”!
https://dickema.blogspot.com/2024/07/roger-waters-ga-och-rosta-pa-maduro.html |
Tänk om SvT hade haft modet att anlita Roger Waters åtminstone som en ”tyckare”. Waters har ju uppfattningar om fascisten Corina Machado, nickedockan Edmundo Gonzalez´ och om USA:s Monroedoktrin, tillämpad under ett decennium mot Venezuela. Men SvT:s utsände ”reporter” lyckas varken med det ena eller det andra. |
