”Colombia drabbas värre i händelse av en militär konfrontation med Venezuela” [1-2]

COMANDOS JUNGLAS från den colombianska arméns specialstyrkor mot gerillan. Armén utgörs av 500.000 män men sedan kriget i Korea har den ingen erfarenhet av ett konventionellt krig. FOTO: FFMM.

”Colombia drabbas värre i händelse av en militär konfrontation med Venezuela” [1-2]

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-CARACAS / 2018/08/29 / Vi samtalar med JUAN-CARLOS TANUS, ordförande för den colombianska Föreningen Colombianer i Venezuela på temat om migrationen av venezuelaner på den sydamerikanska kontinenten och den roll som Colombia spelar i USA:s ”Master Plan”. Den anses av Venezuela vara en plan för intervention av Venezuela under förevändning av ”humanitär flyktingkris”.

När jag hörde nyheterna från Lima om hur de venezuelanska immigranterna bor i tält i centrala parker i den peruanska huvudstaden och är bespottade och misshandlade och utsatta för fysiska aggressioner i Ecuador och Brasilien, kom jag tänka på en händelse som utspelades 1980 just i en central park i Lima.

Jag befann faktiskt i Caracas den 1 april 1980 när en buss bröt igenom

ambassadporten där den kubanske vakten Pedro Ortiz Cabrera dödades. Den kubanska regeringen krävde att angriparna, tolv personer, skulle överlämnas till de kubanska myndigheterna som ansvarig Ortiz´ död. Men den peruanska regeringen vägrade under ledning av generalen och högerpresidenten Francisco Bermudez.

Myndigheterna drog tillbaka vakthållningen och ryktet gick i Havanna att Peru hälsade alla som ville välkomna till Peru. Den tillförordnade ambassadören Ernesto Pinto Bazurco Rittler, en besatt antikommunist tog på sitt eget ansvar och öppnandet ambassadsportarna. Omkring 10.000 kubaner strömmade under kvällen in och ockuperade ambassadträdgården och kvarteren runtomkring.

Den peruanska ambassaden i Havanna i början av apil 1980.

Al Pacino och `Scarface´

Händelsen vid ambassaden i Havanna fick dock ännu större efterspel än de

10.000 vid ambassaden. Den 15 april igångsattes en gigantisk trafik mellan den lilla kubanska hamnstaden Mariel och Miami, Florida. Den som trodde att Fidel skulle falla eller att massmigrationen av kubaner som lockades och drömde om The American way of life skulle få Kuba att rasa samman, gjorde en grov felkalkyl.

För den revolutionära regeringen sa rakt ut: ”Den som vill, varsågod och dra”! Och till de övervintrade kubanska besatta kontrarevolutionärerna i Miami blev budskapet: ”Hämta era gelikar i Mariel”!

Och en aldrig tidigare skådad skytteltrafik inleddes mellan Miami och Mariel och totalt anlände 125.000 kubaner till södra Florida.

USA-presidenten Jimmy Carter fick bokstavligen skrämselhicka och hans rådgivare varnade honom för det klientel som anlände som var allt annat än kommande ”god fellows”! Det var ju också med den bakgrunden den legendariska spelfilmen ”Scarface” med Al Pacino i huvudrollen kom till.

125 000 kubaner, kanske inte det bästa klientelet, lämnade Kuba dagarna kring den 15 april 1980.

Peruanska utbildad i Kuba

I centralparken i Lima fanns det fortfarande, tre och ett halvt år senare, ett tältläger av tusentals kubaner som desperat överlevde `paradiset´ men som nu gestaltade sig som en rå brutal kapitalismen. De fick inte det visum de drömde om till USA.

En av dem var en kvinna med ett litet barn med hjärtproblem. Krisen för barnet blev allt allvarligare och hon gick till sjukhuset och bad desperat om hjälp. Men utan pengar fanns det ingen utväg. Så är den fria marknadens lagar, till skillnad mot ”diktaturens Kuba” där sjukvården är håller bra kvalité och gratis.

En allvarlig kvinnlig läkare med indianska drag på sjukhuset lät sig dock

bevekas och med ett antal assistenter opererades barnet för sitt hjärtproblem och överlevde krisen. En lättad moder kunde se en framtid med tillförsikt för sitt lilla barn.

Och hon vände sig till läkaren med den barska uppsynen och med tårarna rinnande efter kinderna för sin gränslösa tacksamhet mot läkaren sa hon: ”Hur kan jag tacka er för att ha räddat min lilla flicka, Ni vet att jag just nu inte har pengar”?

Den kvinnliga läkaren tittade på kubanskan och sa kort och torrt:

– Tacka inte mig, tacka den kubanska Revolutionen som gav en fattig peruanska från en fattig by i Anderna möjligheten att under sex år läsa och utbilda mig på Kuba!

Serafina Diez Cabezas de Armadas Arias, 78, och gruppen på bilden anlände till Lima den 19 april 1980 och blev senare placerade av regeringen i det gigantiska fattigområdet Villa Salvador. I dag ägnar sig Serafina till att tvätta kläder för andra för att överleva, exakt samma historia som venezuelanerna upplever i dagens Peru 2018. I dag ligger Serafina till sängs efter att blivit förlamad. Hon får 23 dollar (110 soles) per månad av katolska kyrkan. ”Jag vet inte hur jag överlever. Om Gud står mig bi så vill jag dö på Kuba, för om det handlar om att genomleva hunger och misär, föredrar jag att dö i mitt fosterland”, säger hon [http://www.angelfire.com/art2/enmarcha/entrevista.htm].

Ett belägrat och ekonomiskt strypt Venezuela

Det var den händelsen som jag kom att tänka på när jag läste nyheterna om hur många venezuelaner nu befinner sig i en förmodligen liknande park i Lima och hur historien går igen på flera sätt. För det är samma lockelser om ett bättre liv som används för att slå sönder progressiva länders möjligheter till en fredlig utveckling av ekonomier och sociala reformer.

Venezuela, belägrat och strypt av internationella finansorgan och giganter som

imperialismen på den norra delen av Karibien befinner sig i samma utsatta situation som Kuba under 1990-talet. Då ströps 85 procent av öns utrikeshandel när Sovjetunionen föll samman. Men Kuba har genom den revolutionära övertygelsen hos sitt folk och med en beslutsamhet som få folk övervunnit stora delar av de problem det upplevde under den Ekonomiska Specialperioden. För vad hade hänt om

Som svar på den peruanska provokationen den 4 april och massemigrationen från Mariel den 15 april 1980, gick det kubanska folket ut i de största demonstrationerna under revolutionens existens och 6,5 miljoner kubaner demonstrerade under devisen ”La Marcha Pueblo Combatiente”, Det Kämpande Folkets Marsch!

"Que se vaya la escoria", Dra, avskum! stod det på tusentals plakat när 6,5 miljoner kubaner demonstrerade sin avsky mot provokationerna från Peru och USA som stimulerade och manipulerade missnöjda kubaner, varav många ångrade sig djupt när de flögs till länder som Peru. I USA ångrade mången politisk rådgivare till president Jimmy Carter att ha öppnat landet för det klientel som inte längre utgjorde en samhällsfara i Kuba.

Det är med denna bakgrund i ryggen som vi talade med JUAN CARLOS TANUS. Han är colombian som flydde till Venezuela 2004, undan det smutsiga krigets fysiska utrotning av vänstern och politisk opposition. Han var borgmästare i den lilla staden Chalan, i länet Sucre i norra Colombia när paramilitären och armén mördade hans kamrater. Han gick över gränsen som 5,6 miljoner colombianer har gjort, många med samma bakgrund som Tanus.

I dag är han koordinatör för den colombianska Föreningen i Venezuela och har under årens lopp genomfört många forskningsarbeten och gett myndigheterna vägledning i frågan om flödet av migranter mellan de två länderna.

Alliansen venezuelansk & internationell höger

Han säger att han är skamsen över ställningstaganden som regeringen i Colombia och dess nya president, Ivan Duque har gjort genom att spela rollen av gendarm i denna region av Sydamerika. Att Duque och hans föregångare Juan Manuel Santos vägrade att erkänna valet av Nicolas Maduro är naturligtvis oerhört allvarligt eftersom den historiska handeln och utbytet på olika nivåer mellan de bägge länderna kan få allvarliga konsekvenser. Att Colombia i år dessutom har blivit fullvärdig medlem av den USA-ledda militäralliansen Nato, förbättrar heller inte framtidens fredliga möjligheter.

* Vi har sett i Tv-kanalen Telesur att venezuelanska immigranter i Peru har bett regeringen Maduro att bli repatrierade till Venezuela och Maduro skickade ett plan för att flyga hem dem. Hur ser du som colombian på utsikterna och i synnerhet den roll som Colombia har getts av USA?

Juan Carlos Tanus.

Foto: Dick E

– Det första vi måste se på är hur det regionala sammanhanget ser ut. Den internationella extremhögern ser att det venezuelanska folket i valen har åsamkat den lokala högern allvarliga nederlag, men även på det militära planet. Därför har den lokala högern i Venezuela tvingats liera sig med den internationella högern. Målet är att strypa och isolera Venezuela internationellt. I den planen ingår att skapa dessa migrationsströmmar av venezuelaner som går över (gränsstationerna) i Puerto Carreño, Arauca, Cucuta och Maicao men där migrationens mål även är länder som Chile.

– Dessa människomassor beskrivs i medierna i gloriösa men dramatiska termer. Och den politiska udden handlar om att de är politiska flyktingar som flyr från en diktatur i Venezuela som tvingas till andra breddgrader. Det är logiskt sett en del av vad USA har sparat som en generalplan mot Venezuela. Men det är ingenting annat än att försöka släcka den upproriska processen som Venezuela representerar inför USA-Imperiet men till gagn för folken. För Venezuela presenterar en fyr som lyser för andra människors frigörelse, understryker Tanus.

Venezuelaner som återvänder efter att ha försökt starta ett nytt liv i Brasilien. Nu är de tillbaka i Venezuela enligt president Nicolas Maduros "Plan Vuleva a la Patria", Plan återvänd till fosterlandet. FOTO: TELESUR.

Han tror att den venezuelanska högern lyckades skapa klarhet för USA om att de inte är kapabla själva att genom val och politiska medel kan vinna regeringsmakten. De valförluster som högern har haft i Venezuela innebär att högern överlämnar bollen till USA som får spela sin ”Master Plan”. Därför kan man höra språkrören som Julio Borges, Corina Machado och andra att faktiskt uppmana de internationella finansorganen att ekonomiskt strypa Venezuela än mer och om inte det hjälper invadera landet för att störta Maduro, säger Tanus.

Han hävdar att Colombias regering har huvudbördan i inringningen av

Venezuela genom sina 2200 kilometer långa gräns mellan de bägge länder. I planen ingår vissa militära handlingar som åtföljs av politiska uttryck som till exempel den 8 februari.

– Då beslutade den förre presidenten Juan Manuel Santos att skicka ytterligare 3000 soldater till den 30:e Armébrigaden i Cúcuta, (den viktigaste gränsstaden till Venezuela) samt 500 polis- och kontraspionageenheter som en särskild grupp som skulle ta itu med temat med migrationen.

Nikky Haley till Cúcuta

– Den politik som den colombianska regeringen stegvis har infört och genomfört baseras på instruktionerna som USA har infört mot den venezuelanska processen.

Han nämner händelsen den 7 augusti då USA:s FN-ambassadör Nikky Haley dök upp i Cucuta och kramade om venezuelanska barn som hade kommit till den colombianska sidan om gränsen. Borta var all slags diplomati och försök att mellan två broderländer försöka lösa en så allvarlig fråga som migrationen 800.000 venezuelaner som gått över gränsen.

Nikky Haleys massmediashow i den colombianska gränsstaden Cucuta, centrum för den colombianska och venezuelanska maffian och smuggling av venezuelansk bensin, billiga statssubventionerade mediciner, med mera.

– Den colombianska gränsbefolkningen är orolig för de ekonomiska konsekvenserna för den kontroll över bensinpriserna till en internationell nivå som den venezuelanska regeringen har beslutat om. Det är ett suveränt nationellt beslut av ett folk. För gränsbefolkningen (delar av maffian) påverkar det stort och ger ett bortfall på åtminstone 12 miljarder dollar per år, vilket är en del av vad de tjänar på den stora smugglingen av bensin.

Juan Carlos Tanus nämner även frågan om narkotikahandeln, den olagliga gruvdriften och att den colombianska staten utvecklar en ekonomi baserad på venezuelansk migration. Dessa komponenter spelar en viktig faktor i USA:s behandling av Venezuela. Från Colombia spelar de med grannländer som Ecuador och Peru, där de akuta hälsoproblemen med ankomsten av venezuelanska invandrare har blivit akut.

– Av de 887 000 venezuelaner som kommit till Colombia utgör 249.000 colombianer som är födda i Colombia men som bodde i Venezuela och som har venezuelanska ID-handlingar, tillägger Tanus.

Pantomim för det internationella samfundet

– Ivan Duque kommer att gå obemärkt till historien. Det finns folk som motsätter sig Imperiets kriminella gärningar. För oss colombianer i Venezuela är det inget konstigt i beteendet hos en representant för den colombianska oligarkin som Duque. För oss är det vardagslivet i Colombia efter republiken bildades 1886.

USA:s krigsminister James Mattis äter kvällsmåltiden med Colombias nye president som enligt Mattis ska föra dirigentpinnen för sina övriga allierade i Latinamerika i belägringen och strypningen av Venezuela. Resten ordnar Vita Huset, är budskapet, medan den venezuelanska högern applåderar i tysthet invasionsplanerna.

I den meningen är det mycket viktigt att komma ihåg, att en ekonomisk process i Venezuela kommer att ha stor inverkan för det colombianska temat. Det vill säga, Colombia kommer att bli mer påverkad av varje slags scenario i ekonomiska frågor i Venezuela och mycket mer påverkad om det blir en militär konfrontation mot det venezuelanska folket. Varför? För om det venezuelanska folket attackeras av de konflikter som USA skapar i regionen kommer de första drabbade vara colombianerna i Venezuela. Och då måste bege oss till Colombia. Har Colombia kapacitet att ta emot en miljon colombianer vid sidan av de 887,000 venezuelanerna som kommit till Colombia i dag?

– Vad Duque & Company har gjort är en pantomim för att få det internationella samfundet att tro att regeringen kommer att kunna hantera sjukvård, utbildning, boende och arbete. Det är inte möjligt! Kommer dessutom en militär attack och med den ytterligare en miljon colombianer som vill återvända till sitt land av oss som bor här, så är frågan om den colombianska regeringen är beredd på det?

I MORGON :

Ankomsten av Sjukvårdsfartyget USNS Komfort förstärker belägringen av Venezuela

Därför skakar Colombia inför Venezuelas beslut att internationalisera bensinpriset

”Handeln med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela)",  konstaterar de colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ i ett forskningsarbete.

Därför skakar Colombia inför Venezuelas beslut att internationalisera bensinpriset

Venezuelansk smuggelbensin mer räntabel än colombiansk kokain!

Av Dick Emanuelsson

  

• Colombia legaliserade och formaliserade under den förre presidenten Alvaro Uribe smugglingen av världens billigaste bensin, den venezuelanska.
  
• Smugglarna till och med skapade sitt ett eget kooperativ i gränsstaden Cucuta som registrerades i stadens Handelskammare.
  
• Inte mindre än 55 procent av den colombianska konsumtionen av bensin var venezuelansk och eftersom den colombianska regeringen formaliserade och legaliserade smugglingen såldes den även på det colombianska statliga oljebolagets Ecopetrols mackar i landet.
  
• De colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln (läs smugglingen) med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje år som uppgår till 1,4 miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är mycket pengar som man tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man behöver varken odla eller procesera några plantor”!

  

TEGUCIGALPA / 2018-08-24 / Kunde ovanstående uppgifter vara en av flera orsaker till varför den avgående presidenten i Colombia, Juan Manuel Santos ville avsluta sin mandatperiod genom att den 4 augusti störta grannlandets president Nicolas Maduro, som denne hävdade, efter att två drönare hade skickats iväg mot den plats där Maduro och hela den venezuelanska statsledningen stod uppställd?

Santos hade tidigare, den 1 mars kl. 00.30 år 2008, visat att han var beredd att med militära medel angripa ett grannland. Den gången Ecuador, då han som Uribes försvarsminister, med assistens av USA:s spionplan Awac som lyfte från den ecuadorianska flygbasen i staden La Manta, och som hade gett Uribe, Santos och de colombianska flygstyrkorna koordinaterna för var gerillaledaren Raul Reyes (FARC) läger var beläget för att fullborda ”Operation Fenix”. Trettio gerillasoldater dödades av bomberna som exploderade 1700 meter in på ecuadorianskt territorium.

Santos använde sig några månader senare av colombianska militärhelikoptrar som hade försetts med Röda Korsets emblem, i flagrant strid mot internationell rätt, för att genom en Hollywoodliknande operation frita tre CIA-agenter samt den colombianska politikern Ingrid Betancourt. Det var andra gången på kort tid som Santos bekräftade att han inte bryr sig ett skvatt om internationell rätt.

Så varför skulle inte Santos avsluta sin presidentperiod den 7 augusti 2018 med att kamma hem ännu en ”trofé”; mordet på Maduro och cheferna för de väpnade venezuelanska militära styrkorna. Det skulle ha inneburit ett inbördeskrig och med det som förevändning en militär intervention av Venezuela från USA och Colombia.

Det är slutsatsen från den venezuelanska portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning i en artikel rubricerad: ”Hur drar Colombia nytta av smugglingen av bensin från Venezuela”?

En av sju sårade kadetter den 4 augusti då två drönare utsatte Venezuelas president Nicolas Maduro och statsledningen för ett mordförsök som kunde ha slutat med ett inbördeskrig och USA-intervention.

Maffians gigantiska finansieringskälla

Det återstod tre dagar innan Uribes kronprins Ivan Duque skulle ta emot presidentbaneret av Santos. Och Santos hade bråttom för Maduroregeringen hade i slutet av juli beslutat att den ämnade göra slut på den colombianska parasiten; smugglingen av venezuelanskt bränsle till Colombia. Det skulle träda i kraft den 20 augusti.

Under 40 år hade denna smuggling pågått och det var först när Hugo Chavez intog presidentpalatset i Caracas 1998 som uppmärksamheten fästes på denna statskriminella verksamhet från Colombias sida.

Enligt den colombianska Nationalbankens egna publikationer hade verksamheten pågått sedan början av 1980-talet. I grannlandet var bensinen praktiskt taget gratis. Juan Carlos Tanus, ordförande för Föreningen Colombianer i Venezuela kunde han resa landet runt på de moderna motorvägarna utan att det i praktiken kostade mer än en spottstyver i bränsle. Och det var denna gigantiska finansieringskälla som maffian, med paramilitära och band till den uppkommande Uribedynastin skulle komma att utnyttja, totalt skrupellöst. Centrum för smugglingen kom att bli staden Cucuta, huvudstad i länet Norte de Santander vid gränsen till Venezuela.

År 1999 redovisade den colombianska regeringens egna kalkyler att 70 procent av fordonsägarna i Cucuta fyllde sina tankar med venezuelanskt bränsle. Detta bränsle såldes av de så kallade `Pimpineros´, det året totalt 5000 oftast unga och fattiga Cucutabor. Varje dag sålde dessa mellan 20-25 gallons (1 gallon=3,79 liter) med bensin. Det betyder att det såldes cirka 100.000 gallons, eller 378.000 liter venezuelanskt smuggelbensin.

Uribe legaliserar smugglingen

De paramilitära dödsskvadronernas Gudfader, den förre presidenten Alvaro Uribe Velez är också den som av colombianerna och venezuelanerna utpekas som mentorn för legaliseringen av smuggeltrafiken från Venezuela till Colombia.

År 2006 sa Uribe att han ville skapa ordning och reda på denna och “formalisera” smugglingen, även om han så klart inte använde sig av denna term. Totalt opererade det året 12.000 familjer i Cucuta med att smuggla och sälja venezuelansk bensin i Cucuta, enligt länet Norte Santanders eget Finansdepartement. ”Regleringen” av smuggelhandeln bestod i att skapa ett antal ”Uppsamlingscenter” där inköp av venezuelansk bensin skulle genomföras. Colombias Tull- och skattemyndigheter gav också grönt ljus genom att legalisera köpet genom att sätta en låg skatt på bränslet.

Eftersom smugglingen, ett brott enligt internationell rätt, nu var ”legaliserad” och ”tvättad”, kunde den colombianska staten helt fräckt distribuera den via olika bensinstationer i gränslänen. När man reser i länen Guajira, Sucre, Norte de Santander eller Arauca står de där, ”los Pimpineros” med sina jättedunkar och säljer venezuelansk bensin till en tredjedel av det gängse priset i huvudstaden Bogota. Men det paradoxala är, menar Mision Verdad, att om bensinen köps på dessa ”Uppsamlingscenter” så är det legalt, medan om den köps på gatan utanför så är det olagligt! Den colombianska dubbelmoralen slår alla rekord!

"Alex, paramilitären som lämnade tusen offer i Cucuta", en stad helt i paramilitärens tjänst där Uribe legaliserade smuggeltrafiken med venezuelansk bensin.

Paramilitären var ”monstret som Staten hade skapat”

I Colombia vet alla, människorättsorganisationer, vänstern, bondeorganisationerna, ja så klart också myndigheterna att inkomsterna för denna enorma lukrativa smuggelhandel tillfaller i första hand de paramilitära dödsskvadronerna, med klara band till stora delar av den politiska eliten samt den maffia som paramilitären har skapat i gränslandet till Venezuela.

I Norte de Santander opererade det paramilitära `Bloque Catatumbo´, som enligt egen utsago hade ihjäl 13.919 civila mellan 1997-2005, i första hand människor från vänstern och folkrörelsen. Hundratals offer försvann i ugnar som paramilitärerna i likhet med de tyska fascisterna under andra världskriget förintade rent fysiskt. Paramilitären `Alex´ var ansvarig för att ensam ha mördat över tusen (1000) civila i Cucuta. Den paramilitära ledaren Salvatore Mancuso uppgav att AUC (paramilitären) var det ”monster som Staten hade skapat”. Men paramilitären fortsätter i dag under andra initialer och har fått direkta uppdrag i Venezuela.

220 mil långa gräns

När vi gjorde ett omfattande reportage i det colombianska länet Guajira under förra året såg vi hur ombyggda fyrhjulsdrivna fordon med stora flak och i mycket hög fart transporterade hundratals specialfat med venezuelansk bensin som de smugglar via ”döda” punkter vid den 220 mil långa gränsen mellan de två länderna. De har inga problem att passera arméns eller polisens vägspärrar eftersom dessa två colombianska institutioner oftast finns med på maffians avlöningslista.

Video: Specialbyggda fyrhjulsdrivna fordon transporterar smuggelbensinen:

https://youtu.be/P9lhmgw80Ho?list=PLrKXSXO-RwT3W2xckViEeKBhmywPzUXh_

Det är samma maffia som förfogar över en irreguljär armé av yrkesmördare som opererar i de venezuelanska delstaterna Tachira, Zulia eller Apure. De används av den venezuelanska högern för att både sabotera ekonomin som för att bidra till störtandet av regeringen i Caracas.

Det här är en del av faktorerna och bakgrunden till varför regeringen Maduro inte hade något annat alternativ än att reglera priset på bensinen i Venezuela till en internationell nivå, men samtidigt skapa en garanti till att fordonsägare via statliga subventioner inte ska gå skadeslösa.

Smugglingen registreras av Handelskammaren!

Uribes beslut att “formalisera” smuggeltrafiken gick via bildandet av kooperativ som döptes till `Cooperativa Multiactiva de Pimpineros del Norte´ (COOMULPINORT). Skammen har ingen gräns och detta smuggelkooperativ till och med registrerades i Cucutas Handelskammare med tillägget ”en ideell enhet utan vinstintresse”.

Kooperativet förfogar över en anläggning som har kapacitet att lagra 800.000 gallon bensin och de anslutna Pimpineros-medlemmarna legaliserar sin smuggelverksamhet men bara genom att överlämna högst 20 gallon per dag.

Juan Carlos Tanus.

Foto: D.E.

Enligt kalkyler som kooperativet själva har gjort anländer varje månad 15 miljoner gallon olagligt ENBART till kooperativet Cucuta. Enligt Juan Carlos Tanus är den sammanlagda summan cirka en (1.000.000) miljon liter över hela gränsen.

Mision Verdad uppger att myndigheterna i Norte de Santander var ett hår från att stänga ett av dessa Kooperativa Uppsamlingscenter år 2017. Motivet var att dess maximala kapacitet var 400.000 gallon men myndigheterna konstaterade att i centret fanns mer än 1,6 miljoner gallon bensin, drygt sex miljoner liter bensin, en uppenbar livsfara för allmänheten i denna miljonstad. Men uppgifterna vittnar om den gigantiska kriminella verksamhet som den colombianska staten har ”formaliserat” i förhållande till sitt grannland.

55 procent av Colombias bensinförbrukning

Enligt den venezuelanske experten på olja, David Paravisini, smugglades det varje dag 45.000 fat bensin till Colombia vilket är lika med 55 procent av Colombias bensinförbrukning. Åttio (80) procent av denna smuggling distribueras vidare av tre företag med band till Uribesfären; Vetra, Pacific Rubiales och Petromagdalena. Men det stannar inte där. Det är inte bara dessa tre företag som distribuerar den venezuelanska bensinen i Colombia. Även det statliga Ecopetrol. Det har både raffinaderier, egen utvinning av olja och egen distribution. Och eftersom de politiska högsta myndigheterna i Colombia har legaliserat den venezuelanska smuggelbensinen så säljs den också helt öppet på landets statliga mackar av statliga Ecopetrol.

De tjänar miljarder dollar på denna verksamhet som i slutändan är ekonomiska dråpslag mot den venezuelanska ekonomin.

Här kan du köpa venezuelansk smuggelbensin i Colombia för en tredjedel av det officiella priset.

Venezuelanska smuggelbensin mer räntabel än colombiansk kokain

De colombianska väpnade styrkornas `Universidad Militar Nueva Granada de Colombia´ konstaterade i ett forskningsarbete: ”Handeln (läs smugglingen) med bensin har blivit så räntabelt att de kriminella grupperna har upphört att trafikera med droger och i stället ägnar de sig nu åt smugglingen med bränsle (från Venezuela). Denna handel genererar en vinst varje år som uppgår till 1,4 miljarder dollar (12,8 miljarder svenska kronor). Det är mycket pengar som man tjänar utan att bli förföljd av DEA eller Interpol, man behöver varken odla eller procesera några plantor”!

Var det detta som Santos och hans uppdragsgivare i Vita Huset hade i bakhuvudet när de två drönarna skickades iväg mot den scen där Nicolas Maduro och den högsta militära ledningen stod uppställd den 4 augusti för att en gång för alla radera ut den revolutionära regeringen i Caracas? Då återstod det bara 16 dagar innan beslutet om att internationalisera det venezuelanska bensinpriset och med det beslutet, ett dråpslag mot både den paramilitära som politiska maffian i Colombia.

En av de två drönarna sprängs i bitar av säkerhetspolisens prickskyttar den 4 augusti. Vad hade hänt om drönaren hade nått sitt mål?

Venezuela: Politikerna som har händerna i terroristkommandots syltburk

Venezuela: Politikerna som har händerna i terroristkommandots syltburk

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-08-10 / Två av de inblandade personerna i planläggningen för att mörda Venezuelas president Nicolas Maduro pekar nu ut Julio Borges. Han är oppositionens främsta språkrör och ordförande i den oppositionsdominerande Nationalförsamlingen och den som påstås ha dragit i tåtarna för terroristattentatet den 4 augusti då två drönar användes mot Maduro. De venezuelanska myndigheterna har nu begärt att Interpol ska utlysa ett ”rött kort” och tvinga Colombias regering att utlämna Borges till Venezuela. Krafter i Colombia och USA pekas ut som Borges `huvudmän´.

Det är parlamentsledamoten och den förre studentledaren Juan Carlos Requesens som fällde det politiskt explosiva uttalandet i en video som vi publicerar nedan. Han tillhör samma parti som Borges och hyser en lika högerextrem ståndpunkt som sin partikamrat:

– För några veckor sedan kontaktades jag av Julio Borges som ville att jag skulle göra honom en tjänst. Den bestod i att föra in en person från Colombia till Venezuela. Det handlade om Juan Monasterio (ledaren för terroristerna) och jag kontaktade honom via ett sms-meddelande. Jag befann mig vid tillfället i San Cristobal (länshuvudstad i delstaten Tachira med gräns mot Colombia). Jag skrev till Mauricio Jimenez (colombian som kontrollerar migrationsverket vid gränsen) och bad honom att fixa saken. Han (Jimenez) tog omedelbart kontakt med Juan Monasterio för att ordna (gräns)passerandet mellan Cucuta (Colombia) och San Antonio (Venezuela). Jag träffade aldrig Juan Monasterio. Jag gjorde enbart tjänsten via sms-meddelandet som hade begärts (av Borges).

Video med Juan Requesens:

https://youtu.be/27RWlre87zY

”Folkets Underrättelsetjänst” i aktion

Juan Monasterio är en före detta sergeant i Nationalgardet. Förra året deltog han i en väpnad attack mot den militära garnisonen Fuerte Paramacay i delstaten Carabobo i Venezuela där ett stort antal vapen stals. Han fängslades men släpptes för en tid sedan i en amnesti utfärdad av den som oppositionen kallar för ”diktator”, Nicolas Maduro.

I lördags, den 4 augusti, greps han direkt efter att han och terroristkommandot hade sänt iväg två drönare mot den plats där president Maduro och hela den venezuelanska statsledningen befann sig. Personer i bostadsområdet såg hur Monasterio, alias `Bons´ och hans kompanjon Argenis Valero Ruiz sände iväg en drönare från sin bil, en svart Chevrolet. Strax därefter hörde de en explosion varför de, `Bons´ och Ruiz, omringades av människorna i området och omedelbart kontaktade polisen som karaktäriserade insatsen som ”Folkets Underrättelsetjänst”!

Tränade med drönarna på en gård i Colombia

Uppgiften var ”att döda Maduro”, som en av terroristerna hade sagt till den Miamibaserade journalisten Jamie Bayly en vecka INNAN attentatet verkställdes.

Den venezuelanska säkerhetspolisen beslagtog kommandots mobiltelefoner, USB-minnen och minneskort från drönarna som snabbt analyserades för att användas i förhöret mot Monasterio, en litterär guldgruva för detektiverna.

Monasterio erkände sin roll som chef för terroristaktionen i en video som vi publicerade den 6 augusti [https://youtu.be/e90l6c1EGD4]. I den nämner Monasterio att hans uppdragsgivare var de två parlamentsledamöterna Borges och Requesens som smugglade in Monasterio och kommandot från Colombia. Där de hade förberetts och tränats på en gård i länet Norte de Santander om hur de skulle operera med drönarna. Senare passerade de gränsen via en kontakt som parlamentsledamoten Juan Requesens hade, den colombianske tjänstemannen inom det colombianska Migrationsverket, Mauricio Jimenez.

Därefter låg vägen öppen mot Caracas för att fysiskt likvidera president Maduro och hela den venezuelanska statsledningen.

För att ytterligare förstärka bevisen mot terroristkommandot framträdde i dag (10 augusti, 2018) informationsminister Jorge Rodriguez på en presskonferens. Han visade bilder från den gård i Colombia där kommandot hade tränat med drönarna. Källan var just de USB- och andra minneskort som säkerhetstjänsten hade beslagtagit från de gripna i terroristkommandot.

Sju minuter av samtal mellan de olika terroristerna och hur de förberedde sig den 4 augusti med att navigera de två drönarna mot den plats där hela den venezuelanska statsledningen stod församlad. Fortfarande finns personer och medier som tror att Maduro har hittat på drönarna, explosionen och vittnesmålen från terrorister och högerpolitiker.

Förbindelser med USA:s militära Sydkommando

Juan Requesens tillhör den militaristiska delen av den venezuelanska högeroppositionen som flera gånger har gjort sig omtalad för sitt våldsamma agerande.

”För att uppnå en utländsk intervention måste vi passera denna etapp (den så kallade Timme Noll)”, uppgav han under en konferens som hölls vid International University of Florida (FIU), ett studiecentrum som upprätthåller en `akademisk allians´ med USA:s Militära Sydkommando (South COM). [http://vtv.mippci.gob.ve/perfil-conozca-quien-es-juan-Requesenss/].

Under de blodiga våldsamheter som högeroppositionen iscensatte 2014 och 2017 för att störta regeringen var Requesens och Borges inblandade och ledande. År 2016 attackerades Venezuelas Nationella Valråd där Requesens gick i täten.

Julio Borges och Rodrigo Zapatero under försöket i början av 2018 i Dominikanska Republiken att finna en lösning på den politiska krisen. Men ett telefonsamtal till Borges från utrikesminister från USA gjorde att Borges lämnade den sista etappen av dialogen; namnunderskriften.

Julio Borges och Rex Tillersons telefonsamtal

I början av 2018 kunde en nöjd före detta spansk regeringspresident, Rodrigo Zapatero berätta för pressen att han lyckats ena regeringen Maduro och oppositionen i den dialog som hade förts på karibiska Dominikanska Republiken. Oppositionens chefsförhandlare var just Julio Borges. Klockan 22.00 skulle avtalet undertecknas av Borges och Jorge Rodriguez, som representerade regeringen Maduro.

Men Julio Borges dök aldrig upp och reportrar och kameramän/kvinnor väntade förgäves på att pennan, som låg på avtalet i en korridor på utrikesdepartementet, skulle komma att användas.

Borges hade fått ett telefonsamtal från Rex Tillerson, dåvarande utrikesminister för Trump som vid tillfället befann sig i Bogota. Det är osagt vad som sades mellan de två men mer än journalist och venezuelan drog den logiska slutsatsen att Tillerson hade gett Borges order om att inte underteckna avtalet som bland annat handlade om att frige terrorister som hade gripits men det viktigaste, att genomföra presidentvalet vid ett datum som båda parter hade kommit överens om.

Läs även:

Venezuela: Rodrigo Zapatero y la piedra política “pesada” en el zapato de la invasión a Venezuela

http://venezdickema.blogspot.com/2018/05/venezuela-rodrigo-zapatero-y-la-piedra.html

Borges internationella korståg för att strypa Venezuela

Julio Borges är också venezuelanen som skickade ett dussintals brev till internationella banker och finansorgan med uppmaningen om att inte genomföra ekonomiska och finansiella transaktioner med den venezuelanska regeringen. I ett av breven den 21 april 2017, adresserat till John Cryan, generaldirektör för Deutsche Bank, varnade Borges ”för konsekvenserna” av att genomföra finansiella handlingar med Venezuelas regering.

I samma ton och innehåll skickade Borges ett brev den 29 maj 2017 till Lloyd Craig Blankfein, exekutiv direktör i Goldman Sachs, i vilken han förkastade de pågående förhandlingarna mellan detta finansföretag och regeringen i Caracas.

Stora demonstrationer till stöd till regeringen och president Maduro genomfördes dagen efter attentatet.

Borges har haft möten i Panama, Chile, Peru och Argentina, där han uppmanat dessa högerledda regeringar att delta ”i en intervention” mot det land han föddes i.

På detta kommer nu uppgifterna om att han deltog i den internationella sammansvärjningen som skulle kulminera med en blodig massaker på den venezuelanska statsledningen. Därför kräver den venezuelanska regeringen att Julio Borges måste utlämnas från Colombia till Venezuela. Där ska han rannsakas för de anklagelser som både partikamrater, terrorister, vittnen och regering har framfört mot den man som var Nationalförsamlingens talman men som nu avslöjats som en simpel fosterlandsförrädare. Och i brist på folkligt stöd har verkat och verkar för en utländsk militär intervention för att störta regeringen i Caracas. Hade alla dessa händelser ägt rum i USA hade de inblandade dömts till döden.

Julio Borges (längst till höger) och Colombias nye utrikesminister Carlos Holmes Trujillo bredvid Borges. Nu ska Holmes behandla Venezuelas begäran om att Colombia utlämnar Borges för att rannsakas i Venezuela för sin inblandning i mordförsöket på Maduro.

”En av drönarna detonerades från USA”!

Men enligt John Robert Bolton, rådgivare i det Nationella Säkerhetsrådet ”är USA inte inblandat i detta attentat” (Sic!). Jorge Rodriguez hävdade å sin sida på presskonferensen idag att en av drönarna som exploderade avlossades från USA.

– Det är en ren sanning att en av drönarna detonerades på distans från USA. Det är också fullt belagt av den tekniska polisen att planeringen, logistiken, finansieringen, närvaron av de materiella och intellektuella aktörerna återfinns i USA och Colombia, underströk Rodriguez.

Han avslutade med att informera pressen att Venezuela kommer lägga fram fler bevis på hur terroristerna och deras uppdragsgivare beskyddas, inte bara av USA och Colombia utan även flera andra länder på kontinenten.

De egna avslöjar sina egna. . .

Den peruanske journalisten Jaime Bayly har blivit något av terroristkommandots förbannelse. Det är osäkert vad som drivit denne Venezuela-hatare att öppet berätta att han först kontaktades av venezuelanska terrorister i Miami en vecka innan attentatet och i nästa andetag även säger att terroristerna hade tränats på en gård i Colombia.

– Jag ska berätta vad mina källor har sagt, och jag är välinformerad, tro mig! Tränades konspiratörerna i Colombia? Ja, det gjorde de. Hade de problem att föra in drönarna till Venezuela? Ja. Det första försöket misslyckades. Därför hjälpte Requesens dem utan att veta att vad han gjorde var att föra in beväpnade drönare. Trodde ni att USA inte visste vad som skulle hända? Om jag visste, så klart att de visste, för de hemliga organen USA har fullständigt klart för sig vad som skulle hända, uppgav Bayly i sitt program från Miami.

Video-audio: Fyra minuter av kommunikationer mellan terroristerna när dessa förberedde sig för att med drönarna mörda hela den venezuelanska statsledningen:

https://youtu.be/yzCMJ7gGjQg