Läkemedelsbolagen om vaccinet mot Covid-19: ”Vi bestämmer vem som ska leva och vem som ska dö”!

 

De kapitalistiska multinationella läkemedelsbolagens utpressning och patent av vaccinet mot Covid-19:
”Vi bestämmer vem som ska leva och vem som ska dö”!

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2021-03-25 / Varje dag smittas en halv miljon människor av Covid-19 och 8000 (åtta tusen) avlider. För att vaccinera och immunisera hela mänsklighetens 7,7 miljarder invånare till ett styckepris på 15 dollar per dos, multiplicerat med 2, behöver vi 231 miljarder US-dollar. Denna summa utgör bara fem (5 %) procent av de inkomster som de 2000 rikaste miljardärerna på planeten tjänade under pandemin!

Och det är inte så att de multinationella läkemedelsbolagen själva investerar i att ta fram ett vaccin mot Covid-19 eller andra tidigare virus eller bakterier. Regeringarna i världen, eller rättare sagt världens alla skattebetalare har pumpat in miljarder i dessa privatkapitalistiska läkemedelsbolag som i dag under pandemin skär guld med täljkniv.

 

Pasqualina Curcio 

PASQUALINA CURCIO är universitetsprofessor och ekonom på Universidad Simon Bolivar i Caracas. I en omfattande analys om hur de transnationella kapitalistiska läkemedelsbolagen och hur världens regeringar har agerat inför och under pandemin i världen är hennes slutdom inte nådig:

”Handeln med vaccinet mot Covid-19 är det mest inhumana uttrycket av kapitalismen”!

Hon menar att indignationen över hur ett av de mest negativa värdena av kapitalismen framträder; att göra pengar på livet och rätten till hälsovård.

– USA, Europeiska Unionen och Storbritannien motsätter sig det föreslagna undantaget för patent för vaccinet mot Covid-19. Detta förslag presenterades för Världshandelsorganisationen (WHO) i oktober 2020 av Sydafrika och Indien, till vilka över 100 länder redan har anslutit sig. Det består i att eliminera hindren för att företagen överför sin teknik och kunskap till andra produktionsanläggningar för att massivt tillverka alla doser som krävs och därmed vaccinera världens befolkning så snabbt som möjligt, skriver Curcio i den venezuelanska dagstidningen Ultimas Noticias.

CURCIO ILLUSTRERAR KAPITALISMENS GRYMHET genom att beskriva avtalet om TRIPS (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) som undertecknats av WTO:s (Världshandelsorganisationen) medlemsländer som hon anser vara inget annat än det formella skapandet av monopol i den utsträckning de ger storkapitalet exklusivitet i flera år av produktion och marknadsföring av en vara. Argumentet de anför är att patent på en vara är den enda garantin för att uppmuntra investeringar i forskning och utveckling.

Men denna cyniska utpressning av incitament är egentligen det som verkligen ger läkemedelsföretag MAKTEN att bestämma vem som lever och vem som dör:

– Det är att besluta om vad vi ska leva av och vad vi ska dö av. Det är de som utarbetar forskningsagendan enligt kriterierna för vad som är mest lönsamt för dem. Det är inte en slump att de förvandlar sjukdomar till kroniska sjukdomar.

 

DEN VENEZUELANSKA UNIVERSITETSPROFESSORN slår ihjäl ytterligare en myt som pumpats ut av läkemedelsbolagen, men även av dess språkrör inom den monopoliserade massmediesektorn, nämligen myten om att det är privatkapitalistiska läkemedelsbolagen som AstraZeneca eller Pfizer som investerar miljarder i sina bolag. Därför måste de försvara sitt patent för sin produkt för att kunna ta ut vinster som ska investeras för att fortsätta ”forska” i nya vacciner mot nya hot för mänskligheten.

– Av de 13,9 miljarder dollar som har öronmärkts för Covid-19:s vaccinforskning har regeringarna anslagit 8,6 miljarder dollar, ideella organisationer 1,9 miljarder dollar, medan endast 3,4 miljarder dollar har lagts i potten av företagen själva, alltså knappt 25 %. Till detta måste vi tilllägga den säkra marknaden som (bolagens) vacciner faktiskt redan har. I december 2020 hade regeringarna i de så kallade utvecklade länderna förbeställt 10,38 miljarder doser.

SOM EXEMPEL TAR HON USA-företaget Moderna som utvecklade vaccinet mot covid-19 med 100 % offentlig finansiering.

– Moderna fick 562 miljoner US-dollar. Det förbeställdes hos företaget 780 miljoner doser till ett pris som i genomsnitt är cirka 31 dollar/dos, vilket genererar intäkter i storleksordningen 24 miljarder US dollar. Du kan själv dra din slutsats av företagets vinst.

Hon fortsätter uppräkningen av läkemedelsföretag som USA-företaget Pfizer/BioNtech som fick 268 miljoner US-dollar från regeringen. Cirka 66 % av det avsattes till forskning. 1280 miljoner doser förbeställdes till ett genomsnittspris på 18,5 dollar/dos vilket motsvarar intäkterna i storleksordningen 23,680 miljoner US dollar. Astrazeneca-Oxford, med engelskt kapital fick förbeställningar på 3290 miljoner doser, som det säljer till ett pris av 6 dollar/dos. Det ger 19740 miljoner dollar i intäkter. Hos Jhonson & Jhonson beställdes 1270 miljoner vacciner, som företaget säljer till ett pris av 10 dollar/dos, vilket kommer att generera en inkomst på 12,700 miljarder dollar. Hur mycket investerade företaget i forskning mot Covid-19? 819 miljoner dollar, det vill säga en 100 % offentlig finansiering.

 

VACCINET MOT COVID-19 är alltså en verklig lönsam affär för detta brutala grymma transnationella läkemedelskapital. Det upplever verkliga Klondyke-tider.

Curcio:

– Investeringarna i forskning beslutades av regeringarna som i nästan panikartat tillstånd gav ekonomiska resurser till privata läkemedelsföretag. De fick i sin tur en garanterad ekonomisk marknad. Varför? För att samma regeringar förbeställde vaccinerna från de företag de finansierade; hela vinsten går till läkemedelsföretagen, mestadels privata, vilket också är de som, tack vare monopolet som regeringarna själva beviljar genom TRIPS, har en exklusiv produktion och marknadsföring i flera år.

MEN INTE ALLA PÅ JORDEN HAR tillgång till vaccinet, på grund av den av företagen och regeringarna försvarade patenten. Denna begränsning av tillgången till vaccinet inträffar medan 500 tusen människor smittas varje dag och 8000 dör dagligen av denna sjukdom. Är detta inte det mest omänskliga exemplet på kapitalism? frågar sig Pasqualina Curcio.

– Idag, medan länder med högre inkomst vaccinerar en person per sekund, har de flesta länder ännu inte gett en enda dos (Oxfam). Av de 128 miljoner doser vacciner som hittills administrerats HAR MER ÄN TRE FJÄRDEDELAR ANVÄNTS I BARA TIO LÄNDER som representerar 60 % av världens BNP.

– Nästan 130 länder, med 2,5 miljarder invånare, har ännu inte börjat vaccinera (WHO). Det beräknas att vid mitten av året (2021) kommer endast 3 % av befolkningen i länder med minst resurser att ha vaccinerats och i bästa fall en femtedel i slutet av 2021 (Oxfam) som samtidigt inte bara skulle försena den ekonomiska återhämtningen i dessa länder utan också deras levnadsförhållanden. USA har förfogar över 25 % av alla tillgängliga vacciner över hela världen och Europeiska Unionen 12,6%.

 

HON ANSER ATT USA:s, EU:s och STORBRITANNIENS fräckhet är så stor att de, för att privilegiera sina kapitalistiska läkemedelsföretag vägrar att undanta patenten trots att de, i självaste WTO år 2001 enades om att vid nödsituationer inom folkhälsan tumma på patenträttigheterna:

”Vi är överens om att TRIPS-avtalet inte hindrar och inte bör hindra medlemmar från att vidta åtgärder för att skydda folkhälsan. Vi upprepar följaktligen vårt åtagande till TRIPS-avtalet att tolkas och tillämpas på ett sätt som stöder WTO-medlemmarnas rätt att skydda folkhälsan och i synnerhet att främja tillgången till läkemedel för alla”.

Honduras, där den allmänna sjukvården i stort sett har befunnit sig i ett kollapsat tillstånd sedan ett år tillbaka. I dagarna (mars 2021) har läkarna och sjuksystrarna i flera län uppmärksammat att de inte ens har fått lön de senaste tre månaderna.

VAD ÄR EN PANDEMI OM INTE EN GIGANTISK nödsituation för folkhälsan, orsakad av ett mycket smittsamt och dödligt virus? är Pasqualina Curcios slutsats.

Hon drar det dräpande argumentet mot det kapitalistiska systemets och Patentens cyniska försvarare att ett genomsnittligt pris på 15 dollar/dos, och förutsatt att två doser av vaccinet appliceras på 7,7 miljarder invånare skulle det kosta 231 miljarder US-dollar för att immunisera hela världsbefolkningen.

– Det är ett belopp som inte representerar ens 5 % av allt som de rikaste 2000 miljardärerna på planeten tjänade i en pandemi, tack vare de pengar som regeringarna pumpade in på aktiemarknaden. Och det ägde rum samtidigt som ytterligare 500 miljoner människor registrerades på listan över fattiga människor i världen som redan i dag är fler än 4 miljarder.

EU:s Venezuelapolitik fragmenteras. Tyskland ett illustrativt exempel

 

EU:s Venezuelapolitik fragmenteras. Tyskland ett illustrativt exempel

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2021-02-23 / Tysklands utrikesminister Heiko Maas (SPD) gick efter den 23 januari 2019 i spetsen för stödet till den kupplan av regimbyte som inleddes till följd av Washingtons lansering av Guaidó-planen och som innebar EU:s diplomatiska erkännande av Donald Trumps marionett Juan Guaidó. Två år senare lider den tyska regeringen av alla helvetes kval inför det faktum att ”Planen för regimbyte i Caracas” misslyckades kapitalt. Nu försöker den hitta en utväg att successivt förändra sin havererade venezuelapolitik. Följer svenska UD med?

Juan Guaidó, som Trump och EU titulerade ”interimspresident” har nu degraderats och utpekas som ”talmannen i det förra parlamentet” (Nationalförsamlingen). Men att helt bryta med sin antivenezuelanska politik och fullt ut erkänna den folkvalda regeringen Nicolas Maduro gör sig inte i en första stund.

Den tyska regeringens agerande i Venezuelafrågan är direkt pinsam, menar nu även breda delar av det tyska etablissemanget.

När Venezuelas mäktiga fiender i utlandet trodde att de via en konsert i den colombianska gränsstaden Cucuta skulle kunna locka Venezuelas väpnade styrkor att resa sig mot president Maduro eller åtminstone desertera, begick de sitt första kardinalfel. En handfull poliser och militärer gick den 22-23 februari 2019 över gränsen och in i Cucuta där de inkvarterades i stadens hotell under en månads tid men som därefter kastades ut, när regeringen Ivan Duque inte längre ville vara med och finansiera de uniformerade venezuelanerna. På vägen ut från hotellet tröstade sig med att de åtminstone av Röda Korset fick varsin madrass och filt de kunde täcka sig med under kalla nätter.

Tyske ambassadören kastas ut

Juan Guaidó, som hade gått över gränsen med hjälp av den narko-paramilitära dödsskvadronen Los Rastrojos återvände till Caracas, denna gång via det bekväma flyget, togs han emot av den tyske ambassadören DANIEL KRIENER som tillsammans med Nederländernas ambassadör samt konsuler från USA och Chile slöt upp när deras gungsling landade den 4 mars 2019 på Maiquetia, Caracas internationella flygplats. Att erkänna en annan person som Venezuelas president och samtidigt befinna sig i landet är en ekvation som inte går ihop.

Därför fick den tyske ambassadören i Caracas 48 timmar på sig att packa resväskan. Venezuelas utrikesminister JORGE ARREAZA förklarade via en officiell presskommuniké den tyske ambassadören som "Non Grata".

”Venezuela anser det oacceptabelt att en diplomatisk representant på sitt (Venezuelas) territorium uppträder som en offentlig politisk representant med en klar konspiratorisk agenda i samklang med extremistgrupper från den venezuelanska oppositionen”, lyder ett stycke ur kommunikén.

Den understryker även att Kriener bröt flagrant mot normerna för normala diplomatiska internationella relationer och som uppfattas som fientlig.

Den tyske ambassadören Daniel Kriener som tillsammans med Nederländernas ambassadör samt konsuler från USA och Chile slöt upp när Juan Guaidó landade den 4 mars 2019 på Maiuquetia, Caracas internationella flygplats. Att erkänna en annan person som Venezuelas president och samtidigt befinna sig i landet är en ekvation som inte går ihop.

Två år av misslyckade statskupper

Nu, nästan två år senare, som inneburit alla former av paramilitära väpnade expeditioner, upprop om en militär statskupp (30 april 2019), ekonomiska aggressioner på alla nivåer och med alla former, trakasserier av offentliga tjänstemän och terrorattacker på uppmaning av Juan Guaidó påstod det tyska utrikesdepartementet att parlamentsvalet 2020 inte hade varit ”rättvist eller fritt”, en uppfattning som också blev den Europeiska unionens (EU) där Tyskland är ”Hjärna och Motor”.

Att Tyskland och EU på förhand hade bestämt sig att parlamentsvalet i Venezuela den 6 december 2020 inte skulle gå korrekt till stod också klart när tyskarna och EU påstod att tiden var för kort för att skicka sina valobservatörer till valet i slutet av förra året, en förklaring som ingen fäste trovärdighet vid, utan snarare en dålig ursäkt för att undvika att verkligen ta ställning till om valets hederlighet.

Det stod också klart att Berlin låtsades som om det regnade när journalister påpekade för dem att den venezuelanska oppositionen visst skulle delta och det med flera hundra kandidater. Oppositionen, men inte Trumps och Berlins, deltog också i valet av nya ledamöter i den nya Valtribunalen CNE som föreslog och genomförde förbättringar av valets tekniska verkställande med kontroller i alla dess faser. 

Guaidós institutionella sorti

Valet den 6 december 2020 blev en kalldusch för såväl Guaidó, Trump men framför allt för EU och den tyska regeringen, konstaterar den venezuelanska portalen Misión Verdad, i en analys av den tyska regeringens och Bundestags senaste agerande och beslut.

”Gradvis har EU gett tecken på att det inte betraktar den tidigare kongressledamoten Juan Guaidó och hans följe som `officiella´ representanter för Venezuela. Den 25 januari i år utfärdade de 27 medlemsländerna ett uttalande som degraderade Guaidó till status som `privilegierad samtalspartner´. Sedan dess har styrkan i det europeiska stödet för denna del av den venezuelanska oppositionen avtagit”, konstaterar MV.

Bundestags juridisk expertkommission underkänner

Inom det tyska parlamentet finns kommissionen för Bundestags Vetenskapliga Tjänst (svåröversatt), en juridisk expertkommission som kritiskt har analyserat den federala regeringens erkännande av Guaidó. Slutsatsen är att konsensusen mellan EU:s medlemsstater och den amerikanska strategin har spruckit.

Denna ”grupp av juridiska experter från Förbundsdagen presenterade en rapport för den digitala tidningen Telepolis där de behandlar två punkter angående utrikespolitiken i Venezuela: den första är en juridisk-institutionell bedömning av det erkännande som Tysklands regering gjorde för interimspresidenten Juan Guaidó. Den andra är en uppskattning av `ett eventuellt inflytande från EU i valprocessen i Venezuela´.”

De tyska juristerna understryker att utlandet ville ersätta den folkvalda regeringen Maduro i Caracas med sin konstgjorda regering representerad av Juan Guaidó. Medlet var att ignorera de venezuelanska institutionerna som regleras av den venezuelanska författningen som står över internationell rätt.

De citerar EU:s utrikespolitiska språkrör, spanjoren JOSEP BORRELL som efter den 6 december 2020 betecknar Juan Guaidó som en ”avgående medlem av Nationalförsamlingen”, inte en ”interimspresident”.

”Det ger intrycket att EU med detta avser att koppla sin politik för stöd till oppositionen och i mindre utsträckning till personen Guaidó, att (EU) snarare vill stärka sin uppmärksamhet på de olika aktörerna i civilsamhället och oppositionsgrupper än den splittrade oppositionen. Men en majoritet av (det utan makt tandlösa) Europaparlamentet fortsätter dock att stödja Guaidó”.

 

Guaidós sista institutionella fäste förlorat

Juristerna bekräftar att valresultatet den 6 december visar att den förra Nationalförsamlingens ordförande ”har tappat sin sista maktinstitution och att han hittills har misslyckats med att mäta sig mot den auktoritära statschefen Nicolas Maduro”.

Experten inom internationell offentlig rätt, Jost Delbrück, menar att den tyska regeringen har agerat i strid mot internationell rätt genom att stödja en tom skal-regering representerad av Guaidó. Han anser att Tysklands federala regering har intervenerat i Venezuela när den erkände den tidigare parlamentsledamoten Guaidó som ”president”.

Den tyska journalisten Harald Neuber påminner om att det inte är första gången som det tyska parlamentet antyder att brott mot internationell rätt har ägt rum via Tysklands Venezuelapolitik. I februari 2019 sa han att huvudproblemet var ett (för tidigt) erkännande av en oppositionspolitiker som tillfällig president trots att denne ännu inte effektivt hade kontroll över en stats maktstruktur. I Guaidós fall kontrollerade han inte en enda av Venezuelas officiella institutioner.

 

Det nya folkvalda parlamentets ledamöter intog sina platser tisdagen den 5 januari 2021 i Caracas. Den tyska Juridiska Expertkommissionen i Bundestag menade då att Guaidós ”rätt till att leda en regering” försvann när han förlorade ”sin ställning som parlamentets ordförande”.

De tyska parlamentarikerna hävdar att konflikten om Berlins stöd för Guaidó kvarstår på grund av kontroversen mellan ”legitimiteten för en statsmakt och en effektiv suveränitet”. Efter valsegern för det statsbärande PSUV i parlamentsvalet förra året, bekräftas att president Nicolas Maduro objektivt stärkte sin regerings effektiva suveränitet och drar slutsatsen att erkännandet av Guaidó kom för tidigt och var olagligt.

"Amerika för amerikanerna! Vi ska tvätta vår bakgård med Monroedoktrinen", lyder ovanstående som är en liten förvrängning med med djup sanningshalt av vad Trumps säkerhetspolitiske rådgivare John Bolton menade.

Tyska partier mot Berlins utrikespolitik

Flera samhälls- och politiska grupper i Tyskland är motståndare till den tyska regeringens Venezuelapolitik.

Partiet Alternativ för Tyskland, ett konservativt högerpopulistiskt parti, menar att Berlins ”regimbytespolitik” misslyckades i Venezuela. Det uppger den utrikespolitiska talesmannen för den parlamentariska gruppen, Armin-Paulus Hampel.

"Den federala regeringen försökte uppnå regimförändring med andra (stater) och började strypa landet (Venezuela) ekonomiskt samtidigt som den erkände en oppositionspolitiker som president. Många EU-stater följde denna enligt internationell rätt groteska politik och välkomnade till och med utnämningarna av oppositionspolitiker som `ambassadörer´,” Sa Hampel.

 

HEIKE HÄNSEL, vice gruppledare för Die Linke (vänster) parlamentariska grupp pekade på den preliminära rapporten från FN:s specialrapportör ALENA DOUHAN om de negativa effekterna av de ensidiga sanktionerna mot Venezuela och krävde att de skulle upphöra.

”Med tanke på den preliminära utredningsrapporten från FN:s specialrapportör Alena Douhan, enligt vilken EU:s sanktioner tydligt och allvarligt har förvärrat den humanitära och ekonomiska situationen i Venezuela, förutom att den påverkar hela befolkningen, är EU:s nya sanktioner mot Venezuela oansvariga”, hävdade Hänsel vid mötet med EU:s utrikesministrar.

 

Douhan beskrev sammanhanget för sitt besök i landet (andra veckan i februari i år) och nämnde de åtgärder som EU lade till i utarmningen av venezuelanernas sociala och ekonomiska liv: vapenembargot, förbudet mot export av tekniska insatser och förbudet mot resor och tillgångar. Även de specifika åtgärder som Portugal och Storbritannien gjorde för att frysa venezuelanska tillgångar.

”Det är dags för Tysklands federala regering att förespråka ett slut på sanktionspolitiken mot Venezuela, som FN upprepade gånger har krävt”, protesterade den tyska ställföreträdaren.

När kommer svenska vänsterpartiets företrädare kräva samma sak mot svenska UD och den svenska regeringens utrikespolitik, totalt underordnad USA?

Vem är ambassadör i Berlin?

Det tyska utrikesministeriets talesman CHRISTOPH BURGER undvek vid en presskonferens frågan om vem den tyska regeringen nu erkänner som president.

– Från början har vår uppfattning varit att det är det venezuelanska folket självt som ska bestämma vem som styr i Venezuela, sa Burger och gled undan vem som nu är Tysklands motpart i Caracas. Men efter Telepolis upprepade begäran svarade utrikesministeriet fredagen den 19 februari att MANIGLIA FERREIRA, en diplomat i president Nicolas Maduros regering, är ”den nuvarande venezuelanske ambassadören i Tyskland, ackrediterad sedan 17 februari 2015.

Det innebär i klartext att Guaidós epok i Tyskland börjar gå mot sitt slut.

Ett pinsamt politiskt misslyckande

Den tyske journalisten Harald Neuber menar att den federala regeringen inte vill erkänna att dess utrikespolitik med dubbla standarder i relation till Venezuela redan har misslyckats. Det hjälper inte så mycket att förbundsdagens juridiska expertkommission hävdar att den har brutit mot internationell lag.

”För de som är ansvariga för den tyska regeringens utrikespolitik är allt detta pinsamt, men kanske lärorikt. Åtminstone behöver den regionala chefen för Utrikesministeriets Latinamerikasektion, MARIAN SCHUEGRAF, inte längre träffa Venezuelas ambassadör i Tyskland, RAMÓN ORLANDO MANIGLIA FERREIRA på restaurang Foreign Affairs tvärs över gatan, för att undvika att träffa honom i ministeriets fastighet”, säger journalisten Neuber med sarkasm i orden.

 

Portalen Misión Verdad Liksom menar att Tyskland, i likhet med de femtiotal stater som ursprungligen stödde Washingtons äventyr under 2019-2020, dolt sitt politiska misslyckande och försökt hitta en långsam övergång som undviker att blotta dess misslyckande med målet att ersätta den legitima regeringen Nicolas Maduro med en fiktiv ”interimspresident”.

EU underordnade sig fram tills sista minuten den avgående Donald Trump-administrationens också misslyckade och förödande politik mot Venezuela. EU avfärdade samtalen och dialogen som Caracas föreslog oppositionen med assistens av Norge för att skapa ett samförstånd och fastställa tydliga regler som skulle accepteras av alla politiska krafter i landet inför parlamentsvalet den 6 december 2020. Istället fattade EU det ensidiga beslutet att ignorera valet och inte skicka valobservatörer under den redan fastställda anklagelsen om att det var ett ”orättvist och inte fritt val”, men utan att stödja sig på ett enda objektivt bevis.

Källa:
https://misionverdad.com/venezuela/alemania-intenta-escabullirse-del-golpe-fracasado-contra-venezuela

 

Douglas Ignacio Bravo Mora, Venezuelas mest omtalade gerillaledare till sista vilan

 

Douglas Bravo i mitten och den inramade bilden under 1960- och 70-talet samt något år innan hans bortgång.

Douglas Ignacio Bravo Mora, Venezuelas mest omtalade gerillaledare till sista vilan

HAN BLEV 88 ÅR och är en legend i Venezuela. Han anslöt sig redan vid 14 års ålder till det venezuelanska kommunistpartiet, ett av Latinamerikas största vid åren 1960 då partiet stod inför valet att inleda den väpnade kampen, ett år efter den segerrika revolutionen på Kuba, eller stanna kvar i städerna och försvara sina positioner inom landets massorganisationer, främst inom fackföreningsrörelsen där PCV hade nyckelpositioner, framför allt inom den strategiska oljeindustrin. Partiet gjorde det första och organiserade gerillarörelsen Fuerzas Armadas de Liberación Nacional (FALN), som Bravo anslöt sig till 1962.

Det innebar att den socialdemokratiska strömningen från Accion Democratica (AD) tog kontrollen över stora delar av fackföreningsrörelsen och inledde en antikommunistisk häxjakt enligt manualen från USA med den ”Nationella Säkerhetsdoktrinen” i centrum. På landsbygden jagade den venezuelanska armén gerillan skoningslöst och iscensatte flera massakrer.

 

DOUGLAS BRAVO UTESLÖTS 1965 från PCV men fortsatte med andra kamrater den väpnade kampen och bildade partiet el Partido de la Revolución Venezolana (PRV). Den väpnade kampen dog successivt ut men Bravo fortsatte den politiska kampen även inom de väpnade styrkorna där han kom i kontakt med en överstelöjtnant vid namn HUGO CHAVEZ FRIAS som senare skulle leda det militära upproret mot president Carlos Andres Perez, USA:s och den Internationella Valutafondens man i Venezuela, ledare för AD.

Bravo var en legend men kanske mer en personlighet än en revolutionär som förstod att kunna samla och leda de venezuelanska massorna. Han kritiserade senare både Chavez som Nicolas Maduro men var överens med dem om att kampen handlade om att stå eniga i försvaret av Venezuela mot USA-imperialismen och den korrumperade extremhögern med sina sociala bas hos det klasshatande borgerskapet som var och är beredda att sälja ut sin själ eller mor till Washington.

 

TROTS SIN KRITIK HAR många av Venezuelas personligheter från regeringspartiet PSUV uttryckt sina kondoleanser till Bravos familj.

En av dem som har gjort det är Venezuelas riksåklagare Tarek William Saab:

”Jag beklagar den fysiska bortgången i dag av gerillakommendanten och den historiska revolutionära ledaren Douglas Bravo. Med honom och en hel generation inledde vid åren på 1970-talet de revolutionära striderna. Må han vila i frid”.

Dick E.