Elektronvapnet EA-18G Growler som slog ut Venezuelas luftvärn

Elektronvapnet EA-18G Growler som slog ut Venezuelas luftvärn

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2026-01-08 / När Trump gav order om att angripa och bomba Caracas och fyra andra städer, inledde 150 av USA:s framför den venezuelanska kusten stationerade stridsflyg, attackerna mot Venezuela. Av dessa 150 var ett av särskild vikt, ansvarigt för att inaktivera Venezuelas luftförsvar, rapporterade The Wall Street Journal [1] igår.

Planet är en Boeing EA-18G Growler.

– Growler utför elektronisk krigföring och är en komponentpelare av USA:s flygmakt och skulle ha lokaliserat venezuelanska radar, blockerat dem och utfört en liknande uppgift med militär kommunikation, säger Thomas Withington från Royal United Services Institute, till WSJ.

Detta US Navy-flygplan är designat för elektronisk krigföring, inte för att attackera människor. Dess mål är att störa eller neutralisera radar, som en slags eskort. Något det åstadkom för att de 150 planen och helikoptrarna kunde genomföra sina bombräder.

Withington, en expert på elektronisk krigföring, sa till det USA-mediet att EA-18G till och med kan simulera flera flygplan på fiendens radar genom att ta prov på deras puls och skicka tillbaka den, i en taktik av lockbete som döljer den verkliga platsen.

Förutom att lura fienden avbryter den spårningen och försämrar styrningen av rivaliserande missiler. En serie egenskaper som gjorde det möjligt för USA att bomba strategiska punkter i flera venezuelanska städer och kidnappa till landets president Nicolas Maduro och hans fru Cilia Flores.

Det inaktiva venezuelanska luftförsvaret inte bara neutraliserades av detta sofistikerade vapen, det underlättade för de övriga planen att bomba och slå ut luftvärnet.

De militära pseudo-experterna

Den massa av plötsliga ”militära experter” som dök på de sociala kontona upp efter att de hade sett de första videofilmerna där stridsflyg, men framför allt stridshelikoptrar på låg höjd kunde röra sig relativt fritt över Caracas, var alltså ute ”innan orkestern hade kommit”*, de drog sina förhastade slutsatser innan verkligheten hade kommit i kapp, och det svider alltid.

All sköns babbel om att ”en förrädare högt upp i den militära rangordningen hade gett jänkarna all information de behövde”, började florera innan röken hade försvunnit i Caracas efter att `Seriemördaren i Karibien´ hade hållit sin famösa presskonferens i Florida.

* ”Man ska inte dansa innan orkestern har kommit”!

Ord som fälldes av Roy Chaderton, Venezuelas ambassadör i Bogota, Colombia den 14 april 2002 efter att Caracas´ fattiga och underofficerare hade slagit ner den 47 timmar långa statskuppen från den politiska högern, arbetsgivarföreningen Fedecamera och högerns medier som störtade president Hugo Chavez den 11 april och utsett en junta med Arbetsgivarföreningens ordförande Pedro Carmona som ”president”. USA, El Salvador, Jose Maria Aznars Spanien och Internationella Valutafonden erkände den nya kuppregimen som Venezuelas nya legitima regering.

Därav Chadertons ord den 14 april 2002, som framför allt riktades till den euforiska colombianska konservativa regeringen och dess medier om att ”Man ska inte dansa innan orkestern har kommit”!*

[1] https://www.wsj.com/world/the-growler-signal-jamming-jet-that-helped-capture-nicolas-maduro-1eba383f

  

Varför Venezuela är 2000-talets skottlinje

 

Tvåhundra år efter Bolivars försök att bygga en kontinental enhet (Congreso Anfictiónico de Panamá de 1826), gör historien en oroande slinga. 1829 varnade Befriaren för faran som USA representerade för amerikansk frihet. Två århundraden senare låter hans ord profetiska. Det som står på spel är inte bara Venezuela. Det handlar om vi ska acceptera att 2000-talet ska att styras av beväpnade transnationella företagsmaffior eller om vi bygger en horisont av värdighet, rättvisa och suveränitet.

Varför Venezuela är 2000-talets skottlinje

”. . . medan regeringar tvekar, ropar gatorna “BASTA”, det räcker nu”!

Av Alfonso Insuasty Rodríguez*

Det finns tillfällen då historien slutar vara böcker och blir något som slår dig, vilket plötsligt lämnar dig andfådd. Den 3 januari 2025 var en av dessa dagar. Medan halva världen fortfarande var i fest, genomförde USA en operation mot Venezuela som har sitt eget namn i folkrättsliga manualer: väpnad intervention. Inte en klassisk kupp, inte en förklädd «humanitär operation». En invasion. Alltså utan bedövning.

Kidnappningen av president Nicolas Maduro och hans tvångsförflyttning till USA:s territorium, åtföljd av militära aktioner som lämnade dussintals offer, inklusive civila och soldater, markerar en vändpunkt.

Men det som verkligen var skrämmande var trots allt inte själva operationen —, USA har en lång tradition av detta— utan den uppriktighet med vilken Trump sa det: «Vi kommer att överta “vårdnaden” av Venezuela». De bryr sig inte längre ens om att slå in plundring i vackra ord som demokratins och mänskliga rättigheters roll.

USA-bolagen oinskränkta marknad

Tesen är tydlig: det som händer i Venezuela är inte en venezuelansk fråga. Det är laboratoriet där det avgörs om 2000-talet ska vara ett öppet fält för företagsplundring eller om folket i syd ska ha något att säga om sina resurser och sin framtid.

Låt oss vara tydliga:

Venezuela är inte i blickpunkten för sitt politiska system. Det är för att där koncentrerar det en strategisk cocktail som får vilket energibolag som helst att slicka sig om munnen och får saliven att rinna:

• De största bevisade oljereserverna i världen.
• De viktigaste reserverna av myntat guld i Latinamerika.
• De sjunde största naturgasfyndnyheterna på planeten.
• En båge av gruvor som är som en katalog över strategiska mineraler.
• Världens nionde sötvattenreservat och Orinoco-bassängen, den mäktiga floden ansluten till Amazonas-systemet (från Colombia till Atlanten, övers.anm).

BRICS och hotet mot dollarn

Och här kommer det som verkligen är oroande i Washington: Venezuela har vävt ett nätverk av allianser med Kina, Ryssland, Iran och BRICS+-länderna som utmanar dollarmonopolet och bygger egna finansiella och kommersiella alternativ utanför USA:s kontroll. I en värld där makten inte längre är koncentrerad till en enda huvudstad, är Venezuela en strategisk nod för den multipolära övergången.

Att attackera Venezuela är alltså ett budskap med flera mottagare: «detta händer dem som vågar handla utanför våra regler». Det stoppar BRICS+. Det är att disciplinera alla som försöker utöva verklig suveränitet.

Två decennier av ekonomiskt krig

Här måste vi säga något obekvämt för fåtöljanalytiker:

Venezuela har stått emot en belägring i mer än två decennier, som skulle ha knäckt vilket annat land som helst. Från och med 2025 lider landet under 1081 ensidiga sanktioner som införts av USA. Ekonomiska sanktioner, finansiella blockader, produktivt sabotage, kognitiv krigföring utformad för att demoralisera och spränga.

En «övergångsregering» som tillkännagivits från Washington är lärobokspropaganda. En mediefiktion som medvetet ignorerar den bolivarianska processens sociala och territoriella fasthet och styrka.

Existerar det problem?

Självklart.

Äger det rum interna debatter?

Naturligtvis, som i alla seriösa politiska projekt.

Men att presentera den som en regim utan social bas är att ignorera två decennier av folklig organisation som har lärt sig, under extrema förhållanden, att försvara sin suveränitet.

Gummiryggarna sväljer och tittar bort

Det kognitiva kriget kommer att intensifieras, utan tvekan. Men det
står inför ett samhälle och folk som inte längre sväljer manusets innehåll.

Aggressionen har fördömts av stater och multilaterala organisationer. Uttalanden, kommunikationer, uttryck för oro. Allt mycket diplomatiskt, allt mycket institutionellt. Och helt otillräckligt, eftersom nuvarande multilateralism är underordnad stormakternas intressen.

Förenta nationerna kan anta resolutioner, men om det inte finns någon verklig politisk vilja att genomdriva dem är de en död bokstav. Samtidigt väljer vissa utrikesdepartement tvetydighet eller direkt medskyldig tystnad (det svenska UD är en flagrant pinsam bekräftelse på underordnade till Trump, övers.anm.).

Kontrasten är brutal: medan regeringar tvekar, ropar gatorna “BASTA”!, det räcker nu!

I Latinamerika, Europa, Afrika och Asien ökar mobiliseringarna av solidaritet med Venezuela. Ett växande missnöje identifierar att denna aggression inte är en isolerad händelse utan en del av ett globalt mönster av våld och straffrihet. Klyftan mellan regeringar och människor ökar för varje dag.

Bolivar hade rätt (igen)!

Tvåhundra år efter Bolivars försök att bygga en kontinental enhet (Congreso Anfictiónico de Panamá de 1826), gör historien en oroande slinga. 1829 varnade Befriaren för faran som USA representerade för amerikansk frihet. De kallade honom överdriven, paranoid, anakronistisk.

Två århundraden senare låter hans ord profetiska. Det som står på spel är inte bara Venezuela. Det handlar om vi ska acceptera att 2000-talet ska att styras av beväpnade transnationella företagsmaffior eller om vi bygger en horisont av värdighet, rättvisa och suveränitet.

Det finns ingen plats för neutralitet här. Neutralitet är medverkan och medskyldighet. Regional enhet dyker upp igen och inte som en slogan, det är vår brådska för överlevnad.

Endast enhet garanterar suveränitet; endast suveränitet gör rättvisa möjlig; och endast rättvisa kan upprätthålla en annan fred än kyrkogårdsfreden.

Om denna enhet inte konsolideras från stater måste den byggas underifrån, från de organiserade folken. För suveränitet är inte längre ett abstrakt ideal utan ett villkor för kollektiv överlevnad.

Tiden är nu. Skott/eldlinjen är dragen. Och Venezuela, återigen, sätter kursen för Vårt Amerika.

* Alfonso Insuasty Rodríguez
(colombiansk universitetsprofessor).

Källa: TeleSUR:
https://www.telesurtv.net/opinion/por-que-venezuela-es-la-linea-de-fuego-del-siglo-xxi/

Trumps krig mot Venezuela och vadå ”europeiska värden”?

 

Trumps krig mot Venezuela och vadå ”europeiska värden”?

Av Dick Emanuelsson

• De europeiska politikernas passivitet inför angreppen mot Caracas visar EU:s irrelevans och ger Trump grönt ljus att annektera Grönland, menar experter.
  
  
• USA:s attack mot Venezuela avslöjar en europeisk dubbelmoral även hos opportunistiska svenska politiker, till och med sådana som påstår sig vara ”vänster”.
  
  
• ”Visst, det är inte okey att bomba och kidnappa en statschef, men. . . han är en diktator och korrumperad sådan”, låter det från ledande vänsterpartister som sticker kniven i ryggen på det venezuelanska folket i en synnerligen svår stund.

STOCKHOLM / 2026-01-07 / Ovanstående slutsatser gör flera bedömare i världen i dag. Donald `Monroe´ Trumps attack och angrepp mot Venezuela, som slutade med kidnappningen av president Nicolas Maduro och hans fru, Cilia Flores, väckte skarpa reaktioner runt om i världen.

Men inte bland europeiska myndigheter, däribland Rosenbad och Arvfurstens palats, där `Damen´ ifråga, fru Stenergard (m) ”i praktiken har klivit av som utrikesminister – utan att formellt meddela riksdagen. I stället har hon valt att fokusera på inrikespolitisk ordningsiver och gjort jakten på aktivister till sitt främsta projekt. Utrikespolitiken? Den har hon tydligen outsourcat till sin kollega Carl-Oskar Bohlin”, skriver palestiniern Sami Suliman, träffande.

Bevare oss, för det rasistiska `ägghuvudet´ Bohlin!

Men tillbaka till Europa och träffen bland kontinentens statschefer i tisdags. De lever i en surrealistisk fantasivärld i stil med den underbara novellen av Gabriel Garcia Marquez, ”Hundra år av ensamhet”. De i Europa allt mer ensamma Macron, Starmer, Merz och Co kommer var och varannan vecka överens om storstilade planer och ”säkerhetsgarantier” för nyfascisterna i Kiev ”efter en vapenvila”, som aldrig kommer införas för ryssarna går inte på mer fintar, efter samma förräderi mot ingångna avtal som Minsk 2014 och 2015, uppgjorda överenskommelser i Istanbul i mars 2022. Förmodligen småler ryssarna numera resignerat åt ”Den Nya Fredsplanen” (för vilken i gången?) när den presenteras.

Trump: "Venezuela kommer att leverera tiotals miljoner fat olja till USA". Jaså. Och har han frågat venezuelanerna om de frivilligt överlämnar gratis olja till Narco-Imperiets seriemördare i Karibien? Chavez sa en gång, inför liknande ultimatum; "Från Venezuela blir det inte en droppe olja till den förbannade gringon"! Det, Kristersson och Stenergard, är att sätta den nationella suveräniteten framför att frivilligt låta sig bli en koloni av slavar till USA.

Trumps ”pupils”

Under tisdagsmötet för 'koalitionen av frivilliga', vägrade Frankrikes president Emmanuel Macron att kommentera den venezuelanska frågan, och hävdade att den inte var direkt relaterad till mötets agenda.

Europas reaktion på USA:s attack blev därför en mästerlig övning i att undvika direkta svar, eftersom blockets länder utfärdade vaga och abstrakta uttalanden om vad som hände, och några till och med försökte ge legitimitet åt Washingtons agerande, skriver RT.

Undviker recensioner

Chefen för europeisk diplomati, Kaja Kallas, känd för sina kraftfulla uttalanden i alla frågor på den internationella agendan, reagerade denna gång med försiktighet. Hon avstod från att kritisera USA:s agerande och lanserade en uppmaning till återhållsamhet.

Hon påminde om att det som vänstern på 1970-talet kallade för `Monopolens Gemenskap´, Stål- och Kolunionen” (nu EU, men med samma politiska- och ekonomiska frisedel för storkapitalet) tidigare hade noterat att ”Maduro saknar legitimitet och att (EU) har försvarat en fredlig övergång”.

Det är samma principiella bedrägliga politiska ståndpunkt som vänsterpartiets Nooshi Dadgostar intog redan för fem år sedan, när hon satt i TV4:s sminkössalong och faktiskt, hör och häpna, sa sig föredra Trump framför Maduro.

Hennes partikamrater Jonas Sjöstedt och även Jens Holm, som för ett par decennier sedan faktiskt var antiimperialist, sa samma sak, Sjöstedt ansåg sig föredra ”USA:s demokrati” framför Venezuela. Nu skriver riksdagskvinnan Lotta Johnsson Fornarve (v) samma sak. Nooshi å sin sida låter som alla iraniers tidigare ”fadersgestalt”, despoten och USA:s man i västasien, Shahen av Iran. Han skulle förmodligen ha låtit som Netanyahu och som hans son låter i dag, bosatt i New York.

"Trump eller Maduro", ställdes frågan i TV4:s sminkbås för fem år sedan.
"TRUMP"!, sa Nooshi Dadgostar och tillade "han är ju demokratiskt vald".
Kvinnan med föräldrar från den gamla despoten Shahen av Iran bekänner allt mer vilken färg hon har på sin fana.

Tysken gillar bomber och missiler

För sin del var den tyske förbundskanslern Friedrich Merz långsam med att reagera och slutligen påpekade han vad han menade, men lät som ett eko av den trögfattade svenska utrikesministern; ”den juridiska klassificeringen av den amerikanska verksamheten är komplex”.

Jo, den är jäv-t komplex, om man tillhör den europeiska yttersta högerflygeln och är en vasall till Narko-Imperiet USA.

”Vi kommer att ta tid för detta. Parametern förblir internationell lag. Nu får inte politisk instabilitet uppstå i Venezuela,” skrev han på något av sina konton. Wwwwooooaaaawww, vilken tröst för det venezuelanska folket.

”Värde”-papper till salu

I samband med detta dåligt dolda stöd till Trumps bombning av Venezuela, menade den ryska direktinvesteringsfondens chef, Kiril Dmitriev sarkastiskt att ”det är dags att följa dubbelmoralen i realtid”.

– Låt oss lyssna på Ursula [von der Leyen], Kaja [Kallas], [Friedrich] Merz och [Keir] Starmer prata om europeiska och brittiska värderingar. Deras falska värderingar är till salu. Att vänta på att skakiga och rädda vasaller ska tala, är som att vänta på Godot [från den absurda teatern om att ”vänta på Godot”, om att något ska hända men förmodligen aldrig kommer att hända],”skrev han på sitt X-konto och anspelade på en pjäs i vadurd.

Uppdelning mellan eliter och opposition

Och medan de flesta europeiska eliter avstod från att kritisera Trumps agerande, uttryckte oppositionella i världen, både från vänster som höger, sin protest mot Washingtons agerande. Detta manifesterades tydligast i Frankrike, där president Macron de facto godkände USA:s operation, medan de främsta oppositionspartierna uttalade sig mot den.

Marine Le Pen och Jordan Bardella, ledare för högerpartiet Nationella Fronten, försvarade principen om suveränitet och internationell rätt och fördömde angreppet som en farlig överträdelse, vilket också vänstern gjorde, representerad av Jean-Luc Mélenchon.

Samma sak i Tyskland.

– Med sin blinda lydnad mot USA, har den tyska regeringen gjort Tyskland till ett åtlöje i världen och bidrar till att urholka internationell rätt, deklarerade grundaren av det politiska vänsterpartiet BSW, Sahra Wagenknecht.

Grönland nästa?

När Kiril Dmitriev kommenterade Europas passiva reaktion förutspådde han ironiskt nog att nästa liknande operation från USA skulle vara annekteringen av Grönland. ”Kommer Grönland att bli nästa? Det skulle nog sluta med att Kaja stöttade honom”, skrev Dmitriev.

Dmitrievs skämt visade sig dock vara insiktsfullt med tanke på att Trump senare upprepade att efter Venezuela ”behöver USA absolut Grönland”.

Eldar Mamedov, forskare vid Quincy Institute for Responsible Governance:

”Frågan är vad EU verkligen kan göra för att avskräcka USA, förutom att utfärda fler oroande uttalanden. Efter att ha lagt ut sin säkerhet på entreprenad till USA, definierat kriget i Ukraina som existentiellt för sin egen framtid och vägrat att söka autonoma diplomatiska lösningar, är EU nu helt beroende av amerikanska nycker och – på grund av sin hållning till Gaza och nu Venezuela – saknar Trump all internationell sympati”, skriver han i sin artikel.

Trump får gärna bomba och kidnappa presidenten i Venezuela, men "POR FAVOR, ta INTE vårt Grönland"! Dubbelmoralen slår alla rekord hos vasallstaterna inom EU.

Europas irrelevans

Mamedov påpekar att underkastelse till Förenta Staterna redan skapar splittring i Europa, och nämner som exempel uttalanden från Lettlands president, som uppgav att ”USAs legitima säkerhetsbehov” måste tas upp i en ”direkt dialog” mellan USA och Danmark.

Enligt Mamedov kan sådana uttalanden ”inte bara leda till en växande irrelevans för Europa på världsscenen, utan nu direkt äventyra den interna sammanhållningen i både Nato och EU”.

”EU står nu på kanten av en klippa. När man ser framåt kan den fortsätta på vägen mot ”selektiva principer”, och ytterligare etablera sig som en enhet vars ord har liten vikt utanför sin egen ekokammare. Eller så kan du använda detta ögonblick för att gå från underordnande till ledarskap, som ibland involverar förmågan att säga ”nej” till en mäktig allierad. De prejudikat som skapats av reaktionerna på attacken mot Caracas är inte alls uppmuntrande”, avslutade han.

Källa: RT