 |
| Vem vilken rätt ska USA kunna stoppa fri handel och våldföra sig på internationell eller dela ut sanktioner höger om vänster? |
Fem iranska tankers och en blockad mot Venezuela som kan gå mot sitt slut
eller mot en världskonflikt
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2020-05-20
/ Fem iranska oljetankers på väg mot Karibien med bensin och strategiska komponenter
till den venezuelanska oljeindustrin. Lossas lasten kan den innebära ett hårt slag
mot USA:s ekonomiska krig och struptag om Venezuela. Eller så kan det, om Vita
Huset vill spela ”Pirater i Karibien”, utlösa en internationell väpnad konflikt
med oförutsägbara uttryck.
På fredag eller lördag anländer det första av fem
iranska tankfartyg till Karibien och Venezuela. Denna ordinära handelstransport
av bränsle representerar politisk dynamit. För USA:s blockad av Venezuela
skulle nu gå in i en dramatisk fas där landet i princip, vilket ibland inte är
samma sak som realiteter, skulle förklaras i kollaps.
Bensinköerna i landet med de största oljereserverna i
världen uppgår till två dagar och de drabbar såväl chavister (regeringsanhängare)
som opposition, som så klart svär ve och förbannelse och många venezuelaner
förstår inte heller bakgrunden.
Skribenten Ivan Agüin, som inte har några sympatier
för den USA-trogna oppositionen skriver i en omfattande analys av situationen
och den pågående transporten av cirka 1.200.000 liter bensin i fem iranska
tankfartyg att går dessa in i venezuelansk hamn, innebär det ett dråpslag mot
både Trumps krig mot Venezuela som mot hans marionettpajas, Juan Guaidó, självutnämnd
president på ett appellmöte den 23 januari 2019.
Video: De fem iranska tankfartygen på väg mot Venezuela och USA:s 4:e Flotta som hotar fri handel och internationella rätt:
Venezuelas Grisbuktsinvasion och ”Oktoberkris”
Denna duo slickar såren efter det förnedrande
nederlaget där invasionsförsöket av Trumps kontrakterade säkerhetsföretag
Silvercorp gjorde ett praktfiasko 3-4 maj. Då landsteg terrorister ledda av två
amerikanska legoknektar, två före detta Gröna Baskrar som tillfångatogs och
babblade som papegojor vem som hade kontrakterat dem och vilka uppgifterna var.
Dagen efter slog Trump ut Venezuelas elsystem och dessförinnan hade samma
Imperium slagit ut den kinesbyggda satelliten Simon Bolivar för Venezuela. Som
krona på verket drog sig i dag Direct-TV sig tillbaka från Venezuela i ett nytt
steg för att isolera landet än mer mot omvärlden, på order från Vita Huset.
Ivan Agüin jämför det kommande scenariot i Karibien
med ”Oktoberkrisen” 1962. Då hade Kuba begärt sovjetiska kärnvapen på kubanskt
territorium efter att USA & CIA hade skickat 1500 legoknektar mot
Grisbukten den 16 april 1961 och bombat och slagit ut det lilla kubanska flygvapnet.
Men under tre dagar slogs invasionsförsöket ned. Det blev USA:s första militära
nederlag på den amerikanska kontinenten.
När USA:s spionflyg över Kuba upptäckte de sovjetiska robotinstallationerna
hotade de sovjetiska handelsfartyg med en flottblockad. Moskva uppfattade det som
en krigsförklaring. Kompromissen blev att USA skulle dra tillbaka sina
kärnvapen från Turkiet, riktade mot Sovjetunionen, medan Moskva skulle montera
ned sina kort- och medeldistansrobotar från Havanna, med Washingtons löfte om
att inte militärt angripa Kuba än en gång.
 |
| Paraguanahalvön där världens näst största oljeraffinaderi är beläget. |
Oljeindustri byggd på USA-teknologi
Men i Venezuela finns varken ryska, kinesiska eller
kubanska baser, och än mindre kärnvapen riktade mot USA. Däremot finns det en
oljeindustri uppbyggd på teknologi från USA. Och trots att denna genomgick en
relativ modernisering 2010-2011 under president Hugo Chavez´ mandatperiod, är
den sårbar och piskad till att stå under permanent underhåll varje vecka, månad
och år. Och trots att den formella blockaden från USA mot Venezuela inleddes
2017, hade oljeindustrin lidit svåra umbäranden flera år innan då amerikanska
reservdelsföretag inom oljesektorn började tveka om att leverera de strategiska
komponenter och andra tillbehör till den venezuelanska oljeindustrin.
Denna producerade INNAN krisen tre miljoner fat olja
per dag, en summa som i dag är nere i mindre än en miljon fat per dag. Och det
var när iranska transportplan för två veckor sedan (i början av maj) INTE
landade utanför Caracas´ internationella flygplats i Maiquetia utan på den internationella
flygplatsen Josefa Camejo, i staden Punto Fijo på Paraguanahalvön,
i Karibiska havet i delstaten Falcon i nordvästra Venezuela, som CIA:s sensorer
började pendla.
Världens största raffinaderi
Det iranska planets last innehöll ”utrustning och
reservdelar, katalysatorer, katalytisk krackningsenhet, ventiler/kranar, med
mera, en nödvändig materiel för återuppta produktionen fullt ut av detta
raffinaderikomplex som fram till 2011 var världens största
oljeraffineringskomplex.
Det hade tidigare en raffineringskapacitet på 1.000.000
fat olja per dag som i sin tur omvandlades till 66 miljoner liter bensin, olja
och andra dagliga derivat, mer än tillräckligt för att leverera och tillhandahålla
hela Latinamerika eller östra USA med bensin. I dag är det bara Jamnagar-raffinaderiet
i Indien som har en högre kapacitet, 1.200.000 fat”, skriver Ivan Agüin.
Iransk-Franska komponenter kompatibla
Arbetarna som har arbetat dag och natt på Paraguanaraffinaderiet
den senaste månaden har med hjälp av reservdelar och komponenter från de iranska
raffinaderierna, som till stor del har franskt ursprung, lyckats att göra dessa
persiska & franska komponenter KOMPATIBLA med USA-teknologin i
raffinaderiet i Paraguana. Om det till slut får framgång, återstår att se.
Tio dagar INNAN det iranska transportplanet landade,
hade ryska tekniker återaktiverat det mindre raffinaderiet Complejo Refinador del Palito i delstaten Carabobo. Det har en
begränsad kapacitet på 140 000 fat. På grund av olösta fel i sin katalytiska
krackeleringsenhet producerar den bara dieselbränsle. Denna produktion kräver
inte destillation och behöver därför inte till sin tillverkning insatsvaror
eller katalysatorer. Det är en av anledningarna till att landet inte har varit
helt förlamat utan kunnat upprätthålla matförsörjningslinjer och mobilisering
av militär utrustning och andra, eftersom diesel är bränslet som används för
eller av tunga transportfordon.
“När det gigantiska raffinaderiet på Paraguanahalvön
är reparerat, krävs tillgång av de katalytiska kemikalierna för att sätta igång
operationerna, som, liksom alla stora industrier, kräver en gradvis successiv återaktivering
tills den når sin optimala aktivering. För att det ska lyckas krävs också den
så kallade bearbetade bensinen för att fylla tankar och lager för att därmed
gradvis tillfredsställa den egna konsumtionen utan att påverka varulager”.
Bryter blockaden
Och det är här, skriver Ivan Agüin där den vitala
hjälpen från Iran kommer in. Den 30 mars lastades de fem jättelika oljetankers från
hamnen Bandar Abbas, i Persiska viken framför Hormuzsundet i den iranska
provinsen med samma namn. De fem fartygen Fortune, Petunia, Forest, Faxon och
Carnation har var och en ungefärlig kapacitet på 800.000 fat olja (127.000.000
liter bensin), vilket gör att det antas att i bensin (4 fartyg) är 508 miljoner
liter på väg.
Enligt Agüin skulle gasbristen i Venezuela upphöra i
sin helhet, och det är oerhört viktigt eftersom gas är mycket vanligt i de
venezuelanska köken. Han hävdar med en rad siffror att ”det iranska bidraget
skulle praktiskt taget bryta blockaden, Venezuela ska aldrig mer kunna kvävas,
åtminstone i energitermer, vilket anger den stora betydelsen av denna besninleverans.
Ty Maduros och Revolutionens framtid står praktiskt taget på spel”.
USA hotar spanska Repsol med flera i världen
Detta brådskande behov av den iranska lasten är väl
bekant, inte bara för Venezuela, Iran, Ryssland och Kina utan så klart för USA.
Därför är det ett högt spel som USA spelar och hotar öppet, inte bara de fem
iranska tankfartygen. USA hotar i dag också det spanska transnationella Repsol och
andra oljebolag i världen för att i joinventureföretag med venezuelanska PDVSA utvinna
och exportera olja från Orinocobältet i Venezuela. ”Välj, USA-marknaden eller
Venezuela”, låter utpressningshotet från USA.
Med den iranska lasten står också USA:s politik med
total blockad på spel, hävdar Agüin. Därför inledde USA:s 4:e Flotta den 1
april, med deltagande av 22 stater, bland dem Storbritannien, sin flottmanöver i
Karibien dagen efter att de fem iranska tankfartygen hade börjat lasta bensinen.
Förevändningen var och är att jaga knarksmugglare från Venezuela, trots att 83
procent av det colombianska kokainet exporteras till USA via dess
Stillahavskust. Hittills har denna enorma ansamling av marina krigsfartyg inte gripit
en enda drogfarkost. Däremot har den 4:e Flottan förstärkts med ytterligare
fyra krigsfartyg som väntas bli de som ska ”ta emot” de iranska tankfartygen, om
Trump fortsätter att spotta på internationell rätt och handel.
Iran slog ut två militärbaser som vedergällning
Om USA attackerar de iranska fartygen riskerar Vita
Huset en konflikt som kan bli både militär som ekonomisk. Irans utrikesminister
Mohammad Javad Zarif varnade Washington för eventuella äventyr som inte kommer
att bli obesvarade. Att Iran menar allvar bekräftades när de slog ut två
amerikanska militärbaser tidigare i år efter att USA hade mördat general
Suleimani från det iranska Revolutionsgardet i Bagdad, Irak med drönare.
Precisionen av missilerna och förvarningarna för att undvika offer, skakade om
Pentagon som förmodligen kommer varna Vita Huset för att spela med alltför höga
kort de kommande dagarna.
Skulle USA, trots att det bryter mot både
internationell rätt och handel, attackera de iranska tankfartygen kommer Iran
förmodligen omedelbart att stoppa och borda amerikanska oljetankers i Persiska
Viken eller Hormuzsundet. En sådan aktion skulle få världsomspännande
återverkningar där den fria transiteringen av energihandel på global nivå skulle
drabbas av ett hårt slag när 75 procent av oljetransporten i hela världen eventuellt
skulle stoppas i sundet.
Att Iran inte hotar med tomma ord fick britterna känna
av förra året då de stoppade en iransk oljetanker vid Gibraltar på väg till
Syrien. Som repressalie tog Iran över två brittiska fartyg i Hormuzsundet som
fördes till en iransk hamn där de tvingades ankra. Britterna tvingades krypa
till korset, släppa den iranska tankern som gick till sin slutdestination i
Syrien där den lossade sin last.
USA:s flottstyrkor varnade för att de
”kommer att vidta preventiva åtgärder” mot varje fartyg som närmar sig
USA-fartygen mindre än 100 meter, vilket var en indirekt varning till Iran och
de fem tankfartygen som är på väg mot Karibien och Venezuela, det som USA anser
vara sin ”Bakgård”.
